Patrik Engellau

Alla vet att USA alltid har varit det stora invandringslandet. Invandrare har varit välkomna. Så här lyder de mest kända raderna i inskriptionen på Frihetsgudinnan:

Give me your tired, your poor,
Your huddled masses, yearning to breathe free,
The wretched refuse of your teeming shore,
Send these, the homeless, tempest-tossed to me,
I lift my lamp beside the golden door.

Vi vet med vilka metoder USA lyckades med underverket att husera alla nykomlingar. Man gjorde i stort sett ingenting. Migranterna läkarundersöktes vid ankomsten för att inget defekt människomaterial skulle släppas in och sedan nöjde sig de amerikanska myndigheterna med att hålla ordningen i landet (se dock nedan).

Jag tänkte jag skulle få något slags mått på detta sociala storverk så jag kollade hur många invandrare som kommit till USA vart tionde år sedan 1820 och jämförde med invånarantalet det året för att få fram den procentsats med vilket invandringen ökade befolkningen.

Sedan, för att jämföra med de svenska erfarenheterna, gjorde jag samma beräkning för Sverige, dock bara sedan 1980 (av lättja, jag hittade inte någon bra statistik för tidigare år; Migrationsinfo samt SCB). Jag kan ha gjort statistiska misstag. Till exempel ingår inte illegala immigranter till USA i de siffror jag använt. Om man lägger till dessa ökar de angivna procentsatserna med kanske en tredjedel. Å andra sidan har vi nog en del illegal invandring till Sverige också, framför allt om man räknar dem som nekas asyl men ändå stannar i landet.

Så här blev det. Siffrorna anger procent. De är inte exakta ty de bygger delvis på bedömda avläsningar och avrundningar.

	USA	Sverige
Genomsnitt 1820-1970	0,6
1980	0,2	0,5
1990	0,6	0,7
2000	0,3	0,6
2010	0,3	1,0
2015	0,3	1,6
Genomsnitt 1980-2015	0,3	0,9
Genomsnitt 1820-2015	0,5

Jag blev själv lite tagen. Under den senast trettiofemårsperioden, sedan 1980, har Sverige haft tre gånger så mycket invandring som USA i förhållande till folkmängden (eller i varje fall dubbelt om man gissar lite om illegal invandring till USA och bortser från den svenska motsvarigheten). Inte ens under den amerikanska invandringens högkonjunktur på 1800-talet verkar det ha funnits någon trettiofemårsperiod då USAs befolkning ökade lika snabbt på grund av invandring som under den svenska sedan 1980.

På 1850-talet verkar ledande amerikanska politiker ha blivit lite bekymrade över hur alla dessa människor skulle integreras. Man planerade att genom lagstiftning – Homestead Acts – ge migranter och en del andra behövande omkring 65 hektar mark vardera så att de kunde starta jordbruk. Sydstatspolitikerna satte sig emot eftersom de menade att marken borde reserveras för slaveriplantager. Men sedan Södern lämnat unionen antogs ett antal Homestead Acts, den första 1862 under Abraham Lincoln. Kanske hade Lincoln liksom sedermera Fredrik Reinfeldt flugit över landet och upptäckt hur mycket tomma ytor som fanns varför hjärtana även fortsättningsvis kunde stå på vid gavel.

Men detta statliga integrationsinitiativ fungerade inte så mycket bättre än vilket instegsjobb som helst. Det blev bara 1,6 miljoner homesteads. Under de åttio åren före 1914 kom det 30 miljoner migranter bara från Europa. De flesta måste ha grejat sin integration själva utan insatser från den amerikanska staten. Det behöver man för övrigt bara ha läst Vilhelm Mobergs utvandrarserie för att förstå. Karl-Oskar och Kristina fick klara sig bäst de kunde utan vare sig färdtjänst eller statsfinansierad tolk.

Bara föreställ dig att USA hade haft ett planekonomiskt välfärdsindustriellt komplex som under hundra år eller mer tagit på sig uppgiften att på bästa sätt greja integrationen av dessa massor. Karl-Oskar och Kristina i asylförläggning i två år före kommunplacering i en knappt bebodd avkrok. Hjälp mig att gissa hur USA då hade sett ut. Själv skulle jag förmoda ett underutvecklat land söndertrasat av konflikt och kriminalitet. Vad tror du?