Svenska klasser

Patrik Engellau

Jag brukar tala om medelklassen och dess dygder och framhäva den som en av de två huvudkontrahenterna i dagens svenska politik (där den andra huvudkontrahenten är politikerväldet med sitt välfärdsindustriella komplex). Medelklass är ett svårt och oklart begrepp så låt mig försöka förklara vad jag menar.

Förr i tiden var det lätt att göra klassanalyser. Det fanns arbetarklass, tjänstemannaklass och arbetsgivare, alltså LO, TCO respektive SAF. På företagen hade de olika lunchmatsalar, så det var lätt att veta vart var och en hörde.

Det var likadant inom försvaret. Där fanns underbefäl, underofficerare respektive officerare. De hade också skilda umgängeslokaler. En gång var jag på en fabrik i det forna Jugoslavien där arbetarna hade blå rock, tjänstemännen blå rock med slips och ledningen slips och kavaj. Vid sidan av dessa huvudgrupper fanns det i Sverige grupper som inte riktigt infogade sig i mönstret, till exempel akademiker och bönder.

Denna indelning från industrikapitalismens topperiod funkar inte längre. Hur ska vi dela in oss idag?

Tidigare var indelningsgrunden i stort sett inkomst. Det fanns till exempel ”höginkomsttagare” och ”låginkomsttagare”. Någon annan indelningsgrund än inkomst fanns knappt eftersom allt annat var så lika i det homogena Sverige. Till exempel hade alla, oavsett klass, i stort sett samma småborgerliga värderingar.

Numera förefaller det mig mer naturligt att indela folk enligt det gamla mönstret överklass, medelklass och underklass. Det som skiljer dessa åt är emellertid inte bara inkomst, utan också värderingar. Det gamla värderingshomogena Sverige finns inte längre. Det finns idag, vad jag kan iaktta, två olika typer av värderingar, nämligen politiskt korrekt tänkande och sunt förnuft (där det senare för mig är liktydigt med småborgerliga värderingar eller ”medelklassvärderingar”). Vi kan kalla värderingarna PK-tänkande respektive SF-tänkande.

Överklassen – ”eliten” eller ”eliterna”, som den moderna beteckningen lyder – består i första hand av ledande politiker och mediafolk och höga tjänstemän inom det välfärdsindustriella komplexet, rikspolischef Dan Eliasson till exempel (som inte borde vara rikspolischef). Bland dessa grupper regerar PK-tänkandet nästan till hundra procent.

Det finns emellertid en grupp SF-tänkare även inom överklassen, till exempel företagare som har tjänat ihop egna pengar. De tänker annorlunda, men de har inget inflytande på det mentala klimatet i nationen, vilket delvis beror på att de skiter i frågan. De kan alltid sticka någon annan stans. (Till exempel till Portugal, där skattefrihet råder för pensionärer. Det är nog inte så listigt av finansminister Magdalena Andersson att försöka stoppa den flyktvägen, för alternativet är att hon får på sig ett gäng tvärilskna och rätt beslutsamma 65-åringar.)

Medelklassen består av den stora grupp som är landets ryggrad. Dit vill jag räkna folk som försörjer sig själva, antingen som företagare eller anställda, är rimligt skötsamma och på det hela taget håller nationen rullande, således både advokater och rörmontörer. Det som förenar dessa, trots att de må ha olika inkomst, är deras värderingar. De flesta är SF-folk.

Det finns dock även en avsevärd kontingent PK-tänkare inom medelklassen, framför allt personer med anställning inom det välfärdsindustriella komplexet som vare sig de tror på det eller inte måste framföra värdegrundsbaserade idéer i tjänsten. Man kan tänka på hur det var i det gamla Sovjetunionen och DDR. För att hantera livet gällde det att ansluta sig till det påbjudna tänkandet, trots allt en ganska mild form av fnaskande. Det hindrar inte att de flesta utsatta ärligt och uppriktig ansluter sig till PK-tänkandet. Under min tid som SIDA-anställd betraktade jag med förundran hur lätt mina kollegor trängde bort eller bagatelliserade biståndsverksamhetens uppenbara misslyckanden, vilket, tror jag, berodde på en kombination av grupptänkande och egennytta.

Underklassen består av alla dem som på ett eller annat sätt är bidragsförsörjda. Jag tror att de flesta av dessa är PK-tänkare, om inte annat så för att med självrespekt kunna ta på sig offerkoftan. Här finns också en hel del som PK-tänker å andras vägnar, till exempel flyktingaktivister som försörjs av Allmänna Arvsfonden.

I underklassen ingår förstås också de i sanning av politikerväldet svikna hjälpbehövande, till exempel ensamstående, hårt arbetande låglöneensammammor som på sin ålders höst framsläpar sina liv som fattigpensionärer.

Om jag hade lika mycket pengar som ett tredjeklassens forskningsinstitut inom det välfärdsindustriella komplexet som sysslar med genustänkande eller något annat onödigt till ingen nytta så skulle jag anställa smarta och engagerade samhällsforskare för att vetenskapligt utveckla mina just framförda hypoteser (och eventuellt komma fram till att de är åt pipan). Men eftersom den majoritet (tror jag) av svenska folket som tänker ungefär som jag inte har några forskningspengar så får du tills vidare nöja dig med mina hypoteser.

55 thoughts on “Svenska klasser

  1. annagustin2@gmail.com skriver:

    Kan det vara så att vi hamnar i olika grupper för att vi är låsta av system som vi enskilt inte klarar av att göra något åt…hur gärna vi än skulle vilja? Ta alla som spelar på diverse roulette, nätspel, köper lotter i stor omfattning (jag har själv gjort det periodvis). Eller många av dem som hamnar i kriminalitet och sen inte klarar att ta sig ur detta helvete? Eller för den delen bara alla vi som är väldigt lågavlönade.

    Jag tänker att en så enkel sak som att låta människor själva tjäna pengar för att kunna bygga upp något för sig själv…och de sina…skulle vara en hjältesatsning om den genomfördes. Det är något så viktigt och grundläggande i lusten och glädjen att leva – att se att det finns en möjlighet att förändra sin livssituation.

    Om vi bestämde oss för att låta alla människor få arbeta skattebefriat, utanför normalarbetstiden, så skulle det ge förutsättningar för många som sitter fast i olika dåliga system att börja bryta sig loss ur sitt låsta fack. Någon skrev till mig under en annan krönika här på DET GODA SAMHÄLLET, att det var det mest korkade förslag personen hade hört. Denne kan inte ha tänkt så långt – för möjligheterna som öppnar sig är fantastiska.

    Frågan är OM dagens politikerklass INTE ens skulle vilja ge medborgarna den enorma moroten som det skulle vara för att massor av människor skulle börja lyfta sig själva ur rännstenen? För det är ju en mycket enkel åtgärd om man vill sätta igång massor av människor att göra något konstruktivt för sig själva och de sina.

    På köpet skulle det bli en stor ny ekonomisk aktivitet i hela samhället. Massor av pengar skulle börja flytta runt då alla de pengar som människor tjänade extra, skattefritt, skulle användas till allt möjligt. Hederligt och ärligt. Ur detta skulle mängder av positiva saker hända. Många i så kallad underklass skulle börja ta sig upp ur den klassen. De skulle ju göra detta med sitt eget arbete. VArför skulle vi inte kunna unna människor detta?

    Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      En god idé. Men, lite knepig att genomföra. Måste du först tjäna in ett visst belopp (av staten bestämt) som du betalar skatt på och därefter får du tjäna så mycket du vill skattefritt? Eller hur tänkte du? Utveckla gärna så vi ser att det är genomförbart.

      Gilla

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        JAg menar att vi inte ändrar något annat än att ge alla arbetande människor rätten att tjäna pengar skattebefriat, oavsett vilka inkomster de har, baserat på sin timlön. Samt att utgå från normalarbetstiden som idag är 8 tim/dag. De skulle samtidigt kunna sänka den till 7 tim/dag. Arbetar man över dagens exempelvis 7 timmar så betyder det 100 % av sin inkomst, sin timlön, i egen ficka. Det skulle ge oss en enorm morot. Vi har ingen morot idag, det är deprimerande. Man springer bara i sitt ekorrehjul mellan arbetslokal, sovlokal och matlokal….och spenderar så stor del av sitt liv i arbetslokalen att man alltid är totalt utmattad…och man ser inte ens någon möjlighet att bygga något för sig själv….allt tas ifrån oss. I form av dolda och synliga skatter, i form av dolda och synliga avgifter. Tänka alla unga starka människor….massor av dem skulle plötsligt se att de hade en möjlighet att förverkliga något i sitt liv MED SITT EGET ARBETE.

        Som Adam Smith skrev: ”Vars och ens äganderätt till sitt eget arbete är urgrunden för all annan äganderätt; den är därför den heligaste och mest okränkbara av alla rättigheter. En fattig mans arvegods ligger i hans händers duglighet och styrka. Att hindra honom från att begagna denna duglighet och styrka på det sätt han finner för gott utan att skada sin nästa är en uppenbar kränkning av denna allra heligaste rättighet”

        Eftersom politikerna stjäl våra liv ifrån oss via skattsedeln och bankerna stjäl våra liv ifrån oss via räntesystemet….så kan man säga att vi är djupt kränkta av dem som styr reglerna för vårt samhälle idag.

        Men om vi kunde bestämma att statskassan inte hade rätt att beskatta oss utanför den lagstadgade arbetstiden/normalarbetstiden…så skulle det få en enorm betydelse.

        Gilla

    • CG skriver:

      Ett liknande sätt att ta vara på outnyttjade förmågor kom till stånd bakom järnridån. Under Kadars tid i Ungern blev det möjligt att driva en verksamhet/ett företag på fritiden och som hjälp på traven blev det tillåtet att använda det ordinarie arbetets verktyg. Ett lyckat försök som utvecklades till att mindre privata företag uppstod. Upp till fem anställda blev tillåtet.

      Liked by 1 person

  2. gmiksche skriver:

    Hypotesen är rimlig. Den tål dock att kompletteras. Det finns ytterligare en klass. En växande. Den muslimska. Visserligen inte tillhörande svenska folket men väl svenska befolkningen. Med en egen överklass och underklass. Eller snarare med två stånd, som i ståndssamhället förr i tiden. Muftin och övriga. Om man så vill kan man räkna den skjutglada falangen och hemvändande terrorister som ett krigarstånd.

    Liked by 2 people

    • Hortensia skriver:

      Ja precis så, Gerhard, en oerhört viktig komplettering angående den snabbväxande, skjut-
      och resglada, muslimska befolkningen i Sverige.

      Alla dessa uppehållstillstånd, som obegripligt frikostigt har utdelats till oidentifierade individer från diverse dysfunktionellt muslimska länder, med sekellånga inbördes konflikter, har utmynnat i att ohanterliga motsättningar mellan hypermaskulint våldsbejakande, hänsynslöst blodtörstiga, frivilligt segregerade och skrämmande tokreligiösa utomeuropéer, lär förorsaka undantagstillstånd i vårt tidigare så fredligt välfungerande och tryggt jämlika, gamla land.

      Liked by 1 person

  3. Kuckeliku skriver:

    Vi har också ett växande prekariat av folk som inte får några fasta jobb som man kan bygga en framtid på. Det blir allt omöjligare att skapa meningsfulla jobb åt alla, eftersom vår planet inte kan utgöra underlag för evig ekonomisk tillväxt och datorer och robotar tar en allt större del av befintliga arbeten. Datorer spöar numera människor inte bara i schack utan också i Jeopardy och Go. Bilarna kör strax själva och kräver därtill betydligt mindre service för att de är eldrivna. Robotar kan kliva omkring i skogen, gå i trappor, springa, klättra uppför väggar, ägna sig åt avancerad formationsflygning och mycket annat. Är man inte medveten om den tekniska utvecklingen kommer man bara föreslå gårdagens lösningar. Den tekniska utvecklingen kommer gå snabbare och snabbare om vi inte sabbar våra överlevnadsförutsättningar och lämna de flesta med dumstruten på huvudet. Våra gamla ideologier är inte så mycket värda när allting förändras.

    Gilla

    • Kuckeliku skriver:

      Det kan också bli svårt att dra in skatt till gemensamma nyttigheter och social omsorg när datorer och robotar utför allt arbete. På plussidan finns att åtskilliga saker blir billigare. Men det räcker knappast hela vägen.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Nästan ingenting förändras. Du har kläder på kroppen, äter mat och dricker vatten. Du uträttar dina behov när nöden tränger på. Du bor i ett hus med dörrar och fönster, väggar och tak. Du sitter på en stol vid ett bord.

      Allt detta gjorde Hammurabi också.

      Gilla

  4. Lars Stromberg skriver:

    Hej!
    Några reflexioner – ur ett intellektuellt (i betydelseen funderande, inte mentalt överlägset) perspektiv:
    1 Varför – egentligen alltså – delar vi upp människor i kategorier? Jag tänker mig en hög med osorterade och alla sorters skruvar på ett bord. Först är det enkelt. Träskruv i en burk. Plåtskruv i en annan. Bultar i en tredje. Likafullt, när man betraktar träskruvarna sedan, så finner man tex: Mässing, små skruv, kromade, spårskallar, stora skruv, försänkta skallar, och dumskallar…
    Skall de olika tråskruvarna OCKSÅ ner i olika burkar – eller kan vi nöja oss med att de ligger i ”allmänna träskruvsburken” allesammans?
    Pja, det beror kanske på vad SYFTET med sorterandet är. Har vi en grundinställning (dvs någotslags känslomässigt baserad attityd) om att träskruv är dumma (det funkar lika bra med spik), och vi vill visa att problemet med dumma träskruv är stort – så vinner vi nog (kanske vi får för oss) på att exponera dem i en jättestor samlingsburk. ”Titta här! Andelen dumma skruvar är jättestor!! Ett stort problem! Vilken jättehög!!”
    2 Bortsett från skruvandet här ovan, så tänker jag mig att kategoriserandet ofta handlar om att få en tydlig överblick. Om vi delar upp – dvs skyfflar isär och ihop i olika högar – så blir överblicken ganska bra. ”Sådär ja! Fyra högar, en där, en annan där till vänster en tredje…” et cetera.
    Men, var SYFTET att skapa överblick? Ingen aning. Det kanske det var. Att definiera ett SYFTE måste rimligtvis var och en göra själv. Och vad skall överblicken över högarna syfta till I SIN TUR?.. Vad är det SLUTLIGA syftet? Är det slutliga syftet att titta på högarna, eller är det slutliga syftet något annat? Återigen är det en fråga som måste besvaras av den som valt att engagera sig i särskiljandet och ihopskyfflandet. Det slutliga syftet kan SJÄLVKLART vara att se hur stora högarna blir, vad de väger och göra stapeldiagram baserat på detta. Eller så kan det vara att försöka lösa ett konkret problem med att vissa skruvar är väldigt spetsiga och sticks och att det gör ont och att det ger sår och infektioner och försämrar både fysisk och psykisk hälsa mm, mm…

    Så, vad skall åstadkommas med ett engagemang?
    Vad skall uppnås?
    Hur många olika högar klarar vi att överblicka?
    Kanske är varenda skruv unik?
    Eller så är de allesammans ungefär likadana. De har ju gängor allihop!

    Eller så är det de spetsiga som utgör ett problem. De andra är okay…

    Gilla

    • Drutten skriver:

      Människan synes vara ett revirhävdande flockdjur. Att självdefinierad flocktillhörighet ofta leder till klansamhällen, om det inte finns en motverkande nationell samhällsgemenskap, är väl en inte alltför djärv gissning. Inom såväl gängkriminalitet som lagidrott är flocktillhörighet och revir ofta viktiga faktorer.

      Liked by 2 people

      • gmiksche skriver:

        Håller inte med. TV, mobil med hörlurar, radio, fanns inte på Hammurabis tid. Folk var inte utsatta för dagens informationsflöde eller desinformationsflöde som hindrar dem att tänka på egen hand. När folk går på gatan med stirrig blick och hörlurar på lever de i en annan värld.

        Gilla

  5. moab skriver:

    Bra men det finns en faktor du inte tar med, som jag blir allt mer medveten om, det är att endast en del ryms i gruppen xx-tänkare, tänkare överhuvudtaget. Detta är den ursäkt för de i min bekantskapskrets som är pk-tänkare och ”bara” följt med strömmen som gör att jag inte bryter bekantskapen. Det man har lust att göra det är att gå fram och knäppa framför deras ögon, och om det inte hjälper, ge dem en lavett, och säga: tänk själv!

    Har ni någon gång försökt ha en diskussion med dessa människor? De är majoriteten, vissa kan inte tänka visst, men det som jag tror att vi är speciella med i Sverige det är just att folk inte tänker, och därmed inte tar ansvar för sin egen tillvaro. Jag tror det är just detta Patrik är efter när han säger att lösningen inte finns i ismer utan i folks huvuden. Vi är ett lydfolk, det är skrämmande och deprimerande, för det har uppnåtts utan bortföranden och tortyr, men man kan notera att makten agerar som om de haft dessa verktyg, de är på väg att förstöra vår framtid, kontrollerar vårt tal och språk och vad vi skall tänka, varför blir det inte revolt? Det är endast när vissa inte agerar SOM OM makten haft tortyr som medel som det skulle kunna märkas i offentligheten, men det gör det inte, man bara ignorerar dessa personer, i SvD skriver ”de godkända”, de nämner aldrig alla de som alltid blir refuserade, även om de privat så klart läser här, på avpixlat och friatider och bloggen mörkläggning.

    Så för att inte hata människor i min närhet så tillerkänner jag dem att de inte tänker själva. Skillnaden mot exempelvis USA är mycket stor, jag har tittat en del på Mark Steyn i flera samtal och föredrag, man kan notera att det ofta är med ledare från universitet eller till exempel timmermännens klubb. Han sade vid något tillfälle att om någon försöker tysta dina åsikter så ge dem genast en smäll på käften, det gäller att kväva det i sin linda. Vi har lejt ut vår demokrati till våra ledare och det uppfattas som ett kontraktsbrott att inte rösta på sjuklövern. Hälften röstade på Trump i USA, och det är långt ifrån bara hillbillies, han har många konservativa tänkare på sin sida, otänkbart i Sverige, eller rättare, otänkbart att de skulle kunna verka i offentligheten. De professorer som stödjer SDs teser tigs ihjäl, bättre än tortyr.

    I Sverige så gissar jag att kanske 20-30% tänker, ett tecken på att man tänkt är att man byter sida. Kampen står om att få fler att tänka själva, etablissemanget fruktar just det, som det varit i alla tider.

    Liked by 5 people

    • MartinA skriver:

      Jag brukar säga ”så här käns det för mig” eller ”det här är viktigt för mig”. Då blir mina uttalanden mindre hotfulla för dem och de kan säga samma sak och jag kan lyssna på dem.
      Vidare tar jag upp ett existentiellt perspektiv. Livet är ändligt och så här hanterar jag det.

      Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      Jag tycker inte att det är så konstigt att de flesta människor främst är intresserade av att veta vad de som är mäktigare än de själva vill att de ska tycka och göra. Om man tänker evolutionärt. Ett samhälle som enbart bestått av människor som tänker själva skulle vara oförmöget att agera resulut. Det går naturligtvis att se fördelar även för en individ att vara makten eftergivlig men jag tror inte evolutionen fungerar på individnivå.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det psykologer som Kahneman och Tversky upptäckt är ju att det normala för människor är att inte tänka. System 1 dominerar system 2 mycket mer än man själv tror, och av det lilla som System 2 uträttar är nästan allt inget annat än falska rationaliseringar av de beslut som System 1 redan har fattat.

      Ur den lilla, lilla resten av resten är vår civilisation och vår vetenskap sprungna.

      Det är för de flesta människor oöverstigligt arbetsamt att tänka och de gör allt som står i deras makt för att slippa. Möjligtvis är den allmänna skolan skuld till en del av detta. Tvånget i unga år ger tänkande som sådant dåliga associationer.

      Man borde kanske ha intagningsprov till småskolan, och släppa in ungarna först när de lärt sig själva, och vant sig vid, att tänka?

      Liked by 1 person

  6. JAN BENGTSSON skriver:

    Att Dan Eliasson inte borde vara Rikspolischef är lätt att förstå och instämma i…

    Han låter mer som en försvarsadvokat,
    ser det gärna ur förövarens perspektiv…

    ”Vem vet vilket trauma denne ‘gosse’ har upplevt”

    Vederbörande garanterat ej under 21,
    om man ej är i akut behov av glasögon…

    Har nog juristutbildning, då han är medlem i Advokatsamfundets Rubenkotteri…

    Gilla

  7. fornuftist skriver:

    Har ni noterat hur era PK-tänkande vänner är så säkra på sin egen godhet att de inte ens tänker tanken att de kan ha vänner som har andra åsikter än de själva?
    Varför har SF-tänkare så svag röst? Är de egentligen inte i majoritet i medelklassen och borde kunna stå upp mer för sina åsikter? Eller brottas de med sig själva om sina förbjudna SF-tankar?
    Varför vågar jag själv inte säga till dessa vänner att jag är en av de människor som de hatar så mycket, en SF-tänkare?

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Min erfarenhet är att man får ett par inbitna fiender, men de är idioter så det gör inte så mycket. Resten intar en avvaktande attityd och litar inte riktigt på en längre. Man placeras i en egen lite låda med tydlig etikett, ofta felaktig, även om det kanske inte står rasist eller fascist på den. Det är mycket värre.

      Det gör ont när knoppar brister, och när en som har sanningen på sin sida och som kan argumentera sakligt börjar bemöta alldagslögnerna vid kaffebordet surnar stämningen snabbt. Men argumenten tar. Ingen erkänner det, men en vecka eller månad senare hör man sina egna gamla argument approprierade och återanvända.

      Liked by 3 people

      • gmiksche skriver:

        Argumentet tar, absolut. Därför är det viktigt att tala ut´. Givetvis finns det spärrar. Ingen vill riskera sitt jobb. Men inom den privata sfären finns ingen anledning att tiga, tvärtom.

        Liked by 1 person

      • moab skriver:

        Ringar på vattet, jag hoppas det också, kampen står om de som hamnat i en systemstödjande position utan att tänka efter, kan dessa vinnas så står de som vill förstöra vårt sammhälle tydligt ensamma och avklädda så vi kan se vilka de verkligen är.

        Gilla

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        Uppfinnare, innoavtörer, småföretagare…som brinner för sin idé – har hittat meningen med livet….de måste självklart överleva…men pengar är inte det viktiga, det viktiga är att få fortsätta arbeta med det man brinner för. OM…vi medborgare hade haft en möjlighet att med vårt eget arbete…arbeta ihop ett eget kapital – så skulle massor av människor sätta igång något de brinner för…en och annan skulle så småningom också kunna anställa en eller flera till i sin verksamhet. DET…skulle ”skapa” massor av nya jobb i landet (istället för att partiklättrarna sitter och hittar på låtsasjobb till människor – det är förnedrande).
        Det är synd att vi inte har politiska ledare som fattar detta enkla samband.

        Gilla

  8. Bo Divander skriver:

    Begreppet medelklass kan definieras på olika sätt, min tolkning är att det rör sig om en ganska stor grupp människor i Sverige, med en inkomst runt eller över medelinkomst. Där finner vi lärare, journalister, sjuksköterskor, tjänstemän i privat eller offentlig sektor och akademiker av olika slag. Underklassen, som det formuleras i artikeln, är helt enkelt människor som har löner under eller en bra bit under medelinkomst. Jag själv tillhör medelklassen med en lön som ligger en bit över medelinkomst. Mitt intryck är att ”min egen” grupp oftast består av människor som bor långt ifrån förorterna, i villaområden och i bostadsrätter i de inre delarna av t ex Stockholm, Göteborg och Malmö.
    Människor i medelklassen hyser ofta liberala åsikter i olika frågor, t ex i invandringssammanhanget.

    Företagarna som i artikeln skildras på ett tydligt positivt sätt är det enligt min mening svårare att få grepp om. Var står de i de olika aktuella frågorna?Tänker de oftast bara efter nyttoaspekt? Det finns självklart allmänt respekterade företagsledare som Ingvar Kamprad, som inte bara vill tjäna maximalt, utan som även har ”kund- och personal-filosofiska-”idéer (snacka om att ha byggt upp sitt företag med egna händer!). Alltså värderingar som bygger på goda grunder, enligt min åsikt.
    Företagarna får väl tillsammans med höga politiker och tjänstemän sägas tillhöra överklassen. Med inkomster som vi andra bara kan drömma om. De bor väl till 100% på behagligt avstånd från förorterna.

    Gilla

    • moab skriver:

      Jag tror att problemet är att många människor som är framgångsrika ekonomiskt har nog med den delen och inte ägnat någon åt vår demokrati, därför ser vi nästan inga företagsledare i politiken, i USA är det inte så exempelvis, även om de också nu har en massiv politisk klass. Den politiska tystnaden från de ekonomiskt framgångsrika är öronbedövande, och de måste nu efter den polarisering som blivit ta hela språnget om de är oeniga med förd politik.

      Gilla

  9. oppti skriver:

    Jag vill hävda att de flesta lever på samma ekonomiska nivå men med olika marginaler.
    Det finns många äldre fattigpensionärer som lever snålt och räknar sig till den välbeställda klassen och avsäger sig all form av samhällsstöd.

    Gilla

  10. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, för dessa utmärkt genomtänkta och föredömligt framförda hypoteser om PK och SF.

    Det pågående, sjuklöverpolitikerpåbjudna folkutbytet, från ett funktionellt homogent, sunt förnuftigt, svenskt folk till en dysfunktionellt heterogen, politiskt korrigerad befolkning i Sverige, torde ha påskyndats avsevärt av historielös okunnighet om tidigare svenskars umbäranden, seder och bruk hos identitetspolitiskt tillsatta ”nya svenskar”.

    De som kan uppbära rejält tilltagna, skattefinansierade löner, för att högljutt aktivera för ökad import – och mer storslaget mottagande – av osvenskt kaotiska, gravt efterblivna, utomeuropeiska länders massproducerade befolkningsöverskott, som de med djupt rotad offermentalitet ogenerat sympatiserar och identifierar sig mer med…

    … än med de hyperciviliserade gammelsvenskar, som fortfarande känner till och drar lärdom av sina ansvarsfullt planerande och behärskat sunt förnuftiga anfäders strävsamhet och självklara sparsamhet med högst begränsade resurser i ett ogynnsamt klimat. PK-kuppen i Hörby kommun exemplifierar skrämmande väl hur asylinvandrare…

    … som tagits emot i Sverige och fullkomligt överösts av ”gratis” rättigheter (som kulturell segregation, tillrättalagd utbildning och snabbspårade karriärmöjligheter inom smaklöst svällande VIK) helt tycks sakna förståelse för den svenska försiktighet, som bottnar i kunskap om historiskt resursbristorsakade umbäranden i landet.

    http://www.expressen.se/nyheter/qs/valfard/uppdraget-hitta-bostader-som-inte-finns/

    http://www.expressen.se/kvallsposten/kommunalradets-harda-kritik-mot-vdn–efter-kvp-intervjun/

    http://www.expressen.se/kvallsposten/kommunen-agerar-efter-vdns-kritiska-uttalanden/

    http://www.expressen.se/kvallsposten/efter-intervjun–far-sluta-som-vd-for-horbybostader/

    Ursäkta den långa harangen, men Robert Odebergers högst berättigade SF-påpekanden och uppriktiga omsorg om hembygden borde, i anständighetens namn, väga tyngre än frivilligt hitrestas orealistiska, men PK, ”allt-åt-alla (icke-svenskar)-filosofi”.

    Liked by 3 people

  11. Christer Carlstedt skriver:

    Jag är inte helt förtjust i en indelning i ”klasser”. Det var ett användbart verktyg för Marxismen i dess strävan att skapa spänningar mellan olika intressegrupper, där det var ganska enkelt att se skillnaden. Grova arbetskläder=arbetare. Litet lättare klädsel=tjänstemän. Snyggkläder=överklass/arbetsgivare.

    Så småningom började man tala om låginkomsttagare och höginkomsttagare, Så fanns givetvis en glidande skala däremellan.

    Gemensamt för båda synsätten var att alla man talade om jobbade och försörjde sig. Mer eller mindre gott självklart.

    Inget av synsätten känns i dag helt adekvat eftersom vi nu har ytterligare en faktor i samhällsekvationen, nämligen en, som det tycks, växande andel som inte kan försörja sig, varför det ur ett samhällsperspektiv kanske vore mera ändamålsenligt att tala om en uppdelning i självförsörjande och bidragsberoende.

    Enligt i vart fall mitt sätt att se det så måste man för en rimlig bild även göra en indelning i undergrupper.
    Självförsörjande borde kanske delas upp i producerande och service, där producerande innebär att man levererar en produkt som är säljbar på en marknad.
    Service blir då allt annat som erfordras för att produkterna skall nå marknaden.
    Bonden är producerande. Hela kedjan för hans produkter till matbordet är service för att nästa producent skall kunna göra de skruvar och muttrar som en marknad efterfrågar.

    Det talas ofta om att vi alltmer går in i ett servicesamhälle. Man verkar ganska belåten med det. Det gör mig en aning bekymrad eftersom jag aldrig riktigt förstått hur en aldrig så god service gör mig mätt eller ger mig kläder på kroppen.

    När man sedan benat ut begreppen och gjort klart för sig att vi måste producera för en internationell marknad för att ha råd att köpa den mat våra egna bönder inte kan producera, så hamnar man i att diskutera rimligheten i ett skattesystem där man beskattar arbetet och ibland så hårt att företagen väljer att förlägga produktionen utomlands eftersom man där kan köpa ingångsprodukten arbetskraft billigare.

    Så till pudels kärna.
    Hur mycket service kan produktionen bära?
    Hur stor andel av befolkningen kan vara bidragsberoende utan att produktionen går i stå?

    För det finns, även om ingen orkat räkna ut det, ett skatteuttag där producenten får välja mellan att flytta verksamheten eller slå vantarna i bordet.
    I båda fallen ökar bidragsberoendet och krav på ett ökat skatteuttag.

    Liked by 2 people

    • T Bertilsson skriver:

      ”Marxismen i dess strävan att skapa spänningar mellan olika intressegrupper, där det var ganska enkelt att se skillnaden. Grova arbetskläder=arbetare. Litet lättare klädsel=tjänstemän. Snyggkläder=överklass/arbetsgivare.”

      Detta synes mig vara en missuppfattning av pamflettisten och kvasivetenskaparen Marx teorier. Någon tjänstemannaklass känner icke marxismen, som i sitt andefattiga och strängt materialistiska tänkande, enfaldigt och endimensionellt söker klassificera människan blott utifrån dess förhållande till produktionsmedlen. Här finns blott tre klasser, proletariatet (numera oftast benämnt arbetarklassen) – de egendomslösa och utsugna som är lönearbetets slavar, småborgarna – de som besitter något kapital men icke tillräckligt för att helt undslippa eget arbete, samt bourgeoisien – de som besitter så mycket kapital att kan leva av enbart detta.

      Nu kom dock rätt snart de marxistiska dummerjönsarna till insikten att pamflettisten Marx tre klasser nog var i enfaldigaste laget för att ens nödtorftigt få ihop en modell som beskriver samhället. Någon ytterligare klass ville man dock icke kännas vid utan lät istället införa innovationen ”mellanskiktet”, där de högre klasserna delegerar visst mått av ansvar till lägre klass. Detta försök ledde givetvis icke till något annat än ett enda stort sammelsurium.

      Självfallet finns i samhället grupperingar och hierarkier men att söka beskriva dessa utifrån en enda dimension, vilket marxismens enfaldiga kvasivetenskapare ägnat stor möda åt alltsedan pamflettisten Marx tid, är inget annat än urbota dumt. Av riksdagens partier är det enbart vänsterpartiet, ett i huvudsak kommunistiskt patrask, som framhärdar i försöken att beskriva samhället utifrån en enda dimension.

      Gilla

  12. Björn skriver:

    Det där med ”klasser” baserade på arbete eller inkomst, gäller inte längre! Det som numera skiljer folk åt, är graden av ”sunt förnuft” och förmågan till samhällsanalys! Sorgligt nog tar sig de flesta beslutsfattare här Sverige inte upp på skalan ens, och inte merparten av den övriga befolkningen heller!

    Liked by 1 person

  13. Lars Strömberg skriver:

    Jag har aldrig betrakta mig som tillhörande någon så kallad ”klass”.
    Dels för att jag har haft svårt att placera mig i något definierat fack. Dels för att jag – numera – är ganska ointresserad av var jag skulle placeras. Dels för att jag har en grundinställning att det är fördelaktigt att slippa hamna i en låda.
    Vi jämför ihjäl oss!
    Vi klarar (numera) ofta inte av att värdera och bedöma, utan att jämföra! Rangordna och ranka…
    För att spåra ur lite, så kan jag berätta att jag brukar tänka i ungefär de banor som här nedan återges:

    Vanligt betraktelse-sätt:
    ”Den här saken / politiken är definitivt bäst!!”
    Min reflexion:
    Men, är den BRA? Eller kan det bästa vara dåligt?

    Annat vanligt betraktelse-sätt:
    ”Det där är inte den bästa produkten!” eller ”Det finns bättre sätt att lösa det där problemet.”
    Min reflexion:
    Men, hur stor skillnad är det egentligen mellan alternativen? Avsevärd och avgörande, eller ytterst marginell?

    Ytterligare ett vanligt sätt att tänka:
    ”Vi måste bli bättre på att…”
    Min reflexion:
    Jaha, skall vi bli BRA också? Eller räcker det med att bli ”bättre”? HUR mycket bättre?..

    – Vad är TILLRÄCKLIGT bra?
    Att svara på den frågan utan att ha funderat på – och definierat – ett slutligt SYFTE med vad-det-nu-är, kan inte vara lätt.
    Samtidigt borde det ju vara väldigt viktigt att komma fram till vad som just är tillräckligt.
    Då ödar man ju inte mer resurser på vad-det-nu-är, än nödvändigt.
    Och kan fokusera på annat istället.

    Så, att ägna sig åt sortering, rangordning, samhällsklasser, et cetera, kanske har fått mer fokus än det är nytta med det.
    Kanske.

    Liked by 1 person

  14. MartinA skriver:

    Jag bryr mig betydligt mer om etnicitet än klass. Om jag bor bland svenskar mår jag mycket bättre än om jag bor bland araber, oavsett vilken klass svenskarna tillhör. Eftersom PE utelämnar etnicitet ur analysen blir den verklighetsfrämmande.
    Artikeln framstår snarare som önsketänkande än som en analys. PE har växt upp i ett homogent sverige. Där klass hade relevans. Han vet att det är ett bättre samhälle än dagens. Alltså försöker han kränga fram klassanalys av dagens samhälle som någon sorts ordtröst för att den värld han växte upp i inte finns längre och klassanalys inte är intressant längre. Eller så är det otäckare, PE försöker etablera Kaleris ideer som det nya normala, i syfte att lura oss läsare och skydda den klass PE själv tillhör.

    Liked by 1 person

    • moab skriver:

      Så är det precis, jag vill inte ha dem i min närhet, för jag vet vad som kommer om jag får det. En lokal restaurang har nu smygislamiserats, den första i min kommun och kag kommer aldrig att gå dit mer.

      Det jag däremot KAN märka det är en ny sammanhållning just hos de svenska skötsamma, folk som jag hade mycket lite gemensamt med i skolan som nu är elektriker och sköter en bensinmack, plötsligt inser man att man har det mesta gemensamt, fler och fler talar med varandra, över de gamla klassgränserna, och alla arbetare har samma åsikt. Folk läser avpixlat på skärmen på motionscykeln på gymmet.

      Liked by 1 person

  15. Rikard skriver:

    Hej.

    Viktigare än klass är stil.

    Skämt åsido så är ju Sverige ett klasslöst samhälle.

    På samma sätt som något ovärderligt är värdelöst.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 2 people

  16. Sixten Johansson skriver:

    Patriks beskrivning av klassindelningen är nog användbar, men de gamla namnen leder lätt in tankarna i gamla banor. (Exempelvis ”mellanklass” skulle kunna fungera bättre än ”medelklass”). Här framgår tydligt att hårda socioekonomiska kriterier, t ex inkomst, yrke och utbildningsnivå, numera måste kombineras med mjuka kriterier av typ ideologi, tänkande och värderingar för att ge en bild av dagens Sverige.

    Antag att vi väljer ut ett specificerat kriterium i taget. För varje kriterieknapp som vi trycker på kan vi se befolkningen skiktas horisontellt i kanske 2 – 4 klasser eller lager, alltså ganska permanenta eller mer föränderliga strata. Skiktningen ändras med tiden, snabbast för de mjuka kriterierna (t ex synen på massmigrationen eller förtroendet för institutionerna, mätt över en längre tid).

    Svensk politik har tidigare nästan bara handlat om ”hårda” fördelningsfrågor. Men när partier och opinionsbildare i dag försöker beskriva samtiden och framtiden utifrån det gamla klass- och vänster/höger-tänkandet missleder de sig själva och allmänheten.

    Det som håller Sverige i gång eller verkar i bakgrunden är nästan osynligt i det offentliga medvetandet: egentlig överklass, näringsliv, infrastruktur, transporter, handel, energi, sjukvård, säkerhet, gamla hierarkier, strukturer och rutiner. Men de delar av samhällskroppen som göds och får ständig uppmärksamhet är de ordproducerande och ideologistyrande – och de förutsätts spreja allt i olika nyanser av rött.

    I Sverige finns en symbiotisk triad: Vid sidan av politikerväldet och välfärdsindustrin finns ett stort ideologi- och medvetandeproducerande komplex. I medvetandeindustrin ingår medierna, reklam- och PR-branscherna, kyrkan, hela utbildningssystemets immateriella produktion. Daghemmens och skolans uppgift att hålla barnen borta från hemmen och gatorna och nödtorftigt utfodra dem hör till välfärdsindustrin, men innehållet produceras av medvetandeindustrin.

    För att få en röntgenbild av vad som skulle kunna opereras bort ur dagens sjuka samhällskropp föreslår jag simulering av ett tänkt krisläge (paralleller finns till Trumps situation nu): En expeditionsministär beslutar dra in de statliga anslagen och friställa all offentlig personal som inte oundgängligen behövs för befolkningens säkerhet. Kommunerna beslutar själva, men får inga extraanslag. Alla friställda utlovas preliminärt två års medborgarlön motsvarande existensminimum, men får i övrigt göra vad de vill. Polis, militär och de andra yrkesgrupper som behövs för säkerheten, infrastrukturen och samhällsmaskineriet får behålla sin lön och vid behov anställs fler. Riksdagen, huvuddelen av myndigheterna och de tiotusentals statligt finansierade ideologiproducenterna ersätts av minimala rådgivarstaber och sambandscentraler.

    Liked by 1 person

  17. Christer Hanefalk skriver:

    Jag vill råda alla som kommenterat Patriks inlägg att studera Elliot Jaques (1917-2003) lite närmare. Elliot var en kanadensisk forskare/professor (sociologi) som ägnade 55 år av sitt liv att forska inom något han benämnde ”human capability” – enklast översatt till ”mänsklig förmåga”. Jaques forskningsresultat, som härrör från fyra av våra världsdelar, är idag bekräftade av ytterligare 2.400 forskare (bland dem 90 professorer). För en del är kanske Jaques mest känd för att begreppen ”medelålderskris” och ”
    Utöver att studera tidsaspekterna för en ”arbetsuppgift” studerade Jaques också människors förmåga att hantera dessa tidsdefinierade uppgifter framgångsrikt med avseende på hur individen kunde agera över tid, hur individen hanterade komplexitet och seriella och parallella processer. Efter 55 års studier som involverade över 50.000 individer kom Elliot fram till att människor har olika grundläggande förmåga att tänka och agera långsiktigt. Han delade in individer i något han kallade ”strata” som kan sammanfattas på följande sätt:
    Stratum 1. 0-3 månader – här återfinns cirka 40 procent av en normal population
    Stratum 2. 3-12 månader – här finner vi ytterligare 40 procent av en normal population
    Stratum 3. 1-2 år – här finner vi 14-16 procent av populationen
    Stratum 4. 2-5 år – här finner vi 3,65-5,65 procent av befolkningen
    Stratum 5. 5-10 år
    Stratum 6. 10-20 år (notera att vi i stratum 5-8 finner cirka 0,35 % i normal population)
    Stratum 7. 20-50 år
    Stratum 8. + 50 år
    Noteras bör att Elliot Jaques indelning inte har med intelligenskvoten att göra. En person kan scora bra på ett intelligenstest och likväl befinna sig på stratum 1-nivå. Liksom det omvända kan gälla – en väldigt långsiktig person kan scora sämre. Därtill kan alla individer fungera fantastiskt bra på jobb och i samhället – det handlar bara om att förstå att välja rätt slags jobb; ett jobb vars tidsdimension stämmer överens med den egna förmågan. Att vara chef för en SevenEleven-butik är ett nivå 1-jobb. Att vara huvudansvarig för utvecklingen av USAs kommande robotförsvar är en nivå 7-uppgift. Men det finns inget som säger att den som fixar robotförsvaret också fixar SevenEleven! En ledstjärna för Elliot var ”allas rätt att komma till sin rätt”!
    Vilken är då poängen med allt detta? Jo, om Elliot Jaques har rätt, så är det fullt naturligt att väljare röstar för Brexit, för Trump eller för Le Pen. Eftersom man där finner en väldigt kortsiktig argumentation. Att exempelvis föreslå höga tullar i stället för frihandel med argumentet att det är bra för det egna landet kanske verkar bra i förstone, men det är tveksamt om man tycker att det är lika bra när man konstaterat att man får jobba 4 timmar för att köpa en skjorta som man tidigare kanske bara behövde jobba 30 minuter för. Det är också naturligt (!) att vara kortsiktig vilket bevisas av att en mycket stor del av väljarna bestämmer sig valhelgen eller rent av på valdagen – så är det i Sverige och det är likadant över hela världen (lyssna bara på hur det låter när man intervjuar mannen-på-gatan i Frankrike inför presidentvalen).
    Personligen tror jag att Elliot Jaques har rätt. Vid 70 års ålder har jag förstått detta, och jag tror således att en indelning av människor i klasser/kategorier också ska omfatta hur väl man förstår samband, konsekvenser, hot och möjligheter. Det finns en inbyggd motsättning mellan kortsiktighet och långsiktighet. Där kortsiktigheten oftast segrar – den har ju helt enkelt fler naturliga anhängare.
    Notera särskilt också att Jaques forskning visar att hjärnan utvecklas under hela livet. Gå till dig själv och fundera: är jag klokare och mer långsiktig idag än jag var för 10, 20 eller 30 år sedan?
    Det som är känsligt – och definitivt inte ”PK” – i Jaques forskning är att han kom fram till att sådant som långsiktighet, ledarskapsförmåga, förmågan att hantera komplexitet, m fl är medfött. Detta kommer att vara ett hinder för oss i Sverige att helt anamma Jaques teorier. Eftersom vi är så fullkomligt övertygade om att man kan gå kurser i snart sagt allt. Men, saknar man förmågan att leda andra så kan man gå hur många kurser som helst – man blir ändå inte ledare. Precis som den tondöve inte kommer att kunna lära sig sjunga. Eller den med ”fyrkantiga” fötter inte kommer att kunna lära sig spela fotboll. Men, vi accepterar att musikalitet och bollsinne är något man ”ärver” – men att man skulle kunna ärva ledarskapsförmåga, långsiktighet och förmågan att hantera komplicerade processer är nog närmast ”tabu”.

    Liked by 2 people

      • Christer Hanefalk skriver:

        Hej!
        Ja, han är intressant. Oerhört intressant! Gå in på länken här – https://www.google.se/search?q=elliot+jaques&ie=utf-8&oe=utf-8&client=firefox-b&gfe_rd=cr&ei=DjECWZulCcuq8weXjoHoBg – så finner du på höger sida en förteckning över hans böcker (klicka på ”Böcker”). Själv har jag läst Requisite Organization, Human Capability och Executive Leadership. Stora delar av Requisite Organization har jag faktiskt också översatt till svenska. Jag har också haft förmånen att träffa Elliot två gånger. En oförglömlig upplevelse – en fantastisk person.
        Livet har lärt mig att Elliot faktiskt har rätt. En sak som slagit mig – efter studier av Elliot Jaques – är att det är en politiskt sett riktig taktik att komma med kortsiktiga vallöften ( s k ”valfläsk” ) 1-2 veckor före valdagen. Man har nämligen en rimlig chans att med sådana faktiskt attrahera omkring 80 procent av väljarna.
        Vill du veta mer så kan du skriva direkt till mig på christer@writenow.se.

        Hälsningar
        Christer H

        Liked by 1 person

    • cmmk10 skriver:

      Om våra politiker är ”långsiktiga” i sitt agerande, då hjälpe oss Gud! Deras ”långsiktiga” agerande under massimmigrationen 2015 visade verkligen prov på konsekvensanalys och strategiskt tänkande.

      Jag tycker det snarare verkar vara t ex LePen och Jimmie Åkesson som har förmågan att se vart den nuvarande färdriktningen bär.

      Gilla

    • tobbewallin skriver:

      Christer Hanefalk: Förstakammarhögerns kompromissförslag vid införandet av allmän rösträtt i Sverige gick ut på att ge rösträtt till besuttna män och kvinnor, samt män över 40 år, som ansågs kunna ha uppnått den mognad som behövs för att utföra det ansvarsfulla uppdraget att rösta – om fördelningen av andras (besuttnas) pengar. Och hur har det egentligen gått med statsskuld och liknande?

      Gilla

      • tobbewallin skriver:

        Kravkatalogen från framförallt vänstern låter som om ingen utveckling gällande levnadsstandard skulle ha skett på 100 år.

        Gilla

      • Christer Hanefalk skriver:

        Det jag skriver handlar inte om att begränsa rösträtten. Demokrati (= ordagrant ”folkvälde”) bygger på att alla myndiga medborgare har rösträtt. Elliot visar enbart på hur förmågan hos valmanskåren varierar – inget annat. Själv tycker jag att Churchill fångar kärnan i vad det handlar om. Han sade följande (min översättning): Demokrati är ett riktigt uselt politiskt system. Men, den är den bästa vi har.” För min egen del ger Elliot Jaques störst nytta när jag försöker betrakta hur näringslivet fungerar. Jag betvivlar inte för ett ögonblick att Elliot Jaques teorier stämmer, men jag skulle aldrig (!) låta dessa teorier begränsa människors rätt till sina åsikter. Oavsett hur obildad och okunnig en person är, så är rätten att rösta i allmänna val inget som är ”förhandlingsbart”.

        Liked by 1 person

  18. Trikarn skriver:

    Kapitalister och arbetare hör till samma klass (den produktiva klassen.) Mot oss står den idealistiska klassen (utsugarklassen.)

    Gilla

  19. fabricerad skriver:

    Det där med grupptänk har jag länge funderat på. De flesta inom den så kallade PK-sfären är livrädda som harar. Livrädda att lämnas utanför gruppen. Merparten av människor vill givetvis tillhöra gruppen varför sfärens medlemmars agerande är rationellt ur deras perspektiv.

    Många gånger har frågan om hur tyska folket kunde följa Hitler utan protester. Svaret är människans flockmentalitet. Majoriteten kommer att se rådande dogm som sanning om bara tillräckligt många andra sitter på bussen ?

    De rådande dogmerna fluktuerar sakta och det krävs ofta ett gediget arbete av den styrande eliten för att implementera sitt vansinne. Media, lagar och annat kan snabba upp processen. Processen är så långsam att konsekvenserna inte går att se förrän i efterhand. Men, pendlar svänger alltid. När det har gått för långt åt ena hållet vänder pendeln. Må vara att den kritiska punkten är antingen extern (t.ex. militär seger över Tyskland 1945 eller intern (ekonomisk krasch som Sovjet) men den kommer alltid. Människan borde ha lärt sig en sak av historieböckerna och det är att inget varar för evigt.

    Just nu befinner sig Sverige (enligt min enkla analys) i slutet av en pendelrörelse. Den rådande dogmen kan förlängas av t.ex. inskränkningar i demokratin men slutet är oundvikligt. Det förljugna Sverige kan enbart förlänga sin tid vid köttgrytorna inte göra det permanent. 2018 kommer att bli avgörande för Sverige ur denna aspekt. Om SD blir landets största parti misstänker jag att DÖ version II kommer till. Den andra versionen kommer att innebära inskränkningar i demokratin. Sedan är slutet nära för då går Sverige in i nästa fas.Pendlen svänger fort ibland.

    Medelklassens rädsla leder till ett skevt samhälle som yttrar sig i nya bilar, kläder, semesterresor och värst av allt, dogmatisk politik. De som bryter de cykliska dogmerna är de tänkande och intelligenta. Vanligen vill intelligenta gå sin egen väg och i slutändan gör de det alltid. Tyvärr efter förföljelse och i värsta fall utrensning (t.ex. Sovjet och Kambodja).

    Sorgligt nogär för få människor holistiska och analytiska.

    Gilla

  20. Anna skriver:

    Oj! Då blev man visst snabbt underklass trots innehav av både ansenlig mängd av akademiska meriter samt en mindre plätt av fosterjorden-så det kan gå!😉
    Nja-tror inte på din indelning riktigt där,fastän jag har aldrig riktigt passat in någonstans i samhällsbygget och jag är nog inte den enda av min sort. Undreklass kanske i den bemärkelsen att vi ständigt hånas och anses ”tärande”, men så katten jag ser mig själv som underklass! Inte heller är jag i besittning av PK-åsikter.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s