Mohamed Omar
Salman al-Ouda är en megastjärna inom den salafistiska väckelserörelsen, känd i hela världen. Nu är han bjuden till Malmö för att tala. Bakom initiativet står Kamal Al-Rifai, en exilsyrisk aktivist som stödjer det väpnade upproret i hemlandet. Det har jag sett på hans Facebookprofil. Al-Ouda skulle tala på en gala till stöd för ”Syriens barn”. Kamal är ordförande i Syriska föreningen, men han är också miljöpartistisk politiker, eller var kanske man ska säga. Sedan inbjudan avslöjades av Sydsvenska Dagbladet har han tagit ”timeout” från svensk politik. Han fortsätter förmodligen med syrisk politik.
Jag är inte förvånad över att Al-Rifai hoppade av svensk politik. Hittills har ju alla miljöpartister som haft kontakter och sympatier med islamism valt sina religiösa värderingar framför partiet när de avslöjats och tvingats välja. Det tyder på att engagemanget i Miljöpartiet inte sitter så djupt. Jag skulle tro att Kamal i Malmö är mer insatt i islamisk teologi och i Syriens inbördeskrig än i Miljöpartiets historia. Men jag kan ha fel.
Salman al-Ouda sprider den antisemitiska myten om att judar bakar bröd på människoblod, en mycket vanlig myt i arabvärlden. Hans åsikter om islam är också ganska normala. Jag hittar inget som gör honom till extremist. Jag menar i ett islamiskt sammanhang. I det sekulära, demokratiska Sverige med kristen kulturbakgrund är han förstås att räkna som extremist och fanatiker. Vi har en annan måttstock här. Skillnaden i värderingar mellan väst och islamvärlden är stor, minst sagt.
När Kamal Al-Rifai intervjuas av Sydsvenskan den 27 april säger han att ”alla” älskar den salafistiske stjärnan. Ja, så är det förmodligen i Syriska föreningen och i de kretsar där ordföranden rör sig. Och så i islamvärlden förstås. Salman al-Ouda har 8,6 miljoner följare på Twitter och nästan lika många på Facebook. På Youtube sprids videor över hans predikningar. Och runt om i världen följer miljontals muslimer honom på hans hemsida ”IslamToday”.
Men det finns en ännu större stjärna. Mohammad Al-Arifi är liksom Al-Ouda saudier och salafist. Han har 21 miljoner följare på Facebook och 14 miljoner följare på Twitter. Självklart är han antisemit och kallar judarna för ett ”vedervärdigt folk”, förkastar evolutionsläran, förespråkar hustruaga, och stödjer jihadistisk terror mot kättarna och de otrogna i Syrien. Dessa åsikter är helt enkelt ganska vanliga i islamvärlden och då får man räkna med att hitta dem även bland muslimer i Sverige. Muslimerna i vårt land är inte en isolerad ö.
En imam som anser att homosexualitet är helt okej skulle inte tillåtas predika i någon svensk moské och man skulle dessutom varna för honom som villolärare. De svenska moskéerna ligger visserligen i Sverige men den islam som lärs ut är inte ”svensk” utan det är samma islam som lärs ut i islamvärlden.
Vi vill gärna se salafismen med dess krav på en återgång till det rena och ursprungliga islam som en udda sekt i islams utkanter. Så är det tyvärr inte. Salafismen är idag den häftigaste och populäraste strömningen inom sunnitisk islam, särskilt bland de unga. Salafistiska ”Islam Q&A” var den populäraste islamiska sajten i världen år 2015. Där tvekar man inte att försvara traditionella sharialagar, även slaveri. Tittar man på vilka svenska, islamiska sajter som är mest aktiva och besökta ser man samma tendens: salafisterna ligger i topp.
En gång i tiden var Salman al-Ouda mentor åt Usama bin Ladin. Men numera tar han avstånd från Al-Qaida och Islamiska staten (IS) och anser istället att sharia, islamisk lag, ska införas genom väckelse- och missionsarbete. Han kallar dock fortfarande bin Ladin sin ”broder” och betraktar honom som en muslim med ädla avsikter som begick vissa misstag. Al-Ouda är lojal mot den saudiska regimen och anser att heligt krig, jihad, bara får bedrivas om det är sanktionerat av regimen, som till exempel i Syrien och Jemen mot de otrogna shiamuslimerna, alawiterna, de kristna och sekularisterna.
Det är inte förstå gången Syriska föreningen bjuder in en talare som anses kontroversiell av det svenska majoritetssamhället. Jag skriver så eftersom jag vill klargöra att dessa imamer inte är kontroversiella i islamvärlden utan tvärtom ofta hålls för måttfulla och sunda. År 2014 bjöd föreningen in den islamiske teologen Mohammad Rateb Al-Nabulsi, också till en gala för ”Syriens barn”. Malmö stad beviljade då ett bidrag på 25 000 kronor till evenemanget. Al-Nablusi anser att homosexuella bör avrättas och manar till självmordsattacker mot alla judar, soldater såväl som civila, då ”hela det judiska folket är kombattanter” och ”Gud har gjort det till en plikt att bekämpa dem och bedriva jihad emot dem”.
Syriska föreningens val av imamer på sina galor visar vilken typ av regim de skulle vilja se i hemlandet om det nuvarande Assad-styret störtas. Bättre eller sämre? Ja, det beror på vem man frågar. Ett stort antal sunnimuslimer i världen föredrar en salafistisk shariastat efter den älskade Salman Al-Oudas modell.


