Patrik Engellau

Stefan Löfven (SL): Du, Anna, det här håller inte. Ett migrantår till som det förra och landet går i putten. När kommunerna ska informera medborgarna om att nya flyktingboenden ska byggas bredvid dagisen så blir det lynchstämning. Folk är jättesura och det blir bara värre.

Anna Kinberg Batra (AKB): Jag vet. Det är ungefär som mina moderata kommunalråd. Det är bara för att du mutar dem med statliga miljarder som de går att ha i möblerade rum. Jag orkar snart inte med att hålla på att försvara en huvudlös politik bara för att Sverige ska stå på en vinglig godhetspiedestal och tillfredsställa Dan Eliassons socialsekreterardrömmar och storkapitalets och Bert Karlssons vinster i välfärden.

SL: Jag har undrat över en grej, Anna. Hur har andra regeringar gjort när de upptäckt att de kört in i en återvändsgränd som är som en ryssja och de inte kan ta sig ut?

AKB: Ha, jag tror inte det går att ta sig ut. Se på den franska monarkin i slutet på 1700-talet. Snacka om återvändsgränd. Men de gjorde som vi, de höll god min.

SL: Hur gick det för dem?

AKB: Vi kom aldrig till slutet av den historien i plugget, men jag har hört att det gick alldeles åt pipan.

SL: Hm. Ja, det känner jag igen. Men du, jag har tänkt på kommunisterna.

AKB: Om du tror att Sjöstedt är lösningen kan du räkna ut mig.

SL: Nä, jag menar ryssarna. På 80-talet satt de i en soppa som påminner om vår. Ekonomin höll på att bryta samman men politbyrån satt i klorna på sin egen apparat och sina egna aktivister och kunde inte ändra politiken.

AKB: Vad hände? Jag minns inte. Det kom aldrig på provet.

SL: Faktiskt rätt spännande. Jag slog upp det på Wikipedia igår. Det var en kille som hette Andropov som var hövding och han fick politbyrån att bestämma att det skulle bli total förändring, perestrojka hette det.

AKB: Kul grej. Hur gick det?

SL: Det gick inte. Maktapparaten gjorde motstånd. Det bekymrar mig för det skulle nog hända här också. Tänk dig att få Dan Eliasson och Anders Danielsson och det övriga generaldirektörsgänget och mediaeliten med Wolodarski i spetsen rakt emot oss om vi försökte göra lite perestrojka i Sverige.

AKB: Usch. Det där får du inte med mig på. Bättre göra som franska hovet. Går det så går det och efter oss syndafloden.

SL: Vänta, ryssarna var listigare än så. Det kom en ny kommunisthövding som hette Gorbatjov och han hade en egen plan. Han skulle blanda in folket!

AKB: Va? Folket?

SL: Ja, kan du tänka dig. Vilken grej. Gorbatjov tänkte att folket har vi ju alltid täppt igen truten på, men om vi öppnar upp och låter folket snacka så kommer folket att stödja oss mot våra jävla politruker. Han startade en kampanj som hette glasnost. Det ska betyda öppenhet.

AKB: Det låter faktiskt rätt intressant. Men läskigt också. Man kan ju inte veta vad som händer om inte Wolodarski och hans gäng talar om för folket vad som är ett korrekt tänkande. Det kan ju sluta hur som helst. Förresten, den där Gorbatjov, han åkte väl ut? Tror du inte risken för oss är för stor om vi hittar på något liknande?

SL: Jodå, han åkte ut, men han blev en internationell jättekändis och tog hur mycket som helst för sina föredrag. Sedan blev han internationell jättekändis igen när han gjorde reklam för Louis Vuittons väskor. Jag tror han är skitrik.

AKB: Låter faktiskt rätt okey. Min man skulle kunna åka med och ståuppa lite efter mina föredrag. Tror du att de betalar hotell och mat vid sidan av gaget?