Patrik Engellau

Livet består inte bara av de storskaliga, rubrikbraskande skeendena – migration, skola, krig, presidentval och sådant där – utan också av vardagens – fast i det här fallet helgens – förtretligheter och eventuella glädjeämnen.

På påskdagen la mitt mejlprogram av. Det heter Mozilla Thunderbird och är inställt på att hämta och skicka mejl via en Microsoftportal i det så kallade Molnet, vilket betyder en server någonstans i världen (tror jag). Thunderbird-programmet på min dator blev helt enkelt inte insläppt i portalen. Pärleporten var obönhörligt stängd.

Jag mekade efter bästa förmåga. Datorer är luriga även om de försöker vara hjälpsamma för de ger sällan särskilt exakta besked och en del av beskeden är felaktiga. Till exempel hoppade det upp en ruta som sa att mitt lösenord till molnportalen gått ut, men det trodde jag inte på eftersom andra program som Word kunde ta sig in i portalen med det gamla lösenordet.

Jag hatar när grejor inte fungerar. Jag visste inte vad jag skulle göra. Om man får ont i tänderna kan man gå till en tandläkare, metoden att hantera problemet är välkänd, men när datorn krånglar har i alla fall jag ingen upparbetad lösning i form av en Personlig Datanörd.

På annandagen greps jag av panik, inte bara för att jag skämdes inför alla dem som väntade på olika slags besked av mig, inte minst om den här sajten, utan framför allt för att jag inte visste hur jag skulle gå till väga och i varje fall inte under helgen.

Jag vidtog en närmast desperat åtgärd, jag liksom famlade efter ett halmstrå som jag bara visste inte skulle rädda mig. Jag googlade på ”hjälp med thunderbird i stockholm” eller något ditåt, jag minns inte riktigt. Und hast du mir gesehen! På första plats kommer en länk till företaget pointservices (jodå, de är värda all reklam) i Johanneshov. Till och med telefonnummer angavs.

Annandag påsk, alltså. Jag famlar efter nästa halmstrå och slår numret. Daniel svarar. Det här är som att vinna två roulettenummer på raken tänker jag och svamlar något om Thunderbird och Microsoft. Efter en minut har Daniel tagit sig in på min dator. Han ser min skärm på sin dator och jag ser hans muspekare röra sig i mitt program. Han verkar veta vad han gör och jag känner paniken släppa. Det här är magi, tänker jag, ett telefonsamtal och en kille i Johanneshov kliver in i min dator och börjar lösa mina problem innan vi ens har lagt upp konton och lämnat kreditkortsnummer.

Det tog kanske tjugo minuter. Felet var just det där med lösenordet. Daniel hade någon teori om varför Word fick passera med det gamla lösenordet, men inte Thunderbird. Daniel sa att han skulle skicka en faktura på 850 kronor. Värt vartenda öre, sa jag.

Upplevelser som denna gör att jag inte tror att allt hopp är ute för Sverige och därför skriver jag om den. Nu råkar det verka övernaturligt bara för att det handlar om IT, men om man plockar bort tekniken ser man bara självklar, hygglig, naturlig hjälpsamhet från den vänlige och kunnige Daniels sida. Han hade stuckit till jobbet en helgdag, troligen för att få lite lugn, när en desperat människa, jag, stör honom på telefon. Han släpper vad han håller på med och hjälper mig. Inte konstigare än att skomakaren lägger ifrån sig dojan han jobbar med när en ny kund kliver genom dörren kan man säga, men tänk vad livet blir behagligt och välfungerande när sådana mänskliga relationer råder. Så självklart men samtidigt så kulturellt unikt och märkvärdigt framgångsrikt.

Det är så enkelt att få en nation att fungera, att få bruttonationalprodukten att växa och att skapa tillit mellan människor. Det är bara att få folk att uppföra sig som Daniel. Lätt att säga och svårt att göra? Tulipanaros? Visst, men ju fler som fattar vad som får ett samhälle att blomstra, desto sannolikare är det att blomstrandet faktiskt inträffar.

Det sönderfall vi ser omkring oss i Sverige idag tror jag att alltför många glömt bort eller aldrig lärt sig vilka värderingar och beteenden som för samhället framåt. Jämför den idylliska och effektiva situation jag just beskrivit med skildringarna av hur ungdomsgäng invaderar och vandaliserar svenska bibliotek så får du två motsatta sinnebilder av de krafter som kämpar om herraväldet i nationen.