Helena Edlund

Trigger warning: Du kommer nu att få ta del av en så kallat gravt ironisk text. Om du vet med dig att du har svårt för humor i allmänhet och ironi i synnerhet, bör du därför avstå från läsning, eller läsa texten tillsammans med någon som kan förklara de passager som kan bli känslomässigt svåra för dig. Texten ska inte betraktas som ett seriöst förslag, eller som en produkt av skribentens faktiska åsikter. Texten är ett försök att driva med den nuvarande situationen i Sverige, vilket i sig är näst intill omöjligt på grund av graden av absurditet i den rådande debatten. Därav det uppskruvade språket.

Visst är det en smula tjatigt att varje morgon vakna upp till ett nytt varv i det mediala ekorrhjul som uppstått i Landet Sverige? Samtidigt är det fascinerande att studera hur snabbt den relativistiska pendeln har svängt. Under decennier har vi matats med att det inte finns någon objektiv sanning utan att det är upp till var och en att definiera sin egen sanning – nu existerar plötsligt en objektiv sanning, och det stora problemet är att denna sanna sanning inte kommer fram? Att se samma Stefan Löfven som för tre år sedan hävdade att Sverige höll på att gå sönder, nu rikta offentlig kritik mot personer som uttrycker oro inför tillståndet i landet känns dessutom, diplomatiskt uttryckt, aningens splittrat.

Att studera svensk samhällsdebatt är som att sakta ner för att titta på en trafikolycka: man äcklas och attraheras på samma gång.

Som existerande inom nationens gränser (ty sådana finns, om än endast på kartorna) tycks man under långa stunder befinna sig placerad i ett ständigt pågående tv-studiogräl mellan å ena sidan Anders Lindbergs politiskt korrekta verklighetsförnekare och å andra sidan Katerina Janouchs högerextremer. Den som inte vill dra sig undan till en stuga i de reinfeldtskt oändliga skogarna, har att välja mellan tung medicinering eller ständig ångest.

Det känns ju inte så muntert.

Inte blir det bättre av vetskapen om att den ende som blir föremål för en förundersökning efter de senaste upploppen och kravallerna i Rinkeby är – polisen. Eller av att betala världens högsta marginalskatter samtidigt som en person per månad dör som en direkt konsekvens av – sjukvården. Eller av att bo i ett land där rasismen är så stark att nio av tio bränder på flyktingboenden startas av – de boende själva. Eller av att kvinnor nu tvingas fly från religiöst förtryck – i Sverige.

Så här kan vi inte ha det. Klart att det sprids bekymmersamma bilder av Sverige när sådana händelser kommer till allmänhetens kännedom.

Tyvärr kan vi inte lita på att Sossarnas Sanningsministerium aka ”handlingsprogrammet mot faktaresistens” hinner införa tillräckligt långtgående censur tillräckligt snabbt. Risken finns dessutom att svensken kan vara så påverkad av fake news att den tror att de egna erfarenheterna av arbetslöshet, resultatlösa decennier i bostadsköer, en havererad skola och ökad skattebörda faktiskt är sanna och därför inte köper den pedagogiska försäkran som Morgan Johansson gav via UD häromdagen: ”If we are managing in terms of jobs, schools and housing, and reducing social gaps we will also manage in terms of crime prevention”.

Mitt förslag är därför att vi en gång för alla ser till att sådana bilder inte når ut. Hur gör vi då detta bäst? Bygg murar!

Värdegrunds-säkrande murar med syfte att garantera allas lika värde genom att de grupper som manifesterar sitt missnöje med Sverige tillskrivs partiell självständighet! Bygg vackra murar av anti-rasism, kärlek och betong runt Rinkeby/Tensta och Alby/Fittja i Stockholm, Bergsjön och Biskopsgården i Göteborg och Herrgården/Rosengård i Malmö, men också om Koppargården i Landskrona, Araby i Växjö och Brynäs i Gävle. Det finns tydligen över 50 sådana områden som inte finns, så förutom den humanitära vinsten medför många murmetrar ännu fler arbetstillfällen. Det är bra för BNP och kommer ytterligare bättra på den internationella bilden av Sverige.

Förslagsvis erbjuds de som redan är folkbokförda i områdena ett medborgarskap där. Medborgarförförfrågan går därefter ut till alla som uppvisar en pigmentering mörkare än grisrosa (NCS 0619-Y42R) eller anser sig själva tala i enlighet med Den Nya Rikssvenskan. . Även personer som identifierar sig såsom varande rasifierade eller anser sig vilja bryta mot svensk cis-maskulin heteronormativitet erbjuds medborgarskap. Eller strunt samma. Alla som vill får bo där. Locka med färska grönsaker, exotisk musik och spänning i tillvaron. Innan vi stänger gränserna låter vi alla lämna som gillar västerländsk demokrati (särskild betoning på kvinnors och barns rättigheter), idén om det sekulära samhället och som dessutom skriver under på den tydligen avsomnade devisen ”gör din plikt – kräv din rätt!”.

Det kommer att gå kalasbra. De boende i dessa områden uppvisar ju redan nu en föredömlig entreprenörsanda vad gäller att organisera sig, kontrollera kvinnors klädsel, religionsundervisning och turism till terrorstater. Nyligen uppmärksammades att de dessutom infört egna rättssystem! Det är innovativt och bör ses som goda exempel på en inneboende driftighet. Om de boende beslutar sig för att ha en lagstiftning som strider mot svensk lag gällande exempelvis kvinnors rättigheter, barnäktenskap, polygami, rätten att bära vapen, flickors rätt till utbildning, läroplaner, sophantering och så vidare så är det inga problem – genom att betrakta områdena som självständiga så går det alltid att citera handelsministern om vikten av att respektera lokal lag.

Lagen upprätthålls förslagsvis sedan helt av de boende. På så sätt undviks att Aina genom sin blotta närvaro av dialogutbildad personal provocerar fram upplopp. Afghanistan är ett gott exempel på hur sådan lokal rekrytering kan gå till: varje lördag klockan 15 går den som vill få gratis vapen, ammunition och oinskränkt makt till en rekryterare på områdets torg för att skriva in sig i lokalpolisens rullor. Om alla faktorer samverkar till det bästa, erbjuds sedan några veckors utbildning. Domstolarna finns som sagt redan på plats.

Försörjningen innanför murarna bör inte heller vara något problem: Göteborgs kommun är redan ett föredöme genom att i sann anti-rasistisk anda utgå från att de boende i dessa områden har särskild fallenhet för exempelvis kamelskötsel, getuppfödning och enklare odling. Jag föreslår att vi nu tar ännu ett steg: Byggs murarna av fekalier så kan de boende själva bygga, de har säkert bra erfarenhet av sådant från hemländerna.

Känns det hårt med så mycket betong så kan skolbarn få i uppgift att måla färgglada blommor på den, det gjorde de ju i Berlin? Tills det är klart kan Trafikverket montera skyltar med trigger warnings innan murarna kommer inom synhåll för trafikanter, så de kan ta andra vägar om det känns för jobbigt.

Södertörns högskola kan anordna kurser där invånarna på murens utsida får lära sig hur de som försöker fly över muren lämpligen petas tillbaka igen eftersom det kan ses som ett utslag av kolonial rasism att tro att det skulle vara bättre här ute än där inne och den rasifierade studentgruppen Brown Island vid Konstfack kan få i uppdrag att pryda Tensta torg med en jättelik piñata av Jimmie Åkesson.

Vad ska dessa områden då kallas? Bantustaner är ju ett talande begrepp men andas nog för mycket av kulturell appropriering. Zoner? För militäriskt. Hemländer? För höger. Enklaver? Kanske. Det bästa är nog att anordna en omröstning. Man bör nog, för säkerhets skull, vara tydlig med att förslagen ska ge positiva associationer till begrepp som rätt värdegrund, allas lika värde, mångkultur och integration? Nej, förresten. Det där med integration kan vi skippa. Det är överspelat i och med murarna som därmed blir en win-win situation på många sätt: svenska politiker behöver inte längre förklara på vilka sätt invandring är bra för samhället, eftersom endast personer som faktiskt respekterar svenska värderingar kommer att befinna sig där. De behöver inte heller diskutera integrationsproblem, i och med att det inte längre finns något att integreras i. Vi kommer att framstå som en sann humanitär stormakt när de boendes egna önskemål respekteras till fullo innanför murarna. Populisterna kommer jubla när regeringen äntligen vågar genomföra en studie av kopplingen mellan brottslighet och etnicitet och vänstern kommer njuta när resultatet inte visar någon koppling alls (eftersom studien genomförts utanför murarna).

Bilden av Sverige kommer att lysa i guld och rosa glitter och på Opinion Live kommer Lindberg och Janouch att dansa tryckare till ”Stad i ljus”.

En annan bieffekt är att svensk media slipper böket med att rapportera från de kravaller som faktiskt inte hänt, och istället koncentrera sig på sådant som är verkligt viktigt för Sverige. Som Donald Trump.

PS. Om du just nu finner dig själv hyperventilerandes över min dåliga människosyn har du inte följt (alternativt förstått) anvisningarna i ingressen, och jag föreslår därför att du omgående googlar ”ironi”. Det är en sorts humor och du har förmodligen inte uppfattat den. Men å andra sidan har ju konstigare saker hänt i Sverige än det jag beskriver i texten, så det är nog inte helt orimligt att det ligger ett frö av profetism i den. Ett litet. Eller lite större? Framtiden får utvisa. DS.