En av de konstigaste och mest krångliga lagar svensk riksdag har stiftat är Alkohollagen, som reglerar tillverkning, marknadsföring och införsel eller import av alkoholdrycker och handel med sådana varor. För att en restaurang skall få serveringstillstånd och därmed lov att skänka ut alkohol, måste det finnas en tillståndshavare som har klarat det så kallade alkoholprovet. I lagen (8 kap, 18 §) står: ”Tillståndshavaren eller av denne utsedd serveringsansvarig person ska ha tillsyn över serveringen och vara närvarande på serveringsstället under hela serveringstiden.”

Provet i sig är absurt. Frågorna är nämligen hemligstämplade och man avlägger provet på en uppkopplad dator. I rummet sitter en kommunal tjänsteman som kontrollerar att man inte skriver av eller fotograferar frågorna.

Alkoholprovet är också svårt. Är du exempelvis ”nyanländ”, så hjälper det inte att du har drivit restaurang i flera tiotals år. Språket i alkohollagen är byråkratiskt och synsättet på alkohol är vi nästan ensamma om i världen. Det är inte lätt för Juan från Barcelona att förstå varför han inte får bjuda en gäst på en öl, medan han/hon väntar på sitt bord.

Det finns gott om andra absurditeter i lagen, jag skall ge ett par exempel:

Åldersgränser

För att rösta, eller bli vald till riksdagsledamot räcker det om man är 18 år. Man är då myndig och får gifta sig, dra ut i krig och köpa hus.

Man får också bli serverad alkohol på en restaurang. Men, man får inte köpa ut på Systembolaget och inte heller bli serverad av sina föräldrar hemma. Då måste man nämligen vara minst 20 år. Man anser alltså att krogen är en säkrare miljö än hemmet, när det kommer till alkohol.

Säkert har du någon gång gått in på en vinimportörs hemsida och fått upp en ruta som säger: ”Denna sida innehåller information om alkohol och riktar sig till dig som är över 25 år”. Sedan måste man bekräfta att man har åldern inne. Detta beror på att i Alkohollagen, 7 kapitlet, står det att marknadsföring inte får vända sig till personer under 25 år. Att det inte går att kontrollera åldern spelar ingen roll. Inte heller att det finns massor av personer, som är under 25 år och som studerar till att bli sommelierer eller servitörer. Dessa skall alltså inte få ta del av information om viner de skall servera på jobbet.

Alkoholreklam

Fram till 2003 var all form av alkoholreklam förbjuden i Sverige. Idag får man annonsera vin och öl i tidningar, men inte i radio/TV.

Alkoholreklamen har ökat kraftigt senaste åren. Idag uppgår den till 1,4 miljarder kronor per år, enligt Systembolagets dotterbolag IQ. En anledning till att det annonseras så mycket är att varorna som finns på monopolets hyllor måste sälja stora volymer, annars riskerar importören att åka ut från det fasta sortimentet på Systembolaget.

Annonserna är omgärdade av regler. Reklamen får inte vara ”påträngande, förskönande eller uppmuntra till bruk”. I praktiken innebär detta att man bara får visa en flaska och faktatext. Möjligen ett omdöme av en vinskribent. Dessutom måste minst 20 procent av annonsen bestå av varningstext, som myndigheterna har utformat. Inga människor eller kroppsdelar får vara med, inga vackra miljöer, inte ens en korkskruv eller bordsduk, absolut inte några glas.

Att bryta mot dessa regler kan stå annonsören dyrt: 2009 fick importören Vino Grosso betala 200 000 kronor för att man avbildat en flaska franskt vin på en rutig bordsduk, ett annat företag fick samma påföljd för att det hade visat champagne ihop med en löjromstoast. Det finns fler exempel, till exempel det mexikanska ölet som visades med en limeskiva. Det blev 200 000 kronor i utdömt vite.

Alla dessa dumheter har skapats i en ohelig allians av den överrepresenterade nykterhetslobbyn i riksdagen, Folkhälsoinstitutet, Konsumentverket, Systembolaget och dess dotterbolag IQ samt andra organisationer som IOGT-NTO. Dessvärre har också Sveriges Annonsörer, Sveriges Bryggerier, Sprit & Vinleverantörsföreningen och Sveriges Marknadsförbund ställt upp på de orimliga reglerna kring alkohol-reklamen.

Dagspressen, som redan har det tufft ekonomiskt, är rädda för att tappa annons-intäkter och de som producerar reklamen fruktar ännu fler begränsande regler eller totalt förbud. Samma gäller förstås leverantörerna.

Hur ser då framtiden ut? Ja, det är svårt att vara optimist. Vår nuvarande folkhälso-minister Gabriel Wikström (S) har lyckats med konststycket att vara ännu mer moraliserande och förmyndaraktig än sin företrädare i alliansregeringen.

Bara en kort tid efter att han tillträdde stängde Wikström dörren för gårdsförsäljning från Sveriges vingårdar. Detta tillkännagavs i ett debattinlägg tillsammans med nykterhetsorganisationen IOGT-NTO. Nu skall samma minister, genom nya regler, försöka hindra svenskarna att handla kvalitetsviner över Internet. Samtidigt strömmar billig sprit och billigt öl in över gränserna. Bakom detta ligger ofta kriminella nätverk och det sägs att var fjärde ungdom i dag har druckit smuggelsprit. Det finns även uppgifter som säger att 50 procent av starkspriten som dricks i Sverige är smuggelsprit.

En viktig del av den restriktiva, svenska alkoholpolitiken är vårt detaljhandelsmonopol. Systembolag omsätter enorma summor och en hel del pengar läggs på TV-reklam, som beskriver företaget som en garant för folkhälsan. Ser man vad som säljs i monopolets butiker, så dominerar bag in box. Även så kallade kändisviner, alltså TV-stjärnor, kockar, musikartister och så vidare säljs i massor (2 815 539 liter förra året). Speciellt Per Morberg har varit framgångsrik. 2015 sålde han över 350 000 liter av sitt boxvin. Systembolaget har även 51 olika sorters ”blanddrycker”, alltså alkoläsk och färdig-blandade drinkar. Tveksamt om detta gynnar folkhälsan.

Carl-Magnus Hedin har en bakgrund inom reklam och PR, och har arbetat som
kommunikationschef på ett stort, globalt företag inom dentalbranschen.
Sedan 2010 driver han med sin fru Marie-Louise Vingården Villa Mathilda på
Kullahalvön i Skåne och deltar flitigt i debatten om bland annat gårdsförsäljning.