Mohamed Omar

Första söndagen i advent inföll i år den 27 november. Jag gick i kyrkan för att sjunga psalmer och uppleva stämningen. Jag tycker att julen blir torftigare utan kyrkan. Första advent minns man Jesu intåg i Jerusalem, ridande på en åsna. Folket, fullt av förväntan, ropade Hosianna, Davids son! Här var kungen alla hade gått och längtat efter, men ödmjuk och ringa. Inte som världens kungar.

En psalm som sjöngs denna dag är Bereden väg för Herran från 1812, skriven Frans Michael Franzén, och handlar just om intåget i Jerusalem. Flera rader i Franzéns psalm framhåller Jesus roll som fredsfurste, vilket gör honom väldigt annorlunda än Muhammed, islams grundare. Jag har ju varit både kristen och muslim, gått i både kyrkor och moskéer, så jag kan inte låta bli att fundera på dessa skillnader. Idag har jag ingen tro, men som svensk är den kristendomen en viktig del av min kultur.

Profeten Muhammed var en härskare och härförare. Han ledde sina härar i fält mot dem som inte ville tro på hans budskap och underkasta sig hans lagar. Han tog slavar och byte och han dömde till stening och halshuggning och andra straff. Men Kristus, de kristnas gud och lärare, hade ingen världslig makt. Han använde aldrig våld. ”Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt”, heter det i psalmen.

När Muhammed talar om svärd menar han riktiga svärd. Han visade detta genom att själv bära svärd leda härar av svärdsmän ut i jihad för att döda de otrogna. I sin Koran uppmanade han sina män att döda de araber som ville hålla fast vid sin gamla tro: ”Döda dem varhelst ni finner dem!” Det var genom svärdet som tidigare kristna länder som Syrien, Egypten och hela Nordafrika föll under islams lag och legenderna om dessa erövringar lärs fortfarande ut i moskéer över hela världen som en del av islams ärofulla historia.

Men när Jesus i Matteusevangeliet talar om att inte har kommit med fred utan med svärd, menar han svärdet som metafor. Han menar att hans budskap kommer att väcka fiendskap hos vissa. Och detta kommer att splittra människor. Jesus själv slog ingen med svärd. ”Med Andens svärd han strider och segrar, när han lider”, heter det i psalmen.

Det skiljer honom alltså från Muhammed som själv bar ett riktigt svärd, slogs med svärd, och befallde sina trogna, som också bar på riktiga svärd, att döda hans fiender. Det är svårt även för den välvilligaste Korantolkaren att bortse från detta. Enligt Koranen är Muhammed ett föredöme som de troende ska följa. Traditionellt har muslimska teologer ansett att profeten är den som bäst begrep hur Koranen ska tolkas eftersom det var han som tog emot den. Och Muhammed tolkade ordet ”jihad”, som betyder ansträngning och strävan, som ett fysiskt krig, en krigisk ansträngning, där man dödar riktiga människor.

Muhammed blev kung över Arabien och byggde ett rike av denna värld, en stat som dömde de som lämnade hans religion till döden. Men Jesus rike är av ett annat slag. ”Giv akt, det helga riket ej är av denna värld”, heter det i Bereden väg för Herran. Han dömde ingen till döden. Tvärtom, när folket förde fram en kvinna, anklagade henne för äktenskapsbrott och ville stena henne, sa han: ”Den som är utan skuld kastar den första stenen”. Han räddade hennes liv.

Men när en kvinna, anklagad för samma brott, fördes inför Muhammed, befallde han att hon skulle stenas. Kvinnan väntade dock barn. Så Muhammed lät henne först föda barnet och amma det. Sedan tog han barnet ifrån henne och dömde modern till döden genom stening. Det krävs hårdhet och kyla för att göra något sådant.

Jesus är nämnd i Muhammeds bok Koranen, men han är en endimensionell figur. Bokens författare har plockat bort allt som gör honom gåtfull, levande och gripande. Jesus huvudsakliga roll tycks vara att förebåda Muhammeds ankomst och bekräfta hans profetskap. Jesus i Koranen är inte kristen. Han förkastar den kristna tron på Guds människoblivande, korsfästelsen och uppståndelsen. Figuren som talar kallas Jesus, men det är Muhammeds ord. I sin Muhammedbiografi från 1930 gör biskopen och orientalisten Tor Andrae en riktig observation: ”En kristen finner i islam mycket, som erinrar om hans egen religion, men det möter honom i en egendomlig, karikerad form.”

Islam är Muhammeds religion och kristendomen är Kristus religion. De båda religionerna har formats av två helt olika personligheter. Den ene en härskare och härförare, en som slog ner sina fiender och tog byte och slavar. Den andre en kringvandrande predikant som led och dog på ett kors. En kung som red på en åsna. Det är något att tänka på i advent.