Jag växte upp på i Luleå under slutet av 1960-talet och början av 70-talet. Det var ett hårt reglerat samhälle som styrdes av socialdemokrater. Livet var på sätt och vis ganska enkelt då ingen valfrihet fanns. Få funderade på att starta eget då samhället knappast inbjöd till privata initiativ.

Flyg, järnvägar, energi, radio & TV, telefoni, apotek, vård, skola och omsorg var alla samhälleliga monopol, liksom givetvis polis, brandförsvar och militär. Andra områden dominerades av statliga företag som LKAB och Domänverket eller av folkrörelse-bolag som också styrdes av socialdemokrater, som t ex KF (Coop), HSB, Folksam, ABF och Fonus. Från vaggan till graven i socialdemokratiska händer.

Det tog 12-16 veckor att få en telefon installerad trots att Televerket hade 60 000 anställda. De sällsynta tillfällen som Televerket lanserade nya och alltid svensktillverkade telefoner var stora begivelser. Ännu större var det 1969 då Sveriges Radio & TV generöst nog ökade antalet TV-kanaler från en till två.

Bor man i Luleå går vägen ut i världen via Stockholm och jag tog alltid tåget, 14 timmar i 2:a klass. De fåtal gånger jag ringde till SJ i Luleå för att boka biljetter möttes jag av en vresig och hotfull röst, som i bästa fall fräste fram upplysningar om när tågen gick, blandat med svordomar och stön. Jag föredrog oftast och även i otjänlig väderlek att cykla två km till Luleå C för att själv läsa den anslagna tidtabellen.

Det hade varit skönt att slippa SJ:s ”service”, men monopolistbolaget SAS biljettpriser var inte överkomliga. Det kostade åtskilliga tusenlappar att flyga Luleå-Stockholm. När jag i 1984 flög Stockholm-Paris i jobbet kostade det närmare 10 000 kr i dåtidens penningvärde (vilket motsvarar det dubbla priset idag). Givetvis mellanlandning i Köpenhamn, vilket var den struktur som passade SAS, men inte kunderna. Att vara SAS-anställd var en dröm med livslång anställning sockrat med förmåner och de bästa pensionsavtalen i Sveriges historia. Det är nog inte lika kul att vara anställd på Norwegian 2015, men det är desto roligare för oss konsumenter. Flyget avreglerades 1992. Ryan Air, Norwegian med flera har bevisat att SAS biljettpriser var 5-10 gånger för höga.

Sverige var ett socialistiskt land, men med en privatägd och framgångsrik exportindustri som politikerna inte tordes tafsa på förrän i början av 1980-talet, då socialdemokraterna beslöt att införa de så kallade löntagarfonderna. Fonderna skulle avskaffa det privata ägandet genom att företagen gradvis övergick i facklig ägo. Facken bredde ut sina tentakler kors och tvärs genom samhällskroppen och krävde till och med att få utforma universitetens utbildningsplaner. Sverige var riggat för att bli ett Vitryssland eller Moldavien, men så blev det inte. Någonstans fanns en tro på marknadsekonomin även inom socialdemokraterna. De insiktsfulla sossarna visste.

Vi har sett konkurser inom skolan med tråkiga konsekvenser för eleverna. Vi har sett flygkonkurser där resenärerna lämnats åt sitt öde på sina destinationer. Ingen säger att marknadsekonomi är perfekt. Men jag säger att den leder till dramatiskt lägre kostnader och kundorienterat beteende. Därför ska vi ha fritt företagande och fri konkurrens inom vård, skola och omsorg.

Arne Weinz har 25 års erfarenhet som entreprenör och företagare, bland annat som grundare av företagen Datasvar och GoExcellent. Hans personliga erfarenheter av 20 år som vd, med som mest ansvar för 2 000 anställda i sex länder, har redovisats i boken ”Den snabbaste vägen” (Ekerlids förlag, 2013). Han bor i Danderyd och har fyra barn.