Gästskribent Arvid Nilsson: Regeringen köper tillväxt på kredit

logo­DGSI oktober gick ett mail ut från finansdepartementet till statssekreterarna. Budskapet var att samtliga departement skulle se över alla tänkbara möjligheter att spara pengar. Prognoserna för statliga utgifter under 2016 ser hisnande ut och regeringen har tvingats ta till bokföringstekniska knep för att undvika att spränga utgiftstaket. Under hösten har statliga bolag tömts på miljardbelopp och statsskulden har ökats på med nya lån. Samtidigt hävdar Stefan Löfven att det råder lysande tider och att många länder har anledning att vara avundsjuka på Sveriges tillväxt.

Situationen är minst sagt förvirrande. Det tycks finnas ett gap mellan verkligheten och ledande politikers beskrivning av den. Ord och handling pekar åt olika håll. Stefan Löfven målar upp kulisser av välmåga, samtidigt som regeringens agerande snarare vittnar om desperation. Det är inte lätt att hänga med i svängarna och våra största dagstidningar gör inga försök att skingra okunskapens dimmor för sina läsare. För att förstå vad som händer måste vi granska skeendet bakom Löfvens retorik och fundera över hur det kan råda ekonomisk uppgång och kris på samma gång.

En del av gåtans lösning ligger i sättet att använda tillväxtbegreppet. När Löfven pratar om tillväxt syftar han på bruttonationalprodukten och han väljer att lyfta fram siffrorna utan att tolka vad de representerar. BNP förväntas öka med över tre procent under 2016. Det är inte illa. Men BNP är ett trubbigt mått på ett lands välstånd, inte minst för att ingen hänsyn tas till innehållet. Att ekonomin just nu växer beror inte på en politik som gynnar företagande, utan på att den offentliga sektorn förses med en kraftig injektion av lånade pengar. Bakgrunden till lånebehovet är extraordinära kostnader för flyktingmottagningen. Tusentals människor har under det gångna året anställts i det system som tar hand om nyanlända. Samtidigt har 160 000 nya människor tagits in i den svenska ekonomin och bidrar till BNP-tillväxten med sin konsumtion. Att konsumtionen finansieras med skattemedel syns inte.

De stigande BNP-talen illustrerar ingen välståndsökning – vad de framför allt återspeglar är en våldsam produktionsökning inom sektorn för asylmottagning, finansierad med lån.

Stefan Löfven köper tillväxt på kredit.

Detta kan Löfven omöjligen vara omedveten om. Inte heller kan han ha missat att notan ska betalas. Men han nöjer sig med att lyfta fram BNP-tillväxten som ett tecken på framgång. Det är att vilseleda väljarkåren med selektiv information. Resultatet blir en oupplyst opinion och fördröjning av nödvändiga beslut. En situation som kräver ett klarsynt och handlingskraftigt styre hanteras istället med skönmåleri. Orsaken är sannolikt att regeringen vill dölja sin oförmåga. En långsiktig plan för hur Sveriges ekonomi ska frigöras från behovet av lånefinansiering lyser nämligen med sin frånvaro.

Vi har under det gångna året fått se hur ett långdraget förnekande av allvarliga samhällsproblem lett till ogenomtänkta panikåtgärder på migrationsområdet. Risken är stor att vi snart får bevittna samma desperata agerande inom det ekonomiska beslutsfattandet.

Arvid Nilsson är offentliganställd med stort samhällsintresse. Han har tidigare ägnat sig åt internationellt arbete i utvecklingsländer, men har nu slagit ner rötterna på den svenska landsbygden. Namnet är en pseudonym, vilket kommer att diskuteras i en senare krönika.