Patrik Engellau

Nu ska jag förklara exempelvis varför miljöpartister går så bra ihop med islamister.

Jag har skrivit om detta ämne tidigare, men jag fick liksom inte fram budskapet, så jag tar om från början.

Det började med att jag kände att PK-ismen är lika mycket religion som ideologi (vari skillnaden mellan dessa nu består). Sedan gällde det att pröva om den misstanken hade någon hållbar intellektuell grund. Efter en stunds tänkande (vad nu det är) menade jag att en sådan grund faktiskt existerar.

Jag påstår att PK-ismen delar tre egenskaper med två kända fundamentalistiska religioner, just de egenskaper som gör att dessa religioner definieras som fundamentalistiska, vilket gör att PK-ismen också bör betecknas som en fundamentalistisk religion.

De två kända religionerna är dels kristendomen före 1500-talet, alltså före renässansen och det nytänkande fick slut på bokstavstroendet, dels islam som det praktiseras idag.

Den första gemensamma egenskapen för de tre tankeriktningarna – gammelkristendomen, islam samt PK-ismen – är att om det uppstår en konflikt mellan de heliga dogmerna och den empiriska verkligheten så gäller dogmerna. Empirin avvisas som irrelevant. Se gärna Mohamed Omar och Nima Dervish beskriva detta drag hos islam på DGS-TV. När det gäller PK-ismen har det till och med nyskapats ett ord för att illustrera detta drag, nämligen ”faktaresistens”. Faktaresistens betyder just att empirin inte tillmäts starkare betydelse än dogmerna.

Den andra gemensamma egenskapen är monopolanspråken. Alla tre religionerna är intoleranta i bemärkelsen att de inte tål opposition. Hur många kättare brände inte den gammelkristna katolska kyrkan på bål? Islam tål inte västerlandets föreställningar om yttrandefrihet, se bara på Lars Vilks och Charlie Hebdo. PK-isterna skäller sina åsiktsmotståndare för nazister, rasister och fascister. Detta gör också att de tre religionerna har ett starkt missionerande nit. Alla folk ska omvändas till deras, som de uppfattar det, självklart sanna och överlägsna tro. (Alla religioner är inte sådana. Judendomen, till exempel, har ingen vilja att omvända andra.)

Den tredje gemensamma egenskapen är synen på de otrogna, alltså på dem som inte anslutit sig till den aktuella sekten eller religionen. De otrogna är inte att betrakta som människor. De är underlägsna. De behöver inte behandlas som människor. I Kairodeklarationen, den islamska motsvarigheten till FNs deklarationen om de mänskliga rättigheterna, förklaras i Artikel 1 b att ”Alla människor är Allahs undersåtar”, varav man troligen kan dra slutsatsen att de som inte underkastar sig Allah egentligen inte är människor. De har mält sig ur den mänskliga gemenskapen. Och återigen: kättarbålen. Och återigen: Expressenjournalisten som menade att PK-ismens meningsmotståndare, ”brunråttorna”, borde gasas ihjäl.

Fattar du nu varför miljöpartiet har goda kontakter med det muslimska brödraskapet?