Merit Wager

Med anledning av att medborgargarden börjat växa upp lite här och där i landet och för att allt fler människor är allvarligt oroliga och rädda för sin säkerhet och sin egendom, är det av stor vikt att allmänheten känner till det som i lagen heter nödvärnsrätt.

Myndigheter och instanser som till exempel MSB – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap -, Polisen, regeringen och riksdagen informerar märkligt nog inte allmänheten om den här synnerligen viktiga medborgerliga rättigheten. Det finns därför anledning att påminna allmänheten om den. Här följer korta beskrivningar av såväl nödvärnsrätten som rätten till det som kallas envarsgripande, det vill säga rätten för enskild person att gripa och kvarhålla misstänkt brottsling.

Noggrannare texter finns i de olika paragrafer i brottsbalken som hänvisas till i dessa korta beskrivningar, det är lätt för var och en att själv på nätet leta fram relevanta texter och informera sig om sina rättigheter.

Nödvärnsrätt är den del av nödrätten som handlar om att mot en angripare använda våld eller hot om våld som annars är olagligt, rätten till fysiskt självförsvar.

Nödvärn är en ansvarsfrihetsgrund. Av 24 kap. 1 § brottsbalken framgår att en gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig.

Lagen tar upp fyra omständigheter då rätt att bruka nödvärn föreligger:

1. Mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom.
2. Mot den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning.
3. Mot den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg.
4. Mot den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.

Envarsgripande är det svenska juridiska begreppet för den rättighet som envar (det vill säga vem som helst) har att i vissa speciella situationer gripa personer som har begått brott.

Rättegångsbalkens 24 kap. 7 § lyder:

Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

Det är av stor vikt att den gripne ställs inför polis så snart som möjligt.

När jag i ett annat sammanhang tog upp detta fick jag följande bekräftelse och kommentar av Krister Thelin, domare med internationell bakgrund i bland annat Jugoslavientribunalen i Haag och i FNs kommitté för mänskliga rättigheter:

Alldeles så! Och tro inte de ängsliga poliser som yrar om att medborgargarden är otillåtna. Det är de inte, så länge de inte går över gränsen till olovlig kårverksamhet”.

Envar har laglig rätt att försvara sig och sin egendom samt gripa misstänkta gärningsmän. Ensamma och i grupp.

Det här är som sagt viktig information som borde spridas till alla som – i brist på samhälleligt stöd och försvar – själva vill försvara sig, sin familj och sin egendom.

Ett konkret förslag: När nu ovan uppräknade (och andra) myndigheter och instanser inte informerar medborgarna om de här viktiga rättigheterna så skulle Sveriges kommuner på sina hemsidor kunna göra det och länka till gällande lagtexter och även exemplifiera ur praxisbildande domar.

Ett upplyst folk kan agera bättre och klokare än ett som är okunnigt.