Religionsfrihet och yttrandefrihet

Patrik Engellau

En bekant med överdrivna föreställningar om min förmåga att göra intressanta observationer bad mig hålla föredrag om religions- och yttrandefrihet. OK, tänkte jag, lätt som en plätt.

Så jag läste lite och tänkte lite och kom fram till att det här är lurigare än jag insett. Två frågor satte myror i huvudet på mig.

Den första frågan är vem som ska – eller inte ska – förbjudas att inskränka religions- eller yttrandefriheten. Det finns två kandidater: dels staten, dels det civila samhället, alltså den gudstroendes eller pratandes nästa. Denna fråga ställs på sin spets inte i fråga om hur staten ska bete sig, ty det är för det mesta hyggligt reglerat (se dock fråga två), utan i fråga om det civila samhällets rättigheter. Eller för att vara konkret: har jag rätt att hata danskar och har du i så fall rätt att ta mig i örat? Just ifråga om danskar är det inte så kontroversiellt, men ersätt danskar med judar, invandrare, bögar eller muslimer så får du se.

Om man vrider lite på frågan kommer man fram till den så kallade åsiktskorridoren, alltså samlingen av socialt accepterade åsikter. Korridoren skapas för det mesta inte av staten, utan av det civila samhället. Det var till exempel Dagens Nyheter, representant för det civila samhället, som nobbade en annons från sverigedemokraterna (men senare fick skäll från tidningskollegor för publiceringen av en annons för en bok av Arnstberg och Sandelin). Var detta – vägran respektive skället – förenligt med yttrandefriheten?

Den andra frågan är om och i så fall när dessa friheter kan behöva inskränkas eller upphävas till samhällets beskydd.

Jag har sökt ledning i fyra dokument: den franska deklarationen om människans och medborgarens rättigheter från 1789, alltså själva urdokumentet (här kallat 1789), FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 (här kallat FN), Kairodeklarationen från 1990 (Kairo), som är de muslimska ländernas motsvarighet till FN, samt slutligen den svenska regeringsformen (RF).

1789 är ganska klar på det där med det civila samhällets rättigheter och åsiktskorridoren. Artikel 11 lyder som följer:

Det fria utbytet av idéer och uppfattningar är en av de mest värdefulla av de mänskliga rättigheterna. Varje medborgare må därför tala, skriva och trycka i frihet, men skall hållas ansvarig för sådana överträdelser av denna frihet som skall fastställas i lag.

Jag får alltså säga att jag hatar danskar (såframt det saknas speciallagar som tvingar myndigheterna att ingripa), och du, som representant för det civila samhället, har visserligen rätt att säga emot, men inte att gå så långt att mina friheter kränks. Regeln skyddar min yttrandefrihet både gentemot staten och det civila samhället.

FN är om möjligt ännu mer frihetsälskande än 1789. FN nämner inte en gång att staten kan inskränka yttrandefriheten genom lag. Artikel 19 lyder:

Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.

Kairo kan vi egentligen glömma bort, ty alla rättigheter underordnas där sharia, till exempel i artikel 22 (a):

Alla ska ha rätt att uttrycka sin åsikt fritt på ett sådant sätt att det inte bryter mot sharias principer.

Därmed kommer vi till RF, som formulerar sig så här i 2 kap. 1 §:

Var och en är mot det allmänna tillförsäkrad [yttrandefrihet, religionsfrihet etc]

Jag kan inte se annat än att den svenska staten här, genom införandet av uttrycket ”det allmänna”, vilket betyder staten, kraftigt har begränsat yttrandefriheten jämfört med 1789 och FN. RF ger inte mig, danskhatare, något skydd mot mina medmänniskors eventuella raseri och tillvitelser om att jag är nazist, fascist, rasist samt brunråtta. En svensk danskhatares yttrandefrihet skyddas bara gentemot staten. Det civila samhället har rätt att göra åsiktskorridoren hur smal som helst utan att yttrandefriheten anses kränkt.

John Stuart Mill, en av liberalismens förgrundsgestalter, uppmärksammade det här med den av det civila samhället inrättade åsiktskorridorens förbannelse redan i boken Om friheten år 1859 (fast han såklart inte använder begreppet åsiktskorridor; han talar i stället om behovet av fritänkare som spränger de gränser för yttrandefriheten som det civila samhället vill inrätta):

I vår tid är blotta existensen av nonkonformism, blotta vägran att anpassa sig efter sedvänjorna, i sig själv en välgärning. Just för att åsiktstyranniet gör det till en överträdelse att tänka annorlunda är det önskvärt att folk tänker annorlunda i syfte att bekämpa det tyranniet. Det annorlunda tänkandet har alltid blomstrat på ställen och vid tillfällen där människors karaktärsstyrka ha blomstrat. Graden av oliktänkande har i allmänhet varit proportionell mot förekomsten av genialitet, mental kraft och moraliskt mod. Att så få människor nu törs tänka annorlunda är vår tids största fara.

Vad med den andra frågan, den om ifall det ibland kan finnas rimliga skäl att begränsa friheterna?

Låt mig ge ett exempel som enligt min mening visar att sådana begränsningar ibland tveklöst kan behövas. England är möjligen de liberala friheternas stamort på jorden. Under 1930-talet fanns i England ett fascistparti som hette British Union of Fascists och härmade Hitler och Mussolini med antisemitism, svarta skjortor och blixtsymboler på sina emblem. De engelska fascisterna deltog i val och vann en del platser i olika demokratiska församlingar.

År 1939 bröt krig ut mellan England och Tyskland. Skulle England tolerera att hemmavid ha en nationell politisk rörelse som artikulerade fiendens idéer? Naturligtvis inte. Men det dröjde så långt som till maj 1940, någon månad före Slaget om Storbritannien, innan britterna förbjöd sitt fascistparti.

Så ja, det kan finnas situationer när friheterna får vika. Skulle inte det statsfromma Sverige noggrant ha förberett sig för detta? Jo, i RF 2 kap. 21 § finns en gummiparagraf som ger riksdagen goda möjligheter att upphäva rättigheterna. Det räcker med att en sådan åtgärd är till ”för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle”.

49 thoughts on “Religionsfrihet och yttrandefrihet

  1. Rikard skriver:

    Hej.

    Religionsfrihet är lätt.

    ‘Envar äga rätt att själv för egen dl leva efter vad för tro den själv finner för gott; inge äga rätt på annans kropp eller sinne tvinga religiösa föreställningar, regler eller sedvänjor om denne ej kan avge vuxens samtycke. Avsteg från allmän regel eller lag medges aldrig av religiösa skäl.’

    Det är religionsfrihet i bägge riktningar – den troende kan leva efter sin tro, och en ej troende slipper. Därmed blir dop och dylikt endast för vuxna och därmed av fri vilja och egen tro, istället för som nu i form av övergrepp.

    De än värre vidrigheter som könsstympning och indoktrineringsläger för barn och ungdomar som praktiseras blir lättare att lagföra.

    Yttrandefrihet är ännu lättare; kopiera den amerikanska principen. Där finns väl etablerad och väl fungerande praxis, även vad gäller förtal i tryck och tal.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS För den skull någon troende känner sig upprörd över att jag betraktar det som övergrepp att i religiösa dogmer skola barn kan den troende läsa på om pionjärer i Sovjet samt BDM i Tyskland och begrunda att den enda skillnaden är huruvida ideologen/profeten och ideologin/trossatserna påstås komma från en människa eller en extern ej kommunicerbar auktoritet. Eventuella andra likheter åsido. DS

    Liked by 5 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Barn är föräldrarnas ansvarsområde, inte statens. Barnen är inte statens. Det är en socialistisk princip att staten är överförmyndare för alla barn. Vuxens samtycke gäller för alla barn, och det är föräldrarna som utövar det.

      Det är typiskt för den grunt tänkta liberalismen att blanda bort den ena friheten när den finstämt definierar den andra och vice versa. Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt för att kunna formulera en lära utan självmotsägelser.

      Gilla

    • Hedvig skriver:

      @ Rikard 4 april, 2017 kl 05:50

      ”Yttrandefrihet är ännu lättare; kopiera den amerikanska principen. Där finns väl etablerad och väl fungerande praxis, även vad gäller förtal i tryck och tal.”

      Mycket bra, men hur skulle den amerikanska principen kunna implementeras i den svenska grundlagen?

      Kan det idag vara lagligt, att Public Service spårar upp och hänger ut en undersköterska som slår larm om den svenska sjukvårdens alltmer katastrofala brister?

      Per Gudmundson. ledarskribent på SvD har idag en stort uppslagen ledare i ämnet Åsiktskorridoren ”Året då visselblåsaren blev landsförrädare”

      https://www.svd.se/aret-da-visselblasare-blev-landsforradare/om/ledare

      Liked by 1 person

      • Hortensia skriver:

        Hmmm, Fredrik, blir det ändå inte ganska fula gul- och blåmärken på vanligt folk, som tvingas löpa gatlopp, för att de inte stillatigande blivit tillräckligt multikulörta, tillräckligt snabbt…?

        Gilla

  2. Anders skriver:

    Anar vad Du är ute efter: När kommer man att förbjuda Sverigedemokraterna och olika oberoende bloggar, dvs den enda oppositionen? Före valet 2018 kanske?

    Liked by 6 people

  3. Ove skriver:

    Hum, den sista paragrafen får du gärna berätta mer om. Jag rekommenderar i ämnet Nick Humes bok ”Triggerwarning”, ett kraftfullt försvar av yttrandefriheten.

    Dock, yttrandefrihet har uppstått i länder där det fanns förutsättningar för demokrati genom att befolkningen var på ett djupt plan kulturellt homogen. Man måste först utkämpa krigen och inbördeskrigen så att folk är rimligt homogena, det måste finnas en norm, inom denna kan man ha yttrandefrihet.

    Detta blir uppenbart med muslimernas intåg, de söker ett samhälle som är motsatsen till vårt, många är villiga att uppnå detta med våld och demokrati och samförstånd finns inte i denna ideologi. Islam tillåter inte yttrandefrihet, därför kan islam endast existera som marginalföreteelse inom ett system med yttrandefrihet. Därutöver är islam inte en fredlig religion utan uppmanar till våld, därför kan det ses som uppvigling varje gång koranen öppnas i en moské. Därför kan islam inträde ses som en krigisk handling och borde därmed inte omfattas av yttrandefriheten.

    Liked by 6 people

  4. Bo Svensson skriver:

    Ett akut hot mot yttrandefriheten är nu den muslimska närvaron i Europa och lättheten att spåra och söka upp dem som beskriver islam och Muhammed utan att bekymra sig för konsekvenserna.

    Den enda lösningen på islamisthotet jag kan se, är krav på ekonomisk garant som villkor för rörelsefrihet och att människovärdet släpps ut ur floskelträsket och in i marknadsekonomin genom att mätas i pengar. – Trafikverket har landat i 23 miljoner och det kan ju vara rimligt.

    Pengarna kan användas till rättsordningens finansiering t ex. – Bättre brottsutredning, fler och duktigare poliser och intelligentare jurister i rättsinstanserna.

    Liked by 2 people

    • Bo Svensson skriver:

      Principen platsar ju också i en global rättsordning för att skapa incitament för minimering av dödsoffer under väpnade konflikter.

      Gilla

  5. Göran skriver:

    Problemet är väl att tanken ”gud” är skyddad av en speciell lag. Jämställ denna tanke med alla andra tankar och låt den tillsammans med dessa skyddas av artikel 19 ”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.” Dvs avskaffa religionfrihetslagen som enbart används för att skydda tanken ”gud”

    Liked by 2 people

  6. larslindblog skriver:

    Jag såg David Frosts intervjuer med Sir Oswald Mosley och Lady Diana Mosley , dom talade verkligen artikulerat och tydligt . Mosleys var också mycket verserade och kvicka i repliken , David Frost lyckades inte ” trycka till dom ” , tvärtom påpekade Mosleys att om deras politik fått gehör hade vi inte haft någon invandring att tala om , och alla andra problem hade varit mindre och hanterbara. ( Jag erkänner att jag inte vet något om Mosleys Union av Brittiska Fascister ,men dom tog helt avstånd från judeförföljelsen i Tyskland , man var för demokratiska val och menade att fascister inte alls var särskilt intresserade av rasfrågor. ) Det fanns på Youtube

    Gilla

  7. Christer Carlstedt skriver:

    Demokrati, där sådant som religions- och yttrandefrihet antas ingå, är intressant,
    Jag har nämligen inte hittat någon bra beskrivning på fenomenet. ”Alla” antas begripa vad som menas. Fast nu gör ju inte alla det. Det räcker kanske att påminna om Deutsche Demokratische Republik för att klargöra vad jag avser.

    Kung Olof Trätäljas slut på sin livsvandring på 600-talet var följden av ett demokratiskt beslut. Tillräckligt många ansåg att han skulle has ihjäl. Vi kan tycka att skälen till beslutet var dåliga, men på sin tid var de helt rimliga.
    Nej men så kan man väl inte göra i en demokrati!
    Det kan man visst det!
    Bara man är tillräckligt många.

    Tillverkning av tvål och lampskärmar av judar var följden av demokratiska beslut.
    Inte just kanske själva produktionen, men nazisterna valdes in i Tysklands parlament helt demokratiskt (som vi gärna vill uppfatta demokrati). Man kunde sedan med helt demokratiska metoder (i början) rösta bort spärrarna mot den kommande diktaturen.
    Rent personligt skulle jag inte känna för att kalla det för demokrati. Snarare representativ demokrati.
    Känner någon möjligen igen begreppet?

    Vad jag försöker komma fram till, om än på omvägar, är att demokratin, som vi i dag känner den, i sig har inbyggt sin egen destruktion.

    En längre tid nu har vi, genom nyttjandet av det vi kallar en demokratisk process, gett uppehållstillstånd och i förlängningen även rösträtt till människor som på grund av sin religion inte alls bekänner sig till vår form av demokrati, annat än som ett verktyg för att komma i beslutande positioner. Vi har alltså på demokratiska grunder släppt in vår form av demokratis dödgrävare till och med i riksdagen.

    Det borde kanske stämma till viss eftertanke.

    Liked by 7 people

  8. Sten Lindgren den äldre skriver:

    De som hotar yttrandefriheten i Sverige är väl främst MSM som statstelevisionen och vissa av de större tidningarna. Detta genom att:

    • Ha en skev rekrytering av nyheter
    • Ha en skev rekrytering av vilka som får komma till tals
    • Mobba en del av dem med avvikande åsikter
    • Bedriva häxjakt på en del av dem som inte får komma till tals i MSM och som valt andra vägar, jfr sjuksköterskan eller ambulansföraren, eller Springare

    Politikerna deltar i viss mån till detta genom att:

    • Finansiera en del av MSM med statliga pengar
    • Finansiera diverse obskyra organisationer som EXPO med kopplingar till mera extrema organ som AFA
    • DÖ och agerandet mot SD får väl också räknas in

    Liked by 8 people

  9. annagustin2@gmail.com skriver:

    Skulle människor alls komma på att hata varandra om inte de kände sig förtryckta eller under tummen på någon annan? Att hata ett grannfolk finns ingen som helst anledning till om inte hela grannfolket försökte förtryck en. Ingen kan ju säga att ”jag hatar brevbärare”….och sen tro att andra ska ta det på allvar….utan att börja analysera VARIFRÅN härstammar just det hatet.

    Min övertygelse är att OM det var medborgarna som deltog i de politiska besluten (direktdemokrati) och hade förslagsrätt för att hjälpa sitt samhälle att förbättras för alla – då skulle alla former av hat minska. Skulle vi dessutom gå över till TIDFAKTOREKONOMI så skulle människor ha fullt upp i sina egna liv och ha allt mindre tid skulle finnas att hata någon annan. På många arbetsplatser pratas åtminstone ibland…lite skit om de andra avdelningarna. Men om alla fick delta i förbättringsförslag för hela arbetsplatsen…skulle inte irritationen över nästan minska då?

    Enklast är ju alltid att gå till sig själv och tänka efter…hatar jag någon? Tja, kanske inte hatar, men nog har jag ett gigantiskt förakt för klättrare av alla sorter, då i synnerhet dem vi kallar för ”folkvalda” – eftersom jag under ett helt liv har sett hur våra hierarkiska strukturer i stort sett bara släpper upp dem med starkast drift att klättra. Det finns numera en hel del att läsa om hur de som tar sig upp till högsta toppen i dessa system, om inte är psykopater så i alla fall har psykopatiska drag. Sådana personer vill i alla fall inte jag ha som politisk företrädare. Att vi har sådana personer som företrädare bevisas av att de redan har lagt miljarder av våra skattepengar på krig i andra länder. Av den anledningen kan vi också känna oss oroliga för att de börjar inskränka yttrandefriheten.

    Liked by 1 person

    • Anders F1 skriver:

      Detsamma gäller börsmäklare; de uppvisar psykopatiska drag. Saknar självdistans och riskmedvetande samt är drivna av kicksökande. I allt väsentligt motsatsen till en trevlig medmänska, schysst polare.

      Gilla

  10. Lennart Bengtsson skriver:

    Tack för en värdefull sammanställning.

    Mitt förslag är enkelt.

    Ersätt den svenska åsiktskorridoren med John Stuart Mills yttrande från 1859. Jag trodde faktiskt att detta var vad som gällde i Sverige och inte att den enskilde individen är skyddslös mot ”civilsamhället”.

    Sen är det frågan var finns den lagliga grunden till att exempelvis ett kommunalt ( och skattefinansierat) bibliotek kan rensa ut böcker som en handläggare (biblioteksföreståndaren eller biblioteksförbundet) inte gillar? eller att en allmän och skattesubventionerad tidning vägrar att ta in annonser för ett officiellt politiskt parti som är representerat i den svenska riksdagen? eller att en kommunal myndighet vägrar hyra ut sammanträdeslokaler till ett sådant parti?

    Varför följer inte Sverige FN på detta område? Vad är grunden till den svenska ”gummiparagrafen”? Är svenska medborgare medvetna om detta och varför reagerar inte svenska media?

    Liked by 3 people

  11. Bamse skriver:

    Ett givet problem är att vissa åsikter ska få framföras och spridas fritt med hänsyn till att de har uppenbarats av Gud. De får inte ifrågasättas hur vedervärdiga eller odemokratiska de än är, ty religionsfriheten är ju fundamental, eller?
    ”Vanföreställningar är inte mera respektabla för att de är religiösa” är ett citat, om än inte ordagrant, av Björn Ulvaeus, som jag gärna instämmer i. För att garantera religionsfriheten borde det räcka med föreningsfrihet och övriga demokratiska rättigheter.

    Liked by 3 people

  12. Anna Kristina skriver:

    Människan tänker gärna i fasta byggblock som skall eller bör gälla i evighet. Det skänker stadga och trygghet i tillvaron. Mänskliga tankar producerar både ideologier och religioner, likväl som bilar och vapensystem – men även rättighetslagstiftning.

    Men få saker varar i evighet. Samhällen kommer över tid alltid att utsättas för drastiska och dramatiska förändringar, som krig och olika typer av natur- och människoskapade katastrofer. Från ena dagen till den andra kan samhällets hela spelplan kastas över ända.

    Även vår livsstil stressar i dag jordens ekosystem. Utdöendet av art går exempelvis tusen gånger fortare i dag än tillkomsten av nya – och i den processen står nog människan som huvudskyldig. Vi förändrar även havets och atmosfärens kemi utan att vi egentligen kan förutse vart det på sikt kommer att leda till.

    Människan uppträder rentav som en ny geologisk kraft. Överlag har människan själv stora svårigheter att överskåda processer med många samverkande variabler, speciellt när stor okunskap finns invävd. Långsamma processer blir sällan så konkreta, som övrigt vardagsliv.

    Mänsklig anpassning kräver alltid insikter och kunskap. Och de i sig är beroende av yttrandefrihet. Yttandefrihet handlar i hög utsträckning om mellanmänsklig kommunikation och kunskapsutbyte Yttrandefrihet står därför ytterst i anpassningens tjänst. Det är den som hjälper oss att se längre, mer och bortom. Som förbättrar möjligheterna att parera det mer oväntade.

    Yttrandefrihet ger inte bara transparens inåt mot mänskligt tänkande, utan skapar även redskapen och möjligheterna att undvika samhälleliga faror.

    Att snäva in tankeproduktion kan liknas vid att bedriva vetenskap under samhällelig strikt tankemässig kontroll. Som om en utsedd politisk kommisarie hela tiden stod och kikade över axeln på forskaren.

    Samhällen har i alla tider utsatts för olika typer svårigheter som alla krävt sina anpassningar. Stela tankefigurer, förutom makten själv, har då alltid stått i vägen för nödvändiga förändringar. Och den typen av tankemässig stelhet har även fått imperier att gå under.

    Åsiktskorridorer och begränsningar i yttrandefrihet utgörs egentligen av låsta destruktiva tankefigurer, som grusar möjligheterna för ett samhälle att anpassa sig till annorlunda och förändrade förhållanden.

    Den i särklass svåraste gränsen att dra är var yttrandefriheten i sig riskerar att leda till att samhälleliga kannibalistiska krafter lösgörs – som leder till att samhället upphör att existera, såsom vi lärt känna det.

    Det är just där, i gränslandet mellan ofrihet och yttrandefriheten, yttrandefriheten själv behövs extra mycket. Religiösa och ideologiska monopolistiska tendenser och strävanden utgör alltid ett hot mot det samhället vi valt att bygga. Yttrandefrihet måste därför alltid få bli till en del av det samhälle vi ytterst är satta att försvara.

    Gilla

  13. Fredrik Östman skriver:

    Möjligtvis har du bortsett från cirkulariteten i stats- och samhällspratandet. När FN eller RF använder ordet ”yttrandefrihet” utan närmare förklaring avser de kanske 1789 års klyscha.

    Åtminstone använder de denna klyscha som borgtorn i fall deras egentliga avsikt sätts i fråga. Mellan ifrågasättandena menar de något annat. Så praktiskt.

    Frågor om utbytesfrihet har för övrigt ingenting med frågor om religionsfrihet att göra. Det är helt separata frågor. Utbytesfrihet leder till exempel till avskaffandet av punktskatter, tullar, inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och moms. Religionsfrihet betyder inte mer än att man inte bestraffar personer för att de håller sig med en viss tro inne i sitt huvud. Deras gärningar måste man bedöma som gärningar helt oberoende av eventuell religion.

    Den viktigaste grunden för inskränkningar i olika allmänna friheter måste vara säkerhetsfrågor, skydd av dessa friheter som sådana.

    Gilla

  14. Gunilla skriver:

    Yttrande, och åsiktsfriheten ska vara grundlagsmässigt oinskränkt. Det är den i Frankrike och USA. Så dock inte i Sverige; det visar RF gummiparagraf kap 2; 21. Det är nämligen en mycket allvarlig inskränkning; som kan när (politiskt) ‘lämpligt’ och utan medborgarens godkänannade (eftersom vi har representativ demokrati där ‘representanterna’ slutat att representera sina väljare)s vilja) appliceras och sätta nämnda frihet ur spel. Yttrandefriheten har en begränsning, och med rätta, när den övergår i ärekränkning. Och det finns lagrum för det. Däremot ska inte våra tankar och åsikter styras eller begränsas. Som i Sovjet. Och det är ju bara vissa tankar och åsikter som inte får rymmas idag. Vita män, t.ex, får kränkas obegränsat. Konstskole,-s.k ‘arbetsprojekt’ får kränka vita män och även beskylla dem, som grupp, som våldtäktsmän. Däremot är, befogad, fakta och kritik gentemot religionen islam helt omöjligt. Allt som bara kan tänkas lukta (alltså inte ens är ämnat som sådant) sådant anses omedelbart som ‘hets mot folkgrupp’.; en politiskt skapat sentida inslränkning (med bred (vänster)politiskt präglad tolkning och användning) av åsikts,-yttrandefriheten. När och hur denna ‘folkgrupp’ skulle åtnjuta en juridisk särställning i svensk rättslagstiftning är okänt för mig. Vi har också frihet att häda; men de som mest förhävdar skydd mot hädelse mot islamska symbolpersoner är de som aktivast hädar kristna motsvarigheter. Politiskt oönskade fakta (såsom de facto rörande våldtäktsstatistik och grov kriminalitet bland vissa invandrargrupper) klassas också som hets mot folkgrupp och får som sådan inte visas för medborgarna. Tacknämligt trotsar alternativmedia och Kalla Fakta och UG detta.

    Liked by 4 people

  15. Tor Arne skriver:

    Är islam förenlig med ett sekulärt samhälle?

    ”Islam är inte en religion, det är en lag, en nation, men det är inte en religion”, enligt journalist och författare Eric Zemmour:
    https://www.liveleak.com/view?i=7d2_1473473100

    ”Islam är inte förenlig med Republiken, inte förenlig med den franska civilisationen, inte förenlig med jamställdhet mellan menn och kvinnor, inte förenlig med frihet, inte förenlig med rätten att ändra sin religion” säger Philippe de Villiers, f d ledamot i Europaparlamentet och minister:

    Liked by 5 people

  16. Anders F1 skriver:

    Svåra frågor… Jag tillhör den tysta (!) majoriteten (?) som önskar religionsfrihet i meningen frihet från religion. Den är i allmänhet en störning – även om det är jättetrevligt att besöka gamla kyrkor! Och präster har ofta ett viktigt uppdrag som s k själavårdare. Vad gäller yttrandefrihet får man naturligtvis säga vad man vill, hur man vill och när som helst. Med risk att man blir betraktad som korkad, okunnig, full, oerfaren eller extrem. Den förståndshandikappade kan inte avgöra detta och där ligger handikappet. Hur svårt kan det vara?

    Liked by 1 person

  17. MartinA skriver:

    Religionsfrihet är ej möjlig för religioner som söker etablera monopol. Se på hedendomen? Den hade lätt kunnat inkludera kristus i sitt Panteon. Många menar att den redan hade börjat med guden Balder. Men kristendomen krävde monopol. Och borde därför ha utrotats omedelbart. Nu när vi växt samman med kristendomen är det nödvändigt att agera likadant mot andra religioner med monopol ambitioner.

    Liked by 1 person

  18. MartinA skriver:

    DN är ej en företrädare för civilsamhället, det är en del av näringslivet. Civilsamhället har sin status ifrån att det är vanliga medborgare som engagerar sig i det av andra anledningar än ekonomisk vinning. DN är affärsdrivande och kontrollen av DN grundar sig på kapital, inte engagemang. Den korrekta uppdelningen är Staten, Näringslivet och civilsamhället.

    Gilla

  19. MartinA skriver:

    Yttrandefrihet är två olika saker. Dels, att staten ej använder våld mot oss bara för att vi sagt eller uttryckt någonting. Exempel Fredrik Vejdeland. Dels, att andra medborgare blir upprörda över något vi sagt och staten därför skyddar oss. Exempel Lars Vilks livvakter.

    Skillnaden på de två olika typerna av yttrandefrihet är att den ena kräver skattepengar för att inskränka, den andra kräver skattepengar för att upprätthålla. Det ena är en frihet, det andra är en vara som måste produceras. Det ena är en negativ rättighet, en konservativ rättighet, frihet från. Det andra är en positiv rättighet, en socialistisk rättighet, frihet till.
    Staten i sverige är urusel på den första sorten och rätt så hygglig på den andra. Den gemensamma nämnaren är att staten i båda fallen agerar för att öka statens makt. Vilket skulle bevisas.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag förlorade tråden någonstans. En sådan som Lars VIlks skall ju inte alls ha livvakt. Hela samhället skall inrätta så att han ingen behöver. Så var det också innan våra politiker började importera antidemokratiska mördare och agitatorer. Varför gjorde de det? Vad gör de här?

      Vi skall inte ha sådana extrema konflikter inom samhället. Därför har vi gränser. Ett gränslöst område är en krigszon.

      Liked by 3 people

      • MartinA skriver:

        Visst, håller helt med dig. Eller snarare, den stat vi lever under är ej längre legitim. Så den rådige medborgaren skapar allianser inför att statens makt krymper ännu mer än idag.

        Men icke förty. Total yttrandefrihet innebär att provocera andra. Skydd från de andra medborgare som känt sig provocerade av ens uttalanden är en vara som måste produceras. Och kan alltså inte vara en rättighet. Jag ville bara ta upp en kruxig grej med yttrandefrihet som jag lärt mig av att läsa och lyssna på Klaus Bernpeintner på svenska misesinstitutet.

        Gilla

  20. educaremm skriver:

    Även ett s.k. sekulärt samhälles värderingar, då kanske i egen föreställning om att vara toleranta och ickediskriminerande, kan ändå faktiskt i en realitet framstå såsom en dogmatisk religiös lära, där det sekulära i sig framstår som en trosbekännelse som måste anslutas till, för att inte riskera att bli bedömd för att vara icketroende, eller kättare, till just sekulariteten åsiktspaket?

    Föreningar, tidskrifter, bloggar eller individer som inte vill ansluta sig till sekulariteten, riskerar att bli utdömda som kättare, i förhållande till det sekulära samhällets värderingar, åsikter och tyckande.

    Det sekulära samhällets krav på konsensus och följsamhet till ett åsiktspaket verkar vilja utesluta alla andra tro-, tyckande- eller åsiktsföreställningar, och i princip säga:

    ”Du skall inga andra åsikter, idéer, föreställningar, uppfattningar, tankar eller tyckande, hava, vid sidan om våra. Ansluter du dig inte till vårt tyckar-, åsikt- och tankesystem, så är du ond och kan antas vilja diskriminera och förtrycka andra. Därför måste vi diskriminera och förtrycka dina tankar, åsikter och tyckande, i självförsvarande syfte, för att därmed kunna bevara auktoritet till just vårt tyckande- , åsikts- och tankesystem.”

    Trosbekännelser som trosbekännelser?
    De liknar varandra i sina praktiska praktiker.

    Märkligt nog.

    Liked by 1 person

  21. Sixten Johansson skriver:

    Observera ordalydelsen i RF: ”Var och en är mot det allmänna tillförsäkrad” [-frihet].

    Såväl statsministern som andra företrädare för ”det allmänna” bryter mot grundlagen genom att inskränka enskilda medborgares yttrandefrihet. Både subtila och grova medel används för att hota och straffa visselblåsare och andra kritiker. Senast har nu även Sveriges Television entydigt ställt sig på maktapparatens sida mot ”var och en”:

    SVT har jagat, blottställt och misstänkliggjort enskilda bloggare och Facebook-aktiva i en infantil eller låtsad oförmåga att begripa varför ”avsändare medvetet förblir anonyma”. Karin Ekman, chef för Sociala kanaler, SVT Nyheter: ”Dessa dolda opinionskrafter överger och trasar sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen.” (”öppna”?! ”fria”?! – ja, för angivare och megafoner i maktens tjänst, för de lojala rättänkande och inkvoterade).

    Patrik ställde staten mot civilsamhället, men det blir överskådligare att beskriva tre stora enheter, som ömsom brottas, ömsom håller fred, eller samarbetar. Det är inte bara historia, utan högaktuellt nu och i framtiden att börja med att ställa den världsliga makten mot den kyrkliga – som två handflator pressade mot varann. Historiskt har de kämpat, distanserat sig från varann eller lierat sig mot folket – fingrarna har ibland knäppts. Som en kil mellan handflatorna har civilsamhället växt till sig, kämpat efter luft och svängrum, historiskt frigjort sig från både statsmakten och kyrkan och baxat sig uppåt – fritänkandet, vetenskapen, folkrörelserna, den oppositionella kulturen osv.

    Men under det senaste halvseklet i Sverige har vänstra handflatan, hela statsapparaten, växt ihop med högerhanden, kyrkan. Maktapparatens pengamakt och ideologi har dessutom trängt in i hela det fria mellanrummet, i civilsamhället. Ända in i familjens liv, ända in till det ofödda barnet. Ideologin har klippt av medborgarnas band till historien, nationen, släkten, bygden och tron, krossat allt mer av de sociala normsystemen och tilliten. Ideologin har smittat ner hela utbildningsväsendet, vetenskaperna, massmedia, opinionsklimatet, det offentliga rummet, yttrandefriheten. Den frihet som återstår är friheten att uttrycka allt som inte strider mot det nya statliga religionssubstitutet, som i motsats till islam inte påbjuder kroppsstraff, bara självcensur och mental stympning vid avslöjade tankebrott.

    Liked by 3 people

    • Gert B. skriver:

      Såssarna vågade inte löpa linan ut och lägga beslag på Näringslivet. I stället socialiserades Civilsamhället.

      Gilla

  22. dolf skriver:

    Inskränkningar av den typ England gjorde när de förbjöd fascistpartiet 1940 är i princip fel, men åtgärden är helt korrekt i det sammanhanget med tanke på att landet befinner sig i krig. Det är helt enkelt en del av ”undantagstillståndet” när man befinner sig i krig. Och som ordet säger ”undantagstillstånd” innebär att man avviker från det normala och tar till särskilda åtgärder därför att det är ett måste under tvingande omständighet, trots att det i normala fall skulle vara fel.
    Vad gäller DN och annonser, problemet här är inte att en privat tidning väljer vilka annonser den vill eller inte vill ta in. Problemet är att tidningen i praktiken inte är privat utan har starka kopplingar med den offentliga sektorn. Tidningar lyder under speciella lagar, såsom att de har reducerade momssatser, de får presstöd osv. De har därigenom fått särskilda förmåner från staten och på ett eller annat sätt ekonomiskt stöd av medborgarna. Det bör också innebära att medborgarna i motsvarande grad skall kunna ställa samma krav på tidningarna som på offentliga myndigheter. Dvs. opartiskhet och objektivitet. Eftersom det är en omöjlighet är det enda raka att helt skippa alla förmåner och stöd som ges till dessa. De skall helt enkelt få leva och dö helt på egna meriter så ordnar saken sig själv.
    Och vad gäller yttrandefrihet så kan det vara läge att påpekat att Nya Tider återigen är på tapeten.

    Gilla

  23. Vax skriver:

    Konflikten mellan höger och vänster förefaller överspelad. Nu förenas forna meningsmotståndare i kamp mot populism och i växande misstro mot demokratin. Men dagens samsyn mellan liberaler och socialister vittnar främst om att båda parter förlorat tron på sin egen ideologi,skriver Malcom Kyeyune. Den nya alliansens världsbild ter sig ofta lika svartvit som högernationalisternas – bara med omvända förtecken för gott och ont.
    http://kvartal.squarespace.com/artiklar/enighet-byggd-pa-tomhet

    Varför börjar ” gummiparagrafen ” spöka i skallen efter denna läsning?

    Gilla

  24. Ulrika skriver:

    I USA sägs det att man får säga vad man vill utom skrika ”fire” på bion eller teatern (för att undvika panik). Nu kan man nog tillägga ”Allahu Akbar”.

    Gilla

  25. Lennart Göranson skriver:

    Jag har faktiskt lite svårt att hänga med i det här resonemanget. Det vill säga, den första delen – frihet i förhållande till staten – är inte så knepig, och jag har hittills trott att det var den saken de olika friheterna handlar om. Alltså att kunna yttra sin åsikt, publicera den, organisera sig i föreningar och en del annat utan att utsättas för tvång som hindrar mig. Och eftersom det är staten som innehar våldsmonopolet så är det staten som kan utsätta mig för tvång. Om det civila samhället utövar våld för att tvinga mig att göra något, eller avstå från att göra något, så är det brottsligt. Och det oavsett syftet, det är våldet som är olagligt. Däremot kan det civila samhället naturligtvis kritisera mig för att jag säger mig hata danskar. En frihet att slippa utsättas från kritik förefaller inte vara något som platsar i den liberala demokratin. Även om det ibland hörs röster som skulle vilja ha det på så vis.

    Så även om jag är lika kritisk till åsiktskorridoren som de flesta här så framstår det för mig som fullständigt främmande att genom lagstiftad yttrandefrihet förbjuda någon att kalla mig rasist, nazist eller brunråtta. Den bibliska principen ”öga för öga, tand för tand” borde tjäna som ledstjärna. Den som kallar mig rasist får tåla att jag i gengäld kallar honom/henne för rasist – så säkerställer man bäst att vedergällningen håller sig till vad som är proportionerligt.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Tänk dig att du inte får det där jobbet som du är överlägset lämpad för eftersom du erkänt att du hatar danskar. Den icke-statliga världen har enorma möjligheter att utöva åsiktsförtryck, kanske större än staten. Betänk alla som skriver om att de inte törs framföra sina åsikter på jobbet av rädsla för repressalier.

      Patrik

      Gilla

      • Lennart Göranson skriver:

        Patrik, det är inte det att jag är omedveten om problemet och om de konsekvenser som kan drabba enskilda. Men jag har ändå svårt att tro att en lagstiftning mot ”privat åsiktsförtryck” skulle fungera eftersom jag är rädd att det i första hand skulle kunna riktas mot Jyllandsposten, Charlie Hebdo och enskilda personer som ”förtrycker” kulturella och religiösa uppfattningar.
        Lennart

        Gilla

      • dolf skriver:

        @Patrik
        Jag misstänker att många missar att en grundläggande orsak till dessa problem ligger i att vi har en tredje part som utövar otillbörligt inflytande på överenskommelser i civilsamhället. I en minimal nattvandrarstat skulle statens uppgifter i det här fallet inskränka sig till att genom polismyndigheten tillse att lagen följs och genom rättsväsendet hantera lagbrott och tvister. Och inte att jota mer utöver det. Det är så långt ifrån dagens svenska samhälle som går att komma. I ett sådant minimalistiskt samhälle skulle det troligtvis inte vara något problem med att en privat arbetsgivare vägrade anställa personer av en viss politisk åskådning eftersom det skulle finnas andra som glatt gjorde tvärtom och anställde dessa personer. Och rimligtvis bör det höra till en företagares rättigheter att själv bestämma vilka han/hon vill eller inte vill anställa. Men vårt samhälle är genomsyrat av bidrag, undantag, särskilda stöd och olika typer av regleringar som på olika sätt inskränker vår frihet. Politiker talar titt som tätt, utan att skämmas(!!!) om ”styrmedel”, förmodligen ett av de vidrigaste 1984-ord vi har, på ungefär samma nivå som ”solidaritet”. Politiska styrmedel i kombination med en journalistisk åsiktsmaffia som inte bara har yttrandefrihet utan lagstadgade särskilda förmåner att få ljuga fritt bäddar för … (taradam, trumvirvel) … det samhälle vi har.

        Liked by 1 person

    • dolf skriver:

      @Lennart Göranson
      Jag känner mig tvingad att påpeka att det föreligger en viss skillnad mellan de 3 exemplen ”rasist”, ”nazist” och ”brunråtta” eftersom ”brunråtta” rätt och slätt är en förolämpning, medan ”nazist” faktiskt tillskriver en person en specifik politisk tillhörighet. Om någon kallar mig ”brunråtta” blir min respons något i stil med ”far åt helvete” (mer eller mindre stilfullt artikulerat beroende på humör och en del andra omständigheter i det enskilda fallet), men om någon offentligt kallar mig ”nazist” skulle jag omedelbart polisanmäla eftersom det är ett bevisbart falskt påstående.
      Skillnaden är som mellan att kalla någon ”hora” som nedsättande epitet och att påstå att personen faktiskt är prostituerad.
      En riktig yttrandefrihet (inte av den svenska falska typen) innebär att man är fri att säga vad man tycker, tänker och tror, men inte att man är fri att medvetet fara med osanning. Att Mona Sahlin blev fälld för falskt intygande var inte ett ingrepp i hennes yttrandefrihet utan är en inskränkning av hennes handlingsfrihet.

      Liked by 1 person

      • Lennart Göranson skriver:

        ”…inte att man är fri att medvetet fara med osanning…” Lagstiftning mot att ljuga? Att skaffa sig ekonomiska fördelar genom att ljuga är bedrägeri, och alltså straffbart. Att utsätta någon för förtal som baseras på en lögn är också straffbart. Lögn kan alltså vara ett medel i en handling som på annan grund är straffbar. Men inte lögn i sig, eller hur? Vore så fallet skulle åklagare och domstolar få fullt upp, mer än de redan har.

        Om någon kallade mig nazist så skulle jag knappast gå till närmaste polisstation för att fylla i en anmälan. Vad skulle det leda till? När man inte ens utreder inbrott…

        Gilla

      • dolf skriver:

        Det var väl ungefär det jag sa (jag trodde faktiskt jag hade nämnt bedrägeri också, men det missade jag visst). Rent allmänt, det är inte att man ljuger som borde vara straffbart, utan vissa handlingar som bygger på att man ljuger. Det vore ganska svårt att ordna överraskningspartyn annars. (Samma sak gäller även som t.ex. hot, det är en viss skillnad på om ett hot som uttalas i en film, ett hot som uttalas skämtsamt till en vän eller ett hot som uttalas på fullt blodigt allvar till någon, det är alltså inte vad som sägs som är förbjudet, utan handlingen att hota någon som är förbjudet).

        Om anmälan för att man blir kallad nazist, jag sa alltså ”offentligt”. Som ett exempel, Annelie Sjöberg polisanmälde Helle Klein för att hon kallade hon i ett tweet påstod att Folkets demonstration (där Annelie deltar som talare) är nazister. Se tweet av Helle i Avkraga Helle Klein. Jag tror att Mona Sahlin också fick polisanmälningar på sig av liknande anledningar efter att hon i ett debattinlägg i Expressen påstod att Folkets demonstration var nazister i samband med den uppmärksammade demonstrationen i slutet av januari 2016 (jag skrev ett längre fabelinlägg om det kallat ”Ett bittert piller 3: Fröken Kanin demonstrerar”). En person JO-anmälde henne i alla fall (Detta var alltså när Sahlin fortfarande var ”Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism).
        Även om anmälningarna inte leder till någon åtgärd utan att det läggs ned så anser jag det vara viktiga markeringar: man visar att man inte accepterar den typen av rena lögner, anmälningarna blir väl åtminstone diarieförda så att de finns kvar längre fram som ”bevis” om det skulle behövas, och, om jag inte tar fel, så får den som blir anmäld även en kopia på anmälan.
        Man behöver heller inte gå till polisstation, anmälan kan göras via nätet. Jag gjorde t.ex. det när jag polisanmälde Åsa Romson efter hennes Almedalstal.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s