Tyranniet senarelagt

IMG_0121

Ilan Sadé

I senaste numret av Weekendavisen fann jag en översatt essä av den konservative brittisk-amerikanske publicisten Andrew Sullivan, som behandlar Donald Trumps segertåg i den amerikanska presidentvalrörelsen med hänvisningar till dialoger i Platons ”Staten”. Essän publicerades ursprungligen i New York Magazine med titeln ”Democracies end when they are too democratic”.

I Staten lägger Platon genom huvudrollsinnehavaren Sokrates fram tesen att tyranniet sannolikt endast kan utvecklas ur ett demokratiskt styre. Tesen går i korthet ut på att demokratins jämlikhetsskapande verkan leder till att alla eliter förlorar sin auktoritet och alla hierarkier plattas ut eller ställs på sina huvuden. Det gäller även inom områden som familjeliv och skola. Sonen ser sig som likställd med fadern. I undervisningsgruppen ”fruktar läraren sina lärjungar och smickrar dem, och lärjungarna ringakta sin lärare och sina ledare”.

I denna instabila och bubblande jämlikhetsröra, där alla vill vara så fria och ohämmade som möjligt, kommer förr eller senare en tyrann att äntra scenen och vinna folkets gehör, menar Platon genom Sokrates. När denne folkledare har lyckats ta makten, övergår friheten i sin absoluta motsats.

Platons förutsägelser om den jämlikhetsskapande demokratin som tyranniets föregångare lär ha åberopats många gånger genom historien. Sullivan ser nu en potentiell tyrann i Trump – mannen som har förbigått de gamla eliterna och spelar det politiska spelet enligt helt nya regler. Orealistiska och grova uttalanden framhålls i massmedia som ytterst graverande och Trump skulle vid det här laget ha förlorat förvalsprocessen flera gånger om, ifall man skulle följa den regelbok som svenska journalister fortfarande utgår ifrån. Emellertid tycks grovheter och ogenomtänkta ståndpunkter bara ökat hans popularitet. Journalisterna och Trumps motståndare kliar sig i huvudet. Andra bävar inför framtiden.

Kanske är Sullivan någonting på spåren när han pekar på att föraktet för auktoriteter och möjligheten att använda sig av direktkanaler till väljarna genom IT-revolutionen skapar fenomen som Donald Trump, liksom vänsterkantens Bernie Sanders och faktiskt även Barack Obama för åtta år sedan. Ledare som väcker känslor och fångar uppmärksamheten i de sociala mediernas ständigt pågående massmöte är de som går framåt, trots deras ömsom extrema, ömsom oklara budskap.

Samtidigt måste man analysera det missnöje som bär fram Trump, vilket har sina paralleller i Europa. Sullivan anser att vi har att göra med den vita arbetarklassens protest mot allt svårare levnadsbetingelser efter finanskrisen. Det republikanska etablissemanget och vänstern har båda fjärmat sig från denna väljargrupp. Den sistnämnda har rentav kommit att utnämna den vite, manlige arbetaren till huvudfiende på grund av den uppsättning värderingar som han hyser. Detta har lämnat ett politiskt tomrum, som lätt kan fyllas av en företrädare som genom sin uppenbarelse och sitt budskap utgör ett stort långfinger vänt mot hela det etablissemang som hans väljare med visst fog uppfattar som sin fiende.

I Europa kan motsvarande utveckling skönjas. Här är det framförallt de olika hot mot den välordnade nationen till följd av den stora invandringen som eliterna har negligerat. Oro och förslag om åtstramning av asylinvandringen har bemötts med fördömelse, hån och brännmärkning. Även här ser man ett ohöljt förakt för grupper som behöver förståelse och politiska reformer. Med begrepp som ”white trash” och ”svennebanan” markerar sagesmannen att han är med på noterna och har hamnat i det vinnande laget. Är det då underligt att medborgare från allt mer marginaliserade grupper, vilka utifrån sin egen livssituation skattar en hyfsat homogen nationalstat högt, känner sig övergivna och röstar på nationalistpartier?

Minskad naturlig respekt för eliter är kanske här för att stanna, oavsett om man tycker att det till övervägande del är bra eller dåligt. Om dialogerna i ”Staten” beskriver ett ödesbestämt förlopp, gäller det förstås att skjuta tyranniet på framtiden så länge det bara går. För att lyckas med det, vore det nog bra om den politiska eliten genom nya folkrörelser åter fick en folklig förankring.

Exakt hur det ska gå till får kanske bli ämnet för en annan artikel.

36 reaktioner på ”Tyranniet senarelagt

  1. pllay skriver:

    En elit som startar folkrörelser?
    Är inte det en motsägelse i ord likt multikulturell nation?
    Platon har nog rätt, efter demokrati kommer tyranni, vi är nu i omvandlingsprocessen.

    Gilla

  2. Lennart Bengtsson skriver:

    Andrew Sullivans utmärkta och genomtänkta analys av demokratins problem bör läsas av alla. Elitens, eller kanske bättre etablissemangets, oförmåga att engagera sig i de vanliga människornas problem och fortsätta ignorera människor oro kommer förr eller senare att slå tillbaka. Att det är ett fundamentalt mänskligt problem framgår att den grekiska intelligentian för 2500 år sedan redan hade detta klart för sig. Kanske vore det något för dagens historielösa svenska politiker och en förflummad skola att återigen? bekanta sig med Platons dialoger. Men det är kanske inte läsning som dagens svenska ministrar har på nattduksbordet.

    Det är inte särskilt svårt att också anpassa Sullivans analys till svenska förhållanden. De svenska problemen är i flera avseenden annorlunda men även här kommer den dag då landets politiker får betala för sin ignorans till medborgarnas genuina oro. Att lämna fältet fritt för politiska vildar och virrpannor med dagens sociala medier som tillhyggen kommer att piska upp alla slag av emotioner som förr eller senare inte kommer att kunna stävjas. Inget är idag viktigare än att Logos kan hålla Patos i strama tyglar, dvs, det sunda förnuftet måste hålla känslor och passioner under kontroll.

    Gillad av 1 person

  3. Tahmas Nuri skriver:

    Den alltmer starka proteströrelsen som växer fram i världen består till stor del av vita medelklass män. Under långtid så har vita män fått utstå spott och spe för alla ondska som finns i världen. Hatet mot oss kommer, som alltid, från den rabiata ultravänster feminismen. ”White man guilt” är ett begrepp som ultravänstern har använt sig av under lång tid, men som har tagits över av just vita män som ett motargument i debatten. Ultravänstern och minoriteterna anser att det vita välståndet ligger till grund för den värdsliga ojämlikheten, vilket är helt fel. Vänder man blicken mot Asien så har de besvisligen högre utbildning än vita män, högre inkomst och överlag ett högre välstånd samtidigt som de asiatiska länderna är de största miljöbovarna, men den debatten tar gärna inte ultravänstern. Under lång tid så dominerade den vita mannen världen men idag är det bara en minoritet som kan uppvisa en sådan dominans resten av oss får klä skott för en allt skoningslösare jakt på det jag kallar ”guilt by association” dvs alla vita män är skuld till allting. Det finns färre vita män i världen än det finns icke vita vilket betyder att vi är i minoritet. Den folkgrupp som får utstå mest våld är vita män, den folkgrupp som utövar minst våld är vita män.
    Det finns en grundmurad tro på den vita mannens världsdominans men det är en helt felaktig bild. Om Kina skulle kräva in USAs lån så hade landet gått i konkurs, om Saudiarabien eller övriga oljerika länder hade valt att inte förse väst med olja så hade kollapsen varit ett faktum. De asiatiska ländernas miljöpåverkan är nästan dubbelt så stor i jämförelse med väst. Väst pumpar in pengar till afrikanska länder i form av bistånd medan Kina koloniserar kontinenten.
    Det här är bara ett par exempel på hur skev och orättvis bilden är av den ”vita mannes dominans”

    P.S Ovan inlägg finns det statistik och data på, men det får var och en intressent ta fram själv.

    Gillad av 1 person

    • Kalle Kurbits skriver:

      Intressanta tankar men antagligen fel. Asiaterna kan inte vara rikare varken i median eller medelvärde. De flesta av dem är från Kina, Indien, Indonesien, Filippinerna, Burma m fl. Hur ser inkomstfördelningen ut där? Rika länder som Singapore, Japan, Sydkorea är att betrakta som undantag.

      Gilla

  4. Staffan Persson skriver:

    Det är ju en utmärkt, rättvisande,objektiv och helt fördomsfri beskrivning av dagens situation, hot och underförstått möjligheter. Men varken dagens politiker eller dess massmedia kan tyda skriften på väggen, ser bara aspekter på den. Det är uppenbarligen så att man endast i vissa sådana här självskapade informella debattfora kan få läsa så vidsynta och kyligt objektiva analyser.

    Gilla

  5. Fredrik Östman skriver:

    Vi har ju redan inträtt i det skede där sonen ser sig som likställd med fadern och i undervisningsgruppen läraren fruktar sina lärjungar och smickrar dem, och lärjungarna ringaktar sin lärare och sina ledare — på sakliga grunder.

    Det är därmed knappast giltigt att kalla den styrande klassen elit. De är bara lallande nickedockor. Det existerar ingen rationell analys av dagens samhällsproblem och den därav följande skarpa debatten. I stället är alla inom de styrande skikten överens om att alla problem skall lösas genom mer av detsamma som hittills tillämpats och att de i grunden beror på för litet av detsamma som hittills tillämpats: inkomstskatter, moms, multikulti och fria fantasier på universiteten, avrustning och inbillat miljöskydd, proletarisering och gynnande av multinationella firmor, standardiserad konsumtion såväl genom (växande) offentliga som (krympande) privata kanaler. Kort sagt funktionssocialism.

    Gillad av 3 personer

  6. Hortensia skriver:

    Tyranniet är väl redan här? DÖ och MÖ torde räcka som bevis…

    … men hur går det med uppbyggnaden av Borgerlig Framtid? Är ditt parti, Ilan Sadé, ett realistiskt alternativ för svenska väljare, som förtvivlat hoppas på en Bättre Framtid – utan att tvingas emigrera från sitt eget fosterland, Sverige?

    Är Borgerlig Framtid villigt att samarbeta med Sverigedemokraterna? Hur ställer ni er till den nu nödvändiga, omfattande massrepatrieringen av utomeuropeiska lycksökare (även ”gammelanlända” och deras anhöriga), som saknar förutsättningar att assimileras i ett västerländskt civilsamhälle?

    http://www.morgonbladet.nu/news.php?name=2015055757 (om Said Mansour, som härstammar från Casablanca i Marocko, har bott i Danmark sedan 1984 och blev dansk medborgare 1988.)

    http://www.friatider.se/syriansk-kyrkoledare-d-md-f-r-bidragsbrott

    http://www.friatider.se/flyktingbarn-misstanks-for-flera-fall-av-valdtakt-mot-barn-i-bodafors

    Ska den här typen av kulturellt betingade, oacceptabla beteenden fortsatt kunna premieras med livslångt skydd i Sverige, eller kan det vanvettiga multikultiexperimentet avslutas via valurnan?

    Gillad av 3 personer

  7. akelaslair skriver:

    Platon behöver läsas av envar. I demokratin ligger fröet till dess egen undergång. Valet i USA är oroande. Kan dock inte se någon kandidat till titel ”karismatisk ledare” i Europa för tillfället. Tveksam om Putin då Ryssland bara delvis ligger i Europa. Allt öster om Ural hör väl till Asien.

    Gilla

  8. Samuel af Ugglas skriver:

    ”För att lyckas med det, vore det nog bra om den politiska eliten genom nya folkrörelser åter fick en folklig förankring”.
    Kan man tänka sig en elitens folkliga förankring när vi har en maktgalen elit med en Batra som tillåter Löfven att genomföra en oblodig socialistisk statskupp i Sverige år 2014? (DÖ).
    Vad hade hänt om samma elit hade tillfrågat folket om folket kunde acceptera den ohämmade massinvasionen av främmande människor i Sverige?
    Det finns faktiskt länder med kloka företrädare som inte törs avvisa en sådan fråga, men där härjar inte de dödgrävande socialisterna. Den gemene amerikanen börjar reflektera över de enorma skador Bush och Obama åstadkommit, därför sätter man hoppet till Trump.

    Gillad av 3 personer

  9. Lasse W skriver:

    Bra av Ilan Sadé. Visst, den moderna ideologin plattar till och jämnar ut och bryter ner alla hierarkier. Kan verka sympatiskt men när ingen respekt finns för just någonting blir allt en trasa. Och pendeln börjar svänga tillbaks som den gör nu. Faktiskt har hela det moderna projektet börjat spåra ur nu. Den stora invandringen har skyndat på processen.

    Jag har sett att mediaeliterna nu står upp för de svenska värderingarna. Läser man artiklarna ser man att det är de liberalprogressiva värderingarna man menar. Inte några genuint svenska värderingar alltså utan de ”moderna” åsikter som importerats till Sverige de sista 20 åren via amerikanska universitet. En omtuggad variant av kulturmarxism omklädd till feminism, solidaritet med svaga grupper och öppna gränser. Den ideologi som nu ser ut att göra bankrutt. Men barnet har försvunnit ut med badvattnet och det blir nu mycket svårt att upprätta en äldre uppsättning svenska värderingar som bygger på att människor ska behandlas lika. Som i Per Albin Hanssons: ”Här finns inga styvbarn och inga kelgrisar”. Dra ett tjockt svart streck över de liberalprogressiva värderingarna. De är inte svenska och har aldrig varit det. Skilj på politisk moral och riktig moral.

    Gilla

  10. John Nilsson skriver:

    Ju mer jämlika vi är, desto mera kommer vi att bli varandras rivaler.

    Vi utgör modeller för varandra och får våra begär förmedlade av varandra, enligt René Girard, som också hänvisar till Platon. När avståndet (socialt, intellektuellt eller annat) mellan subjektet och förmedlaren av begäret, är stort, som mellan den lille pojken och hans far, utvecklas ingen verklig eller destruktiv rivalitet (extern förmedling). När avståndet är litet (vi är mer jämlika), kommer vi att bli varandras rivaler, vilket riskerar våra relationer och kan leda till att vi söker förklaringar till ”vem som ställt till det” (intern förmedling). I Girards tänkande anklagas någon till slut för att vara ansvarig för röran, och stöts ut och/eller dödas som syndabock, varvid samhället enas temporärt:

    http://www.iep.utm.edu/girard/#H2

    Kanske kommer längtan efter en ”stark ledare” ur samma behov av att göra slut på det odifferetierade tillstånd som inträder då alla är varandras likar? Det kanske inte är så stor skillnad heller, mellan ”syndabocken” och ”den starke ledaren” eller ”kungen”? I Gil Bailie:s bok ”Violence Unveiled” citeras Girard (s.124), under rubriken ”The Victim with an Extended Sentence”:

    ”The king reigns only by virtue of his future death”

    och:

    ”He is no more and no less than a victim awaiting sacrifice, a condemned man about to be executed”.

    Trist nog verkar ett tillstånd där alla är jämlika vara en rejäl utmaning för oss, lite paradoxalt, eftersom det är det ”vi alla” eftersträvar, eller hur?

    Gilla

    • tirutaa skriver:

      Också jag en fan av Girard. Hans begrepp hjälper en att bättre förstå samtiden.

      Om det är något som kännetecknar detta land, så är det allehanda gränslöshet. Det märks tydligt när man flyttar hit från ett annat land.

      Det gränslösa föder våld då ansvar blivit så svårt att utkräva. Av vem? Det mimetiska begäret accelererar. Underströmmar börjar verka, skapar spänningar. Som man inte kan ta itu med, då man inte kan sätta ord på dem, så man sprattlar hellre på ytan. Och tycker lika. Antalen tabun växer i en sådan vegetation, man får simma försiktigt för att inte bli en outcast, utsedd till en syndabock. Vilket allt detta o-ordsatta, o-symboliserade, till sist kräver under trycket av omkringvalsande, omedvetna affekter. Tankeförmågan har blivit kastrerad.

      I Sverige heter syndabocken SD. Vad bra – där kan alla enas. Om deras hemskhet. Etablissemanget, både det politiska, det mediala och akademin, har ingivit riktningen. Man kan känna sig trygg, man vet vad som är ont. När så mycket annat som varit gott tidigare, inte längre verkar vara det.

      Man kan rentav stoltsera över att man inte känner någon SD:are, blivit pestsmittad. Har aldrig, bevars, suttit och ”gullat” med en sådan, såsom Ulrika Knutsson skroderar i sin kolumn i förrförrförra Fokus. Hon är minsann REN, kom inte och säg något annat. Genom denna hållning lyckas hon med konststycket att skriva följande mening:

      ”Medan de demokratiska partierna gör sitt bästa för att isolera alla som gullar med Sd …”

      Enligt UK är alla andra partier demokratiska utom just SD! I ett slag har hon underkänt de svenskar, ”bonnläpparna” – idag kanske en femtedel av befolkningen – som röstat på SD, som odemokratiska. De tillhör inte väljarkåren och ska därför inte räknas med i demokratin Sverige!

      När man kan skriva så, då har man för länge sedan lagt av att tänka själv. Det viktigaste har blivit att simma med strömmen, logik har man inte längre någon användning av.

      Gilla

      • John Nilsson skriver:

        TIRUTAA,
        Kul att du hittat Girard. En sida som menar sig vara en del av att skapa ”samtidens självförståelse”, kan rimligen inte gå förbi René Girard, om man gör anspråk på att vilja tas på allvar.

        När vi talar om hur universum kom till, kan vi bara se spåren i andra eller tredje hand, av det som hänt sedan universums begynnelse, ”den stora smällen”. På samma sätt är det med Girards antropologiskt inriktade teorier om människoblivandet och uppkomsten av kultur, i det att vi inte kan gå tillbaka och testa det han säger, vi får gå på andra- och tredjehandsuppgifter.

        Utöver detta hinder, kommer utmaningen som ligger i förlängningen av Girards teorier, på det personliga planet, eller för den grupp man identifierar sig med. För det här med att vara en del av en grupp som”vet”vem det är fel på, kan ju vara rätt behagligt, oavsett vem man valt som bärare av skulden.

        Så Girard är en utmaning både för den som inte vill se att kristendomen är unik i den antropologiska (och teologiska) kunskap den erbjuder, och för den som inte vill se att kristendomens budskap är universellt, och att ”syndabocken” kan vara ”vem som helst”, som någon grupp enas emot (även sådana grupper som identifierar sig som kristna (inkvisitionen häxbränningar etc). Samtidigt måste man ju kunna sätta gränser, tänker jag, som du.

        Jag vet inte, men kanske kan en ”girardisk” förståelse ändå ta udden av den värsta sortens arrogans och självrättfärdighet, i den stund man vill lägga hela skulden på någon annan person eller grupp, för något problem. Det kanske är en hel del vunnet bara med det?

        Gilla

  11. Mårten Göransson skriver:

    Håller fullständigt med denna artikel – att medelklassen, det breda samhällsbärande underlaget, som upplever sig negligerad och övergiven av eliten; ja, till och med hånad av etablissemanget, och visar detta genom att överge ”samsynen” (och röstar istället pragmatisk) vilken eliten använt som brohuvud till sin attack mot nationalstaten, dvs mot sig själv.

    Gilla

  12. Arne a skriver:

    Jag tror att ord kan förvirra, matematiken är mera precis. Tyranni ställs mot demokrati som två matematiska begrepp, där demokrati skall representera ett perfekt tillstånd där allas vilja tas tillvara på ett optimalt sätt och tyranniet vara dess motsats

    Trump är bara ett symptom på att de demokratiska idealen är svikna för länge sedan, passivt av alla oss som trodde att politiken och politiker var harmlösa administratörer, och aktivt av alla dessa parasiterande utopister som våra politiker blivit där deras bildning och klokskap är långt mindre än den hos varenda snickare som åtminstone upplevt fysisk ansträngning och smärta i sitt jobb och därmed vet mer om livet än alla politiker tillsammans.

    Demokratin kräver respekt för meningsmotståndaren och respekt för det nuvarande. Detta är förlorat för länge sedan. Jag hoppas att straffet blir långt och kännbart för den nuvarande hegemonin, det kanske börjar med Brexit, det ser lovande ut, Britterna vet långt mer om frihet än vi.

    Gillad av 2 personer

    • Tahmas Nuri skriver:

      Helt rätt, LF Reinfeldt påstår forfarande att importen av medeltida människor är lönsamt. Tänk att detta ägget har varit vår statsminister i åtta år. Hujeda mig som Emils mamma sade.

      Gillad av 1 person

  13. Hortensia skriver:

    Mer läsning i GP, om övriga Nordens ärliga försök att förhindra fortsatt tyranni, hot, våld och terror mot skötsamma medborgare. Det kan inte vara en ”mänsklig rättighet” för all världens nidingar och bedragare, att söka – och i praktiken automatiskt beviljas – en evig fristad i Sverige heller.

    Självklart måste nysvenska medborgarskap och PUT kunna dras tillbaka från individer, som utgör en permanent fara för omgivningen. Självklart ska kriminella utlänningar interneras i väntan på utvisning så att ingen interaktion eller negativ integration med övriga, värnlösa, medborgare kan förekomma. Allt annat är orimligt.

    ”Det är bara Sverigedemokraterna som har föreslagit att svenskar med dubbla medborgarskap ska förlora det svenska medborgarskapet om de döms för terrorbrott.

    Att frånta människor medborgarskapet väcker en rad principiellt svåra frågor. Vad gör man om den dömda har exempelvis Irak som hemland? Sverige utvisar inte människor till länder där de riskerar tortyr eller dödsstraff. Så vad uppnås av att dra tillbaka medborgarskapet för någon som ändå måste avtjäna sitt straff i Sverige?” frågar Bawar Ismail.

    Mitt svar är: Rättvisa! Det är hög tid att stävja Sverigeföraktande och svenskfientlig multikultikriminalitet innan det tillitsfulla, trygga, goda, öppna, svenska samhället har utplånats helt, kan jag tycka. Vad tycker ni andra?

    http://www.gp.se/ledare/kommer-sverige-att-f%C3%B6lja-danmark-1.2453727

    Gillad av 1 person

    • arne skriver:

      Jag personligen ser det som den feges lyx att inte kunna leva med att man orsakar att folk dör. Självklart skall man avvisa även om det medför dödstraff. Varför skall det svenska offret för en misshandel eller en våldtäkt bära resultatet av invandringen när andra inte vill göra minsta skada på sina feghetens ”principer”. Folk må gärna råka illa ut bara inte jag får mina fingrar skitiga. Svenskar är världens fegaste folk.

      Genom att inte ha röstat på SD så har man indirekt bidragit till många våldtäkter i Sverige, ett otal skjutningar, bränder, bombningar och balkongflygningar. Att inte erkänna detta är som att vara ett barn som tror att chicken nuggets växer på träd.

      Gillad av 2 personer

      • Hortensia skriver:

        Jag erkänner oförbehållsamt, Arne, att jag inte har röstat på SD och jag skäms för att jag lät mig luras av media- och politikerpakten. Nu vill jag veta hur jag kan försöka gottgöra alla offer för det svenska multikultimisslyckandet genom att rösta rätt – är Borgerlig Framtid ett realistiskt alternativ till Sverigedemokraterna?

        Extraval NU!!!

        Gilla

    • tirutaa skriver:

      Tack för de skarpa formuleringarna!
      Det du skriver borde vara självklarheter för en rättskaffens, rättänkande människa.

      Gilla

  14. Bertil Rolf skriver:

    Bäste Ilan Sadé

    Du brukar skriva mycket initierade och skarpsinniga inlägg, så jag ska kommentera inlägget ovan.

    1. Det finns inga lagar i samhällsvetenskapen på det sätt Platon, Marx och Engels trodde. I så fall skulle man exempelvis ha kunnat förutsäga hur ett krig skulle sluta, och ingen hade börjat kriget. Eller man skulle kunna förutsäga ekonomisk utveckling och utgången av val etc. (Jfr Poppers Open Society)

    2. Om det hade funnits lagar eller tendenser, så skulle man inte kunna upptäcka dem på det sätt som Platon gör. Istället skulle man få samla data om demokratiska stater och jämföra dem med icke demokratiska stater för att se vilka som har störst benägenhet att utvecklas till tyrannier inom exempelvis 10 år.

    3. Det finns modernare samhällsvetenskap än Platons och det finns en anledning till att modern forskning använder andra metoder och når andra resultat än Platon gjorde. Men det är naturligtvis tacksammare för att bli publicerad att åberopa Platon än någon för tidskriftsredaktörer obekant statsvetare vid ett amerikanskt universitet. Den metod som Sullivan verkar använda är att först tänka ”vad kan hända” och sedan leta efter stöd från något prestigefyllt namn, så att hans vilda farhågor kan publiceras, bli läst och citerat. Du gick i den fällan.

    Bättre lycka nästa gång!

    Bertil Rolf

    Professor em. i filosofi

    Gilla

    • kim skriver:

      Varför det skulle vara ointressant att lyfta fram paralleller mellan Platons dialoger och nutida samhällsutveckling är för mig lite svårt att förstå. Inte ens Bertil Rolfs inlägg hjälper mig att förstå det. Själv läste jag Sadés krönika med behållning.

      Gillad av 3 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Naturligtvis finns lagar inom samhällsvetenskapen, annars skulle den ju inte vara någon samhällsvetenskap. Man kan fråga sig om vi har någon samhällsvetenskap, alltså om vi har hittat rätt på någon av de lagar som finns. Det mesta samhällstyckeriet än förvisso ovetenskapligt. Men inget handfast tyder på att Platon/Sokrates hade fel i att demokrati tenderar att föda tyranni. Vi känner igen vår egen tid i den citerade texten.

      Helt säkert har flera av potentaterna du nämner inte funnit så många korn, utan mest prålat sig och galt på skithögen i stället för att ens picka i blindo. Men det finns ju andra gubbar.

      Gilla

  15. Hovs--hallar skriver:

    Vänstern i Sverige gör vad den kan för att provocera fram ett förverkligande av Platons profetia. Genom tokvänsterns närmast pubertala hat mot all slags auktoritet uppstår verkligen sådana extrema förhållanden som att läraren fruktar sina lärjungar och smickrar dem, och att lärjungarna ringakta sin lärare och sina ledare.

    Botemedlet mot detta, om man nu inte vill ha ett totalt kaos i samhället som till sist kommer att lämna fältet öppet för ett tyrannvälde ungefär som är vanligt förekommande i arabvärlden, är att kasta ut denna idiotvänster från makten innan det är för sent.

    Vad gäller Trump, så visar han inga planer på att avskaffa demokratin i USA — eller har jag missat något? Snarare kan han ses som den sopkvast som i förebyggande syfte sopar ut diverse giftigt vänsterdravel ur det amerikanska samhället.

    På motsvarande sätt är Jimmie Åkesson (med en helt annorlunda ledarstil, mer anpassad för svenska förhållanden) den medicin som Sverige behöver för att förebygga att idiotvänstern lyckas driva Sverige in i anarki och inbördeskrig — vilket är idiotvänsterns egentliga syfte!

    Kom ihåg att tokvänsterns hela strävan går ut på att ett utopiskt idealsamhälle ska skapas genom att man FÖRST river ner och förstör det existerande samhället. Dagens kulturmarxistiska tokvänster utför det jobbet genom att gradvis äta sig in i och förstöra samhällets grundläggande strukturer — ungefär som trä-ätande myror gnager sönder och förstör stommen i ett trähus.

    Som vapen använder man bland annat den såkallade ”asylinvandringen”, som till 99 procent är en ren bluff. Ytterst få ”flyktingar” har verkliga asylskäl enligt boken, och dessutom ska dessa enligt Dublinförordningen söka asyl i FÖRSTA säkra land!

    Kulturmarxisterna har så till den grad lyckats äta sig in i vårt samhälle att tex. Sveriges nationaldag nu av etablissemanget används för att hylla asylmigrationen på svenskarnas bekostnad.

    Jag kan bara hoppas att detta vanvett snart kan stoppas innan det är för sent, och Sverige hamnat i ett kaos som leder till att Platons profetia går i uppfyllelse.

    Gillad av 3 personer

    • Hortensia skriver:

      Bofasta kvinnor, barn, gamla och funktionshindrade blir alltid förlorare när konkurrensen om tillgängliga resurser ökar. Att Sveriges välfyllda välfärdssmörgåsbord har lockat till sig ett oräkneligt antal ohanterliga, utomeuropeiska, unga män kan bara hanteras genom massiv repatriering.

      Enbart kvotflyktingar bör, rimligtvis, kunna söka asyl i Sverige, så länge fred råder i alla våra grannländer.

      Gillad av 2 personer

  16. Gösta Oscarsson skriver:

    Något senkommet läser jag just extrakt ut Alexis de Tocquevilles bok La démocratie en Amérique, Han har ytterst positiv omdömen. T.ex. ”Om man frågar mig, vad som skapat amerikanernas enastående välmåga (år 1835) och folket växande styrka, så kulle jag svara att det är dess kvinnors starka ställning.”

    Men han skriver också under rubriken Den totala staten: ”Under min vistelse i Förenta staterna gjorde jag reflektionen att ett samhällstillstånd liknande det som råder i Amerika skulle kunna i anmärkningsvärd grad underlätta upprättandet av ett despotiskt styrelsesätt.”

    Boken är fylld med goda one liners.

    Gilla

  17. Claes H skriver:

    NY Times — Peter Wehner (EPPC) säger om Trump:
    – Konservatismen har haft tre element: Man vill ha begränsad ‘regering’, och ekonomisk frihet, som ger välstånd. Man är moraliskt traditionell – målet är ansvariga medborgare. Och man anser att USA – om man ansvarsfullt engagerar sig i internationella affärer – är en ”kraft för det goda” i världen.
    – Men Trump är emot alla tre. Han (70 år 14 juni) har aldrig engagerat sig för att begränsa den federala regeringen. Han är inte intresserad av ‘ekonomisk frihet’ (som Adam Smith förstod det).
    – Han har själv levt ett omoraliskt och dekadent liv.
    – Och han vill att USA ska lämna resten av världen åsido.
    – Han har aldrig varit politisk ledare. (Han blev känd när han 2011 sade att Obama inte var född i USA utan i Kenya, och alltså inte borde kunna bli president.)
    – O.s.v.
    http://www.nytimes.com/2016/06/12/opinion/campaign-stops/the-indelible-stain-of-donald-trump.html?_r=1

    Gilla

  18. Lennart Göranson skriver:

    Ilan Sadés problembeskrivning känns helt riktig och det ska bli mycket spännande att läsa fortsättningen: hur det exakt ska gå till att åstadkomma en folklig motvikt mot en tondöv elit. Och med ”elit” menar jag då dem som har tillgång till etablerade media och dem som har kontroll över de politiska verktygen – utan någon värdering av deras intellektuella kapacitet (som väl inte alltid var imponerande hos forna tiders eliter heller).

    Men om uppgiften är att skjuta övergången från demokrati till tyranni på framtiden är det angeläget att närmare granska vad vi lägger i begreppet demokrati. Alltför ofta sätts likhetstecken mellan demokrati och majoritetsstyre. Men en majoritet kan naturligtvis fatta beslut som är allt annat än demokratiska när det gäller utfallet, exempelvis att inrätta politisk eller religiös tyranni. Eller, kanske mer närliggande, att rösta fram en kandidat som främst utmärker sig genom att ”sparka i myrstacken”. För att demokratin ska bli fullödig krävs mer, bland annat saker som är svagt utvecklade i Sverige. Jag tänker då på rättsstaten, där det judiciella systemet (som i mer utvecklade länder betecknas som en av de fyra statsmakterna) utgör en motvikt till det politiska systemet, inte minst för att skydda minoriteters intressen. Jag tänker på medborgarnas möjlighet att bedriva opinionsbildning, som visserligen blivit bättre genom Internet men där man fortfarande har svårt att hävda och sprida synpunkter som inte stöds av MSM. Och jag tänker på Riksdagens svaga ställning i förhållande till Regeringen, som också kommer till uttryck genom väljarnas och partimedlemmarnas svaga ställning i förhållande till partikanslierna.

    Det finns i Sverige och många andra länder en frustration och en uppgivenhet som tar sig uttryck i förakt mot auktoriteter och eliter. Risken är uppenbar att de reaktionerna inte kommer längre än till att ”riva för att få luft och ljus”. Men min förhoppning är att de i stället ska utveckla en kraft som fördjupar vår demokrati.

    Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Maktdelning, konstitution, äganderätt, rule of law, personligt ansvar också som konsument. Allt detta är ytterligare saker man inte kan låta folk mer eller mindre medvetet och direkt rösta bort i en demokrati.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.