Gästskribent Ronie Berggren: Påvens Sverigebesök och behovet av kristen enhet

logo­DGSPåve Franciskus kommer i höst att besöka Lund för att uppmärksamma att det var 500 år sedan reformationen inleddes. De senaste påvarna har sträckt ut handen till de historiskt separerade protestanterna. Och i höst når påvens budskap om försoning också Sverige.

Vårt senaste påvebesök var 1989 när Johannes Paulus II besökte Uppsala. Då tog Ulf Ekman, grundare av den protestantiska Livets Ord-rörelsen, hård ton mot påven. Idag har Ulf Ekman tillsammans med hustrun Birgitta konverterat till katolicismen, en livsresa de beskriver i sin bok ”Den stora upptäckten: vår väg till Katolska kyrkan” från 2015.

Denna konvertering var en unik händelse som uppmärksammats i hela världen, eftersom protestantiska samfundsgrundare inte brukar bli katoliker, och i tidningen Dagen jämförde Joel Halldorf, lektor i historisk teologi, Ekmans konvertering med drottning Kristinas konvertering 1654.

Sveriges protestantiska antikatolicism är idag kraftigt försvagad. Men somliga kritiker finns kvar: protestanter som anser att man inte bör röra sig mot katolska läror och konservativa katoliker som anser att man inte bör öppna för kyrkor som inte accepterar katolska kyrkans universalanspråk.

Själv anser jag att den enhet påven förespråkar är historiskt nödvändig.

Militant islam sprider sig i världen och har på bred front utsett kristna till sina främsta offer.

På onsdagen den 3 februari, kommer Europaparlamentet rösta om en resolution som föreslagits av Sveriges kristdemokratiske EU-parlamentariker Lars Adaktusson, om att beteckna Islamiska statens förföljelser av kristna som folkmord. En viktig markering som måste få uppslutning.

Den svensk-assyriske journalisten Nuri Kino, som sommaren 2014 grundade organisationen A Demand for Action, i syfte att få världen att agera för att rädda Mellanösterns kristna, skrev den 26 januari i år, följande i Dagen:

Lars Adaktusson … vill att förföljelsen ska erkännas för vad den är: ett folkmord. … Den 3 februari är omröstningen i Europaparlamentet. Var är Svenska kyrkan och andra kristna svenska organisationer som inte har anslutit sig än?

Kristenheten behöver stå sida vid sida för att bemöta Mellanösterns utrensning av kristna. Historiskt har islam alltid gjort frammarsch när kristenheten varit splittrad av intriger och teologiska meningsskiljaktigheter. I sitt klassiska verk The story of civilization: The reformation från 1957, skriver historikern Will Durant om katolska kyrkans interna strider under 1300- och 1400-talen:

… den delade Kyrkan blev både vapen och offer för de fientliga lägren. Halva den kristna världen betraktade den andra halvan som heretisk, hädisk och exkommunicerad; vardera sidan hävdade att sakrament administrerade av präster med motsatt lojalitet var värdelösa, och att barnen som av dem döpts, syndarna som av dem ålagts bot, och de döende som de smort, förblev i dödssynd, och var fördömda till helvetet – eller i bästa fall till limbo – om döden skulle inträda. Islam på expansion skrattade åt den kristna världens upplösning.

I vår tid står vi inför samma utmaningar. Och vi borde av historien lära oss vikten av enhet. Inte en enhet där teologiska meningsskiljaktigheter suddas ut, men en enhet där vi står upp tillsammans mot hoten mot vår gemensamma civilisation. Winston Churchills beskrivning av 1900-talets stora kraftmätning gäller än idag: Det här är en kamp för den kristna civilisationen.

Det måste världens kristenhet förstå. Och påvens besök skänker hopp om en nödvändig försoning.

Ronie Berggren, leder bloggen och podcasten Amerikanska Nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com). Han vill se en enad västvärld, mer inspirerad av amerikansk och brittisk politisk tradition, som kan stå upp för västerländska och demokratiska värden i en tid då totalitarismen gör framryckningar.

23 thoughts on “Gästskribent Ronie Berggren: Påvens Sverigebesök och behovet av kristen enhet

  1. Agneta Berglöw skriver:

    Håller fullständigt med gästskribent Ronie Berggren i denna välskrivna debattartikel.Tror oxå att Påvens besök blir viktig särskilt i en tid där Europa utsätts för enorma påfrestningar(o det kanske är bara början)Influenser från Storbritannien,Irland vårdar på bästa sätt.My favourite area of the world.
    Håller med om att svenska kyrkan inte markerar med kraft.Kan det ha något att göra med denna kvinnliga ärkebiskop vi har?(nu var jag konspiratorisk)
    Sverige har ju till o med fått ett helgon.Fantastiskt.
    Har man med sig sin kristna barnatro genom livet, så har man alltid en trygg grund att stå men jag tror att det är viktigt att i många olika sammanhang påminna om att Sverige i grunden är ett kristet land.
    Har ofta undrat om man smällde upp en svensk kyrka i Mellan Östern-vad skulle då hända…….

    Gilla

  2. Hortensia skriver:

    Tänkvärda ord Ronie Berggren har satt på pränt. Det ska bli intressant att följa kommentarerna. Själv är jag ateist och bekänner mig till den eminente britten Richard Dawkins lära, men jag respekterar att andra tror på Jesus, Muhammeds, Siddharta Gautamas eller andras läror – eller på Robert Lind i Kramfors.

    ”Islam på expansion skrattade åt den kristna världens upplösning.”

    Skrattar bäst som skrattar sist, vill jag säga och hoppas att västvärlden kan förenas i en gemensam kraftansträngning, för att ompröva den utopiska religionsfrihet som möjliggör en bokstavlig utrotning av den sekulära civilisation, som vuxit fram ur kristendomen.

    Den icke-muslimska befolkningen i Europa och Amerika, förväntas naturligtvis snarare gråta än skratta åt Islams vanvettiga inbördes strider, men vi bör förhärda oss och förpassa det muslimska religionskriget ut ur europeiskt och amerikanskt territorium – istället för att ta sådan självutplånande hänsyn till troende muslimer i väst, att vi själva förnekar vårt kulturarv:

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/682372?programid=4773

    Påven och marmorstatyerna i Rom är viktiga symboler för vår västerländska civilisation och oavsett om man är katolik, protestant, agnostiker eller ateist, intresserad av historia och konst eller ej, kan ingen europé eller amerikan ha undgått att se den islamistiska förstörelsen av enastående världsarv och den barbariskt grymma utrotningen av ”otrogna” i Mellanöstern och Afrika.

    Det finns inte rim och reson i att fortsätta TRO på islam som en religion bland alla andra och aktivt underlätta den muslimska, expansiva ideologins löpeldssnabba, destruktiva spridning i väst, genom att försvara en orealistisk religionsfrihet in absurdum.

    Liked by 4 people

  3. JAN BENGTSSON skriver:

    Svenska Kyrkans överhuvud har väl mer eller mindre (smyg)konverterat till Islam…
    Man tar sig för pannan efter en sådan NAIV utnämning!!!

    Gud är större är favoritfrasen! Allahu Akbar på rent klarspråk…
    Lär ha studerat TEOLOGI i Kairo?, ISLAM givetvis…

    Så där finns nog inget gehör för en enad front mot Islam…

    Liked by 1 person

  4. Ulrika Stigsson skriver:

    Problemet med enhet under Påven är att endast en part skall närma sig den andre. Katolska Kyrkan står fast och är inte beredd att ta ett steg åt andra kyrkors håll. Om det gick att hitta en gemensam enhet istället för enhet under Påven, som båda riktningar flyttade sig emot!?

    Gilla

  5. gmiksche skriver:

    Påven är en sak, den katolska kyrkan en annan. Det krävs långa ledtider för att förändra kyrkan längre ner i hierarkin. Det jag har läst om kyrkans inställning i migrationsfrågan i utländsk press, framför allt i tysk och österrikisk sådan, tyder på en hållning, som liknar miljöpartiets. För att informera sig om dagsläget för den katolska trons grunder rekommenderar jag Catholicism at Year Zero av Ross Douthat: http://douthat.blogs.nytimes.com/2016/01/05/catholicism-at-year-zero/?_r=0

    Liked by 1 person

  6. Rolf Lampa skriver:

    TANKEPAUS
    Vid tidpunkten för kyrkans tilltagande avfall dyker islam upp.

    Tankepaus.

    Och i takt med kyrkans avfall växte islams inflytande. Sedan kom en tid då kyrkan omprövade sina påhitt. Det sunda avskiljde sig från det osunda. Och islams expansion stannade av för en tid.

    Tankepaus.

    Låt oss tala klartext: Kristendomen är hotad av islam. Kristendomen hotas av avfall och sekularisering. Och när kristendomen således korrumperas och minskar i betydelse, då hotas det sekulära samhället! Av islam.

    Jättelång tankepaus.

    // Rolf Lampa

    Liked by 1 person

  7. Lennart Bengtsson skriver:

    Det som skiljer människorna från andra levande varelser är att de kan föreställa sig något som inte finns. Detta är tveklöst en positiv egenskap om den hanteras på rätt sätt. Emellertid, det som är bekymmersamt är när en påhittad värld blir viktigare än den verklighet som vi trots allt lever i. Större delen av de olyckor som drabbat mänskligheten har sin grund i abstrakta, inbillade föreställningar som för utomstående är närmast omöjliga att begripa. Dit hör skillnaden mellan katoliker och protestanter eller mellan sunni- och shiamuslimer för att inte tala om alla upptänkliga underklasser av dessa.
    Mänskligheten största framsteg hänger samman med att man lyckats befria sig från dylikt tankegods eller åtminstone få det under kontroll. Under 1900-talet senare hälft var förhoppningarna stora att man lyckat hålla religionerna i schack och förvisa dem till det privata rummet. Vad vi tyvärr ser idag är motsatsen där religiösa och andra vanföreställningar växer och frodas mer än på lång tid. Till och med etablerad vetenskap börjar ifrågasättas. Detta är verkligen inget som bör uppmuntras utan i stället kraftfullt bekämpas.

    Liked by 4 people

    • Sture skriver:

      Lennart Bengtsson,
      Det kommer inte att finnas någon annan väg att bekämpa Islam än att människorna känner stolthet för sitt kristna arv och är beredda att försvara det. Ateismen kommer aldrig att lyckas med detta. Ateismen är en trosuppfattning -liksom Islam. Att det inte finns någon Gud kan man inte veta utan endast tro. Ateismen är därför inte en ”vetenskaplig världsåskådning”. Man kan överhuvudtaget aldrig veta att någonting inte finns utan endast tro detta. Det som finns kan man däremot observera och genom sin observation veta att det finns. Det var ju detta problem som Zemmelveis stod inför då han trodde att barnsängsfeber berodde på någonting man inte kunde se med sina ögon – och blev utskrattad av sina läkarkollegor och sedermera drevs till sinnessjukdom av allt hån. Senare fick man mikroskop och kunde visa att Zemmelveis hade haft rätt. Numera vet vi att det finns bakterier, det går inte längre att förneka.
      När det gäller Guds existens så finns det mängder av människor som har haft sådana uppenbarelser och dessa är inte så få precis. Gallup gjorde 1982 en gigantisk undersökning på 100.000 vuxna amerikaner (2.000 i varje stat) där det framgick att mer än 4 miljoner hade haft sådana upplevelser. I dessa upplevelser beskrevs Gud som en kärleksfull ljusgestalt som tycktes veta allt om deras liv och och som förevisade detta liv för dem och som ställde frågan ”Är du nöjd med ditt liv?”. De förnekade att det rört sig om en dröm eller hallucination. Är dessa vuxna människor för dumma för att förstå vad de har upplevt och därför måste ha hjälp av sådana som Richard Dawkins och Christopher Hitchens? Jag kan förstå att man gärna föreställer sig att det här rört sig om hallucinationer – eftersom dessa upplevelser ligger utanför det nuvarande vetenskapliga paradigmet (som så mycket annat som senare visat sig vara sant). Men de som påstår detta måste då visa vilken vetenskaplig metod de använder för att visa att det rör sig om hallucinationer. Och samtidigt tala om vilka vetenskapliga digniteter som har den rätta auktoriteten att uttala sig om detta. Tills dess får vi väl anse att de som upplevt Gud är de som är bäst lämpade att tolka vad de upplevt.
      För min del får man tro vad man vill. Jag var ateist ända tills jag var över 40 år och vet ungefär vad detta innebär. Men jag skulle bli nöjd om man slutade betrakta sin ateism som en ”vetenskaplig hållning” och istället började betrakta den som en ”trosuppfattning”. Hursomhelst, västerlandet kommer inte att klara sig om de inte är beredda att försvara sitt kristna arv.

      Liked by 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Den skadligaste fantasin är kanske utopin med sina harmoniskt samverkande absoluta och universella mänskliga rättigheter och sin fullkomliga behovsuppfyllnad och saknadsfrihet och handlingsfrihet för alla alla alla.

      Liked by 1 person

    • rilo0 skriver:

      Bra fråga. Jag är ”starkt troende” skulle man kunna säga. Fundamentalist faktiskt. Och min bedömning är att en *avfallen* enad kristenhet troligen kommer att medverka till att vi alla (både ateister och bibeltroende kristna) förlorar den frihet vi har idag.

      En religion som enar sig med ”allt möjligt” betyder samtidigt ett övergivande av det man tror är helt sant och som därför inte får rubbas (även ateister förstår och delar ofta synen på denna grundprincip, dvs att man aldrig vill överge det man är helt övertygad om att är sant. Frågan är bara VAD som är (absolut) sant).

      Men till skillnad från principlös religion utan övertygelser så omstörtar INTE en biblisk trogen kristendom det sekulära samhället. Lika lite som kristendomens grundare själv gav exempel på detta – dvs Jesus betygade att ”mitt rike är inte av denna världen”. Jesus personliga handlande bekräftar läran och attityden. Han lyfte t.ex. fram romerska officerare och soldater ur den ockuperande romerska armen som föredömliga exempel, samtidigt som han kraftigt fördömde sin samtids hycklande religiösa ledare. Vilket gjorde de makthungriga religiösa ledarna mordiska.

      Dvs gudlösa måste enligt biblisk kristen lära alltid ha friheten att vara gudlösa, även om vi troende önskar att alla skulle omvända sig (tillbaka) till den Gud vars personliga egenskaper de skapades till att ”återspegla” (till ”Guds avbild” som det heter).

      Det är alltså falsk religion man skall akta sig för.

      // Rolf Lampa

      Gilla

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Gudlös som i ‘jag bryr mig inte om om det existerar eller ej; det är en irrelevant fråga. Min inställning till religion i allmänhet och den Abrahamitiska i synnerhet kan beskrivas såhär: även om en ängel uppenbarade sig för mig (så att alla tvivel föll bort) skulle jag, om ängeln begärde att jag skulle mörda mitt barn för att bevisa min tro och min underkastelse, själv satt en kniv i skrovet eller en yxa i huvudet på ängeln.

        Sedan kan vi lyfta frågan med vilken rätt en religions utövare tillåter mig att slippa; det beslutet är mitt och enkom mitt. Den rätten kan varken ges av en religion eller tas bort (annat än med våld och tvång). Lika litet som ett eller annat politiskt parti har rätt att kräva medlemskap.

        Lev du med din gud och din tro, och väl bekomme; jag har ingen rätt att förbjuda dig det, och ingen vilja till det heller. Dock, om en stat skall innehålla alla gudars folk, och alla folks gudar, och oss gudlösa, ateister och agnostiker (och anti-teister etc), så måste våra lagar vara sådana att religionen blir som tron; en fråga mellan individen och gud(arna). Därmed kan inga undantag från lagen medges av religiösa skäl, och barn ej tillåtas genomgå religiöst motiverade offerritualer förrän de blivit vuxna.

        Alternativet är en ständig kamp mellan olika troende om vems tro som är sann och rätt, och den vägen bär till Hel och Ragnarök.

        Kamratliga hälsningar, och allt gott (det är sällan man träffar någon som utan förbehåll vågar kalla sig troende, och jag respekterar envar som känner sig själv, även om jag kanske inte delar personens åsikter eller leverne);

        Rikard, lärare
        Ps Därmed lämnar jag debatten för den här gången, men du är givetvis välkommen att replikera; att söka förstå varandra är viktigt. Ds

        Liked by 2 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Rickard, den humanism du hänvisar till är grundläggande för protestantismen men existerar inte inom islam.

        Gilla

  8. Lennart Jonasson skriver:

    Låt oss hoppas på att påven, när han kommer, från sitt ämbetes kraft kommer att förtälja:
    Muslimer bör konvertera till den katolska läran, katoliker övergå till protestantismen och protestanter bli agnostiker. Halt på stället för ateister som inväntar hela följets fortsatta väg till ateism innan vi alla blir goda Buddhister.
    Lama skämt skall zen göra oss fria.

    För övrigt skall påven inte undslippa kritik, när han kommer till vårt jämställda rike, att det verkligen får vara slut på att enbart utse kvinnor av de våra till helgon

    Gilla

  9. Apg17 skriver:

    Sveriges antikatolicism har tjänat oss väl. Gränsdragningen mellan kristendom och katolicism måste vara bestämd. Hit men inte längre.

    Du påve. Du alla lögnens vikarie på jorden. Besök gärna någon migrantförläggning i Lund. Tvätta gärna någons fötter inför kamerorna. Kråma dig i godhet så hela världen kan se.

    Tala om klimatförändringar. Om hur islam är en fredens religion. Riktigt vältra dig i lögner, hyckleri och katolsk ekumenik. Ända tills relativismens dynga står dig upp till öronen och du endast hör din egen röst.

    Dra sedan hem till Vatikanstaten och håll dig för evigt borta från Sverige. Du satans apostel och lögnens vidriga yngel. Ta med dig Ekman och övriga förförelsens entrepenörer. Där kan ni vältra er i pensionsutbetalningar och självömkan tills edra synders bägare bliver full.

    I korthet: Ingen enhet med katolska kyrkan tack.

    Liked by 2 people

  10. Hovs--hallar skriver:

    Vad tjänar det till att skapa ”enhet” mellan den Svenska kyrkan, som leds av en person som verkar helt förälskad i ISLAM, och en katolsk påve, som enligt vad jag hört vill ha fri invandring???

    Eller som ordspråket säger:
    ”Om en blind leder en blind faller de båda ner i gropen”.

    Liked by 1 person

  11. Ulrika skriver:

    Ronie

    ”Själv anser jag att den enhet påven förespråkar är historiskt nödvändig.”

    Absolut! Han är väl medveten om faran i den situationen vi nu befinner oss i medan somliga går omkring med skygglappar.
    APG17 borde ha censurerats för sin hatfyllda epost.

    Gilla

  12. gmiksche skriver:

    Lite i efterhand erinrar jag mig en bisak. Bisak, men ändå karakteristisk för f d statskyrkan. För något år sedan försåldes på Stockholms Auktionsverk ett faksimiletryck av en handskrift från 1300-talet med religiöst innehåll, vilket kommer jag inte ihåg. Verket hade Johannes Paulus II med sig som gåva när han besökte Sverige 1992. Enligt auktionskatalogen hade Vatikanen låtit trycka verket enbart för att påven/Vatikanen skulle kunna ge det i present till kristna samfund eller deras företrädare. Om den gavs till ärkebiskopen som person eller som företrädare för Svenska kyrkan vet jag inte. Men nog är det en skymf mot givaren att gåvan dyker upp 20 år senare vid en auktion.

    Gilla

  13. John Nilsson skriver:

    Många försvarar kristendomen här, inklusive jag själv, men vet de/vi vad kristendomen är, ur ett antropologiskt perspektiv, utöver det vi tror oss veta teologiskt? Törs man till exempel säga att det är jaktsäsong på syndabockar nu, i alla läger, i Sverige i dag? Jag är väl kanske en del i det, i så fall, tyvärr.

    Jesus gick inte den vägen, om man ska tro den nyligen bortgångne René Girard. Han tog istället på sig rollen som syndabock, i en tid som säkert var lika stökig och oviss som vår. Han strävade inte efter den rollen, men han lät sig offras utan att ta på sig den skuld andra lade på honom, för att avmytologisera det sätt vi människor bygger enhet på – genom att utse och offra syndabockar – och för att ställa sig på dessa våra offers sida. Alla människor i alla kulturer utser syndabockar, menar Girard. Därigenom finns också en grund för att ställa universella anspråk utifrån vad det kristna evangeliet säger oss om människan (antropologin) och om Gud (teologin), tänker jag.

    René Girard skulle mycket väl kunna komma att uppfattas som en av kristenhetens kyrkofäder i en framtid, menar denne biskop:

    Bishop Barron on René Girard:

    Kraftfullt om Petrus förnekelse i ”Rene Girard on Peter’s Denial”:

    Samma tema i CBC:s intervjuserie del 3 nedan (från 21:20-), där också judarnas roll i världshistorien kommer i nytt ljus, och mot slutet (35:28) följande ”mättade” ord:

    ”To become a Christian is to become aware of oneself as a persecutor of Christ”…

    Vad jag vill säga är att jag tror att Jesu ord och gärning i världen är sådan, att den är en utmaning för var och en av oss, oavsett bekännelse, ju mer vi får ett grepp om vad den innebär. Kristendomen är större än ”väst”.

    Gilla

  14. Jonas Nilsson skriver:

    Det är inte orimligt att fråga om världen består av en kristen civilisation och alla övriga. Det tycks som om kristen/biblisk civilisation är större än en civilisation. Påven i Rom utgör den tydligaste representanten för en kristen värld, symboliserar tanken om en kristen värld. (Även om påven/motsvarande i Moskva har menat sig vara den rätte arvtagaren.)
    En bra påve i Rom samlar kristna (civilisationer). Stor risk för att han ser sig som den ende. Stor risk för att den ende blir utnyttjad av dem som vill ha en enda civilisation. Frågan är om inte folk emellan civilisationer har ett större ansvar för freden. Islam som idé förefaller passa in ännu bättre som en världscivilisation (ett enda språk). Vem vinner?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s