Patrik Engellau

Den 17 januari publicerade Dagens Samhälle en artikel av integrationschefen Alireza Akhondi i Vansbro kommun i Dalarna som väckte stor uppmärksamhet.

Historien var ungefär så här. Migranten Ahmed har fått uppehållstillstånd och kommunplaceras av Migrationsverket i Vansbro (eller någon annan kommun). Ahmed förväntas nu genomgå Etableringsplan hos Arbetsförmedlingen. Detta går emellertid inte i ett nafs. Till exempel måste han ha sina sista fyra siffror från Skatteverket innan själva jobbträningen kan börja. (Det är ”mycket som måste redas ut innan etableringssamtalet får ordentligt arbetsfokus”, skriver Arbetsförmedlingen i en rapport. Migranterna kan till exempel ha ”tappat kontakten” med familjemedlemmar och vill därför ha Arbetsförmedlingens hjälp att spåra dem via Röda korset.)

Så det kanske tar ett tag innan Ahmed blir försörjd av Arbetsförmedlingen (i samarbete med Försäkringskassan). Under tiden måste han ha pengar. Där kliver kommunen in.

Nu kommer pudelns kärna enligt Alireza Akhondi: När Arbetsförmedlingen äntligen börjar betala sker det retroaktivt (från någon oklar tidpunkt) och täcker därför i många fall även en tidsperiod där kommunen betalt försörjningsstöd och motsvarande till Ahmed. Ahmed har alltså fått dubbelt betalt. Inte bra. Alireza Akhondi har därför hittat på att Ahmed inte ska få bidrag från kommunen, utan lån. Jaha.

Hela historien är konstig, inte bara såtillvida som att myndigheterna slösar bort skattebetalarnas pengar, men i kraft av det moras av, tycks det, negligerade myndighetsrutiner och uteblivet vanligt sunt förnuft som råder. Det kanske underligaste är att Försäkringskassan i Vansbro och Socialen i Vansbro inte lyckas samordna sina utbetalningsrutiner. Kontoren ligger 250 meter från varandra (kollat på Google Earth). Vad vore enklare än att man på en bestämd utbetalningsdag träffades och jämförde utbetalningslistor? Och vad är det för mening med att införa ett helt nytt lånesystem om man ändå inte klarar att upptäcka dubbelbetalningar? Kanske går det att begripa om man gräver djupt.

Mattias Holmström vid denna redaktion sattes att forska genom att ringa telefonsamtal till de berörda myndigheterna och i övrigt snoka så mycket han kunde. Det var inte så mycket han begärde, mest sådant som rent praktiska rutiner, till exempel när och vid vilka impulser bidrag betalas ut, hur samarbetet går till mellan myndigheterna och så vidare.

Det starkaste intrycket var att myndighetspersonerna försökte dra sig undan. Arbetsförmedlingens nationella pressavdelning lovade besvara tre enkla skriftliga frågor, men lyckades inte fullfölja löftet.

Individ- och Familjeomsorgen i Vansbro blev alldeles förskräckt och kopplade ärendet vidare till integrationschefen som inte kunde förklara hur kommunen över huvud taget fick reda på att den skulle sluta betala socialhjälp när Arbetsförmedlingen tagit över försörjningen. Arbetsförmedlingen, i sin tur, hävdade att det där med retroaktiva betalningar var nys eftersom följande stipuleras i 3 kap § 7 i Förordning (2010:47) om ersättning till vissa nyanlända invandrare: ”Etableringsersättning, etableringstillägg och bostadsersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än ansökningsmånaden”.

Men ej heller detta visar sig vara hårda fakta, ty integrationschefen meddelar att Arbetsförmedlingen har ett annat bidrag som heter EEM och ”kan betalas ut i väntan på etableringsersättning”, men att ingen vet säkert vad detta betyder eftersom olika Arbetsförmedlingskontor tolkar dessa regler olika.

Sverige Kommuner och Landsting ville inte svara på frågor utan hänvisade till sin hemsida av vilken inget matnyttigt framgår.

”Tänk om Ahmed är riktigt listig”, har Mattias Holmström frågat. ”Tänk om han slarvar med att få de sista fyra siffrorna så att han aldrig kommer in i etableringsplanen och därför får betalt både av Arbetsförmedlingen ’i väntan på etableringsersättning’ och någon sorts socialbidrag från kommunen, antingen som bidrag eller som lån. Kan han då hålla på hur länge som helst eftersom ingen tjänsteman orkar gå 250 meter i centrala Vansbro för att stämma av?”

”Jag kan försäkra att det inte finns några migranter som missbrukar systemet”, sa en intervjuad tjänsteman, ”de vet inte hur det fungerar. I den mån någon gjort något fel är det väl ministern.”

En snabbkoll visar att en del kommuner inte alls känner igen sig i problemet, medan andra tar det på allvar.