Lennart Bengtsson

Sverige brukar oftast framhävas som ett land med ringa korruption och man kan knappast föreställa sig att en person skulle kunna uppsöka en svensk myndighet som skatteverket med ett sedelkuvert i handen för att förhandla om skatten.

Vad är då egentligen korruption? Enligt Nationalencyklopedin är korruption ett beteende där personer inom en organisation systematiskt missbrukar sin ställning i eget intresse och för egen vinning. Detta är förvisso en snäv definition. Hur skall man till exempel beteckna en situation där personer systematiskt missbrukar sin ställning för ett företags intresse, eller detsamma för ett politiskt parti eller en ideell organisation? Ett sådant beteende behöver inte vara till personens omedelbara fördel men kan givetvis bli det på sikt, som kvinnan i Göteborgs kommun som förhandlande en för en uppdragsgivare ekonomiskt förmånliga villkor och sedan så snart hon avslutat förhandlingen slutade som kommunaltjänsteman och fick en hög tjänst i företaget. Detta uppmärksammades nyligen av Uppdrag Granskning.

Andra etablerade beteenden som väl kan betecknas som korrupta i vid bemärkelse är att befordra politiska vänner och i vissa fall släktingar och bekanta till befattningar eller till styrelser i myndigheter och statliga företag eller allmänstatliga verksamheter som exempelvis Postkodlotteriet. Detta är ju inte precis ovanligt i Sverige. Numera finns det knappast en generaldirektör eller annan hög tjänstemän som får sin tjänst baserat på yrkeskompetens eller relevant erfarenhet utan snarare på diffusa politiska eller administrativa meriter eller helt enkelt för att få till stånd en lämplig könsfördelning eller en etnisk sådan. Detta har numera blivit så vanligt att det knappast längre ens debatteras och faller enligt de flestas uppfattning under korruptionsradarn.

Förutom en allmän moralisk invändning mot korruption så gäller också att ett korrumperat beteende innebär minskad effektivitet då pengar hamnar i fel fickor och inkompetenta eller mindre kompetenta personer placeras i verkställande funktioner. Samhällets förvaltning blir med andra ord kostsammare och mindre effektiv än den annars skulle ha varit.

Per Kornhall har nyligen publicerat en bok med titeln Korruption i Sverige, Leopard förlag 2016, ISBN 978-91-7343-660-1. Kornhall tar upp frågan med ett utvidgat korruptionsbegrepp i linje med Transparency Internationals. Korruption är att utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel för egen eller annans vinning.  Och detta oavsett om det kan betraktas som mutbrott enligt gällande svensk lagstiftning. Ett förbättrat eller moderniserat korruptionsbegrepp bör inkludera en lagstiftning där politiker och tjänstemän skall kunna åtalas om de skadar allmänhetens förtroende för myndigheten genom korruption i vid bemärkelse som vi nyligen hade inom riksrevisionen och nu senast inom Skånepolisen samt de allvarliga missförhållandena vid Karolinska som den djupt allvarliga Macchiariniaffären.

Kornhall exemplifierar missförhållande som kan ses som korruption i en vidare bemärkelse med ett antal faktorer där jag här nämner några.

(i) Stäng svängdörrarna mellan politik och näringsliv vilket på senare tid har blivit legio i Sverige som de senaste två föregående statsministrarna och den förre finansministern. Det är extra betänkligt om detta sker praktiskt omedelbart efter man avslutat den politiska befattningen.

(ii) Tydliggör procedurerna för tjänstetillsättning inom stat och kommun. Idag tillsättes inte, som var vanligt före 1975, generaldirektörer på fackmeriter utan på oklara politiska eller andra ”meriter”. Detta utlovades av alliansregeringen 2004 men uppfylldes inte.

(iii) Tydliggör de folkvaldas roll. Sverige är en representativ demokrati men idag är intrycket att det är en liten grupp i partistyrelserna som styr och ställer på ett sätt som gör det svårt för medborgarna hur just deras valda ombud representerar just medborgarna och inte är helt under partistyrelsernas kontroll. Inte sällan utsättes enskilda riksdagsmän som exempelvis Finn Bengtsson (M) för mobbning och utfrysning om de har avvikande uppfattningar eller andra prioriteter.

(iv) Garantera en kvalitetssäkrad utbildning för alla handläggare i offentlig tjänst inte minst på den kommunala nivån där kunskapen om gällande förhållningsregler verkar vara minimal.

(v) Stärk stödet ännu mer och uppmuntra än mer för visselblåsare liksom till olika former av grävande journalistik.