Lennart Bengtsson

Vetenskapen eller främst naturvetenskapen (eng. science) har under flera tidsepoker haft ett spänningsfyllt förhållande till samhället och dess överhet. Utmaningen mot bibelns syn på tillvaron och mot den katolska kyrkan ledde till att Galilei sattes i husarrest och att Giordano Bruno brändes på bål. Galileis brott var att han ifrågasatte den geocentriska världsbilden med jorden i centrum och solen kretsande kring jorden.

Konflikter mellan vetenskap och den politiska eller religiösa ledningen är legio. I Sovjet gällde länge Lysenkos teorier. Lysenko förnekade såväl genetiken som Darwins naturliga urval och menade att biologin följde Lamarcks idéer att en organism kunde anpassa sig till en ny omgivning under sin livstid varefter de nya förvärvade egenskaperna gick i arv till avkomman. Den sovjetiska tron på Lysenko fick katastrofala effekter på sovjetiskt jordbruk och boskapsskötsel.

Fortfarande finns det flera som sätter skapelseläran före det naturliga urvalet vilket är fallet inte minst bland kristna och muslimska grupper.

Även i sekulariserade länder med välutbildade människor finns det en önskan hos samhällsöverheten att hålla vetenskap i stränga tyglar för att undvika farliga tankar och oönskade konsekvenser. Vetenskapen drivs främst av individens önskan att förstå vår värld samt att söka ny kunskap som kan bli till nytta för människor och samhälle. Det har alltid varit en sådan ”nyfikenhetsforskning” som har öppnat fönster mot ny kunskap.

Men tänk om man kommer på något farligt. Vore det därför inte bättre att se till att vetenskapen kan hållas bort från de farliga områdena. Tänk vad skönt om kärnkraften aldrig uppfunnits säger en del och kanske inte heller datortekniken och internet då kanske detta leder till artificiell intelligens då det till slut kanske inte längre behövs några människor. För att inte tala om den genetiska forskningen. Och tänk om vi inte hade kommit på att använda fossil energi för 250 år sedan! Då hade vi kanske inte haft något problem med klimatet idag? Inte heller hade kanske jorden då varit så överbefolkad som nu?

Att reglera den fria forskningen är inga ovanliga tankar hos den svenska överheten.

Efter Tjernobylolyckan 1986 införde regeringen Carlsson under Birgitta Dahl en lagändring som fick namnet ”tankeförbudet om kärnkraft”. Lagen innebar att det blev olagligt att förbereda uppförandet av en kärnreaktor i Sverige, utöver det förbud som infördes mot själva uppförandet.

I lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet infördes 1 februari 1987 en 6 § som löd: Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.

Efter beslut i riksdagen 2006 avskaffades paragrafen. I samband därmed konstaterade regeringen att det aldrig rått något tankeförbud men att den ”felaktiga uppfattningen om bestämmelsens innebörd är väl etablerad” och att lagen har hämmat forskning för förbättrad kärnsäkerhet i Sverige. Dessutom har lagen uppfattats som tveksam ur ett demokratiskt perspektiv.

Som framgått av den utmärkta norska TV-serien Hjernevask (Hjärntvätt), så är frågor som exempelvis berör skillnader i intelligens mellan olika människor och ännu mer mellan olika folkgrupper närmast tabu. Att askenasiska judar genomgående har hög intelligens och att afroafrikaner i genomsnitt har en lägre intelligens är vita européer samt att östasiater likaså är intelligentare än européer och vita amerikaner är inte bara tabu att säga och skriva utan dessutom är forskningen på området helt tabuiserad. Att intelligens till största delen är ärftlig skall inte alls nämnas. Däremot är det i sin ordning att erkänna att svarta med bakgrund från Västafrika är fenomenala snabblöpare.

Vetenskapen hör hemma i det öppna samhället och det nyfikenhetsdrivna sökandet efter ny kunskap är likaså en fundamental del av ett framgångsrikt, öppet samhälle. Faran med att någon råkar finna potentiellt ”farlig” kunskap är ingenting mot faran av en politisk överhet som reglerar och övervakar sökandet efter kunskapen. Här är de historiska exemplen legio.