Det är allvarligt att det sprids en felaktig bild av vilken amerikansk president det är som bär ansvaret för framgångarna för Islamiska staten. Dagens problem med IS har orsakats av Barack Obama, inte av George W. Bush.

Valet i Irak år 2005 framkallade en påfallande stärkt nationell samhörighet. I augusti 2005 antog irakierna den mest framstegsvänliga konstitutionen i hela arabvärlden – ett dokument som garanterade lika rättigheter för alla. Den skyddade religionsfriheten, mötesfriheten och yttrandefriheten, för alla. I nästa fria val, december 2005, ersattes interimsregeringen med en permanent regering. TV-stationer världen över visade hur 12 miljoner irakier, det vill säga 70 procent av den röstberättigade befolkningen, med glädje trotsade de kvarvarande orosstiftarnas hot. Bland dessa fanns en hoppingivande stor del sunnimuslimer. Fyra månader senare tillsattes premiärminister Nouri al Malaki, också detta i ett val som irakierna själva anordnade.

2006 förvärrades situationen igen. 2007 satte Bush in The Surge (truppförstärkningen) vilket slutligen knäckte motståndet. Al-Quaida var besegrat i Irak. Problem med något IS fanns inte.

Efter den militära segern var tillståndet under drygt tre år stabilt i Irak. Förändringen från väpnad strid till ett ordnat och hållfast lugn medförde betydande framtidstro. Den politiska öppenheten utvecklades, ekonomiska reformer genomfördes. Olika religioner och etniciteter förenades med demokrati och ett allierat USA. En ny epok kunde skönjas. Här fanns en historisk chans. (För den som vill fördjupa sig om det här rekommenderar jag Bushs bok Decision Points och Per Ahlmarks bok Det är demokratin, dumbom!).

Med hjälp av ett undertecknat Status of Forces Agreement-avtal, vilket är att likna vid ett militärt fredsavtal, påbörjade Bush USAs uttåg ut ur Irak, allt enligt den framtagna planen, vilket den nyvalde presidenten Barack Obama bara hade att hålla fast vid och ro i land. En belåten president Obama förklarade i december 2011 att han ärvt ett ”suveränt, stabilt och självständigt Irak”.

När Status of Forces Agreement-avtalet under ledning av president Obama skulle ersättas med ett nytt avtal vilket såsom det tidigare skulle ha till uppgift att bevaka freden så underlät Obama att förnya avtalet. I stället hemförlovade Obama alla trupper på en gång. Detta stred mot Bushs plan och Obamas rådgivares råd. Poängen var att Obama härigenom, med mediernas hjälp, skulle kunna förverkliga sin medialt framgångsrika valslogan ”I ended the war in Iraq”.

Situationen framkallade problemet IS, exakt så som Obamas rådgivare varnat honom. Jag uppmanar alla som är intresserade av IS, Irak och vår flyktingkris att ägna fyra minuter åt att se den här videosnutten. I videon framgår hur rätt George W. Bush hade när han år 2007 förutsade vad som skulle hända om man drog tillbaka trupperna för tidigt.

Så i syfte att vinna presidentvalet 2012 valde Obama att kasta bort segern i Irak. Många har felaktigt uppfattat att det nystartade kaoset i Irak orsakats av Bush.

Det var general David Petraeus som under ledning av president George W. Bush avslutade kriget i Irak. Till skillnad från Obamas angreppskrig mot Libyen så var Bushs Irakkrig en framgång fram till dess att Obama för tidigt kallade hem trupperna.

Om vi européer hade slutit upp bakom president Bushs strävanden så skulle vi kanske idag inte haft något problem med vare sig IS eller någon flyktingkris.

Thomas Ek har arbetat som placeringsrådgivare hos Söderman Life AB, drivit motellrörelse i Fort Lauderdale, USA och arbetat som montör hos Lear Seating i Bengtsfors m.m. Han är numera pensionär.