Varför välfärdsstaten älskar sina klienter mer än sina uppdragsgivare

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag tror att det är ett faktum att det svenska etablissemanget har lättare att ursäkta en handikappad som fuskar med assistansersättningen än en rörmokare som fuskar med skatten. Detta är inte vetenskapligt bevisat, men jag tror det likafullt.

Tänk på sjukkassorna. De var ursprungligen lokala, till exempel Hammerdals eller Råneå allmänna sjukkassa. Folk på bygden, mest arbetare, betalade till kassan i syfte att få ersättning vid inkomstbortfall på grund av sjukdom. Konceptet byggde på arbetslinjen, på solidaritet och lokal övervakning. Den som begärde och fick ersättning bodde granne med den som betalade.

I sådana lägen är det svårt att fuska. Om grannen ser att man varit ute och jagat älg eller lagt om taket i stället för att ligga i sängen och tillfriskna så blir grannen arg. Myglaren får dåligt rykte och tappar ansiktet i umgänget på bygden. Det lokala samhället höll sträng kontroll över sina medlemmar. Det var inte alltid så behagligt, men det var effektivt.

På 1930-talet, när systemet började förstatligas, fanns hundratals sådana lokala, självständiga sjukkassor. Förstatliga betyder att gradvis inrätta ett mer centralstyrt system. Därmed inträffar en total metamorfos däri att ytterligare en aktör kommer in i bilden och ställer sig mellan den sjuke grannen och den betalande grannen, nämligen en tjänsteman på Försäkringskassan (eller dess äldre motsvarighet). Att ärendet blir en riksangelägenhet medför också den radikala förändringen att han som betalar inte har någon kontakt med den sjuke. Betalningskollektivet och sjukkollektivet bor var som helst och saknar helt och hållet ömsesidiga relationer. Betalarna kan därför inte utöva den tidigare så effektiva och kanske lite obehagliga lokala kontrollen.

Den statliga Försäkringskassehandläggaren står mellan parterna och avgör när pengar ska hämtas i Pelles plånbok för att försörja Kalle. Är handläggaren strikt balanserad och opartisk i bedömningen av vardera kontrahentens intressen eller kan det tänkas att handläggaren tar parti för den ene eller den andre? Snålar handläggaren med Pelles pengar för att göra honom glad eller gör handläggaren generösa bedömningar för att göra Kalle glad?

Två samverkande faktorer gör att jag tror att handläggaren med tiden blivit alltmer förlåtande gentemot Kalle till Pelles nackdel.

Den första faktorn är den över tiden – och nu talar jag om långsamma, allmänna värderingsskiften – i hela samhället alltmer förlåtande, ja, rentav uppmuntrande, inställningen till bidragsmottagande. Jag skulle tro att de tidiga tjänstemännen på Försäkringskassans föregångare länge behöll den från de lokala kassorna nedärvda rätt barska inställningen till folk som påstod sig vara sjuka. Den lokala kontrollen var där alltid en levande realitet.

Men enligt forskningen har detta ändrats: ”Yngre generationer använder sjukförsäkringen oftare än äldre generationer… De yngre generationernas högre efterfrågan på sjukpenning kan ses som ett mått på hur snabbt välfärdsstaten påverkar normerna gentemot bidrag från det allmänna” (Martin Ljunge, Yngre generationers högre sjukskrivningsgrad – ett mått på hur snabbt välfärdsstaten förändrar normer, IFN). Att ungdomar kan tänka och bete sig på det sättet måste hänga ihop med att handläggarna låter det ske.

Den andra faktorn som gynnar bidragsmottagarna är att dessa för Försäkringskassans handläggare är levande personer som handläggarna kanske träffat och tycker synd om. Pelle som betalar finns inte i handläggarens sinnevärld. Han är inget ansikte, inget namn, inte ens ett personnummer. Han är bara ett abstrakt kollektiv som någon annan del av välfärdssystemet tvingar att betala.

För några år sedan skrev jag en bok som hette Jobbet är att mata puman och som bland annat handlade om hur det är naturligt för Försäkringskassans personal, som består av normala, hyggliga människor, att solidarisera sig med de människoöden de konfronteras med och hur deras eget välbefinnande och känsla av godhet får näring av att klienterna gynnas.

42 thoughts on “Varför välfärdsstaten älskar sina klienter mer än sina uppdragsgivare

  1. Stig Fölhammar skriver:

    ”Välfärdsstaten” är ett så oerhört abstrakt begrepp att det egentligen saknar mening. Vad det handlar om är helt enkelt politik och politiker som eftersträvar underordning och lydnad av sina undersåtar. För att uppnå detta syfte finns i princip endast två medel; att lagstifta och att strö pengar.
    Dessutom tillkommer i politikens och politikernas värd samma tes som Adam Smith i kapitalismens barndom uttryckte, nämligen ”att varhelst två köpmän mötas börja de genast diskutera hur de skola kunna motverka konkurrens”. Ingen politker av rang vill väl ha sina stora och stolta planer ruckade av ideella organisationer eller andra delar av vad som allmänt kallas ”civisamhället”, dvs av frivilliga sammanslutningar – andra än de som politikerna styr – för lösning av gemensamma problem.

    Liked by 2 people

  2. Aha skriver:

    Snällhetsproblemet med generösa beslut lär vara tydligt på Migrationsverket när det gäller att besluta om asyl. Den yngre generationen av tjänstemän lär vara extra generösa. När det gäller försäkringskassorna som inte bara beviljar sjukbidrag utan även olika former av försörjningsbidrag, lär tjänstemännen vara extra generösa mot invandrarna.
    Det var några stycken ”lär” där informationen har inhämtats här och där på nätet. Som vanligt behövs det visselblåsare som konkret kan berätta hur det förhåller sig. Tyvärr är det väl också så att folk från välfärdsindustrin är underrepresenterade när det gäller att läsa denna blogg

    I botten till den mer generösa inställningen ligger inte bara en förlust av lokalsamhällets kontroll utan en kraftig värderingsförändring. Förr hette det att man inte skulle ligga samhället till last, vara karl för sin hatt, värderingar som i vissa segment av befolkningen kan vara helt bortblåsta.

    En ung dansk invandrare blev uppmärksammad för sin poesi om förorterna. Av detta framgick att bidragskulturen var utpräglad vilket var besvärande för kulturvänstern. Uppmärksamhet betyder ju också att kritiker till invandringspolitiken får vatten på sin kvarn.

    Bidragsfusk i kombination med välvilliga tjänstemän är ett tecken i tiden för Sverige, kanske kommer Sverige framledes att vara med och konkurrera om att bli Europas nya sjuke man. Vi har gått från fjärde till elfte plats i välståndsligan när det gäller OECD-länderna.

    De som varit med och administrerat Sverige de sista decennierna bör inte yvas över sin insats och med det också ställa sig frågan om man gjort sig betjänt av eventuella förtjänsttecken.

    Gilla

  3. Göran Fredriksson skriver:

    Fuskande skattebetalare behandlas mycket sämre än fuskande bidragstagare. Den enda gång statsmakterna kan agera snabbt är när de finner att skattebetalarna har fått någon fördel som behöver dras in. Då kan regeringen ta ett beslut på en fredag som skall tillämpas redan påföljande måndag. Detta gjordes bl.a. när Kjell Olof Feldt var finansminister och när Anders Borg var finansminister. I båda fallen gällde det att minska möjligheterna för skattebetalarna att sätta av pengar på pensionskonton. I andra fall behöver statsmakterna år på sig för att få något gjort. En slutsats är att statsmakterna kan agera snabbt om viljan finns. Men den finns bara när det gäller att sätta åt skattebetalarna.

    För att uppnå likabehandling av fuskare, oavsett om det gäller skatter eller bidrag kan skatteverket utses till tillsynsmyndighet för alla dem som betalar ut offentliga medel.

    Liked by 1 person

  4. Tomas Molinder skriver:

    Inte bara försäkringskassan!

    För ett antal år sedan var jag irriterad på socialtjänsten i min kommun som lät ungdomar utan särskild granskning ge dem både lägenhet och övrig försörjning. Det var bara för en ungdom att gå dit och beklaga sig över att han/hon inte stod ut med att bo hemma längre. Jag gjorde en snabb enkel kalkyl på hur många genomsnittliga skattebetalare det skulle gå åt för att försörja en ungom. Resultatet blev lite drygt två skattebetalare. Jag ringde till ”socialen” och fick prata med en socialsekreterare. Efter ett allmänt snack frågade jag henne om hon var meveten om att varje ungom ”hon” försöjde kostade drygt två hårt arbetande skattebetalare! Hennes svar: ”Det har jag aldrig tänkt på”!
    Det är sant som Patrk säger även i detta och många andra fall. Det är ingen som betalar,
    pengarna kommer nog från himlen kanske!!

    Liked by 2 people

  5. Jaxel skriver:

    Bäste Patrik!
    Jag brukar ibland komma med invändningar när du skriver om välfärdsstatens institutioner. Denna gång är jag dock beredd att instämma helhjärtat – nästan. Fast vi lämnar en liten detalj.

    Som tillägg till de problem med dagens välfärdssystem som nämns i krönikan kan man nog addera att risken för överutnyttjande och rent fusk ökar om mottagare i systemet inte känner någon samhörighet med och respekt för den stora majoriteten av betalare. Frågan är om det i längden går att ha denna typ av system om det inte finns (ömsesidig) solidaritet mellan innevånarna i ett samhälle.

    Sedan skulle jag vilka anknyta till det jag trodde var en av teserna som framfördes din bok som du refererar till; nämligen att handläggarna pressas av ledningen att arbeta effektivt – producera mycket. Det senare betyder här att producera många avslutade utredningar/ärenden. Denna press på handläggarna beror på att ledningen vill imponera på sina uppdragsgivare med hur effektivt man förmår att driva verksamheten.

    Problemet är att i denna typ av verksamhet finns inga kunder som bedömer kvaliteten på det som produceras. Klienten skulle kanske i det avseendet i viss mån kunna jämställas med en kund. Klienten har dock ingen anledning att klaga om ett dåligt beslutsunderlag resulterar i ett bifall på hans ansökan. Både medkänsla med klienten, se krönikan, och bekvämlighet ger således handläggaren incitament att vid otillräckligt beslutsunderlag bifalla.

    Om denna typ av myndighet kommer att ledas av en samvetslös karriärist kommer denne att göra allt för att visa hur bra hen är på att förmå organisationen att arbete effektivt. Det kommer då att handla om att spara ett antal kronor i personal- och driftsbudgeten. Om detta samtidigt leder till att bidragsbudgeten ökar med ett flerdubbelt antal kronor struntar vederbörande i. Detta går ändå inte att avgöra enär efterfrågan på bidrag bestäms av en lång rad faktorer som ingen vet varken exakt hur de utvecklar sig över tid eller ens exakt vilka de är. En effekt av onödigt många utbetalningar drunknar således i bruset och chefen kan ge sken av åstadkomma effektivitet, även om fögderiet totalt sett blivit mycket dyrare än nödvändigt.

    F-n vet vad man skall göra åt det. Hänsynslösa karriärister är dock ännu mer skadliga på chefsposter i denna typ av myndighet än på andra platser. Jag tycker mig åtminstone se en sådan på en framträdande post i statsförvaltningen. Hen är dock idag på en post där det är betydligt svårare att dölja om organisationen fungerar dåligt.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Att förmyndarsamhället ”fungerar” på detta sätt var bekant redan när det infördes. Det ”fungerar” som avsett. Besluten fattades medvetet. Alla som inte röstade på Moderata samlingspartiet redan på sextio-, sjuttio- och åttiotalet är skyldiga.

      Varför upprör sig plötsligt alla över att ha fått det som de ville ha det? Sosseri är sosseri. Det är ingen obekant fågel.

      Liked by 1 person

  6. I reject reality and substitute my own skriver:

    Det som ofta kommer bort i Sverige är, genom det allhärskande sympatin-med-offret-man-ser-perspektivet, att man glömmer att de pengar som felaktigt utbetalas då inte kommer någon annan, mer behövande, till godo. Ett tydligt exempel här som till exempel totalt missades i onsdagens Uppdrag Granskning om ensamkommande är att för varje vuxen man som ljuger sig in i Sverige så finns det ett barn, kanske en flicka, som varken får hjälp, varken på dyrast möjliga sätt i Sverige, eller motsvarande 100 flickor man kunnat hjälpa för den miljon om året man lägger på den ensamkommande, iphone-surfande manlige festivalbesökaren. Assistansersättningen och kostanden för ensamkommande är kanske de mest flagranta exemplen på pengar som tas via Det Välfärdsindustriella Komplexet ifrån behövande i en slags statlig pengatvätt och ges till kriminella. Antagligen finns värre exempel men dessa två exempel visar tydligt på att hela systemet är ruttet, det är dömt att dö, att invandrare fuskade, begick mer brott och körde Mercedes kunde tidigare döljas och avfärdas som myter av etablissemanget, nu är migranterna dock så många att denna kostnad, i pengar räknat och mänskligt lidande, har vuxit sig så stor att vi till och med ser vänsterfolk som t.ex Josefsson och Lamotte söka sanningen. Lögnen stirrar oss rakt i ansiktet och alla namnlösa barn i dysfunktionella länder har fortsatt inget ansikte i Sverige eftersom vi endast har sympati med offret-man-ser, vilket ofta betyder en gnällande muslimsk våldtäktsman just dömd till ungdomsvård i 6 månader. Kasta sten.

    http://skateistan.org/

    Vi lever i hycklarnas tid.

    Liked by 3 people

  7. Christer Carlstedt skriver:

    Det äger nog sin riktighet att välfärdsstaten älskar sina klienter mer än uppdragsgivarna.
    Det är ju faktiskt det upplevda klientbehovet som utgör själva grunden till välfärdsorganisationens existens och möjlighet till expansion.

    Patrik nämnde assistansersättning härovan. Vi vet att det förekommit fusk i den branschen. Det sägs allt som oftast att det är vanligt förekommande. Hur vanligt det är skall jag inte ha någon uppfattning om, eftersom jag vet lika litet om den saken som de som gissar. Av de uppdagade fallen har i vart fall vissa varit ganska spektakulära. I varje enskilt fall talar vi om ganska många slantar, som jag och sådana som har sämre råd än jag, har varit med och betalat.
    Då måste man, tycker i vart fall jag, fråga sig hur det blev möjligt. Jag vill nämligen tro att den som beslutat om assistansen har gjort det enligt regelverket och bästa förstånd.
    Vad jag läst mig till så har det i samtliga fall varit familj, släktingar och ”goda” vänner till den berättigade parten inblandade i omvårdnaden. Det finns alltså ett antal personer kring bidragsmottagaren som har ett personligt intresse i att pengar skall betalas ut. Ju mer och längre, desto bättre. Det blir många som kan intyga behovet av assistans om man inte är så nogräknad när det gäller hur man får sin egen försörjning.

    Ett tämligen (på pappret) enkelt sätt att komma tillrätta med saken vore kanske att förbjuda familj, släkt eller vänkrets att på något vis erhålla ersättning för omvårdnaden. Det finns vad jag vet inget annat område i vårdapparaten möjlighet för den vårdbehövande att själv peka ut vilka personer som skall administrera den erbjudna vården. Definitivt inte på sjukhus och inte heller inom t.ex. äldreomsorg på sjukhem. Vårdnadsgivare – ja. Dock inte på individnivå.
    Även jag ser ju att en strikt sådan tillämpning vore orimlig, till exempel när minderåriga barn vårdas av sina föräldrar i hemmet. Det vore dock kanske skäl att sätta en övre åldersgräns för den typen av omvårdnad. Den dagen kommer när det är orkesmässigt helt orimligt att föräldrarna kan ta det ansvaret.

    Nu säger någon förstå-sig-påare att även dessa människor med vårdbehov har rätt att exempelvis kunna komma ut på krogen eller gå på bio.
    Tja, för all del, om det nu skall ses som en mänsklig rättighet. men för all del då.
    Nu måste jag dock meddela att jag känner inte en kotte, eller har heller hört talas om någon, som gått på krogen, eller bio för den delen, med en bekant mot att de betalat kostnaderna för den medföljande plus timersättning.
    Här har ju då familj och de goda vännerna en möjlighet att göra sin insats för vårdmottagaren men utan betalning. De goda gärningarnas tid är ännu inte förbi.

    Liked by 1 person

    • lars a skriver:

      Kostnaden har tiodubblats i takt med invandringen. Jag gissar att en graf över detta uppvisar en linjär korrelation nära 90%. Det torde vara mycket svårt att simulera allvarlig sjukdon för en svensk med full sjukdomshistoria, lättare för en familj som nyss anlänt utan papper. Det är ett rent vansinne att betala familjemedlemmar som om de arbetade, livet är inte rättvist. Det torde vara billigare med hemhjälp från carema än att ha hela familjen anställd. Jag tror att svenska folket överhuvudtaget inte inser vilket vansinne som pågår här, det fuskas från a till ö gissar jag. Avskaffa hela systemet och gör om, Sveriges befolkning har inte ökat med en faktor 10 men fusket har i takt med invandringen. De anställda på försäkringskassan och andra ansvariga borde beläggas med yrkesförbud, de kan uppenbarligen inte handskas med andras pengar.

      Liked by 2 people

    • Elöd Szanto skriver:

      Vård av närstående är ett annat exempel som har missbrukats till den graden att vissa kommuner inte längre tillåter det.
      Kan det vara Södertälje?
      Påfallande ofta är det folk som är mycket driftiga och vana att tänka på hur man själv klarar sig bäst. Det var de tvungna till och nu finns schansen.

      Gilla

    • pllay skriver:

      Alltför lätt att kringgå. Jag vårdar dina sjuka barn så vårdar du mina. Totalt kan nu minst 4 personer avföras från listan över arbetslösa, alla inblandade, du, jag, våra barn, försäkringskassan, politikerna, PK-folket, skattemyndigheten och arbetsförmedlingen jublar över det geniala i att vi tar hand om varandras barn på skattebetalarnas bekostnad i stället för att som brukligt varit i några miljoner år, vi tar hand om våra egna.

      Gilla

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    SVTs senaste uppdrag granskas om de ensamkommande ”barnens” ålder under onsdagskvällen var avslöjande. För att slippa hamna i en situation där man kanske tvingas fälla i stället för att fria tror de ”naiva” tjänstepersoner vid migrationsverket på ”barnens” uppgifter och överlåter åldersbestämningen till de stackars kommunerna som ide flesta fall saknar kompetens. Att avgöra en människas ålder genom medicinska mätningar kan säkert göras ganska exakt men kräver så omfattande undersökningar att det inte är personellt eller ekonomiskt möjligt. Av rädsla för att göra ett litet fel föredrar man därför helst att inte gör någonting alls. Att följa ett enkelt men approximativt förfarande som man gör utomlands ogillas inte minst av flera inom läkarkåren vilket innebär att många halvvuxna får förbi ”barn” med alla de fördelar som följer. I sin naiva tro att alla världens utsatta människor är som väluppfostrade svenskar tror migrationsverkets tjänstepersoner att man följer det åttonde budordet men det kanske inte gäller. Inom Islam te ex behöver man härvid som bekant inte var lika strikt gentemot en icke-muslim som mot en muslim.

    Den barnläkare som intervjuades i programmet menade att man skulle undvika en medicinsk åldersbestämning i ett asylärende och först tillämpa det i ett rättsärende. Denna märkliga logik ifrågasattes av intervjuaren men ledde inte till någon djupare tankeutbyte. Man skulle mycket väl kunna hävde de olämpliga att belöna lögn före sanning, genom de orimliga skillnader i fördelar som gäller mellan å ena sidan under 18 och å den andra sidan över 18. Härvid övergår sannolikheten till den exakta matematiken som råder i lagstiftningen. ”Some are lucky and some are not” som jag fick höra av en brittisk tjänsteman i ett rättsärende. Detta skulle man också kunna säga i Sverige men det gör man förstås inte därför att man låtsas att den svenska lagen är omutligt rättvis! En svensk jurist kanske skulle hävda att hut går hem genom att den lögnaktige asylanten kommer att få sin ålderspension mycket senare.

    Orsaken till dilemmat är precis vad som inlägget behandlar nämligen att vara god är viktigare än att vara rättfärdig. Frågan är bara hur länge det kommer att dröja innan skattemyndigheterna låter godhet gå före rätt.

    Liked by 1 person

  9. oppti skriver:

    UG granskade ensamkommade och ålder.
    Då slog det mig att kommunernas ansvarstagande för korrekt bestämning inte fanns-tvärt om!
    Staten ger kommunerna ersättning som ökar enormt om de är under en viss ålder.
    Ett välkommet tillägg till kommunens budget.
    Staten via migrationsverket har inget ansvar och kommunerna är sig själv närmast.
    Vem förlorar på detta?

    Gilla

  10. Gösta Oscarsson skriver:

    Och vad skall man göra med det? Ingen (?) kan ju invända mot den här analysen.

    Hemma-hos-besök hos den sjuke? Grundliga analyser av olika sjukintygsfrekvenser hos läkare? Kombinerat med kännbara böter mot fuskare? Uttalanden från politiker och massmedia där man fördömer fusk? Lägre bidrag?

    Vad mer?

    Gilla

    • Aha skriver:

      Att tilldöma en individ omfattande assistentersättning är ett beslut som omfattar många miljoner kronor. Beslutet borde därför tas av två olika läkare. Detta plus att förbjuda familjemedlemmar att vara assistenter borde kunna eliminera mycket av fusket.
      När läkare i sitt värv gjort medicinska bedömningar och när assistentbehoven totalt uppnått ett visst belopp borde de automatiskt underställas inspektion av kontrollpersoner.

      Gilla

      • Gösta Oscarsson skriver:

        Ja, med tanke på vilka belopp det rör sig om så är det nog rimligt med lite granskande byråkrati. Den bör lätt kunna tjäna in tio gånger den egna kostnaden

        Gilla

  11. Thor skriver:

    Det stora problemet är ju de enorma utbetalningarna från försäkringskassan till personer som aldrig bidragit till systemet och förmodligen aldrig kommer att göra det. Kalle däremot kan ha betalat runt 10% av sin lön i decennier i sjukförsäkringsavgift. Någon kanske säger att det är arbetsgivaren som betalat. Jag säger att det har tagits av löneutrymmet. Kalle har tvingats att betala och har inte fått välja ”försäkringsbolag”. Om Kalle får några extra dagar mer än befogat med sjukersättning så stör det inte mig.

    Liked by 1 person

  12. Sture skriver:

    Patrik,
    bidragstagandet förstör inte bara för den som skall bekosta fiolerna utan även för den som mottar bidragen – i ett större perspektiv. Den svarta amerikanska författarinnan Star Parker har skrivit en intressant bok om detta, ”Uncle Sam’s Plantation” [https://www.amazon.com/Uncle-Sams-Plantation-Government-Enslaves/dp/1595552235/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1472804820&sr=8-1&keywords=star+parker+books] där hon hävdar att detta bidragstagande (Lyndon Johnson’s ”War on Poverty”) fullständigt har förstört det svarta samhället. Detta bidragstagande: bostadsbidrag, barnbidrag, matkuponger etc., etc. har lett till att unga svarta kvinnor blir tonårsmödrar. Förutsättningen för att få bidragen är att hon inte har något bankkonto, inte är gift och att det inte finns någon fader i faggorna. Dessa håller sig därför borta (nogsamt kontrollerat av socialassistenterna) och smyger sig bara fram den 1:e och 15:e varje månad när den unga kvinnan får sina bidrag – och passar då kanske också på att göra nya barn. Detta har lett till att 75 % av unga svarta män lever utan en fadersfigur som kan uppfostra dem. På 1960-talet var det bara 25% som levde utan en fadersfigur. De får istället sin (kriminella) uppfostran av gängen på gatan vilket lett till enormt våld i det svarta samhället – ”black on blacks”. Alltså: våld, mord, prostitution och knark – det är vad bidragstagandet har lett till i det svarta samhället.
    Så det finns flera skäl till att göra sig av med bidragstagandet.

    Liked by 4 people

  13. Lennart Göranson skriver:

    En aspekt av det här problemet är frågan om centralisering/decentralisering. Inlägget beskriver en successiv centralisering av olika funktioner som har lett till anonymisering, i viss mån ökat avstånd till klienterna men framför allt ett ökat avstånd till de medborgare som står för fiolerna. Det är ett problem som går igen på många områden och som får till följd att den vi kan identifiera oss med som en individ av kött och blod (exempelvis en mjölkbonde) alltid får mer sympati än alla de anonyma som ingår i ett stort kollektiv (exempelvis alla mjölkköpande konsumenter).

    Men det är inte så att olika samhällsfunktioner alltid går mot ökad centralisering och enhetlighet. Vi har en rad funktioner som är eller har varit decentraliserade till landsting eller kommun. Decentralisering innebär att den nivå som har fått ansvaret får fatta självständiga beslut om exempelvis avgifter, resursfördelning och mycket annat. Om det finns centrala regler om att alla måste fatta samma beslut så handlar det naturligtvis inte om decentralisering, bara om förtäckt statlig kontroll.

    Men när nu olika kommuner utnyttjar sin decentraliserade makt att fatta de beslut som man själv, utifrån lokala förhållanden, tycker är de bästa, då uppstår genast en folkstorm i landet som kräver att det ska vara likadant överallt. Det senaste exemplet gäller kommunala vägavgifter. Så ser stämningsläget ut i Sverige: så mycket som möjligt ska läggas nära medborgarna och det måste vara likadant överallt. Ett exempel på den inkonsistens i opinionen som gör mig skeptisk till s.k. direktdemokrati.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Ibland är mjölkkonsumenterna synliga. En handfull mjölkköpande mödrar i Södertälje förstörde prisbilden för mjölk i årtionden. Men aldrig är skattebetalarna synliga.

      Lösningen på detta liksom på många andra problem är att avskaffa alla skatter på och lagliga hinder för utbyte — tull, moms, inkomstskatt, arbetsgivaravgift o.s.v. — och låta varje statligt eller kommunalt program finansera sig med avgifter från avnämarna på personliga konton. Den som inte betalar in (är medlem i försäkringskollektivet) får inget ut. Inget behov längre att övervaka skattebetalare och svartarbetare, inget behov att förhindra eller försvåra kontantaffärer och s.k. penningtvätt. Transparenta transfereringar.

      Men framför allt en ny dynamik i alla former av handel och utbyte. Det är sanslöst att vi straffbeskattar den kreativa och effektiviserande delen av samhället, nämligen det fria och frivilliga utbytet mellan individer.

      Gilla

    • En gåsapåg från skåne skriver:

      Jo jag kan hålla med, jag bor i en kommun där ”friheten är större” vilket medfört att när man närmar sig med bil det allt mera ser ut som man var utanför en tråkig stad i Spanien, reklamskyltar överallt!! Det ser för j-ligt ut. Det är väl lokaldemokrati, jag önskar inte att staten lägger sig i detta men hur f-n kan folk vara så dumma och smaklösa, vi går steg för steg mot en marknadsekonomisk slum. Öppna landskap kan inte skrivas här iallafall. En lustighet i sammanhanget var att när lokalpampen Percy Nilsson borrade hål i hemglassbilens hjul för att den störde hans ljudmässiga frid så snodde han samtidigt min utsikt då han började sätta upp skyltar på flak för att skapa opinion, nu finns det företag som hyr ut trailers man kan sätta överallt. Snart i din kommun? Eller alla städbolag som ställer sina bilar överallt.. det är så man önskar att korsikanska sedvänjor skulle komma hit, där är man endast gästvänlig mot den man känner och folksporten är att skjuta med allt man har, hagelbrakare är bäst, mot alla skyltar man inte gillar. Korsikanerna visar vägen. All visdom finns i Asterix, zack!

      Gilla

  14. Hovs--hallar skriver:

    Detta att handläggarna på de sociala myndigheterna påverkas av klienterna gäller i synnerhet då man konfronteras med påstridiga, tom. hotfulla, personer från främmande kulturer.

    Av rädsla för att stöta sig med sådana individer, och få ”rasistkortet” slängt i ansiktet, behandlar handläggarna sådana personer med silkesvantar medan man däremot kan kosta på sig att hunsa med vanliga hjälpsökande svenskar.

    Läs här hur det går till ute i verkligheten när de ”stackars” invandrarna gång på gång tvingar till sig 10 000 kronor för att köpa en ny barnvagn:

    ”Socialsekreterare berättar: vi särbehandlar svenskar negativt”
    http://avpixlat.info/2016/02/26/socialsekreterare-berattar-vi-sarbehandlar-svenskar-negativt/

    ”…Hon berättar vidare hur hon systematiskt nekar svenskar som ansöker om det mest basala. Hon visar papper på avslag från en svensk familj som behövde vinterjackor till sina fyra barn. Mamman i familjen hade hittat begagnade jackor för en kostnad av 900 kronor. En man i 30-årsåldern ansökte om en rekvisition för mat. Helena berättar hon hon gav mannen avslag och menade att han säkert kunde låna pengar av någon.

    – Vi ställer helt andra krav på svenskar. Vi kan t.ex. hänvisa dem till att fråga sina föräldrar eller släktingar om pengar. Vi kräver att de säljer av bilar och andra saker vi tolkar som lyxartiklar. Vilket vi aldrig skulle göra med vissa invandrare. Vi kollar med på hyreskostnaden. Är den för hög, har vi rätt att neka, Vilket vi ofta gör, berättar hon.

    Helena tror att hon gjort många individer och familjer hemlösa via sitt arbete.

    Hon visar oss en ansökan från en familj med härkomst i Somalia. Hon berättar att familjen bott i Sverige i knappt fyra år. Gång på gång kommer denna familj in med ansökningar till oss, som vi per automatik godkänner.

    I detta fall rörde det sig om en stor summa pengar för en ny barnvagn. Den barnvagn familjen ville ha kostade närmare 10 000 kronor. Detta är den sjunde gången som den somaliska familjen ansöker om en ny barnvagn och de får sin ansökan beviljad varje gång.

    Hade en svensk ansökt hade det blivit nej eller kanske sagt att de skulle kolla på en begagnad barnvagn, säger Helena…”

    Är någon förvånad över att migranterna från MENA-länder ABSOLUT ska till just Sverige? Endast i Sverige är myndigheterna så fega och korkade att de skänker bort pengar till utlänningar utan att ställa minsta krav på mottagaren.

    Liked by 1 person

    • lars a skriver:

      Det har tydligen uppstått en debatt i Sverigevänliga kretsar (kan någon finna ett bättre ord, jag kan inte känna mig delaktig i det) om att förlåta de som är skyldiga till vansinnet. Jag sällar mig till de som inte kan förlåta, det är helt enkelt för allvarligt. Jag vill se handläggare, mediefolk och politiker i tjära och fjädrar och med en enkelbiljett till valfri förort i mellanöstern med Air Egypt. De har förverkat sin rätt.

      Liked by 1 person

    • pllay skriver:

      Här är det viktigt att inse att invandrarna inte kan kritiseras för att de frågar efter förmåner som de regelmässigt beviljas.
      Det är varje individs uppgift i livet att på bästa sätt föda sig och sina barn samt att ge sina barn bästa möjliga förutsättningar i livet. Detta gäller ALLA individer på vår jord oberoende av ursprung eller situation i livet.
      Om vi inte förstår att hela ansvaret vilar på de tjänstemän och kvinnor som beviljar felaktiga bidrag och förmåner så är det nästan omöjligt att inte hamna i ren rasism.
      Att det i gammal svensk kultur ansågs som ofint att ljuga eller tigga till sig förmåner innebär inte att detsamma gäller jordens alla kulturer.
      HELA ansvaret för vår svenska invandringssituation och kriminalitet vilar till 100% på våra svenska politiker och tjänstemän, ingen del faller på de migranter som villigt låter sig försörjas av oss skattebetalare.
      Ansvaret vilar därför till en inte så liten del även på oss själva, vi tillåter våra politiker och tjänstemän att förskingra våra medel och vår kultur.
      Vi behöver skärpa till oss riktigt ordentligt, demokrati måste försvaras varje dag och stund.

      Gilla

      • Nu hade jag fel igen skriver:

        Jag håller inte alls med om detta. Jag håller både de fuskande invandrarna och etablissemanget ansvariga. Jag har bott i många länder och skulle inte få för mig att fuska och gjorde mitt bästa att anpassa mig. De invandrare som kommer hit från dysfunktionella samhällen är ansvariga för att de var dysfunktionella, och nu fortsätter de på samma vis. Det går utmärkt att hålla båda parterna ansvariga.

        Jag anser tvärtemot att det gränsar mot rasism att inte tillerkänna invandrarna en egen fri vilja som de använder till att fuska, som om de var oförmögna i varje ögonblick att skilja på rätt och fel. Sen att de från muslimsk kultur har en rättskänsla som fullständigt skiljer sig från oss (det är tillåtet att stjäla från otrogna) är en en annan sak, nog förstår de att det drabbar någon annan. Annars hamnar man i Breiviks tankevärld där muslimerna är som djur.,Man vet nog vems som är vems även i Afghanistan, det är därför man bygger murar runt boningar och har så mycket vapen, för man vet att ingen respekterar det.

        Men visst, etablissemanget har ett tungt ansvar även de, jag ogillar båda.

        Gilla

  15. Janne skriver:

    Jag vet inte om man tycker mindre illa om en handikapad själv fuskar än om rörmmokare gör det. Jag tycker att det är ett konstigt system att man låter familjen bilda bolag för att vårda ”handikapad”. Tyvärr är det företagen som har de största möjligheterna till fusk, inte den enskilde.

    Gilla

    • Göran skriver:

      Företag består av människor. Det är människorna som fuskar. De gör det bara med olika organisationsformer. Till företag kan vi lägga till alla s.k. påstådda ideella organisationer.

      Gilla

  16. Tahmas skriver:

    Givetvis så är det enklare att ge förmåner till sina landsmän och/eller om man har samma trosuppfattning. Många har anställts inom Migrationsverket och försäkringskassan för att de kan språket. Gissa om reglerna bänds.
    Etablissemanget använder oftast Karl Oskar och Kristina som referens när det kommer till emigrerande och migrering nu är många av oss inte fullt så korkade att vi inte förstår stt Amerikat på den tiden inte hade Migrationsverk, socialförvaltning, försäkringskassa eller grattis sjuk och tandvård. Ingen strödde pengar på fattiga svenskar. Var man fick klara sig själv annars väntade döden i form av svält och sjukdom.
    Låter rimligt tycker jag.

    Gilla

  17. Samuel af Ugglas skriver:

    Vad gjorde socialisterna utan sina utsvultna, sjuka och illa medfarna klienter, för det är deras folk vi pratar om. Vad vore socialisterna utan möjligheten att plundra sin nästa på dennes egendom och surt förtjänade inkomster. Vad gjorde socialisterna utan möjlighet att anlita alla dessa oavsättliga tjänstemän och kvinnor för att trygga sin och deras överlevnad.
    Här kommer ett typexempel på hur dom avslöjas: http://insider.foxnews.com/2016/09/01/varney-demands-apology-obamacare-chief-architect-over-skyrocketing-premiums
    När upptäcker svenska folket den förödande mastodonten som drar ner vårt land i avgrunden?

    Gilla

  18. Sixten Johansson skriver:

    Flera stora värderingsförskjutningar har skett under det senaste halvseklet. Det bekymmersamma är att de muterade idékomplexen samverkar och har vävts in i varann. Hur ska ett samhälle kunna avideologiseras, när ideologin genomsyrar allt och har blivit majoritetens sanning och världsbild? Det räcker inte att förändra somligt, dra in anslag, göra en palatsrevolution, sparka de odugligaste. När media växt ihop med politiken, partierna blivit liktänkande, de polito-mediala makthavarna omslingras av välfärdsindustrin och folk i alla åldrar lärt sig tänka som etablissemanget – hur, var och genom vilka ska en radikal omvälvning kunna ske? Vilka kan både hålla i gång samhällsmaskineriet och förändra det och dessutom föra ut ett nytt, sundare tänkande och inge folket handlingsvilja och handlingskraft?

    Jag är rädd att dagens märkliga samhällsfenomen och tänkande allra bäst förklaras av begreppet ”tro”, trots att de flesta uppfattar vårt samhälle som förnuftsbaserat och icke-religiöst. Tron sätts högre än allt annat redan i vår protestantiska kultur i en rak linje från Jesus via Paulus till Luther. När föreställningen om Gud som rättskipande gestalt bleknade hos många i vår tid, så växte föreställningen om det opersonliga, men ansvarstagande och rättvisa samhället / välfärdsstaten in på Guds plats. Orättvisor och ordmagi är ju monomana teman i massmedia, men nästan lika mycket hos ”vanligt folk”.

    Trosföreställningar är motståndskraftiga mot både förnuftsargument och verkligheten. Med en tro får man vara fixerad vid myntets ena sida och alltid bortse från dess baksida, utan att betraktas som rigid eller t o m psykiskt sjuk. En tro behöver inte lyda logikens lagar, inte ens erkänna uppenbara motsägelser och motsättningar. Den som har en stark tro behöver aldrig ställa grupp mot grupp, aldrig välja mellan skiljaktiga orättvisor, eftersom rättvisa alltid går att skipa eller frambesvärja, om bara tron är stark nog och de troende tillräckligt många och står enade mot vantrons ondska. Tron skapar en frändskap med totalitära religiösa och politiska system: deras praktik kan ha haft sina avigsidor och missgrepp, men de har trots allt varit föredömligt starka i tron…

    Liked by 1 person

  19. Gunnar Sandelin skriver:

    Känner igen mig i Patrik Engellaus beskrivning från mina åtta år som socialarbetare på 70- och i början av 80-talet. Många socialassistenter (som det då hette) kunde mer om sina klienters liv än om sin bekantskapskrets. Identifikationen låg nära till hands, även om avståndstagande också förekom. Den skattebetalande allmänheten fanns som en kuliss, en grå massa i bakgrunden. Och i den vänsterorienterade kåren så var det många som tyckte att kapitalismen var den storskurken, och att socialbidragen bara var en liten skärva av profiten. Socialtjänstlagen 1980 förstärkte sedan attityden om bidraget som en självklar rättighet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s