Raset bland väljarna vill visst aldrig ta slut trots byte av kvinnligt språkrör och trots Fridolins gröna omstart. Grön ungdom lämnade förra veckan i ett massavhopp nätverket ”grön omstart” och de fyra oppositionella riksdagsledamöterna med Carl Schlyter i spetsen mobbas nu öppet. Miljöpartister är skakade och rädda.

Partiledningen anser att de gröna frågorna borde dominera diskussionen. Kompromisserna gör man bäst i att bara glömma. Men det kanske inte är så enkelt att gå vidare till nya utmaningar när den gröna själen känns bortkompromissad.

Nu har vi alla kunnat följa hur andra europeiska gröna partier haft problem i flera val. Häromdagen ramlade de tyska miljöpartisterna rent av ur delstatsparlamentet i Mecklenburg-Vorpommern. Kanske har hela den gröna rörelsen kulminerat och är på återtåg.

Samtidigt kan man se de nationalistiska partiernas framgångar över hela kontinenten. Tydlig var också deras samlade glädje när britterna valde Brexit. Förr om åren var de gröna partierna inte heller så glada över unionens överhöghet, okontrollerad frihandel, lönedumpning och gemensamt försvar. Detta gillas dock numera av de gröna. Det straffar sig.

EU uppvisar sådana tillkortakommanden att vanligt folk reagerar medan de gröna tonat ned sin kritik. De gröna har emellertid gjort ett annat och mycket större misstag med att anamma identitetspolitiken som, oavsett om tanken ursprungligen var god, har resulterat i massiv islamistisk, turkisk eller allmän konservativ islamistisk infiltration i de gröna partierna.

Alla dessa år som jag innehaft uppdrag för miljöpartiet i kommun, landsting och riksdag har jag mött medlemmar och väljare med gröna värderingar och gröna idéer. Ibland lite utopiska. Dessa gröna idealister upplever idag en uppgivenhet och sorg över att miljöpartiet hoppat i galen tunna och nu verkar närma sig Niagarafallet. De förstår inte varför MP inte verkar bry sig om exempelvis dem som får sina bilar uppeldade eller varför hedersmord och sexövergrepp bortförklaras eller varför bara 1,5 procent av inbrotten klaras upp. De ser hur myndigheter får misslyckas och de ser problem sopas under Värdegrundsmattan. Hur kan sådant vara grönt, undrar såklart många.

Jag är född muslim och har sett islamismen få breda ut sig i Europa med sina eviga konflikter med kvinnor, judar, homosexuella och muslimer med avvikande tro för att inte tala om synen på avhoppare. Islam kan reformeras och kommer att reformeras eller självdö, kanske efter en större urladdning.

Precis som IRA hade två grenar, en politisk och en väpnad, kan islams jihad föras med ord eller med vapen. Trots alla bestialiska dåd världen över organiserar de muslimska ledarna inga massrallyn mot IS. I stället används moskéer som rekryteringscentraler för IS-resor.

Genom identitetspolitiken där mörk hudfärg och exotiskt utseende meriterat till förtroendeuppdrag har islamister lyckats infiltrera ett vidöppet miljöparti. Att inte skaka hand höll på att bli norm. Språkrören insåg uppenbarligen inte vad felet var med Kaplan och Khan i våras. Vad som hände före avslöjandena bör utredas ordentligt. Obehagliga uttalanden de senaste åren från olika islamister i MP tyder på en inre värdekollaps.

Nu har inte bara MP utan också Sverige och Europa hamnat i den svåra situationen att ”integrationen” av migranterna bara kommer att accepteras av vanligt folk så länge man fortfarande tror att projektet är genomförbart och att dagens ”utmaningar” är ett övergående ont. Kanske räcker det med att de påstådda vinsterna uteblir eller att det hela bara tar för lång tid för att även SD och dess systerpartier ska framstå som politiskt lama alternativ inför väljarna.

Jag uppmanar därför miljöpartiet att ge det svenska folket en ny vision där det gröna bygget inte innehåller parallellsamhällen och där medeltida värderingar inte har någon plats och där meriter – inte kön eller hudfärg – avgör en människas möjligheter. Det duger inte Sverige låter 70 procent hoppa av SFI, det duger inte att bluffa om ålder och det duger inte att kräva sin rätt men inte göra sin plikt.

Rebwar Hassan (MP) är landstingsledamot och gruppledare i Skärholmen