Jag skrev relativt nyligen att om jag bildade ett nytt parti – vilket jag inte kommer att göra om inte hundratusentals medborgare med acklamation kräver just detta, vilket de inte kommer att göra – så skulle det partiet heta Medelklass.

Jag visste precis vad jag menade med medelklass, till exempel att den sortens industrianställda som tidigare kallades arbetarklass numera uppfattar sig som medelklass och därför bör räknas till den gruppen. Men det var så många som hängde upp sig på att ett politiskt parti skulle heta Medelklass att jag kasserade idén. Det vore för mycket uppförsbacke att starta ett parti och sedan behöva gaffla om namnet när man egentligen vill prata om budskapet. Så jag bestämde mig för att i namnet definiera partiets budskap snarare än efter dess tilltänkta väljare (om jag skulle bilda ett parti, vilket jag alltså inte tänker göra).

Partiet skulle heta Medborgerliga Skyldigheter och Rättigheter (MSR). I detta ligger en betydande innovation. Medborgerliga fri- och rättigheter har vi hört så mycket om att de växer ur öronen. De är noggrant formulerade i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948. Dessa rättigheter uppträder i Sverige i pajaskläder under artistnamnet ”Värdegrunden”.

Men några medborgerliga skyldigheter har du antagligen aldrig hört talas om även om du säkert då och då undrat över att det i det här sammanhanget bara tycks förekomma fri- och rättigheter medan sådana i andra sammanhang normalt balanseras av ett batteri rejäla skyldigheter. Till exempel har envar rätt att gå till ICA-butiken och plocka kundvagnen full med varor men åker då på skyldigheten att slanta upp och betala i kassan.

För ett tag sedan refererade jag ett samtal som Sokrates hade med en av sina disciplar. Sokrates poäng var att demokratin sätter fri- och rättigheterna över allt annat, vilket så småningom leder till att folk glömmer bort att de även har skyldigheter. En ny mentalitet utvecklas, folk struntar i auktoriteter, lärare och polis exempelvis, och det demokratiska samhället går så småningom under för att, enligt Sokrates, ersättas av någon sorts tyranni som brutalt återställer auktoriteterna och kanske får samhället att åtminstone delvis börja fungera igen.

Syftet med partiet MSR skulle vara att sätta fokus på denna fråga genom att understryka det som nästan alla redan vet, nämligen att det alltid måste finnas skyldigheter där det finns rättigheter.

Nu säger du nog att det där kanske låter bra, men vad menar han (Engellau) egentligen med medborgerliga skyldigheter? Det kan jag mycket väl förstå att du undrar över för det är ingen som formulerat någon Deklaration om de Mänskliga Skyldigheterna som nödvändig motvikt till FNs mer kända deklaration om rättigheterna.

Jo, det var visst en statsvetare som hette Samuel Pufendorf som skrev något ditåt på 1600-talet. Och så skrev jag och fem andra personer för tolv år sedan en bok som hette Skärp dig, Svensson där en sådan deklaration presenterades.

För att du ska fatta vad jag menar kommer jag under följande sex dagar på den här sidan att publicera lika många huvudtankar ur skyldighetsdeklarationen. Det är de tankarna som tillsammans med deklarationen om rättigheterna som skulle utgöra det ideologiska fundamentet för partiet MSR.

En liten sak bara: När MSR kommer till makten avser partiet att ombesörja en språklig rättelse i den etablerade svenska översättningen av FN-dokumentet. I originalets första paragraf står det ”All human beings are born free and equal in dignity and rights”. Detta har i den svenska rättighetsförklaringen felaktigt översatts till ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter”. ”Dignity” på engelska betyder inte ”värde”, utan ”värdighet”.

Vad spelar det för roll, frågar du? Jo, pajasen ”Värdegrunden” har denna felöversättning som sin grundbult. Vilka dumheter som helst, till exempel den i praktiken nästan fria invandringen, motiveras idag ofta med hänvisning till ”Värdegrundens” floskler om allas lika värde. Allas lika värdighet hade inte alls på samma sätt utgjort skäl för öppna gränser.

Jag medger att övergången från allas lika värde till allas lika värdighet inte representerar någon intellektuell revolution utan bara en tillnyktring, men en tillnyktring som med tiden, när Sverige låtit den verka under avsevärd tid, tillsammans med den återuppväckta insikten om de medborgerliga skyldigheternas omistlighet, kommer att bidra till att pk-ismen gradvis får lämna position efter position till ett erövrande sunt förnuft.