Människosyner

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Eftersom jag har en mycket liten hjärna måste jag framställa allt mycket enkelt för att jag ska förstå vad jag menar. Det händer då ibland att andra människor, som kanske har nästan lika små hjärnor som jag, också förstår vad jag menar.

Så om jag säger att det bara finns två människosyner snarare än ett oändligt antal eller kanske lika många som det finns filosofer eller kanske sju, eftersom sju är ett heligt tal i vissa religioner, om jag formulerar mig på det sättet så fattar du bakgrunden.

Att det finns två människosyner beror på att det finns två betydelsefulla sociala krafter i Sverige, mellan vilka den politiska huvudmotsättningen går och som har diametralt olika människosyn, nämligen å ena sidan politikerväldet med tillhörande välfärdsindustriellt komplex och å den andra den skötsamma medelklassen som jobbar, tar hand om sig själv och betalar skatt.

Nu kanske du tror att jag tänker säga att den ena människosynen är korrekt och den andra felaktig, men fullt så liten är inte min hjärna. Jag tror inte att människan har någon sann natur. Människonaturen är inget vi fått av Gud eller Big Bang, utan något vi själva, vår kultur och vårt samhälle, skapar. Vi bestämmer oss helt enkelt för vilken natur människan har. Detta beslut är en viljehandling, ungefär som att de universella mänskliga rättigheterna tog form först när FN klubbade ärendet i december 1948. (Av detta följer underligt nog att människonaturen är färskvara eftersom samhället ju kan ändra sig precis som FN kan ändra sin text exempelvis efter intryck av den konkurrerande Kairodeklarationen. Frågan är bara vem som bestämmer, som Humpty Dumpty sa.)

Politikerväldets människosyn är att människor på det hela taget är en sorts offer för omständigheter. Dessa omständigheter har, enligt politikerväldets tänkande, en tendens att bli alltmer motvalls varför fler och fler medborgare drabbas och därför på ett eller annat sätt måste söka beskydd hos det välfärdsindustriella komplexet. Det är en utveckling som åt nästan alla lycka bär. De drabbade blir omhändertagna. Det välfärdsindustriella komplexet får fler klienter och kan expandera med alla de fördelar som organisatorisk tillväxt medför. Politikerväldet får bekräftelse på sin godhet och oundgänglighet för nationens välgång.

Det är bara en intressent som inte drar fördel av denna människosyn och de sociala arrangemang som följer därav, nämligen den skötsamma medelklass som ska betala för tillställningen (för att inte tala om andra sociala störningar som inträffar när folk tappar respekt för auktoriteter och får för sig att de inte behöver ta ansvar, till exempel att de cyklar på trottoarerna och kör på mig, vilket inträffat).

Den skötsamma medelklassen håller sig därför med en annan människosyn (såframt den inte har vad Karl Marx kallade ett ”falskt medvetande” däri att den anammat klassfiendens världsbild och alltså accepterat att folk i allmänhet är som en sorts olycksdrabbade får). Den skötsamma medelklassens människosyn är motsatsen till politikerväldets och innebär att folk på det hela taget kan stå på egna ben och ta ansvar för sig själva och att det civila samhällets, vilket i det här fallet betyder medmänniskornas, uppgift är att med lock och pock staga upp sin nästa så att hon verkligen uppför sig som medelklassen tycker (till exempel genom att ryta åt cyklister att hålla sig på cykelbanorna i stället för trottoarerna).

Nu måste det väl erkännas att det finns fog för båda dessa människosyner. Gud har som sagt inte förprogrammerat människan med den ena eller den andra. Det är vi själva, eller i varje fall kollektivet, som i varje stund programmerar oss. Vår tids problem är att politikerväldets människosyn under alltför lång tid – sedan 1970, typ? – varit så dominerande att den kommit att vrida samhället snett och då talar jag inte bara om cyklister på trottoarer utan om samhällskatastrofer som det svenska utbildningsväsendets förfall och migrationsproblemen.

Det här kan bara rättas upp, tror jag, om medelklassens människosyn får större genomslag. Hur ska det gå till, tror du? Genom att politikerväldet byter uppfattning? Nej, självklart inte. Det kan bara ske genom att medelklassen själv med allt starkare röst förkunnar sin egen människosyn och får denna förkunnelse att dåna i nationen.