Feminismens förlorade heder

Stefan

Stefan Hedlund

Det har länge funnits god anledning att nära en misstanke om att feminism och kamp för kvinnofrigörelse inte är riktigt samma sak. Kampen för kvinnors friheter och lika rättigheter har en lång och hedervärd tradition, alltifrån traditionell kamp för rösträtt och rätt till abort till mera sentida ambitioner att spränga ”glastaket” för kvinnors rätt till avancemang på arbetsmarknaden, och inom den högre utbildningen. Även om det finns mycket kvar att göra, har resultaten för ”vanliga” kvinnor på det hela taget varit mycket påtagliga.

Feminismen har en betydligt kortare historia, och utfallen av den kampen är främst kommit vissa kvinnor till godo, nämligen dem som på denna politiskt korrekta framgångsvåg har surfat sig fram till för den allmänna debatten högst betydelsefulla positioner som professorer, partiledare, programledare, ofta anlitade mediapersonligheter och dylikt.

Feminismens agenda har varit påtagligt fokuserad på att skapa en ”könsmaktsordning” där de egna proselyterna har ett naturligt tolkningsföreträde, där de som dristar sig att fråga efter den vetenskapliga halten i teorier om exempelvis genus på ett närmast självklart vis kan brännmärkas, och där politiskt korrekta medlemmar av det manliga könet (som ju ändå bara är en social konstruktion) upplever det som naturligt att svära trohet till just feminismen.

Det har förvisso länge funnits ett visst utrymme för en välvillig tolkning, för att tro att även feministerna i grunden är huvudsakligen intresserade av de ”vanliga” kvinnornas (och flickornas) situation, att de är redo att slåss emot kvinnoförtryck oavsett var och av vem det utövas, även om sådana ställningstaganden skulle gå på tvärs med den grundläggande politiska korrekthetens dogmer.

I grunden gäller det vilka frågor som placeras högst på dagordningen, och vem som i dessa frågor definieras som fiender. De uppenbara favoriterna rör frågor som rör svenska kvinnors karriärvägar, såsom kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser och krav på fler kvinnliga professurer, kopplade till strävan efter makt över dagordningen inom dagis och förskola, det senare för att säkerställa att även unga pojkar skall bli pålitliga feminister.

Det som varit slående frånvarande är empati med de kvinnor och flickor som står ljusår ifrån att ens kunna drömma om att bli varken professorer, partiledare eller medlemmar av bolagsstyrelser. Den hårda kritiken mot patriarkala strukturer har nogsamt undvikit att ens nämna det kvinnoförtryck som breder ut sig i den muslimska världen.

Kvinnoförtrycket i Sverige är enligt den feministiska agendan långt viktigare att angripa än kvinnoförtrycket i länder som Iran, eller för den delen i svenska förorter där islamismen är på väg att skapa egna enklaver inom den svenska rättsstaten. I sin iver att undgå denna känsliga fråga har feminismen utvecklad en närmast rabiat hållning, där varje försök att tala om kulturella förklaringsvariabler genast måste brännmärkas som rasism.

Gudrun Schymans beryktade ”talibantal” är ett framträdande exempel på skicklig retorik som kom bra nära att tillförsäkra henne en plattform i Sveriges Riksdag, men som var kliniskt rent från varje form av empati med de kvinnor i Afghanistan som fått och får sina liv förstörda av de verkliga talibanerna. Det lidande Gudrun och hennes feministiska medsystrar utsätts för till följd av den svenska könsmaktsordningens patriarkala strukturer torde förblekna i jämförelse, åtminstone för merparten av oss andra.

Den svenska diskussionen kring det franska förbudet mot att bära ”burkini” har aktivt bidragit till att underblåsa tvekan kring feminismens grundläggande moraliska hållning.

I den franska debatten höjs nu allt fler röster som varnar för att växande spänningar mellan islamismen och den franska staten i slutänden kan komma att leda till ett veritabelt inbördeskrig. I den svenska debatten låter den skattefinansierade statsradions alltid politiskt korrekta samhällsredaktion författaren Jan Guillou raljera över denna konflikt. Burkiniförbudet är enligt honom främst en fråga för satirpressen – medan poliser i Iran tvingar kvinnor att skyla sig skall poliser i Frankrike tvinga dem att klä av sig. I Guillous värld må detta te sig som utomordentligt lustigt.

Alla vi andra kan föredra att hysa en växande och högst berättigad oro över hur islamisternas växande makt över unga kvinnor tvingar fram inte bara bärande av slöja och burkini, vilket i sig vore harmlöst. Det verkliga allvaret bakom burkiniförbudet ligger i oro över att franska islamister mutar in delar av allmänna stränder och där inför krav på bärande av burkini – med tillhörande stenkastning mot kvinnor som inte respekterar detta krav.

På twitter förklarar Gudrun Schymans glatt att det är ”Dags att köpa en burkini!” Väl bekomme. Det svenska samhället kan säkert överleva även detta hårda slag. Värre är krav på att offentliga badinrättningar vissa dagar endast skall vara öppna för kvinnor; ett likartat steg, på vägen mot ett avskiljande av delar av det svenska offentliga rummet.

Svenska feminister ställs nu inför ett avgörande vägskäl. Tänker de ta strid för muslimska flickors rätt att slippa könsstympning, barnäktenskap och utestängning från interaktion med svenska pojkar? Eller skall det öppna samhället tvingas till konfrontation mot feminism och islamism i intressegemenskap?

53 thoughts on “Feminismens förlorade heder

  1. Kim skriver:

    Feminismen i Sverige har blivit en pinsamhet. Dess ständiga kränkthet och högljudda brist på logik blir allt svårare att stå ut med. Den representerar mig inte, utan får mig att skämmas över att vara kvinna.

    Liked by 6 people

    • Hedvig skriver:

      Tidiga kvinnosakskvinnor i Sverige var t ex Fredrika Bremer och Elin Key med efterföljare i flera generationer. Men när kvinnosaksrörelsen började kalla sig feminism är vi inne på helt andra frågor än vanlig jämställdhet mellan könen.
      Dagens olika varianter av postmodern extremfeminism kan ju ingen förnuftig kvinna – enligt min mening – bejaka.

      Liked by 6 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        Hedvig (navnesøster 🙂
        Enig! Jeg holdt kvinnesaksbladet ‘Sirene’ på 70-tallet og fremover. Det var holdt i et jordnært og klart språk, skrevet for voksne kvinner, og handlet om reelle oroblemer. Har fortsatt noen gamle numre i kjelleren, og sammenlignet med hva som skrives i dag, er det som dag og natt!

        Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        En kvinne som også kan nevnes, er Elise Ottesen-Jensen, norsk prestedatter. Nr. 17 av 18 barn! Hun giftet seg med en svenske, og etter å ha blitt spyttet på i Norge, flyttet hun til Sverige.
        Hun lærte fattige kvinner på bygdene om prevensjon – med politiet i hælene, da ‘denslags’ var forbudt. Med kontroll over barneflokken var det lettere å komme ut av fattigdom, og kvinner slapp angst for stadige barnefødsler (munner de ikke hadde råd til å mette).
        Hun grunnla også RFSU for seksuell veiledning, men jeg har et inntrykk at det er kapret av postmodernistene?
        ‘Ottar’ forfattet en meget interessant selvbiografi: ”Og livet skrev”. Hun var et grepa kvinnfolk!

        Hennes far, prosten på Jæren (Sørvestlandet), var også en viljesterk og handlekraftig person. Det var i oppmarsjen mot 1905, sterke følelser i sving, og prosten var en av dem som ville ha fortsatt union. Nå ble det ikke slik, men han ønsket ikke noe rent, norsk flagg på prestegården. Dermed gjorde han kort prosess og saget ned flaggstangen!

        Liked by 1 person

      • Kim skriver:

        Tack, Hedvid och Anne-Hedvig! Vill bara lägga till att när feminismen nu vulgariserats och kidnappats av vänsterintressen behöver vi andra se till att höras. Feminismen får inte bli samhällets enda kvinnliga röst.

        Liked by 2 people

  2. Sten Lindgren skriver:

    Jo feminismen tar sig de mest häpnadsväckande uttryck. Igår i Aktuellt fanns ett inslag som tävlade i svenska mästerskapen i hyckleri och dubbelmoral, en tävling som pågår dagligen i statstelevisionen. Ämnet gällde den muslimska friskola som delar upp eleverna. Där uppträdde en i alla fall till utseendet man från Skolinspektionen som tillägnat sig ett lysande feministiskt förhållningssätt till frågeställningen, dvs lite farbro Barbro.
    Där fanns en smart muslimsk kvinna, grundare av nätverket muslimska feminister, som fick stå oemotsagd när hon hävdade att frågan handlar om kvinnors frihet. Sanningen är att tjejerna inte vill springa runt i gympasalen i schalar och man kan inte tänka sig att ta av dessa i främmande mäns närvaro.
    Och där fanns den kvinnliga programledaren som uttryckte sin starka sympati för att muslimska kvinnor måste få följa sin kultur som härstammar från deras etnicitet. Samma programledare som en annan dag kan anklaga alla som hävdar att det kan finnas etniska och kulturella faktorer bakom tafsandet med att det handlar om män, etnicitet är bara nys.

    Liked by 3 people

  3. Göran Fredriksson skriver:

    Feminismen är en rörelse för de själviska och välutbildade. Feministerna prioriterar att de själva skall få en styrelseplats i ett börsbolag, professur e.d. snarast, men de bryr sig varken om kuvade kvinnor i de växande ”förorterna” eller hur det kommer att gå för deras egna kvinnliga efterkommande när förhållandena för kvinnor i förorterna inom ett par generationer har spridit sig över hela Sverige.

    Det växande antalet män från extrempatriarkala kulturer kommer med obegripligt stöd från feminister att göra Sverige mer patriarkalt än det var innan kampen för kvinnors rättigheter började. Feminismen kommer att ses som ansvarig för att den jämställdhet som uppnåtts som en följd av främst liberala kvinnors kamp under ett sekel har saboterats.

    Liked by 5 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Det er dessverre blitt slik – det var jo aldri meningen. Opprinnelig gikk jo kvinnesaken på rettferd og jevnbyrdighet. Det er interessant å lese Camilla Collett (f. 1813), vår første kvinnesakspioner i Norge. Saken ble kjempet frem under stor motstand og latterliggjørelse i begynnelsen, men vant etterhvert respekt og oppslutning.
      Nå bør muslimske kvinners frigjøring få vår støtte, men her sviktes det dessverre grovt.

      Jeg har selv opplevd at alle i et selskap ‘var sjokkert over min rasisme’ fordi jeg var mot kjønnsskamfering av småjenter. En del år siden dette, men det var jo bare sykt. Verdinihilisme kaller jeg det.

      Liked by 1 person

  4. Tahmas skriver:

    Feminism och islamism går hand i hand. Den feministiska förvirringen om vilket ben de skall stå på är tragikomiskt.
    Att påstå att man står på kvinnornas sida samtidigt har man samma synsätt på kvinnor som de mest hårdföra ismalisterna. Feministerna sexualiserar små flickor genom att de rätten till att vid tidig ålder bära slöja, argumentet för det är att vi har religionsfrihet. En nioårig flicka har inte Gud i sin sinnebild osvsett föräldrarnas indoktrinering.
    Segregering av flickor och pojkar i skolan är ett annat exempel på hur feministernas islamistiska synsätt ger sig uttryck, argumentet är att flickor har också rätt att lära sig simma.
    Inte i den vildaste fantasin trodde man att feminismen skulle gå från att rättfärdiga kvinnors roll i samhället till könslösa andra klassensmedborgare som skall kläs i säckar och skickas tillbaka till medeltiden.
    Gudrun Schyman har mycket att stå till svars för.

    Liked by 6 people

  5. tomas skriver:

    Svenskarna är till största del kamrerstyper (logos)…
    Feministerna har kopplat ur vänster hjärnhalva och satt turbo på höger hjärnhalva..
    Bara spela på känslor…

    Liked by 3 people

  6. Avon Barksdale skriver:

    ”Kvinnoförtrycket i Sverige är enligt den feministiska agendan långt viktigare att angripa än kvinnoförtrycket i länder som Iran,”

    Ja, men nej. Är inte problemet just att man inte ser och vågar visa hur kvinnoförtrycket i Sverige ser ut idag. Hur en stor del av det aktiva kvinnoförtrycket ser ut, skall jag säga för tydlighetens skull. Och på vilka fronter det är ett växande problem. De beprövade verksamma metoderna för att beskriva och angripa sociala problem har blivit förbjudna. Att ringa in grupper med påtaglig överrepresentation av en viss problematik och rikta insatser mot de grupperna. Att identifiera destruktiva kulturella strömningar som underblåser problematiken och propagera mot dem. Att titta på demografi och folksammansättning i de här sammanhangen. Dessa angreppssätt blir omöjliga om de resulterar i att förbjudna och obekväma fakta kommer i dagen.

    Då man inte kan ägna sig åt verksamma operativa metoder, de som gör så blir utfrysta, då blir endast retoriken kvar. Feminism verkar ha blivit en retorisk gren. Retoriska övningar riktade mot en avväpnad och harmlös fiende. Den svenske vite mannen.

    Liked by 2 people

  7. Lennart Bengtsson skriver:

    Svenska feminister förefaller endast ha intresse av att utnyttja ”feminism” för sin egen karriär och ställning. När det gäller muslimska flickors situation ger de politiskt aktiva svenska feministerna prioritet till islamism för att därigenom försäkra sig om dessas röster vid kommande val. De stackars muslimska kvinnorna får sitta emellan. Gudrun Schyman utnyttjar skickligt alla möjligheter till att uppmärksammas medialt för att på så sätt underlätta möjligheten för F! att komma in i riksdagen.

    Någon heder är det därför inte fråga om utan endast en hänsynslös maktpolitik.

    Tyvärr är det helt nödvändigt för det öppna samhället att på allvar och för sin egen överlevnad att med kraft konfrontera såväl feminism som islamism i Sverige.

    Liked by 8 people

  8. Jan Andersson skriver:

    En kvinnlig feminist har bara en viktig person att kämpa för – sig själv. En manlig feminist kämpar för att behålla sitt politiska uppdrag och/eller överleva bland idel feminister. Feministernas främsta hatobjekt är en man som kämpar för sin grupp, familj, företag eller land, och i denna process inte förstår varför vissa kvinnor måste särbehandlas, speciellt inte som de verkar ganska kapabla och kan snacka för sig själva. En man hatar aldrig någonting. Feminister har alla en lång lista på hatobjekt som måste hållas aktuell varje dag. Robert Burns: ”Nursing her wrath to keep it warm”.

    Liked by 1 person

    • livinginlietopia skriver:

      Män anklagas ofta för hat, inte sällan mit kvinnor. Mestadels handlar det om förflugna (och klart olämpliga) yttranden i olika bloggars kommentarsfält. Feminister däremot, skriver tjocka böcker där de utvecklar sitt hat mot män. Av någon anledning vita, heterosexuella, medelålders män (som ”ska ställas sist i arbetslöshetskön”). Dessa böcker skrivs under ivrigt påhejande från etablissemanget ( SvT och övriga media). Detta är den verklighet vi tvingas leva i !

      Liked by 1 person

  9. malmobon skriver:

    SVT tror att FI skall komma in i Riksdagen. SVT tippar alltid fel. Däremot är det bra att en del tror på dessa. Tar en del röster från Mp så vi kan bli av med dessa också.
    Gudrun är en vänsterkult som lever kvar och utnyttjar vilsna kvinnor.
    Ser på när kvinnor inom islam blir förtryckta. denna s.k. feministiska rörelse är övergående.
    Tror inte vi män vill bli samlare igen som under matrikat på Cypern förr.

    Liked by 1 person

  10. Jaxel skriver:

    Män i gemen strävar efter framgång. En framgång som allt som oftast mäts i termer av status, makt eller ekonomiska resurser.. Varför det? Ett oerhört viktigt skäl är att dessa saker gör en man attraktiv som partner till kvinnor.

    Hur uppnår mannen då denna typ av framgång? Ett viktigt medel är en stark tävlingsinstinkt. Tävlingsinstinkten får män att då och då välja mindre justa medel för att nå målet. Ibland drabbas kvinnor av detta, men förmodligen lika ofta konkurrerande män. I det förra fallet kallas det könsmaktsförtryck.

    Men saken är ju den att könsrollerna utvecklas i samspelet mellan könen. Det anses väl allmänt bland feminister att flickor och kvinnor tvingas att anpassa sig till pojkars och mäns förväntningar på dem och att detta till betydande del formar kvinnorollen. Detta utgör så att säga att en del i könsmaktsförtrycket. Fast det är väl tämligen uppenbart att samma typ av påverkan sker också åt andra hållet. Mansrollen formas också den i mångt och mycket av det motsatta könets förväntningar.

    Om kvinnor i gemen vore ointresserade av mäns framgång i den mening som anges ovan så skulle männen (vara tvungna att) anpassa sig. Om kvinnor i alla lägen skulle välja män som framför allt utmärkte sig genom kärleksfullhet och ödmjukhet snarare än tävlingsinstinkt och män som tveklöst prioriterade hem och familj före världslig framgång skulle männen (vara tvungna att) anpassa sig.

    Så bästa feminister om ni önskar en annan mansroll skyll inte bara på männen. Skyll också på era medsystrar som belönar de egenskaper i mansrollen som ni ogillar. Försök påverka er medsystrar att ändra sina preferenser. (Det finns nog en hel del män som skulle bli mycket glada.)

    Kanske ni feminister också skulle granska er själva i det fallet. Kanske ni borde föregå med gott exempel. Hur väljer ni själva partners? Hur många av er, framgångsrika feminister, har en partner som inte uppvisar framgång enligt ovan? För inte kan det väl vara så att exempelvis en busschaufför eller lokalvårdare kan förväntas vara mindre kärleksfull än exempelvis en riksdagsman, professor, VD eller GD.

    Alltså, om svenska kvinnor i gemen föredrog en annan man än den som typiskt befolkar dagens Sverige så skulle denne man se annorlunda ut. I dagens Sverige får trots allt kvinnor själva välja sin partner, möjligen med undantag för i vissa minoritetskulturer. Enligt Gudrun Schyman, och många av hennes gelikar, skulle det dock i dessa minoritetskulturer inte finnas förtryck som på något sätt skiljer sig från majoritetssamhällets.

    Den senare ståndpunkten är så befängd att det måste finnas något annat än intresset för kvinnors väl och ve som driver Schyman. Personligen tror jag det handlar om av en ambition och strävan efter en typ av framgång som normalt förknippas med den förkättrade mansrollen. Det finns god anledning att tala om feminismen förlorade heder.

    Slutligen och sammanfattningsvis en uppmaning till alla kvinnor, inklusive feminister: Om ni på allvar önskar en annan man än den som formats av dagens mansroll börja visa det i praktisk handling, snarare än bara prat, så skall ni se att mansrollen kommer att förändras så sakteliga.

    Liked by 3 people

    • Madelaine Fusfield skriver:

      Bra synpunkt. Frågan är om maktspelet mellan könen någonsin kan försvinna och vore det även önskvärt i så fall? För det är ett maktspel utan tvekan. Jag bråkar friskt med min amerikanske äkta man som jag älskar djupt, men visst är han en male chauvinist, åtminstone på ytan. Dock vinner jag de flesta ronderna. Tror jag i alla fall. Min förste man som dog i förtid var också en stark manlig figur men mycket kärleksfull. Tänk hur tråkig världen skulle bli om könen vore lika. ”Vive la difference,” som fransmännen säger. På arbetsplatsen lärde jag mig att spela med mäns regler. Man gnäller inte utan slåss för sina rättigheter, framför allt måste man veta vad man talar om för att bli respekterad. Vad du tycker eller tänker är inte det avgörande. Vilka fakta kom du upp med, och hur försvarar du dina teser? Däremot hade jag kvinnliga chefer som var bra mycket otrevligare att arbeta med än män som respekterade duglighet.

      Liked by 1 person

    • gubbeligo5 skriver:

      Kloka ord. Det har också slagit mig att kvinnor ofta attraheras av s k alfahannar, d v s starka, grova, ibland aggressiva, tävlingsinriktade och t o m våldsamma män.

      Det sistnämnda är ett välkänt fenomen när det handlar om bestialiska mördare som t ex Juha Valjikajlen (?), Tommy Zethreus och t o m Anders Behring Breivik. De översköljs av hundratals beundrarbrev i veckan av beundrarinnor som helst vill gifta sig med dem.

      I grunden är detta biologiskt. Kvinnor har behov av en stark man som förmår att skydda dem och deras avkomma. Men i någon total kortslutning blir de också besatta av män som säkerligen skulle kunna slå ihjäl dem.

      Annars kommer det största motståndet mot kvinnors framgångar från kvinnorna själva. Ungefär som att kvinnor egentligen inte huvudsakligen klär upp sig för män utan för andra kvinnor,

      Gilla

  11. Hedvig skriver:

    Låt oss också lyfta in Aje Carlboms artikel ”Sverige riskerar en stegrande värdekonflikt de närmaste åren” i den här debatten om svensk feminism. Diskussionen blir mer verklighetsorienterad på det sättet.
    Carlbom som är docent i socialantropologi skriver bl a:

    ” I Sverige värderas individen högre än kollektivet (familjen, släkten eller klanen) men i stora delar av Afrika och Mellanöstern är det tvärtom. I dessa delar av världen förväntas individen underkasta sig gruppens vilja som i regel formuleras av män. Individuell frihet eller självförverkligande är värderingar som anses hota kollektivets långsiktiga överlevnad. Religiositet lyfts fram som centralt värde av många med ursprung i Afrika och Mellanöstern.”

    http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/sverige-riskerar-en-stegrande-vaerdekonflikt-de-naermaste-aren-27003

    Apropå burkinidebatten i Frankrike förklarar Chris Forsne, svensk Frankrikekorrespondent, den franska debatten för oss svenskar och riktar sig i första hand till svenska feminister, alla partifärger.

    http://ledarsidorna.se/2016/08/chris-forsne-att-ga-fiendens-vagar/

    Liked by 2 people

  12. I reject reality and substitute my own skriver:

    Svaret är enkelt, de svenska feministerna kommer inte att göra något för jämställdhet inom islam förutom någon enstaka möjligen äldre dam eller en svensk muslim som vet vad det handlar om. Varför inte? Det är så klart för att feminismen för länge sedan muterat och blivit en del av vänstern maktredskap där den onde är den vite västerländske mannen. Allt centreras runt detta.

    Sen är det ju redan så att muslimerna mutat in stränder, åk till Malmö och titta, hur många burkinis och muslimska män krävs det på en strand innan vanligt folk flyr fältet? Eller hur många ensamkommande som tar ett kvällsdopp krävs det innan kvinnorna slutar jogga och går på spinning eller xfit istället?

    De som bekänner sig till dagens feminism är förlorade till vansinnet, för dem finns inget hopp. De är de som lättast blir islamiserade och kan fås att konvertera eftersom deras övertygelse är falsk.

    Liked by 3 people

  13. Aha skriver:

    Elegant beskrivning över feministernas bristande moral. Nu ”återstår bara” att avföra dom från debatten genom att negligera dom, att inte lyssna på dom. Feministerna har spelat ut sitt berättigande när dom inte motar Islams kvinnoförtryck.
    Önskar att feministerna på public service agerade utifrån detta, att dom läste Stefan Edlunds artikel och sade ”nä,vi måste skärpa till oss, vi kan inte stödja feministerna så oförbehållsamt som vi gör. Dom sviker ju faktiskt hela förorten”.

    Läs nu artikeln, ni journalister på Public service och var rakryggade och börja pressa feministerna.

    Liked by 2 people

  14. BjörnS skriver:

    Jag hoppas Schyman menar allvar med att köpa en burkini. Skämt åsido, extremfeministerna har alltid varit extremvänster men de är inte mer än människor – det gäller att gynna sig själva genom karriärvägar för vita medelålders kvinnor. Just därför ska man inte ta det de säger på allvar.

    Liked by 1 person

  15. Gösta Oscarsson skriver:

    Ja detta kan väl ingen förståndig människa invända mot.
    Det märkliga i sammanhanget är att denna typ av artiklar nu har funnits i alternativmedia under mycket lång tid, men att MSM har lyckats hålla sig rena och fortsätter med det. Det har utvecklats parallella system där ”vi” vet vad MSM inte skriver om medan de som har MSM som sin informationskälla aldrig läser ”oss”. Jag funderar på vilka provokationer som krävs för att ”de korrekta” skall komma ut. Några riktigt förskräckliga händelser som media inte förmår hantera?

    Liked by 4 people

  16. Lasse W skriver:

    Sverige är världsledande på att vända upp och ner på allt som visat sig fungera bra tidigare. Skola, barnuppfostran könsroller, familjens roll, moral och dygder, synen på brottslighet och behovet av ett försvar. Vi ska vara världens modernaste land gubevars. Det normkritiska paradigmet genomsyrar nu hela samhället.

    Jag tycker jag märker att unga högutbildade familjer med småbarn inte mår så bra idag. Den moderna kvinnoyrkesrollen parad med sosse-millimeterrättvisa för hur barnen ska tas om hand skapar otrygga barn. Alla kvinnor kräver ”egen tid” och papporna får rycka ut. Vissa gånger verkar det som om det är fler pappor än mammor med barn i lekparken. Papporna faller undan. De klarar inte att stå emot tidsandan som är i kvinnornas favör.

    Nervöst leende föräldrar som står på pass för sina gnälliga krävande barn. Barnen ska äta rätt, sova rätt, aktiveras rätt, ha rätt kläder och köras runt i en svindyr barnvagn. Men det barnen verkligen behöver, tid med sina mammor de första tre åren, det får dom inte.

    Feminism och jämställdhetstänk är inte bra för barnen. Lägg till lite identitetspolitik. Barnen får ta smällarna. Och papporna. I varje fall i Stockholms innerstad.

    Liked by 2 people

    • Hedvig skriver:

      Här talar du mot bättre vetande. Barn mår bra att vara med både sin mamma och pappa även under de tre första åren.

      Att många föräldrar idag verkar ha svårt att sätta gränser och och skämmer bort dem (curlar) dem, är en annan sak. Redan deras föräldrageneration utmärkte sig som den första generationen curlingsföräldrar.

      Liked by 3 people

      • Jan Andersson skriver:

        Både mamma och pappa, givetvis. Men det är alltid mamma som kommer först när små barn får välja. Kul idé förresten, att fråga barnen vad de skulle föredra, men det är ju inte PK.

        Liked by 1 person

    • Tahmas skriver:

      Håller med Lasse dock med det undantaget att vi inte blir moderna med feminism och islamism, vi kastas 1400 år tillbaka i tiden.

      Gilla

  17. Carl-Eric Bohlin skriver:

    Ja, Frankrike och Sverige är verkligen illa ute. Att det öppna samhället skall skall kunna fixa Sverige är jag ytterst osäker på. Jag vet inte ens om det finns ett öppet samhälle. Man får en känsla av att de flesta håller huvudet nere och hoppas att allt löser sig. Jag tycker det är si och så både med den politiska representationen och transparensen. Politiken och offentligheten kör mest sitt eget race. Och ännu är inte alternativen SD, AfD. Le Pen mm så stora att de kan ta över. Frågan är om de någonsin blir det. Vi riskerar att få samhällen där jättestora minoriteter anser sig sakna representation. Många ser nog det som gränsande till ett totalitärt samhälle.

    Liked by 1 person

  18. JAN BENGTSSON skriver:

    Märkligt att Feminister o HBTQ aktiva är beredda att samarbeta,
    med sin på sikt värsta (döds)fiende!

    Som inte har minsta förståelse, för dessa gruppers sak.
    Tvärtom, är snarast korrekt att säga…

    Fast ej politiskt korrekt, så att säga!

    Men Feministerna behöver en kraftfull militant allierad,
    i sin kamp mot vita heterosexuella män!
    Allt enligt devisen min fiendes fiende är min vän…

    Lyckas hen, då hamnar man sen åter vid spisen,
    som hemmafru o barnaföderska…

    Är det vad som kallas kvinnlig logik?!

    Liked by 1 person

    • Carl-Eric Bohlin skriver:

      Jag förstår inte detta samarbete heller. Man synes bortse från de reella omständigheterna. Men enligt Fridolin är ju Kaplan en förkämpe HBTQ personernas rättigheter, så man har väl missförstått situationen i Sverige. Det är tydligen annorlunda här.

      Gilla

  19. Gösta Svensson skriver:

    En sak som bla elitfeminister, men också andra grupperingar som kräver än det ena och än det andra utifrån någon slags närmast gudomlig föreställning om att de har ”rätt”, glömmer, är att i den verkliga världen, alltså den som inte är twitter, facebook, kultursidor och annan media, så gäller det att någon verkligen gör något. Att någon ställer sig upp och riskerar liv och lem, inte sin eventuella riksdagskarriär, sin framskjutna plats i skitmedia etc, nej sitt riktiga liv och sin riktiga kropp. Sådant som poliser och soldater, två kategorier som feminister ofta älskar att hata och håna, gör. Schymans åsikter är inte värda en fis i rymden om de inte kan backas upp av konkreta krafter som skyddar henne. Hon är bara en lus helt utan makt i förhållande till en enda vrickad jihadist med en AK47:a.

    Liked by 1 person

  20. Tobbe skriver:

    Naturligtvis är jämställdhet och att tillvarata kvinnors rättigheter i familjen, i styrelserummen och i hela samhället något som borde vara självklart att slåss för och försvara. Vi har en bra bit kvar i Sverige men har också kommit en bit på väg genom åren. Men jämställdhetsarbetet och feminismen kommer i kläm när förgrundsgestalterna backar och inte vågar se klart.
    Tror att många av de ursprungliga ledargestalterna i denna rörelse kommer från 68-vänstern, däribland Gudrun Schyman, m.fl.
    Att arbeta mot patriarkala maktstrukturer från ett vänsterperspektiv var då och har varit en fungerande modell genom åren men nu har korten blandats bort och det är svårare att hitta fokus.
    Det gäller att välja sina strider förefaller det. Och även om det är enklare att välja en ny motpart – de som man bestämt sig för är rasister – istället för att stå upp för sin linje och för kvinnorna och inte acceptera kvinnoförtryck under några omständigheter. Att fortsätta slåss för sin linje är nu särskilt viktigt. Lämna inte kvinnorna i sticket bara för att det är enklare att jaga folk som man utsett till rasister. Och var inte rädd att bli kallad rasist – det är bara ett sätt att manipulera sanningen.
    Tror det var Alexander Bard som sa: ”- En religion är inte en ras – den är en åsikt”

    Liked by 1 person

    • Hovs--hallar skriver:

      Dagens ”feminism” verkar mest handla om att kräva privilegier utan motprestation.
      Kvotering är populärt — men kvotering är inget annat än just DISKRIMINERING!

      Feminismen började spåra ur för flera decennier sedan och är numera en av flera liknande destruktiva vänsterkrafter i samhället, med det gemensamma draget att de bygger på en vanvettig ideologi (”PK-ismen”).

      Liked by 1 person

  21. Hovs--hallar skriver:

    Denne Guillou förnekar sig aldrig. Liksom Schyman och restern av gänget i den tongivande PK-vänstern sätter han en ära i att ”gilla” allt som har med islam att göra — detta för att offentligt demonstrera sin ”fördomsfrihet”.

    Att däremot själva föremålet för hans gillande — islam — är fullspäckat med livsfarliga fördomar verkar han inte förstå. En paradox, detta.

    Var och en som läser islams urkunder, och tolkar dem bokstavligt, vänder sig antingen bort i avsky (som tex Mona Walter gjort: http://monawalter.com/) — eller förvandlas till en livsfarlig hatisk fanatiker.

    Denna verklighet klarar dagens feminister inte av att hantera, då de vanligen tillhör den i samhället dominerande PK-vänstern, vars analys går ut på att alla män är lika onda — möjligen med undantag för män från ”tredje världen”, som är mindre onda eftersom de är ”förtryckta” och det därför är SYND om dem!

    För en normal människa verkar detta helt stolligt, men som det sägs i Hamlet: Det är metod i galenskapen!

    Och denna metodiska galenskap präglar numera vårt samhälle.

    Liked by 3 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Ändamålet helgar Allah gånger medlen!

      Hen Skyr inga medel, att komma in,
      med hjälp av Islamisternas röster…

      Trots att hen har helt OLIKA VÄRDEGRUND!

      Vilken logik)

      Gilla

  22. Gunilla skriver:

    Ja, kampen för det fria samhället kommer att komma till konfrontation. Och i den kommer inte svenska feminister att stå på sidan för alla kvinnors rätt till riktig jämlikhet och frihet. Om det beror på katastrofal och monumental dumhet eller medvetet politiskt ställningstagande för en totalitär och djupt inskränkande religion är svårt att förstå för en tänkande sekulär människa.

    Liked by 2 people

  23. 77711n skriver:

    Det är märkligt att tänka sig att jag som för trettio års sedan var stolt feminist och till och med på mina nästan 100 procent dominerade manliga arbetsplatser inom militär forskning, departement och verk gick omkring med märke med feministsymbol och knuten näve på jackuppslaget och köpte kampböcker i denna anda idag hatar feministerna.

    Liked by 1 person

  24. Bo(b)sse skriver:

    Vi som bor i Australian har ingen Gurun Schyman, men manga liknande ”femin bruttor” pa Universiteten runt Australian. Fransatt detta sa galler denna utmarkta ”bulls eye” artikel av Stefan Hedlund aven 100% for ”Down Under” feminister. Detta ar ju ganska markligt att debatten ar sa lika och att det statliga SR sa likt ABC. Skatte-pengar koper upp vanster-folk? Den stora debatten nu i Australian handlar om 18C som kriminaliserat ratten att tala fritt, (man far inte skapa ”ledsamhet”) och en utlovad omrostning om ”same-same-same” marriage for LGWTF. Varden ar galen, och ibland undrar jag om inte andra planeter ar galna ocksa…

    Liked by 1 person

    • gmiksche skriver:

      Du har så rått. Det är ett globalt problem, rättare sagt ett problem för demokratier av västligt snitt världen över. Men visst är Sverige med i tätklungan. För att inte säga världsledande.

      Liked by 1 person

  25. Tahmas skriver:

    Man får ofta höra om att man inte skall stigmatisera muslimer genom att förbjuda burkini och niqab. Men blir inte det bakvänt, jag påstår att de stigmatiserar sig själva genom att bära religiösa kläder.
    Om någon runt i stan med för korta byxor och öronlappsmössa så blir den personen stigmatiserad som byfåne tar vederbörande av sig attributen så blir han som vem som helst och smälter in.
    Och min käpphäst är fortfarande att om andra religiösa grupper inte kan visa sina attribut utan bli utsatta för spott och spe av just den religösa gruppen som skriker mest om att få klä sig som de vill så är det inte religionsfrihet för alla utan bara för muslimer.

    Liked by 2 people

  26. Ulf Hellbacken skriver:

    Ingen politiskt korrekt politiker eller journalist inom MSM i Sverige av idag överlever, som inte bekänner sig till den politiska feminismen. Ända sedan Olof Palmes eländiga uppträde under kårhusockupationen vid Stockholms universitet 1968, har den politisk korrektheten utvecklats, som huvudsakligen har sina rötter i vänsterextremismen, med en mentalitet, som under Palmes beskydd ohämmat fick besätta de flesta viktiga poster inom svensk media och politik.

    Studenterna vid landets journalisthögskolor utgjorde snabbt en vänsterpolitisk majoritet, som slussades ut i svensk media. Det är med hjälp av denna grupp som den politiska feminismen tagit över spelreglerna i det svenska samhället. Här är Sverige unikt. Det finns ingen verklig motsvarighet i något av våra grannländer och ej heller i det övriga Europa för den delen.

    Det märkliga med denna politiska feminism är att den med sin dubiösa hållning ofta förnekar och motarbetar kvinnors rättigheter och ställning i det svenska samhället och samtidigt på ett egendomligt sätt vägrar att ta ställning för sina förtryckta medsystrar i muslimska länder.

    Det handlar alltså inte om vanlig feminism, som folk i allmänhet har förståelse för, nej det här är en fanatisk kult som definitivt inte har något att göra med den vedertagna definitionen av feminism. Den har utvecklats i sällskap med och under inflytande av den njugghet till verkligheten som ungdomar under decennier uppfostrats under. Curlinggenerationen som utgör kärnan i dagens politiskt korrekta kår har farit runt på en räkmacka utan att bemötas med den minsta kritik.

    I förlängningen har detta mönster förstärkts genom en allt odugligare skola som inte sällan ockuperas av lärare som behandlar eleverna i ren feministisk anda varav det manliga könet reduceras till ett offer som ofta saknar egentlig genustillhörighet. De fostras till att bli allt annat än just män, vilket kommer att få katastrofala följder för den framtida samhällsbyggnaden, men som utgör en medveten styrning till feministisk dominans och makt.

    Detta har fört med sig konsekvensen av ett segregerat samhälle där konsensus skyltar med sin frånvaro.

    Liked by 5 people

  27. Erik skriver:

    De som kallar sig feminister är fokuserade på rättvisa.

    Man måste alltid kunna skilja mellan vad som förenklat kan beskrivas som möjlighetsrättvisa och utfallsrättvisa.

    Feministerna är helt upptagna att utfallsrättvisan innebärande att är det inte lika många kvinnor som män som gör något eller är något så råder orättvisa.

    Gilla

  28. Kristina von Heland skriver:

    För mig har alltid feminist varit ett skällsord. Jag har jobbat och verkat i en mansdominerad värld och lyckats. Man fick vara dubbelt så bra, ganska tuff ibland osv. Jag anser att de före mig har kämpat och sedan tog min generation vid och sedan blev det stolliga tanter och flickor som jag hyser ett visst välgrundat förakt för. Idag är det kvinnor som utbildar sig högst och mest och då löser sig de sista problemen lätt. I stället gnäller de och tar feministkortet som ursäkt för sina egna tillkortakommanden. Gudrun leder ligan av lipsillar. Då det tunnas ut i leden kör de på nästa kvinnogrupp, de nypåstigna och de flesta muslimer. Hål i huvet då de tar på sig slöja-för mig är det en manifestation att stödja kvinnoförtryck. För 30 år sedan gällde inte tältmodet. Såg iranska män som sätter på sig slöja för att stötta kvinnorna men i väst ska det vara svart säck. Jag säger en vit man klädd i KKK dräkt-är det hans frihet att bada på stranden i den?

    Liked by 1 person

  29. Johan skriver:

    Stefan Löfvén går stolt ut och deklarerar att Sverige har den första feministiska regeringen. Gott så, men jag tycker det är dags att regeringen klart och tydligt klargör vad man avser med två flitigt använda begrepp:

    – Feminism i praktiken i Sverige 2016 och framåt. Hur tänker man tillämpa den i sak? Och då inte floskler om vad man vill utan hur man tänker agera

    – Den svenska modellen.Exakt vilken svensk modell är det man avser. Vi vet vad den stod för 1977 men vad menar Löfvén exakt att den står för idag 2016 och framåt. Och inga floskler så som ”allas lika värde” och ”inte ställa grupper mot varandra” utan konkret vad den står för i praktiken.

    Även om det inte har med feminism att göra men väl med att ställa grupp mot grupp vore det intressant att höra hur man resonerar om att låta fattigpensionärer lämna sina hem för asylsökare. Om man inte vill ställa grupper mot varandra.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s