Gästskribent Åke Thunström: Jag såg ett TV-program – ”Mitt Sverige”

logo­DGSPublic service ska som bekant vara opartiskt och sakligt. Vidare ska utbudet präglas av mångfald. Med det menas sannolikt att minoriteter ska få komma till tals och synas. Detta verkar inte vara något problem för TV. Minoriteter får synas så ofta så att majoriteten kommer på undantag.

”Nisse i Hökarängen” och hans åsikt verkar inte vara speciellt intressant för TV. Han anses nog alltför burdus. Om han släpps fram finns risken att han avviker från åsiktskorridoren och säger dumma saker som till exempel att invandringen inte fungerar. Förre KD-ledaren Hägglund förde fram begreppet ”verklighetens folk”. Där ingår Nisse i Hökarängen. Det hade Hägglund dock inget för. Begreppet mötte kraftig kritik från overklighetens folk, alltså kultureliten. Begreppet självdog.

SVT 1 kör just nu en programserie: ”Mitt Sverige”. Den 26 januari 2015 sändes första delen av programmet. Programmet utgjorde inget undantag från standardupplägget. Det handlade verkligen om riktiga rejäla minoriteter: en avhoppad nazist, ett förortsgäng samt fotbollshuliganer. Trenden med att fokusera på minoriteter höll i sig i det andra programmet som handlade om flyktingvolontärer, bostadsvolontärer och anhörigvård.

Nazister lyfts ibland fram för att exemplifiera totalitära problemgrupper. Kritiken från TV-vänstern är ganska hovsam mot andra totalitära grupper såsom radikala muslimer samt AFA, som är ett svenskt vänsterextremt autonomt nätverk. Nazister får dock vara med trots att de är ytterst få och helt saknar inflytande. Deras funktion är bara att tjäna som exempel på ondska.

Detta om nazisten. Det intressanta är hur förortsgänget framställdes.

Standardupplägget är att förortsungdomarna, i det här fallet snarare yngre män, filmas i ett samlingsrum där man kan spela biljard eller bordtennis. Den här gången var det ett biljardbord.

Som vanligt i förortsreportage fick förortsgänget berätta hur bekymmersamt och tröstlöst läget är. Ni kanske minns den gamla sketchen med Ulvesson där han skyller alla problem på att fritidsgård saknas?

Det bärande temat i det här fallet var att de kände sig som fångar:

”Det är som ett fängelse, fast du kan gå in och ut som du vill”.

Där ute hade de inget att göra. De förklarade att det helt enkelt inte fanns någon plats för dem i tillvaron. Hur detta kom sig framgick inte. Tittaren fick gissa. Min gissning är att de hade till arbetsmarknaden illa anpassad utbildning och därtill dåliga betyg. Den förortssvenska de talade var sannolikt ingen merit på arbetsmarknaden. Attityden till arbete var nog inte heller på topp. Sådant skulle kunna vara begripliga orsaker till ”fängelset”.

Reportern kom in på behovet av utbildning. Men det fanns inget intresse för förkovran:

– Utbildning betalar inga räkningar, sa en i gänget.

Tittaren blir återigen betänksam. Hur betalas räkningar idag? Man får ånyo gissa. Troligen stämplade personen eller hade någon annan typ av ersättning som skulle upphöra om han satte sig i skolbänken.

Reportern kom då med enda vassa frågan i programmet

– Du kan väl få studielån från CSN?

– Här är vi inte vana att sätta oss i skuld, blev svaret.

Därmed var utbildningsfrågan avhandlad.

Tänk om det istället hade varit ”Nisse i Hökarängen” som hållit i mikrofonen. Då hade det varit annat ljud i skällan:

– Hörni killar, varför hänger ni här istället för att jobba eller plugga?

Här hade gänget såklart kommit med att de lever i ett utanförskapsfängelse. Nisse hade då ställt samma följdfråga om utbildning som reportern gjorde. På svaret att man i deras kretsar inte sätter sig i skuld hade Nisse nog undrat hur de i så fall hade tänkt sig kunna få jobb och bidra till samhället som alla andra. Om de hade framhärdat i att inte vilja låna pengar för att få utbildning och jobb så hade Nisse nog frågat om de föredrog att andra skulle stå för deras försörjning.

I chatten efter programmet sa TV-redaktören att ”killarna i programmet var väldigt bra”. Det hade inte Nisse tyckt.

Betänk nu att det finns många sådana redaktörer och reportrar i TV-huset. Betänk också att det utanför finns så många fler ”Nisse i Hökarängen”.

Betänk sedan att public service har som uppdrag att utbudet ska präglas av mångfald. I mångfalden ingår också majoritetens åsikter. Men folkmajoritetens uppfattningar lyste med sin frånvaro i det här programmet liksom i så många andra.

Åke Thunström är intresserad av politik sedan barnsben. Han har jobbat som datachef, marknadsansvarig och nationell samordnare för bredbandsbaserade stadsnät.