Midsommar i vardande

Ulf Larsson DGS

Ulf Larsson

NU ÄR DET SNART DAGS IGEN för en av de svenskaste av alla svenska helger, nämligen midsommar. Den här helgen har som bekant visst rykte om sig att ofta vara en hejdlös kombination av en sommarversion av Kjell Sundvalls Tomten är far till alla barnen mixat med lite mer nostalgiskt filmgods som Lars Molins Badjävlar och Svenska Ords Att angöra en brygga. I sommarstugor, på campingplatser och i lägenhetskök dukas sill, gräddfil, knäckebröd, brännvin och färskpotatis fram i aldrig sinande mängder, och på midsommardagen har ofta hälften av all dramatik från dagen före glömts bort i post-snapsdimmorna.

MEN I DAGENS KOMPLEXA SVENSKA SAMHÄLLE börjar nya sätt att fira midsommar ta form. En god vän till mig, som bor i en halvstor mellansvensk stad av typen Eskilstuna, Örebro eller Karlstad berättade häromdagen om hur midsommarfirandet som bäst förbereds i ett område vi kan kalla Årby, Brickebacken eller Kronoparken, ett ordinärt svenskt miljonprogramsområde med andra ord. Jag återger några valda detaljer utifrån vad han berättade för mig.

I det här området har den lokala Hyresgästföreningen i år tagit initiativet till ett lite mer mångkulturellt färgat midsommarfirande än det traditionella svenska. Man har fått med sig några intresseföreningar av typen Somaliska föreningen, Vänföreningen Chile-Sverige osv. Bortsett från att midsommarafton infaller mitt i ramadan och de som är muslimer alltså inte får äta något mellan soluppgången och solnedgången pågår förberedelserna under gemytliga former.

– Vi tycker det är viktigt att alla kan känna sig inkluderade i midsommarfirandet, säger Hyresgästföreningens representant Britt-Marie, som just lägger sista handen vid en tabbouleh som ska få stå och dra i kylen ett par dagar. Därför kommer vi inte att servera sill, färskpotatis, gräddfil och annan typiskt svensk midsommarmat. Vill man ha sånt kan man gå någon annanstans.

Bland det som ska bjudas på finns förutom tabbouleh lammfärspiroger, spenatpiroger, kikärtsröra, auberginesallad med mynta och peruansk ceviche. Man kommer inte att servera någon alkohol eftersom man räknar med att de flesta som kommer på firandet är muslimer.

– Istället blir det youghurtdryck och gurkvatten. Det passar våra gäster mycket bättre, slår Britt-Marie fast.

Från Hyresgästföreningen menar man att man fått många vittnesmål om att många nyanlända och asylsökande i området har stora svårigheter att ta sig in i det svenska samhället. Man hoppas nu att det här mångkulturella och alternativa midsommarfirandet – som kommer att äga rum i föreningens träfflokal eftersom merparten av firandet sker efter mörkrets inbrott – ska få dem att känna sig lite mer hemma i Sverige. Britt-Marie uppger att intresset hittills inte varit så stort som man hoppats, men menar att det kan bero på att informationen varit för dålig. Man ska nu översätta informationsmaterialet till några av de vanligaste invandrarspråken så att folk ska kunna få en rimlig chans att få kännedom om midsommarfirandet.

– Vi har valt att inte ha någon midsommarstång eftersom en sån skulle kunna uppfattas som stötande av många, avslutar Britt-Maries kollega Anita. Alla gillar ju heller inte att dansa.

MEN I ETT ANNAT HUS i samma område förbereder samtidigt den eritreanska trebarnsmamman Ergaalem ett helt annat slags midsommarfirande. Hon kom till Sverige med sin man för tretton år sedan, och tycker att hon och hennes familj lyckats etablera sig bra i det svenska samhället. Rentav så bra att Ergaalem nu håller på att skriva sin magisteruppsats i litteraturvetenskap vid stadens akademiska lärosäte.

– Jag undersöker olika textmotiv hos Carl Michael Bellman, berättar Ergaalem. Till exempel hur han skildrar Stockholm och Sveriges natur. Det är fantastiskt intressant! Jag har lärt mig massvis om Sverige genom att läsa Bellman. Jag började läsa honom nästan på en gång sen jag kommit hit, med hjälp av ordböcker. Det var hopplöst i början men efterhand lossnade det.

Vad är det då för midsommarfirande som Ergaalem förbereder?

– Jag har kontaktat flera vänner dels från universitetet, dels från den eritreanska föreningen här i stan, och vi vill fira en typiskt svensk midsommar, klargör hon. Vi ska äta inlagd strömming och sill (här visar Ergaalem ett fat med nyrensad blänkande strömming), kokt färskpotatis med massor av dill, gräslök och smör, och gräddfil förstås. Sen ska vi grilla. Och dricka iskall snaps, som en av oss kryddat med rönnbär och citron!

Ergaalems ena son Medhane visar genom fönstret på en liten midsommarstång man har börjat resa ute på gården. Bredvid håller olika sittgrupper på att arrangeras.

– Där ska vi sitta och sjunga Helan går, avslöjar Ergaalem förtjust. Och så förstås några av Bellmans visor, till exempel Fjäriln vingad syns på Haga. Och Zarah Leander, som är en annan av mina svenska musikfavoriter. Till exempel Sekelskiftets luft, den gillar jag mycket. Jag har precis lärt mig inledningen, lyssna här:

Med något skälmskt i ögonvrån och barm som ingen rubbar
Jag dansar in i någon mån och sjunger Hejsan gubbar!
Som Moder Svea har jag stått i hundratals tablåer
med ett ben gult, det andra blått i välspända trikåer
Från Paris, ja där är det en annan atmosfär
Det är sekelskiftets luft luft luft
Det är ej den fina världens duft
Nä! Jag är ett rekorderligt fruns
Så jag doftar punsch
äkta Cederlunds!

Ergaalem ger inte mycket för det mångkulturella midsommarfirandet, som hon hört talas om:

– Varför måste man fira just midsommar om man inte kan behålla någonting av de svenska traditionerna? Ingen sill, inget brännvin och ingen midsommarstång, vad blir det för midsommar? Då borde man väl kalla det något annat än just midsommar. Är det inte bättre att erbjuda folk som är nya här att få ta del av er svenska kultur? Skål och Glad midsommar i förskott!

(Här hällde Ergaalem upp varsitt glas punsch åt sig och min vän. Fortsättning följer efter midsommar.)