Patrik Engellau

Jag hörde på radion att svenska domstolar frikänt ett tiotal män som våldtagit kvinnor i sömnen. Om man sover är man medvetslös och kan inte dömas för sina gärningar. Förstod du? Det var alltså inte offren som sovit under akten, utan våldtäktsmännen. Det kan låta konstigt för en person som saknar min livserfarenhet, men för mig kändes det som en befrielse att det här sömnsyndromet äntligen blivit erkänt.

Skillnaden mellan medvetenhet och omedvetenhet är många gånger mer svårdefinierad än vad den oupplysta allmänheten förstår, det har psykologer sedan länge konstaterat. Jag minns hur jag i skolan en gång blev anklagad för att sova på mattelektionen och när jag argumenterade att jag i själva verket övat sjuans multiplikationstabell blev min upplevelse bara bryskt avvisad. Det har satt spår i min inställning till samhället kan jag tala om.

Några gånger har Skatteverket klagat på mina deklarationer, vissa intäktsposter som inte blev upptagna och en del avdrag som visade sig svåra att bevisa och sådant där. Det kan ju hända vem som helst och särskilt mig som ofta sover när jag fyller i deklarationsblanketten. Men när jag anförde sovandet och den därav orsakade medvetslösheten till mitt försvar var det aldrig någon som tog mig på allvar. Skatteverkets anställda är lika fyrkantiga som svenska domstolar varit fram till den här genombrytningen med de sovande våldtäktsmännen, det kan jag intyga.

En annan gång åkte jag dit för fortkörning. Förklaringen var att jag hade svimmat. Min fru, som satt bredvid, hade dankat till mig med sin mobiltelefon så att jag svimmade. En avsvimmad kan inte läsa rätt på hastighetsmätaren, det borde vem som helst kunna fatta. Men inte den domstol som dömde mig till böter och sextio dagars körkortsindragning. Och då hade jag ändå visat på bulan på min skalle.

Jag har faktiskt varit medveten om den här problematiken ganska länge. För ett antal år sedan träffade jag en gammal skolkamrat på gatan. Det var knappt jag kände igen honom, han såg härjad ut som en gammal kåkfarare. Vad är din historia? sa jag. Det ska jag berätta, sa han. Han hade varit på behandling hos en psykiatriker som hypnotiserat honom men glömt att avhypnotisera, så min kompis, alldeles borta var han, hade köpt en leksakspistol och rånat en bank. Han kunde ju inte rå för det. Medvetslös, typ. Han var inte mentalt närvarande, samma som våldtäktsmännen. Helt oskyldig enligt min bedömning. Gissa om domstolen brytt sig om det! Icke, min gamla skolkamrat fick tio år. Sådant här är vanligare än man tror. Många oskyldiga har fått lida.

Jag är kort sagt helt för det här genombrottet i svensk rättspraxis. Handen på hjärtat, skulle någon människa i hela världen vilja begå ett brott? Skulle jag vilja undandra mig skatt? Skulle min skolkamrat vilja råna en bank? Skulle de tio så kallade våldtäktsmännen verkligen vilja tvinga sig på en oskyldig kvinna? Kärleksakten är ju ändå det vackraste livet erbjuder. Tror du verkligen dessa unga män skulle vilja skända den finaste relation som Gud har givit människan? Och ännu värre: tror du att de unga männen skulle förnedra sig till att ljuga om sitt tillstånd under akten? I så fall har du i sanning en människosyn som gör mig beklämd.

Vi måste förstå och acceptera varandra för att samhället ska bli lyckligt. Sveriges störste tänkare genom tiderna hette Tage Danielsson och hans motsvarighet till Marx Kommunistiska manifest var en film från 1975 som hette Släpp fångarne loss, det är vår, en både fartfylld, rolig och visionär betraktelse över hur samhället borde vara beskaffat. Tage Danielsson är död nu, men jag tror att han ler i sin himmel när han ser hur Sverige gradvis anammar den människosyn som han gjorde till sin och som innebär att alla människor är goda utom möjligen vita män som betalar skatt, äter kött och kör bil.