Mohamed Omar

Det som flera befarat sker nu. Asylsökare tar sig med båt över Öresund från Danmark. I vissa svenska medier kallas de ”flyktingar”. Vad de flyr från är oklart. Det är fred i Danmark. Jag gissar att journalisterna helt enkelt inte tänker efter, de har vant sig vad att kalla alla som söker asyl i Sverige ”flyktingar”.

Enligt Kustbevakningen kan det komma fler båtar. Varför kommer de? För att vi erbjuder möjligheten att söka asyl här. Fanns inte den möjligheten skulle ingen komma. Som det är nu tar man chansen vare sig man har asylskäl eller inte.

Att det kommit väldigt många asylsökare den senaste tiden har inte så mycket att göra med någon tillfällig kris någonstans i Mellanöstern. Det har mer att göra med att det finns länder som fungerar bra och länder som fungerar dåligt och den ordningen ser inte ut att försvinna om några veckor eller månader. Krisen är mer eller mindre permanent.

Det som avgör hur många migranter som kommer till Sverige är vår egen politik. Om våra regler är generösa kommer fler. Om våra regler är strikta kommer färre. Oavsett krig eller fred så kommer det alltid att finnas människor som hellre vill leva här än i Afrika och Mellanöstern. Jag har bott i Kenya och var och varannan människa jag mötte ville ha hjälp att ta sig hit. Det är fred där.

Det är helt enkelt en myt att endast de vars liv är i fara lämnar sitt hemland. Så stark är inte kärleken till hembygden att människor alltid föredrar ett dåligt liv hemma än ett bra liv borta.

Så länge vi upprätthåller asylrätten, möjligheten att söka asyl på svensk mark och plikten för oss att ta emot dem, har vi i praktiken gett upp en del av de folkvaldas makt. Vi kan inte längre planera vår ekonomi. Plötsligt kommer det hundra tusen asylsökare och då måste budgeten skrivas om.

Varje förnuftig människa förstår ju att asylrätten endast kan upprätthållas om en stat kan hindra asylsökare från att ta sig till gränsen. När det blir möjligt för alla som vill att ta sig hit och söka asyl fungerar systemet inte längre. Av den enkla anledningen att Sverige inte har, och aldrig kan bygga upp, en kapacitet att ta emot alla som vill söka asyl här.

Vi ska hjälpa till. Men det sättet vi gör det på nu är onödigt dyrt och inhumant. Vad säger att just de som lyckas ta sig hit är de som har störst skyddsbehov? Sedan följer månader och år av väntan på boenden då det ska utredas om de sökande får stanna eller inte. De som får avslag ska skickas tillbaka och det är inte helt lätt.

Det vi borde göra är att upphäva asylrätten. Alla asylsökare avvisas direkt vid gränsen. Ingen utan giltig handling släpps in. Då kan vi lägga ner alla dyra asylboenden och omständliga avvisningar. Istället öppnar vi för möjligheten för asylsökare att söka från svenska ambassader eller någon typ av asylkontor i utlandet.

Där tar man emot ansökningarna och behandlar dem. Inte hur många som helst, utan ett bestämt antal. Den som får sin ansökan beviljad får en stämpel i sitt pass och kan resa säkert till Sverige. Ingen död på Medelhavet, inga stormningar av stängsel i Makedonien.

På så sätt kan Sverige ge effektiv hjälp till ett visst antal av de som behöver skydd på ett billigare och humanare sätt. Ett sådant system blir också mer hållbart eftersom det inte hotas av överraskningar som kan leda till det slags kaos som vi såg hösten 2015.