Under de senaste 100 åren har Europa på olika sätt drabbats av tre totalitära fasor; kommunismen, nationalsocialismen och islamismen. De första två spelar i dag mest en historisk roll medan islamismen växt till ett hot mot det fria samhället.

Kommunistiska idéer fanns sedan länge men det var först genom den ryska revolutionen 1917 som kommunismen blev statspolitik för första gången i modern tid. På kort tid förvandlade kommunistiska ledare med Lenin och senare Stalin i spetsen Ryssland till en totalitär polisstat som nådde en höjdpunkt under 1930-talet med förföljelser, godtyckliga avrättningar främst av intellektuella, förvisningar till fångläger samt genom holodomor, det systematisk genomförda svältmordet på miljoner ukrainska bönder under 1932 och 1933.

De nazistiska illdåden är allmänt kända. De drabbade främst judar och romer men senare även andra människor i de nazi-ockuperade områdena och där huvudsakligen i Östeuropa. Liksom i Sovjet var Nazityskland inriktad på att eliminera intelligentsian och andra ledande personer vilket gjordes i stor skala såväl nationellt som i de ockuperade områdena.

Hos de både totalitära staterna fanns det delvis en inbördes beundran och samarbete vilket kulminerade i Ribbentrop-Molotovpakten under de första två krigsåren. Denna stöddes av de svenska kommunisterna som också ställde sig bakom de sovjetiska angreppen på de ”fascistiska” regimerna i Finland och Baltikum. De båda krigsledarna Hitler och Stalin var båda fullfjädrade skurkar och ytterligt hänsynslösa opportunister med mer gemensamt än vad som skilde. De svenska eftergifterna mot både Nazityskland och Sovjet är legio och när det gäller Nazityskland allmänt kända. Förhållandena till Sovjetsystemet däremot är ännu inte fullt genomlysta.

Tyskland hade en lång tradition av samarbete med det osmanska riket som påbörjades redan mot slutet av 1800-talet. Det osmanska riket, senare Turkiet, var allierat med Tyskland under första världskriget. Efter det nazistiska maktövertagandet 1933 aktiverades kontakterna med den muslimska världen och stormuftin av Jerusalem, Haj Amin al-Husseini, hade nära samarbete med ledande nazister. Det har till och med förts fram att det var al-Husseini som föreslog judeförintelsen till Hitler. Hitler hyste beundran för islam och beklagade att Tyskland var kristet och inte muslimskt och Himmler ansåg att islam var den perfekta religionen för stridande soldater. Islamska frivilliga stred framgångsrikt för Nazityskland och den bosniskt-kroatiska SS Handschar-divisionen stod inte efter andra SS divisioner i grymhet och hänsynslöshet. (Se ”Islam and Nazi Germany’s War”, Harvard University Press, samt “Hakkorset och halvmånen – nazister i Mellanöstern”, Natur & kultur).

Man kan fråga sig vad det är som gör att vissa människor attraheras av totalitära rörelser. En faktor kan vara enkelheten i de totalitära budskapen, en annan ett dolt behov av en okontrollerad våldsutlevelse som närmast kan jämföras med ett slags sexuell extas. Inte minst är det unga män som attraheras av det totalitära våldet. Detta utnyttjas vid värvning för IS liksom nazisterna gjorde allt för att glorifiera kriget vid värvning av frivilliga. Typiskt, speciellt för islam och naziregimen, är förminskandet av kvinnorna vars viktigaste funktion är att producera avkomma och inte minst framtida krigare.

Att förse totalitära våldsrörelser med höger-eller vänstermarkering är helt missvisande. Skiljelinjen måste istället dras mellan å ena sidan det fria och öppna samhället och, å den andra, det totalitära och politiskt korrekta samhället. Det är förvånansvärt att detta inte skett i Sverige där man verkar totalt inkapslad i ett höger-vänstertänkande.

Lennart Bengtsson är meteorolog och klimatforskare med lång internationell tjänstgöring, främst i Storbritannien och Tyskland. Vid sidan av ett aktivt vetenskapligt arbete har han ett allmänt och engagerat intresse i centrala samhällsfrågor.