Patrik Engellau

Nyligen skrev jag att PISA-resultaten, som publicerades den sjätte december, skulle bli betyg inte bara för Sveriges skolelever, utan också för mig eftersom jag jämt klagar över den svenska skolan så att om skolans resultat tvärtemot mina förutsägelser hade förbättrats så vore det en näsknäpp för mig.

Jag fick min näsknäpp den sjätte december. Svenska skolelevers resultat i naturvetenskap, matematik och läsförståelse har förbättrats. Jag blottar strupen och ger mig.

Fast kanske ändå inte utan att sprattla lite. Jag läste Skolverkets rapport om PISA-resultatet för att få lite inblick.

Först frågade jag mig hur mycket bättre de testade svenska 15-åringarna blivit under perioden från 2012, då PISA-provet gjordes förra gången, till 2015, den nu redovisade omgången. PISA mäter resultatet i ett poängsystem. Till exempel har Sverige under perioden höjt sig från 483 till 500 poäng i läsförståelse, vilket är en ökning med 3,5 procent. Räknat på samma sätt har det blivit en ökning med 3,3 procent i matematik och med 1,8 procent i naturvetenskap, den senare höjningen dock inte statistiskt säkerställd.

Den stora fråga som formulerar sig i min ibland sjukligt misstänksamma hjärna är hur mycket Skolverket hjälp till. För tio år sedan hade jag aldrig hyst några misstankar om dolda manövrar från svenska myndigheters sida, men efter kod 291, vad det nu var, och Arbetsförmedlingens och Migrationsverkets tendentiösa resonerande i migrantfrågor har jag dragit öronen åt mig. Om någon har anledning och möjligheter att hjälpa upp PISA-resultaten med snabbare metoder än elevers kunskapsinhämtning så är det Skolverket.

Om jag själv hade varit anställd på Skolverket med ansvar för PISA-frågor efter katastrofresultatet 2012 så hade jag resonerat ungefär så här.

Jaha, till nästa gång, år 2015, är det bäst vi gör en plan. Vi måste få upp resultaten några procent. Lite vind i seglen får vi nog av att 2015 års undersökning ska göras med datorer i stället för på papper. Eftersom svenska ungar knappt kan skriva för hand men är fenor på datorer så kommer det väl alltid att göra någon skillnad. (”Till exempel skulle elever som är väl förtrogna med att arbeta vid datorn kunna gynnas av det nya presentationssättet”, skriver Skolverket i rapporten. ”Det är också möjligt att motivationen att genomföra provet kan påverkas av det sätt provet genomförs på, det vill säga på dator 2015 istället för på papper som vid tidigare tillfällen.”)

Vidare skulle jag konstatera att undersökningen egentligen är rätt liten. Den omfattade 2015 bara 5 500 elever på 202 skolor. Om man antar 30 elever i varje klass och tre lärare per klass (eftersom tre ämnen undersöktes) så handlar det om max 600 lärare som behöver informeras lite extra om hur proven går till.

De där lärarna måste ju för mig som myndighetsperson vara lätta att identifiera. Jag beslutar att kalla till informationsseminarier på tolv ställen i landet med femtio lärare varje gång.

Mitt budskap till lärarna på seminarierna skulle vara tvåfaldigt. För det första, skulle jag säga, så gäller det att ni peppar ungarna. Det här är som idrott, skulle jag fortsätta. Det här är VM i skola. Peppade och motiverade idrottsmän gör mycket bättre resultat. (Om det gick till på det sättet eller på något annat vet jag inte, men rapporten från Skolverket redovisar öppenhjärtigt att elevernas provmotivation ökat rejält, något som kan ha haft ett inte obetydligt inflytande på poängen: ”PISA 2015 visar på en betydligt ökad motivation att genomföra och anstränga sig på PISA-provet jämfört med 2012” och ”Sammantaget går det inte att utesluta att den ökade provmotivationen, i kombination med en högre motivation för naturvetenskap, kan ha bidragit till resultatförbättringen. Analyser som Skolverket låtit genomföra stärker den bilden”.)

För det andra skulle jag informera lärarna om en provteknisk grej som de aldrig kommit på av sig själva och proveleverna ännu mindre, nämligen en förändring av rättningsmetoderna som PISA-administratörerna infört inför 2015 års prov. Förändringen beskrivs så här i Skolverkets rapport:

[En förändring] är bedömningen av uppgifter som eleven på grund av tidsbrist inte hunnit besvara. Tidigare bedömdes sådana uppgifter som om eleven angett fel svar medan de från och med i PISA 2015 inte påverkar skattningen av elevens prestation på provet.

Det här är stort, skulle jag säga till de församlade lärarna. Tänk dig att en elev får sextio uppgifter och hinner med fyrtio. Om eleven inte hinner med återstående tjugo uppgifter och lämnar dem utan svar fick han tidigare tjugo fel. Eleven hade därför anledning att chansa lite snabbt för det blev väl alltid några träffar på multiple choice-frågorna. Vi låtsas att eleven gissar rätt i en fjärdedel av fallen. Då fick hon med det tidigare rättningssystemet inte tjugo fel, utan femton. Men med den nya rättningsordningen måste hon göra tvärtom. Nu får hon inga fel för blanka svar. Men om chansar år 2015, så som den tidigare strategin anbefallde, så får hon plötsligt femton fel i stället för noll fel om hon blankar.

Jag vet inte om jag missförstått regelverket. Men om jag förstått rätt så måste betydelsen av en korrekt elevstrategi vara avgörande för provresultatet och det har inget med elevens kunskaper att göra.

Kan man tänka sig att Skolverket underlåtit att ge de berörda lärarna sådana här användbara tips? Jag kan mycket väl föreställa mig att det svenska Skolverket är lite mer på alerten än andra länders motsvarande myndigheter och att detta haft avgörande betydelse för de svenska framgångarna.

Eller så kanske man i andra länder redan tidigare varit både peppad och regelkunnig och Sverige nu kommit ikapp. Plötsligt inser jag att det här har fler bottnar och tolkningsmöjligheter än jag anat.