Gästskribent Steven Jörsäter: Det miljöindustriella komplexet

logo­DGSDen politiska korrektheten har många ben att stå på. Ett av dem är dyrkan av mångkultur. Ett annat är att till varje pris utplåna skillnader mellan kvinnor och män. Ett tredje ben är upphöja miljön till en ödesfråga.

Detta sista område är det som diskuteras minst bland fritänkare. Det har blivit en så självklar del av vardagen sedan åtskilliga decennier så man tänker kanske inte på att ifrågasätta det. Ordet miljö dyker numera upp på samhällets alla områden. Vi bombarderas med det så fort vi går in i en livsmedelsaffär. Varenda offentlig skrivelse innehåller långa passusar om miljön. Begreppet ”bra för miljön” har blivit ett centralt argument i kommersen. Många företag satsar stora pengar på att framstå som ”gröna” och miljökonsulterna har en lysande konjunktur. Vad är egentligen ”bra för miljön”?

Det går sannolikt att enas om vad som kan vara riktigt dåligt för miljön. Att det inte är så lyckat att sprida stora mängder långlivade gifter typ DDT eller sprida tungmetaller som vid kvicksilverbetning kan nog de flesta förstå efter lite eftertanke. Men bortom sådana uppenbara exempel är frågan betydligt svårare än den kan verka.

Är exempelvis ett odlingslandskap en bra miljö? Även om man nu aldrig så religiöst håller sig till KRAV reglerna. Den relevanta frågan som måste ställas är för vem? Jordbruk handlar i princip alltid om monokulturer. Förutom de arter som odlas eller uppföds så gynnar det därför ensidigt vissa arter som oftast benämns skadedjur eller ogräs medan andra helt försvinner. Att avgöra om det är bra eller inte blir en strid om påvens skägg. Storstäder brukar oftast betraktas som dåliga miljöer. Men det anser nog inte duvor eller kråkor om de kunde tycka. Och än mer nöjda där är råttor och kackerlackor.

Det engelska kulturlandskapet uppfattas nog av många, särskilt av dem själva, som en riktigt bra miljö. Samtidigt är det helt artificiellt och många arter borta eller utrotade. Förutom det parkliknande växtvalet har landskapet säkert utsatts för en omfattande utdikning. Miljöfundamentalister av idag brukar hylla kärr och eländiga marker medan man förr såg till människans önskemål. Så enigheten är liten. Vi får tacka våra förfäder för den omfattande dränering de gjorde i våra kulturområden. För det som redan är gjort brukar bli accepterat och ibland även uppskattat.

Ibland händer det oväntade. Efter det stora kärnkraftshaveriet i Tjernobyl evakuerades ett stort område. Det upplevdes nog till en början som helvetet på jorden av de miljöfrälsta. Att det istället snabbt skulle bli ett ganska paradisiskt tillhåll för vilt av alla de slag väntade man sig inte.

Själva radioaktiviteten i marken ska inte bagatelliseras, för långlivade arter som människor är det avgjort en dålig miljö. Men för vilda djur vars medellivslängd oftast är mindre än ett år är avsaknaden av människor långt viktigare än en marginellt förkortad livslängd.

Arter på jorden har ofta en naturlig utbredningsgräns. Det är också helt rimligt att dessa arter är ovanliga och bestånden högst varierande i ytterområdena. Men dessa gränser vill ambitiösa miljöivrare ofta inte kännas vid. Ett bra exempel på det här fenomenet utgör projekten om vitryggig hackspett som såväl Naturskyddsföreningen som Nordens Ark bedriver (och slåss om, se denna länk). Visst finns det skyddsvärda djur men den vitryggiga hackspetten hör inte dit. En snabbkoll på Wikipedia visar att den finns från Norge i väster till Kamtjatka i öster. Hos oss är den sällsynt eftersom vi ligger i kanten av utbredningsområdet. Men totalt finns det åtskilliga miljoner individer. Skyddsvärdet består enbart av att man anser att en ”svensk” population är viktig. Det är knappast en vettig prioritering. Tyvärr är den här typen av pseudoverksamhet vanlig i miljöorganisationer.

Vi utsätts dagligen för en hel hoper med miljöcertifieringar och ”rödlistor” som underhålls och utvecklas av ivriga medarbetare och antalet växer hela tiden. Att sedan fiskarna på listorna ibland kanske växlar med de naturliga populationssvängningarna är inget som tycks störa bilden. Syftet är alltid att begränsa den personliga friheten och att öka skuldmedvetenheten att också du är med och ”förstör planeten”. Inte sällan finns ett rent människoförakt med i bakgrunden. Oftast är dessa konsekvenser och uttalanden brutalt överdrivna och ibland totalt missvisande.

Sensmoralen av det här är att ”bra miljö” är ett subjektivt begrepp och det är därför ett dåligt mål. Enorma summor läggs på ”miljökonsekvensutredningar” som sannolikt mestadels är helt onödiga. En hel armé av myndigheter och företag står beredda att hjälpa till, ett miljöindustriellt komplex som slukar stora delar av våra skatter. Vägbyggen försenas och omleds på grund av någon liten blomma som kanske finns i miljoner i Sibirien. Politiker, journalister och företrädare för dessa ofta mäktiga intresseorganisationer framställer sina krav som absoluta och livsviktiga. De uppträder precis enligt den politiska korrekthetens normer och får inte ifrågasättas. Och som annan politiskt korrekt verksamhet skymmer den vår sikt och korrumperar vårt samhälle.

Precis som det finns god välfärd så finns det gott miljöarbete. Men i båda fallen måste gränser ständigt sättas och diskuteras. Det miljöindustriella komplexet har fått härja ostört mycket länge och har kanske banat väg för de andra avarterna.

Steven Jörsäter har en bakgrund som astronom vilket möjliggör ett perspektiv bortom helikoptern. Han har ett brett intresse för natur, vetenskap och samhälle. Han är med och organiserar en tvärvetenskaplig föreläsningsserie som har pågått i tio år på Karolinska Institutet med titeln ”Vad är Liv”, något som också har resulterat i en bok. Han hyser en stor oro över att såväl vetenskap- som naturorganisationer har kidnappats av särintressen och av undergångsmentalitet. Han ser med förfäran på avsaknaden av ett fungerande offentligt samtal i vårt land. Han är verksam som egen företagare i Täby.

30 thoughts on “Gästskribent Steven Jörsäter: Det miljöindustriella komplexet

  1. Svart skafferi skriver:

    Jag håller med inläggets författare, det är uppenbart att vi lever i en tid där den vetenskap som kan korrumperas blir korrumperad. Miljön är ett sådant område. Komplexa skeenden över tid verkar samtiden förmögen att analysera och förmedla. Elektroner snurrar fortfarande runt atomer (ni förstår) men beror den senaste stormen av CO2-halten, och är den ens ovanlig, eller har antalet våldtäkter med invandrares antal och kultur och göra, eller att svenskar inte ger dem jobb och möjligheter?

    Det verkar som vi lever en tid där folk väljer den sanning som de känner ger dem det moraliska högsätet, detta gäller i varje fall utan tvivel etablissemanget och det vänsterliberala komplexet. För mig så är det lite av ett lackmustest, är en persons position alltigenom god, eller erkänner personen att det finns en målkonflikt och att hans eller hennes position drabbar någon? Ta Trump, han förstår så klart att om han får som han vill så begränsar han vissa presumtiva migranters möjligheter. Samma sak med SD. Men ta Mp, eller C som är det nya Mp, deras grundprincip är allt åt alla. Den enda skillnaden på dessa två är att för Mp så ger staten allt åt alla, medan för C så är det marknaden. Ingen av dem erkänner att deras politik är en väg mot total kollaps, våld, ghetton och massvåldtäkter. Så för mig så är det en bra test på politiken, erkänner man att någon drabbas? För mig exempelvis så är det viktigt att svenska kvinnor inte våldtas, därför kommer Mp och C (i gott sällskap med resten av sjuklövern) inte i fråga som politiskt alternativ, även om dessa partier inte själva erkänner denna målkonflikt i deras politik.

    Sen gillade jag ordet fritänkare. Dessa är sällsynta idag, jag inbillar mig att denna blogg är en svensk variant, sån den nu är, av fritänkeri. Detta är det mest subversiva man kan göra idag.

    Liked by 7 people

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Steven Jörsäter nämner inte miljörörelsens demonisering av koldioxid. En gas som tillsammans med vatten är förutsättningen för mänskligt liv och som det snarare finns för lite av än för mycket, felaktigt betraktas som en förorening. En halvering av koldioxidhalten i atmosfären skulle orsaka massvält.

    Liked by 3 people

    • Steven Jörsäter skriver:

      Naturligtvis ingår klimatet i allra högsta grad i detta komplex. Men eftersom det redan föredömligt har behandlats av andra skribenter här så valde jag att lämna det utanför. Moderna väderkvarnar etc. ingår också förstås här. Jag anser att det är viktigt att inse att klimatet bara är en liten del av ett ofantligt komplex som påverkar oss på ett genomgripande sätt i vår vardag. Att betrakta miljöindustrin som ett ”särintresse” är att kraftigt underskatta den. De övriga partierna avväpnade för övrigt miljöpartiet genom att i stora stycken ta över deras extrema miljöpolitik. Lite liknande det som senare hände invandringspolitiken.

      Gilla

  3. Rutger skriver:

    Du skriver ”Storstäder brukar oftast betraktas som dåliga miljöer. Men det anser nog inte duvor eller kråkor om de kunde tycka. Och än mer nöjda där är råttor och kackerlackor.” Det tycks som att du har, liksom de flesta, en lite väl negativ syn på städer.

    I Stockholm häckar ca 50 % av Sveriges häckande fågelarter i en ruta om 2 gånger 2 mil med Stockholms centrum i mitten, Samma sak är det i andra europeiska städer som Helsingfors och Berlin. Fåglar gillar städer inte bara duvor och kråkor.
    Se http://www.lagmansnatursida.se/scroll/Tabell%20over%20faglar.pdf
    Dessutom kan du gärna läsa http://www.lagmansnatursida.se/scroll/Djur%20och%20stader.pdf

    Gilla

  4. Anne-Hedvig skriver:

    ”Hensikten er alltid å begrense drn personlige friheten”. ?! Hensikten er å bevare arter. Greit at en art fins i Sibir, men den inngår i en større sammenheng HER. Det er mye vi ikke vet ennå, og litt ydmykhet kan være på sin plass! For øvrig er ikke mennesket den eneste art på planeten, andre har vært her i hundrevis av millioner år før oss – og i siste instans er vi fullstendig avhengige av naturen.

    Beklager å si det, men jeg synes dette var en overflatisk artikkel.

    Liked by 1 person

  5. Lennart Bengtsson skriver:

    Problemet med dagens miljö- och ”klimatfrågor” är att dessa huvudsakligen betraktas ur en etisk och inte ur en praktisk/pragmatisk aspekt. De har därför, inte minst i Sverige, fått en nästan religiös dimension. Naturen är god och människan ond har blivit en maxim och från barnkrubban genom grundskolan och vidare hjärntvättas alla med denna grundsyn. Detta kvalitativa tänkande fungerar inte i en komplex värld och är till sin natur djupt ovetenskaplig. I viss mån upplever vi idag samma spänningar som mellan upplysningstidens fria tänkande och den kristna kyrkan dogmatik under främst 1600- och 1700-talet. En av de mer allvarliga föreställningarna gäller synen på ekoodling där det inte görs klart att ekoodling i stort kräver en fördubblad odlingsareal och dessutom riskerar utarma jorden på viktiga näringsämnen. Det är mycket av den anledning som man talar om att det behövs mer en en planet för att försörja mänskligheten. För så där 10000 år sedan kunde jorden högst försörja några miljoner människor. Andra missföreställningar gäller den moderna växtgenetiken där primitiva folkföreställningar får förtur framför naturvetenskapen.

    Liked by 3 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Lennart B –
      Det er en selvfølge at diverse tiltak studeres nøye og underkastes vitenskapelig og økonomisk prøvning – ikke minst hvor det er penger å tjene! Bare ‘idealisme holder ikke. Men grunnholdningen – respekt for naturen og dens tålegrenser må ligge fast.
      Noe med holdninger her – i gamle dager ga man gården videre til neste generasjon i bedre stand – nå lar man humla suse med ‘aprez nous la deluge’-holdning.
      (Det siste gjelder for øvrig innvandringen også, bare så det er sagt!)

      Gilla

  6. Bo Svensson skriver:

    Men det är inte det som är PROBLEMET. – Problemet som man skall fokusera på och samla krafterna mot, är att utvecklingen pekar mot fortsatt utrotning av arter, fortsatt skövling och hårdexploatering, grundvattnets förgiftning och att oljepalmodlingar nu ger starka ekonomiska incitament för en lika total utradering av tropikernas natur som Europas. – Och att man lyft bort kravet på fullgod försäkring för kärnkraften.

    Liked by 2 people

  7. Bo Svensson skriver:

    Metoden att rekommendera för att få balans mellan naturskydd och exploatering, är en markanvändningsavgift relaterad till områdets skyddsklass och exploateringsgrad och att nivåerna på avgifterna avstäms så att man märker att utvecklingen går åt rätt håll.

    Liked by 1 person

  8. JL skriver:

    Satt nyss och funderade hur man skulle beskriva dagens Sverige i generella termer för en utlänning

    Landar I något i stil med

    Completely brashwashed due to a lifetime of missing real life experiences from cultural differensens, wars, famines, plagues or any other real problems

    Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      G Miksche –
      Tror det begynner å komme så smått, saken er bokstavelig livsviktig!
      Tenker på Syria for eksempel. Da jeg var barn, hadde Syria og Norge like stor befolkning: 3 millioner. Nå er vi ~4 millioner etnisk norske + innvandrede – 21 millioner i Syria ved krigens utbrudd.

      Jeg har lest et sted at starten til opprøret i 2011 var tørke i en del av landet, som da ikke kunne fø den voksende befolkning. Folk samlet seg for å protestere i ‘arabisk vår’-ånd, men opprøret ble raskt overtatt av andre, mer destruktive krefter som utnyttet situasjonen. Og så rullet det på med elendighet…

      Gilla

      • gmiksche skriver:

        Vad gäller Syrien tillkommer att landet fick ta emot över en miljon flyktingar från Irak under en tid med flera torkperioder. 1950 hade Egypten drygt 20 miljoner invånare, nu ligger man kring 100-mijonersstrecket.

        Gilla

  9. Anna-Kristina skriver:

    Det här med ett perspektiv på tillvaron är inte helt lätt. Vi vet alla att solens bränslecykel följer ett mönster som leder till att livets förutsättningar på Jorden har ett naturligt slut. Så småningom sväller solen upp till en röd jätte och allt liv förgås.

    Och om vi tillåts gissa utgör företeelsen liv förmodligen ett generellt fenomen – något som hela tiden uppstår under vissa kemiska och fysikaliska förhållanden. En livets evolution är då enbart något naturligt som sker under vissa förhållande – och som i sig leder till livets universella mångformighet.

    I det perspektivet utgör livet på jorden enbart ett av ett otal andra möjliga. Likt uppflammade tillfälliga gnistor, som alla slocknar en och en. Eller sprider sig över planet- mån- och stjärnavstånd.

    Men som varande en individ, hörande till en viss art på Jorden – här och nu – blir jag själv unik. Inte som företeelse, utan som den tillfälliga individ jag själv utgör.

    Men det gäller även för andra varelser på Jorden, kanske speciellt framträdande för de med ett känsloliv, där kännande utblickar är möjliga. Livet är samtidigt både generellt – och unikt personligt. Vi står alla med vår perception på en hög bergstopp och blickar ut över ett omgivande bergslandskap. Varje bergstopp har då sin unika utsikt. Att växla mellan det generella och unikt personliga är sällan lätt. Vi resonerar generellt, men livet självt levs alltid personligt.

    Det finns individuell egoism, likväl som artegoism. Delfinen ser världen ut sitt perspektiv, människan ur sitt. Framgång för en art sker ofta till priset av andras utrymme. Råttor, människor och grönalger räknas till de framgångsrika, just nu, sett till dominans. Dronten och pungvargen tillhör förlorarna. Evolutionslandskapet är en dynamisk företeelse. Framgång här och nu kan senare leda mot katastrofer. Ingen vet.

    Det personliga perspektivet vi har, består egentligen av små tillfälliga krusningar på en livets ocean. Och dessa krusningar speglar sig delvis via kulturers olika värderingar och synsätt, men även via de religiösa raster människan väljer att ser tillvaron igenom. Men allra viktigast är att vi alla utvecklar ett personligt perspektiv – fött, knådat och utvecklat genom livets egna omständigheter och möten med tillvaron.

    Det personliga utgör ett dynamiskt fenomen, som vi i sin olikhet, delar med alla andra. Den vi är på morgonen är inte exakt densamme som lägger sig på kvällen. Vi är olika som hungriga och mätta, som kvinnor och män, och som barn och vuxna.

    Det enda stabila och beständiga är att ingen människa i sig kan utgöra ett facit för alla övriga varelser. Ingen kan egentligen påtvinga någon annan sitt eget personliga perspektiv – vare sig det gäller enskilda människor eller andra arters utblickar på livets tillvaro. Vi är alla fångade i vår egen subjektivitet – i egna små tillfälliga krusningar i värderingslandskapets böljande vida ocean.

    Liked by 1 person

  10. Magnus Furugård skriver:

    Att lyfta fram kärnkraftsolyckor som något positivt eftersom människan överger området och djur återtar det är hårresande. Vad är det för fel på vanliga naturreservat?
    Likaså exemplet med utfiskning och förstörda havsbottnar som något tillfälligt som återgår av sig självt.
    Artikeln andas okunskap men samtidgt har författaren en känsla av att det förekommer överdrifter och att det finns ett slöseri och i detta arbete. Där håller jag med. Nyttan borde ifrågasättas oftare och ske mer på vetenskaplig grund. Att det är så är dessvärre en följd av det Välfärdsindustriella komplexets outsinliga behov av att växa vilket gör att det snabbt fångar upp varje problemområdet och öser förutsättningslöst och okunnigt in mer pengar i detsamma.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Perspektivet. Vi måste veta om vi med miljöpolitiken avser att förbättra omgivningen för oss människor eller för andra organismer för deras egen skull. Det senare finner jag hårresande. Men den som anser att detta är rätt innehåll i miljöpolitiken kan inte gärna motsätta sig kärnkraft.

      Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Din läsförståelse verkar ha vissa brister. Eller så vill du läsa in någonting i Jörsäters inlägg som inte står där.

      Jörsäter har ingalunda lyft fram kärnkraftsolyckor som någonting positivt och inte heller uttryckt sig negativt om ”vanliga” naturreservat. Att negativa händelser kan ha positiva bieffekter är allom bekant. Tänk bara på järnridån som östblocket satt upp. När den avvecklades kom det fram att ingenmanslandet vid taggtrådsstängseln och självskjutningsinstallationerna varit en tillflyktsort för hotade djur- och växtarter. Jag har inte hört någon beskylla de som framhållit detta faktum som personer som önskat ha järnridån kvar.

      Gilla

  11. Kuckeliku skriver:

    Tja, vad säger man? Miljörörelsen går förvisso till överdrifter ibland och kan nog ibland riskera att bli ganska destruktiv, men det torde gälla alla ”särintressen”. Risken förefaller inte så stor att majoriteten av våra politiker blir miljöextremister. Däremot finns det en övertydlig risk att ”gröna” politiska partier tas över av socialister, liberaler och socialliberaler som i praktiken inte bryr sig ett dugg om ekologisk hållbarhet. Det är det som har hänt med mp och c. Det finns ingen hållbarhet i vidöppna gränser, men det struntar partiets företrädare i.

    Liked by 3 people

  12. Björn skriver:

    Det som stör mig mest är den skattefinansierade miljöförstöringen som pågått här Sverige under ett antal år; byggandet av vindkraftsparker! Ett gigantisk och totalt misslyckat ”miljö-mupps”-projekt, som kostat miljarder, och vars biverkningar vi kommer att få leva med under lång tid framöver! Tänk er hur det kommer att se ut om några år när dessa monument över våra politikers dumhet står där trasiga och rostar, mitt i våra tidigare så vackra havs och skogsområden!

    Liked by 1 person

    • uppstigersolen skriver:

      Jovisst håller jag med dig om att vindkraftexperimentet verkar huvudlöst. Nyss läste jag att gamla vindkraftverk där man inte sett till att få långsiktiga kontrakt med fasta priser på elen nu är kraftigt olönsamma. Därför byggs det inte så många nu. Det liknar miljöpartiets andra satsningar. Hur många köper en etanolbil idag? Däremot så tror jag inte att vi kommer få se rostande vindkraftverk. Det är ju tämligen enkelt att montera ner dem om de inte behövs. Stålet har ju ett värde. Att fundamenten står kvar stör ju inte så mycket.

      Gilla

      • Fredde skriver:

        Har elandelar i vindkraft hos OX2. De säger att på tre månader går det att montera ned ett vindkraftverk och, i princip, helt återställa uppställningsplatsen till ursprungligt skick.
        I vad mån detta avser även tillfartsvägar vet jag inte. Men detta gäller ju även för alla timmervägar som dragits fram genom Sveriges skogslandskap, för virkesuttag. Och dessa är nog räknat i antal kilometer extremt mycket fler.

        Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      I couldn’t agree more! Mener dette var et EU-prosjekt. I Norge bygger vi derfor ut disse heslige industriparker med vindmøller som visuelt forurenser og støyer – og i tillegg dreper fugler.
      SAMTIDIG har vi så mye overskuddskraft via våre fosser at det legges rør til kontinentet for å eksportere kraft. Noen tjener på dette, mens regningen for utbygningen sendes til norske strømforbrukere (bakes inn i strømregningen)!! Dette er også et EU-prosjekt 😦

      Gilla

  13. Willy Lindqvist skriver:

    Miljötänkande förefaller mig ha utvecklats till en religion som inte får ifrågasättas, en gud det offras till och kräver stora offer.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      En bättre sorts religion än de vi sett förut. – Och prioritet framför humanismen som många har som surrogat för religion, skall vara omsorgen om livsmiljön för alla som har detta klotet som sitt enda hem. – Sabbar vi ekosystemen och fortsätter att utrota, kan allt annat sedan kvitta.

      Då har vi bevisat oss som värdelösa. – Men innan dess har säkert en ansvarskännande mikrobiolog hittat en lösning på problemet. – Det gäller att hinna före honom.

      Gilla

  14. Anna-Kristina skriver:

    Människans påverkan på olika ekosystem är naturligtvis stor. Och ofta svårutredd i sina detaljer. Civilisationens ekologiska avtryck sätts både markerat och mer osynligt. Dessutom buffrar tillsammans både atmosfär och hav.

    Härom kvällen gick ett ”Dokument utifrån”. Programmet tog upp det stora genombrottet som nu skett vad gäller ekonomisk utnyttjande av solenergi. En större solenergianläggning i Abu Dabi hade lyckats producera elenergi klart billigare än den som produceras via, gas- kol- och oljekraftverk. En brytpunkt hade nåtts, och ett paradigmskifte skett, och Kina storsatsar nu på solceller, väl medvetna om den dåliga luftkvaliteten man har i tättbebyggda områden.

    Detta om något påverkar naturligtvis den omtalade växthuseffekten. Genombrottet kommer att få avgörande betydelse för global påverkan. Samtidigt innebär det att elsystemens sårbarhet för attentat kan reduceras. För solel passar ytterst bra även för mer lokal elproduktion.

    Man omtalade även att gas-, olje- och kolindustrin var en ytterst konservativ bransch. De var inga egentliga betydelsefulla aktörer som låg i framkant i förnyelsen av våra energisystem.

    Man kommer genast att tänka på musikbranschen, när den i minst ett decennier backade in i framtiden, innan den, så småningom, via Spotify, lyckades etablera en funktionell leverans- och betalkedja. Smartphones i fickan hos människor och 4G hjälpte naturligtvis till för att få det hela att fungera.
    Som nästan alltid kom initiativet från annat håll, än från de redan väl etablerade. Nu tvingas även en konservativ industri, att hoppa på ett accelererande utvecklingståg.

    Vad jag förstod av programmet hade de väl insatta sedan länge förutsett och väntat på detta genombrott. Tydligen hade Tysklands satsning på solenergi, efter Fukushima-olyckan, gjort att Kina vågat satsa på större solcellsfabriker.

    Enbart storskaligheten i sig leder nu till kraftigt sänkta priser på solcellsel, förutom att teknikutvecklingen tar fart. Skalfördelarna hämtas nu snabbt hem. Tydligen drog solcells-branschen nu till sig kapital från investerare på en global nivå. En dundernyhet kan tycka. Men MSM mal på i samma gamla förutsägbara hjulspår. Trots att växthuseffekten dominerar i nyhetsflödet så har jag inte sett ett spåra av detta nyhetssändningarna, förutom nu i ”Dokument utifrån”. Man tycks missa de riktigt stora nyheterna, i nyhetssändningarna. Man kanske förivrar sig bland alla narcissistiskt dominerade stå-uppsändningar. Och inom svensk miljöpolitik, och politik över huvudtaget, har jag heller inte kunnat spåra någon egentlig reaktion.

    Är det något som kommer att påverka utsläppsnivåerna av föroreningar och koldioxid, på ett dramatiskt sätt, så är det just denna förestående utveckling, dessutom helt utan statliga subventioner. Den här utvecklingen kommer att direkt få återverkningar på olika habitat och jordens ekosystem. Och klart förbättra utgångsläget för ett mer ekologiskt uthålligt samhälle. Man undrar även över hur leveransen av billig el, från mer solrika latituder, kommer att påverka en mer nordlig elproduktion. Vi har vår nordiska vattenkraft med buffrande fördämningar. Hur kommer nu framtiden för ny kärnkraft att te sig? Men MSM gräver på annat håll, de har fullt upp med Trump. De skulle ju annars kunna koppla ihop Trumps godkännande av nya olje- och gasledningar, med den utveckling som nu är på gång. Men det är kanske att begära för mycket.

    Dokument utifrån – det våras för solen;

    http://www.svtplay.se/video/12087634/det-varas-for-solen/dokument-utifran-det-varas-for-solen-det-varas-for-solen

    Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      Att man kan få lönsamhet i att producera solel i Abu Dhabi är ju glädjande. Dock tror jag att möjligheten för lönsam solel i Sverige är begränsad. Just nu har vi kallt och mestadels mörkt. Men om vi tänker oss att varje land ska välja den för dem mest gynnsamma energikällan så kanske vi landar i vattenkraft, vindkraft och kärnkraft. Samtliga utan att producera koldioxid när väl kraftverken är byggda. Att det produceras koldioxid när kraftkällorna byggs, transporteras och monteras gäller ju i alla fall idag.

      Gilla

  15. Gösta Oscarsson skriver:

    En god vän, som kan en del om detta, sa för något år sedan, med anledning av ståhejet kring kalkbrytningen på norra Gotland:

    ”Jag kan nästan lova att jag skulle kunna göra en slumpmässigt utvald kvadratkilometer av Sveriges yta till extremt skyddsvärd om jag under något år fick släppa lös alla de engagerade biologer som arbetat för att förhindra brytningen där. De skulle hitta ett stort antal unika och därmed skyddsvärda biotoper.”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s