Mohamed Omar

Poeten Göran Greider skriver en ganska socialrealistisk poesi, men hans analyser och slutsatser brukar vara mer poetiska än realistiska. Nu har han önsketänkt högt igen. I en krönika i tidningen Metro den 20 september, ”Dags att släppa ut luften ur Sverigedemokraterna”, menar han att SD mycket väl kan rasa och få mindre än tio procent av rösterna 2018.

Varför skulle det gå dåligt för SD? Jo, skriver Greider, eftersom partiets stora fråga, ”flyktingmottagandet”, har gått det ur händerna. Men frågan om vår ansvarslösa och ineffektiva asylpolitik är inte löst. Långt därifrån. Fortfarande bygger den på att hindra asylsökare från att komma hit samtidigt som vi på pappret upprätthåller asylrätten. Det leder till mycket lidande och håller inte i längden.

Det som behövs är ett asylstopp. På så sätt kan frigöra stora, dåligt använda resurser till att hjälpa fler flyktingar i världen. Vi har haft en ansvarslös asylpolitik i decennier och det kommer att ta decennier att få ordning på alla problem som den ställt till med.

Greiders tes är alltså att ”SD är på väg att sakta men säkert backa”. Förutom att ”flyktingmottagandet” skulle vara löst, vilket det alltså inte är, kan den rödgröna höstbudgeten ha en sådan effekt.

Regeringens höstbudget, menar han, kan bidra till att flytta frågor om välfärd och jämlikhet in i politikens centrum. Invandringsfrågan skulle då bli perifer. Men invandringsfrågan berör i högsta grad både jämlikhet och välfärd. Man kan idag inte tala om jämlikhet utan att nämna kvinnoförtrycket i den islamiska fundamentalismen som breder ut sig i Sverige. Och den är en konsekvens av invandringen från islamiska länder. Man kan idag inte tala om välfärd utan att nämna den belastning på välfärden som den massiva asylinvandringen medfört, till exempel de tiotusentals enskommande, afghanska männen. För betydligt mindre pengar hade vi kunnat bygga ett antal sjukhus i Afghanistan och ge vård i toppklass till många fler.

Dagen efter Greiders krönika publicerades resultatet av DN/Ipsos nya opinionsmätning. Partiet fick 19 procent och det är all time high. Som högst har partiet fått 18,9 procent i tidigare mätningar av Ipsos. ”Just nu syns ingen tendens till att stödet för SD skulle minska”, säger David Ahlin, opinionschef på Ipsos.

Och dagen före Greiders krönika, den 19 september, publicerade Nyheter Idag resultatet av den senaste mätningen från Sentio. Där blir SD största parti med 24,5 procent!

Den socialrealistiske poeten Greider har helt enkelt en orealistisk uppfattning om hur svenska folket tänker. Han verkar missa en del viktiga saker. Som hans kollega Annika Hamrud, en annan vänsterjournalist, konstaterade på Twitter den 22 september: ”Det har dock rapporterats så lite om att SD är starkare än någonsin att många – inklusive mig själv – nästan missat uppgången.”

Jag minns när Greider tyckte att det var ”fördummande för hela svenska folket” att visa kungliga dop på teve. Vilket är mest fördummande, att se på prinsdop eller att läsa Greiders krönikor? Kanske är Greider dummare än det folk han vill skydda från rojalistisk underhållning.

I maj 2014 skrev han, även då i Metro, om en ny ”folkrörelse” som vände ryggen åt Jimmie Åkesson. Det är vanliga svenskar, menade han, som helt spontant, sluter upp för att markera avsky. Men som alla vet som har sett dessa störningar på nära håll rör det sig snarare om en liten grupp vänsteraktivister som far runt och bråkar på olika möten. Påhejade av sina sympatisörer inom gammelmedia.

I samma krönika skriver han lyriskt om ”den med åren alltmer positiva syn på invandring och mångfald som svenska folket faktiskt har skaffat sig”. Är det hans journalistvänner han talar om?

För de andra, de som har haft dåliga erfarenheter av ”invandring och mångfald” är ju inte folk. De är fän. Rasistsvin. Och sådana ska man inte lyssna på. Sådana ska man vända ryggen till. Inte undra på att Greider har noll koll.