GÄSTSKRIBENT SIXTEN JOHANSSON: STRATEGI FÖR ETT NYTT PARTI

logo­DGSDen oro, vanmakt och vrede som i dag finns i samhället blir destruktiv om den inte kan kanaliseras i handling. Misstron mot massmedia och politiker är kompakt, men det tröga valsystemet ger få förändringsmöjligheter. Inom dissidentrörelsen och i breda folklager finns en stor enighet om att kursen måste läggas om helt, för att inte hela Sverige ska haverera. Vi måste omvandla våra känslor, kunskaper och arbetsinsatser till en politisk kraft, som kan påverka media, politikerna och det parlamentariska systemet. Eftersom SD har ställts utanför systemet behövs ett starkt kompletterande alternativ, som snabbt kan tränga in i folkets medvetande.

Vi behöver en kärna bestående av en handfull personer, som etablerar ett slags partikansli, först ideellt arbetande, senare även avlönade. De börjar samla in de 1 500 namnunderskrifter som behövs för att bilda ett riksdagsparti. Samtidigt samlar de in medel för det kommande arbetet, dels till löner, dels för uppbyggnad av de stora och säkra datasystem som ska möjliggöra de dialogiska arbetssätt som ska prägla det nya partiet.

Partiet ska i grunden vara inriktat på att vid ett extraval eller vid valet 2018 komma in i riksdagen med så många mandat som möjligt. Dess klart deklarerade mål är att samarbeta och konkurrera med SD och med andra nya partier, till exempel Borgerlig Framtid, för att rädda Sverige från en systemkollaps eller i värsta fall snarast börja återuppbygga samhällsfunktionerna. Lika klart uttalat är målet att sparka ut så många som möjligt av riksdagsledamöterna i de sju styrande partierna och de ledande befattningshavare som har visat sig vara inkompetenta. De riksdagsledamöter som har ryggrad nog att gå emot sitt moderpartis oansvariga politik kan efter individuell prövning också välkomnas i det nya partiet.

Oavsett vad som händer de närmaste månaderna och åren, så kan partiet redan från början genom sin blotta existens, sin annorlunda profil och sitt dialogiska arbetssätt påverka massmedia, partierna och folket och därmed också politiken och samhället.

När partiet har bildats och samlat en ekonomisk grundplåt kan partikansliet utvidgas, men fortsätter att arbeta framför allt via nätet. Huvuduppgiften blir nu att successivt nominera kompetenta och respekterade personer som kan företräda partiet. Situationen kan förändras snabbt, men basplanen är att arbeta med målet att inför ett möjligt val få ihop mer än hundra kandidater. I första omgången föreslås då säkert många av de kända dissidenterna. Ingen behöver tacka ja utan att noga ha tänkt efter, men även den som tackar nej ska kunna känna sig hedrad av att ha blivit nominerad.

För partiets renommé är kandidaternas anseende utåt viktigt, men allra viktigast är de egna anhängarnas och de kommande väljarnas respekt och förtroende. Alla kandidater måste finna sig i kontinuerlig granskning och saklig kritik på nätet och kunna etablera kontakt, svara på frågor och kritik och ta till sig synpunkter med humor och fattning.

Är det då vänster- eller högerideologi som gäller? Ingetdera! De mer än hundra kandidater som så småningom vaskas fram ska väljas in i riksdagen genom personval och det är just deras personliga kompetens, egenskaper och väljarkontakt som är partiets viktigaste resurs. Inom hela dissidentrörelsen – både hos dem som är lojala med SD och hos dem som hellre vill stödja ett starkt alternativ – finns en bred samstämmighet om problemen och de nödvändiga åtgärderna, trots att deras tidigare partilojaliteter spänner över hela fältet.

Som arbetsnamn föreslår jag Svenska Mentorpartiet (smp). Kandidaterna ska fungera just som mentorer för hela Sveriges in- och utrikesfödda folk! I väntan på valet eller på systemkollapsen kan de bilda expertgrupper för olika frågor, en skuggriksdag, eventuellt en skuggregering. De kan utarbeta krisplaner på olika nivåer för att kunna ge råd och handla snabbt om möjlighet ges. Vad som än händer är det psykologiska värdet mycket stort: De kan återge folket hopp om att ett politiskt ledarskap är möjligt och kraft att kräva ett sådant!

För att slå sig in i folkets medvetande ska smp utan hämningar häckla och provocera de sju styrande partierna, agendajournalisterna och twittermobben. Nu finns inte tid att vara belevad och motståndaren har aldrig gjort sig förtjänt av det. Vid sidan av saklig information och argumentation ska smp gång på gång slå hårt på två ömma punkter: infantiliseringen och inkompetensen. Svenska Mentorpartiet ska frankt förklara sig vara det hittills enda vuxna partiet vid sidan av SD! Nu får det vara slut på den lekstuga och gängmobbning som vuxenbarnen i riksdagen har ägnat sig åt på arvoderad arbetstid. Det är slut med den infantiliserade och feminiserade in- och utrikespolitiken. Slut på den kvasireligiösa hjärntvätten, propagandan, åsiktsförtrycket och mörkläggningen av obehagliga fakta. Journalister och andra opinionsbildare kommer länge än att förskansa sig bakom sin inbilska godhetstro. Därför måste vi hårt attackera deras akilleshäl: deras yrkesmässiga inkompetens och svek mot de egna idealen.

Sverige liknar i dag en jättestor flotte på gungfly. Svenska Mentorpartiet ska baxa upp landet på fyra hörnstenar, som heter Dialog, Kunskap, Folkhem, Framtid. Det ska inte vara tomma ord, utan begrepp som bestämmer arbetets inriktning och innehåll.

I sverigeflottens centrum ska vi ställa en pelare som pålas ner till fast grund. Det är ideologins kärnpelare, som är baserad på förståelse och erfarenhet av människans livsvillkor från familjen via stamsamhället vidare ända upp till det övergripande, avskalade välfärdssamhälle och rättssystem, som vi tvingas bygga när det gamla systemet har blivit överbelastat och havererat. För detta behövs klokhet och kunskap från många håll för att hitta nya former och nya innehåll inom skolväsendet, sjuk- och äldrevården, bostadsbyggandet, arbetslivet, medborgarnas rättigheter och skyldigheter, samhällskontraktet, minoriteterna kontra storsamhället.

Kunskap och idéer kan vi få från både experter och lekmän, men det behövs omdömesgilla, erfarna och kloka personer för att utöva ett krävande ledarskap. Svenska Mentorpartiet ska samla så många sådana som behövs för att kunna leda Sverige genom de svåra tider som väntar, sedan ett tillitsfullt sovande folk har låtit okunniga vuxenbarn i decennier bemanna riksdagen, massmedia och ledande befattningar hos myndigheterna.

Berätta gärna utifrån din egen yrkes- och livserfarenhet vilka svagheter du ser i det skisserade partibygget och hur de skulle kunna avhjälpas. 

Sixten Johansson har som hobby att lägga livets pusselbitar. Pensionerad utbildare, tolk och översättare. Tornedaling, halvfinne, halvsvensk.

59 reaktioner på ”GÄSTSKRIBENT SIXTEN JOHANSSON: STRATEGI FÖR ETT NYTT PARTI

  1. Göran Fredriksson skriver:

    Den viktigaste och kanske den enda punkten på programmet bör vara att öka väljarnas makt och minska politikernas makt. Då kan kloka personer på båda sidorna av blockgränsen ansluta sig.

    Målet kan vara att alla beslut som fattas av riksdag regering och centrala myndigheter skall kunna överprövas av väljarna om en tillräckligt stor andel av dessa begär folkomröstning om beslutet. Folkomröstningen skall kunna upphäva det tagna beslutet.

    När de beslut har fattats som utlovats i syfte att minska politikernas makt bör invalda ledamöter ställa sina platser till förfogande om det samtidigt fattas beslut om nyval. Då kan de som vill återvända till de partier som de sympatiserar med i övrigt.

    Politikerklassen har successivt ökat sin makt på väljarna bekostnad och partiledningarna har ökat sin makt på partimedlemmarnas bekostnad, bl.a. genom att de själva har beslutat om egna personliga förmåner och generös skattefinansiering av partierna. Politikerklassen har gjort sig oberoende av väljarna och politikerna har nu mer av gemensamma klassintressen än med de egna väljarnas.

    Riksdagen är folket främsta företrädare. Men nu har företrädaren tagit makten över folket och därför måste folket nu försöka ställa företrädaren till svars för trolöshet mot huvudman.

    Gillad av 2 personer

  2. Gunhild skriver:

    Att etablera ett nytt parti är en lång och utdragen process, om politiken skall täcka in alla politikområden. Även ett enfrågeparti tvingas förr eller senare ta ställning i alla samhällsfrågor. Bara för att man tycker lika i en central fråga, betyder det inte att man tycker lika i alla övriga samhällsfrågor. Att starta ett nytt parti riskerar också att kasta in Sverige i en än mer turbulent period. Det innebär också ett underkännande av att dagens politiska partier skulle klara av att anpassa sig till en ny politisk situation. Tyvärr är det väl också så att SD företrätt en mer pragmatisk politik, i migrationsfrågor, men att den då kommer från ett parti som inte har en så trevlig bakgrund. Men det gäller även ytterligare ett parti i riksdagen, vars praktiskt tillämpade politik i andra länder mer än skrämmer… men likväl ingår som stöd för en regering. Vad det handlar om, i praktiken, är att de övriga partierna måste förmås skilja på person och sak, parti och innehåll. Bara för att SD, en solig dag mitt på dagen, säger att himlen är blå, måste inte alla övriga partier högljutt och med emfas säga att den är svart och stjärnklar som på natten. Det är den här politiska låsningen som måste brytas. Det är detta politiska ansvar alla övriga partier i riksdagen måste ta. Stoisk politisk stolthet får inte stå i vägen för det politiska förnuftet. Det har inte Sverige råd med. Antagligen är det bästa för Sverige en samling i mitten. Ungefär som den samlingsregering som styrde oss under kriget. För den typen av allvar, som då rådde, kryper allt närmare inpå oss. Om den inte redan är här?

    Gillad av 2 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Gunhild, det är möjligt att ”dagens politiska partier skulle klara av att anpassa sig till en ny politisk situation”. Men det är ju bara det politiska rävspelet månad för månad som de anpassar sig till, inte verkligheten. I dag behövs ett så radikalt nytänkande att inget av de partier som tänker i gamla banor klarar av att bemästra problemen. De har helt enkelt inte det ”språk”, den kunskap och beredskap och de verktyg som behövs. Den kunskapen måste vi föra in i riksdagen och regeringen och i ett så här kritiskt läge kan jag inte se något annat sätt än att bilda ett extremt nytänkande parti som snabbt slår sig in i medvetandet och opinionen. Möjligt att det t o m skulle påskynda bildandet av en samlingsregering, men där skulle sannolikt SD uteslutas. Det går helt enkelt inte att förutsäga vilken verkan ett sånt här partiprojekt skulle kunna ha på kort eller lång sikt, men föreslå gärna alternativa ageranden som skulle kunna förändra situationen radikalt före 2018. Alltså inte ord och känslor längre, utan handling!

      Gillad av 1 person

  3. Jan W skriver:

    Krönikan talar om att sparka ut inte bara gamla politiker utan även inkompetenta befattningshavare. Jag associerar här till den nuvarande rikspolischefen.

    Han sade i samband med en TV-debatt att Åkesson fick honom att kräkas. Han var vid tillfället generaldirektör för Försäkringskassan. I Expressen förklarar han att ”Jag blir fysiskt illamående när människors lika värde inte respekteras.”

    Även verkschefer har yttrandefrihet. Dock bör den nog användas med viss eftertänksamhet. Jag tycker detta uttalande varit tvivelaktigt även om han yttrat sig som privatperson. Men nu var det ju inte så. Eliasons twittter lades ut på myndighetens hemsida därmed måste man i rimlighetens namn betrakta det som att han där uttalade sig i egenskap av generaldirektör. Eller kan man som generaldirektör lägga ut uttalanden på myndighetens hemsida och kalla det för privata åsikter? Detta måste rimligtvis ses som ett mycket allvarligt övertramp.

    Detta allvarliga övertramp fick dock (självklart) inga konsekvenser. Tvärtom, Eliason befordrades till rikspolischef.

    Däremot har Eliasson inte dragit sig för att försöka inskränka andras yttrandefrihet:

    ”I juni 2007 berättade den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz att Dan Eliasson, under sin tid som statssekreterare vid Justitiedepartementet, försökt få Lambertz att sluta kritisera brister inom det svenska rättsväsendet.”

    I debatten om flyktingmottagande brukar ofta ”alla människors lika värde” användas som argument för ståndpunkten att i princip alla människor från hela världen som kommer hit också har rätt att få stanna här. Annars har de ju ett annat värde än landets innevånare.

    Så nu var vi en rikspolischef som mycket tydligt har tagit ställning mot dem som vill minska invandringen. Inte bara tydligt utan också med öppet visat förakt. Statsministern hänvisar till polisen, i praktiken rikspolischefen, angående utökade gränskontroller. Där är vi idag.

    Referenser

    http://www.expressen.se/nyheter/generaldirektoren-kraks-pa-akesson/

    http://www.svd.se/inget-klotterplank-for-generaldirektorer_3320902

    https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Dan_Eliasson

    Gillad av 3 personer

  4. Mariette Belfrage skriver:

    Det är viktigt med klarspråk i den nya politiken. Ingen mörkläggning och förvanskade fakta inför det svenska folket. De nya politikerna ska visa ryggrad och uppträda korrekt för att erhålla respekt och tillit från sina väljare. Detta för att undvika förvirring och frustration som i slutändan kan leda till brott hos de personer som inte klarar av att sålla oklar information och innehar ett skört psyke. Till sist vore det önslvärt att dessa nya polititiker åtar sej sitt uppdrag pga av stort intresse och ansvar att styra Sverige på rätt bog igen istället för att vilja ha slyhöga löner, fallskärmar och andra förmåner. Vi behöver politiker med jhjärta, hjärna och ett genuint samhällsansvar istället för politiska karriärister.

    Gillad av 1 person

  5. elfyma+ skriver:

    Vad är det egentligen som skiljer ditt parti från Sverigedemokraterna, förutom partinamnet som ger asociationer till en elitistisk uppfostring av den okunniga populasen ? Knappast något som entusiasmerar massorna.

    Det är förvisso sant att SD genom sin blotta existens skapat låsningar i invandringspolitiken.
    Vad än SD föreslår i Riksdagen så röstar de andra partierna emot.
    Det gäller även när SD öppet kopierar de andras populistiska utspel i media (senast Moderaternas) och lägger fram dem som sina egna förslag i Riksdagen.

    Frågan är om ett nytt invandringskritiskt parti skulle behandlas annorlunda än SD ?
    Det tror inte jag.
    Vi som är äldre minns hur Ny Demokrati behandlades i media.
    Vi minns också vad som hände i TV-studion valnatten 1991 när Bengt Westerberg markerade sitt förakt mot NyD och väljarna. Så behandlas numera alla nykomlingar och uppstickare i sveriges Riksdag.
    Och när Ian senare, efter Ny Demokratis fall, försökte starta ett nytt parti så valde media att tiga ihjäl honom och hans parti. Mer om detta finns att läsa i Ian Wachtmeisters memoarbok ”Rebellerna” och Bert Karlssons ”Mitt liv som Bert”.

    Ser tyvärr inga andra alternativ än SD även om jag personligen ogillar ledningens hårda pro-israeliska koppling och den tidvis odemokratiska maktkampen inom partiet och ungdomsförbundet.

    SD behöver förvisso konkurrens om de invandringskritiska väljarna för att inte utvecklas till ett maktfullkomligt stort parti. Men det är inte realistiskt att hinna bygga upp ett nytt parti som kommer in i Riksdagen redan 2018.

    Prolemet är att loppet kan vara kört 2018.
    Något som inte ens ett fördubblat SD kan råda bot på.

    Gillad av 3 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Elfyma+, du uttrycker exakt flera av kärnproblemen. Jag kan säga att det här partiprojektet i sin helhet skulle ha kapacitet att hantera dem. Att entusiasmera tillräckligt många anhängare och väljare är nog lättare än att först få ihop tillräckligt många aktiva partiarbetare och kandidater. Skillnaderna i förhållande till SD är fundamentala på flera plan, men inget skulle hindra samsyn och samarbete i konkreta frågor, vare sig det gäller stora och akuta migrationspolitiska åtgärder eller praktiska politiska detaljfrågor. Även Borgerlig Framtid har ett utmärkt partiprogram. För att motverka tendenser till elitistisk uppfostan gäller det att dra mycket skarpa gränser mellan de ”hårda” ramfrågor som partipolitik enbart ska handla om och det dialogiska utbyte med folket kring alla ”mjuka” frågor och innehåll, som mentorerna dels ska fånga upp, dels kunna delta i som privatpersoner.

      Gilla

  6. Eric skriver:

    På många sätt ett vettigt initiativ. Men om det nya partiet ska bli ett slags ”rumsrent” alternativ till SD, vad säger att

    1) Övriga politiker skulle släppa in just detta parti i lekstugan?

    2) Partiets väljare inte främst kommer från SDs väljarbas

    Gillad av 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Eric, 1) Inget alls talar för att detta parti skulle släppas in i lekstugan. Men dels finns en liten chans att ett extraval tvingas fram. Dels skulle ett provokativt nytt partibygge omedelbart börja påverka opinionen på många sätt. Så här kan man också vaska fram kompetenta personer som skulle kunna hantera en systemkollaps. (Två helt andra frågor är om det är möjligt eller önskvärt, men det här skulle i alla fall ge möjligheten på ett sant demokratiskt sätt).
      2) Situationen i Sverige blir krisartad och oförutsägbar, så det är ingen idé att spekulera om väljarstödet över tiden. Men allt talar väl för att SD skulle behålla sina lojalaste väljare och Svenska Mentorpartiet skulle locka en stor del av SD:s ”proteströstare” + nya väljare. SD har i längden inget att vinna på att väljarbasen sväller upp onaturligt, eftersom det ändå aldrig ensamt kommer upp i 51 procent och redan nu utestängs odemokratiskt.

      Gilla

    • Kim skriver:

      Tänkvärda invändningar, Eric! Kanske (förhoppningsvis) kan svaren se ut såhär:
      1) Jag tror att flera etablerade partier längtar efter en väg ut ur det hörn de målat in sig i, samtidigt som de inte vill riskera att tappa ansiktet. Ett nytt parti med oklanderlig bakgrund och sunt partiprogram skulle kunna bli en vägvisande samarbetspartner och därmed fungera som räddningsplanka. Min gissning är att partiet skulle välkomnas.
      2) Sannolikt finns idag en stor grupp ”hemlösa” väljare, som känner sig svikna av sina gamla partier, men samtidigt saknar förtroende för SD. Jag är en av dem. Vi behöver ett rationellt och jordnära parti av precis det slag Sixten Johansson skisserat.

      Gilla

  7. Jan W skriver:

    Krönikan talar om att sparka ut inte bara gamla politiker utan även inkompetenta befattningshavare. Jag associerar här till den nuvarande rikspolischefen.

    Han sade i samband med en TV-debatt att Åkesson fick honom att kräkas. Han var vid tillfället generaldirektör för Försäkringskassan. I Expressen förklarar han att ”Jag blir fysiskt illamående när människors lika värde inte respekteras.”

    Även verkschefer har yttrandefrihet. Dock bör den nog användas med viss eftertänksamhet. Jag tycker detta uttalande varit tvivelaktigt även om han yttrat sig som privatperson. Men nu var det ju inte så. Eliassons twittter lades ut på myndighetens hemsida därmed måste man i rimlighetens namn betrakta det som att han uttalade sig i egenskap av generaldirektör. Eller kan man som generaldirektör lägga ut uttalanden på myndighetens hemsida och kalla det för privata åsikter? Detta måste rimligtvis ses som ett mycket allvarligt övertramp.

    Detta allvarliga övertramp fick dock (självklart) inga konsekvenser. Tvärtom, Eliasson befordrades till rikspolischef.

    Tänk tanken att detta sagts om någon annan partiledare. Likhet inför lagen.

    Däremot har Eliasson inte dragit sig för att försöka inskränka andras yttrandefrihet:

    ”I juni 2007 berättade den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz att Dan Eliasson, under sin tid som statssekreterare vid Justitiedepartementet, försökt få Lambertz att sluta kritisera brister inom det svenska rättsväsendet.”

    I debatten om flyktingmottagande brukar ofta ”alla människors lika värde” användas som argument för ståndpunkten att i princip alla människor från hela världen som kommer hit också har rätt att få stanna här. Annars har de ju ett annat värde än landets innevånare.

    Så nu var vi en rikspolischef som mycket tydligt har tagit ställning mot dem som vill minska invandringen. Inte bara tydligt utan också med öppet visat förakt. Statsministern hänvisar till polisen, i praktiken rikspolischefen, angående utökade gränskontroller. Där är vi idag.

    Referenser

    http://www.expressen.se/nyheter/generaldirektoren-kraks-pa-akesson/

    http://www.svd.se/inget-klotterplank-for-generaldirektorer_3320902

    https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Dan_Eliasson

    Gilla

  8. BohmanMartin skriver:

    Tycker som Gunhild. Det går bra att drömma om ett nytt fräscht parti utan några historiska belastningar — men hur många år skulle det ta för ett sådant parti att få reellt inflytande?

    Dagens absurda migrationspolitik kräver radikala åtgärder NU — inte om 10-20 år.

    Vi ser i opinionsundersökningarna att det redan finns ett parti som har stort stöd från väljarna för en realistisk migrationspolitik — SD. Enligt de opinionsinstitut som tidigare visat sig mest träffsäkra i sina prognoser är SD nu Sveriges STÖRSTA parti!

    Problemet? Ja, problemet är att övriga partier beter sig som tjuriga barnungar, som vägrar leka med den nya ungen i sandlådan och istället mobbar den.

    Om politikerna helt enkelt kunde inse att de är valda av folket, och måste underordna sig den folkvilja som återspeglas i valresultatet, så skulle dagens vanvettspolitik tvingas upphöra.

    I Danmark har man politiker som faktiskt beter sig som vuxna människor, och som har kunnat enas om väsentliga åtstramningar i migrationspolitiken, men Sverige verkar vara styrt av ett kotteri invandrings-fundamentalistiska miljöpartister på Södermalm. DÄR har vi problemet.

    Se gärna debatten Sverige-Danmark om migrationspolitiken på SVT-Play:
    http://www.svtplay.se/video/3695523/debatt/debatt-danmark-sverige-sasong-1

    Jämför argumentationsnivån mellan tex. Henrik Arnstad (Sverige) och Inger Stöjberg (Danmark).

    Gillad av 2 personer

  9. Gösta Johnsson skriver:

    Att börja skissa på ett nytt parti är väl det sämsta tänkbara alternativet! Vi har redan för många politiker…som dessutom har ett flockbeteende som sätter demokratiideen mer eller mindre ur funktion. I stället bör antalet riksdagsledamöte minskas med minst en tredjedel i ett första skede. Sedan bör folkomröstningsmodellen användas oftare och i alla större partiskiljande frågeställningar. Att utestänga ett av svenska folket – 15% stort parti – är ju inte klokt. Det gör ju tror att folk i allt större utsträckning blir än mer oppositionella mot de odemokratiska metoderna som övriga partier nu i allt bisarrare utspel ägnar sig åt. SD är ett parti som bör respekteras i lika hög grad som övriga…de är ju fångar ju upp svenska folkets genuina oro för utvecklingen hittills och som den ser ut att tillåtas fortsätta genom den passiva politiken från flertalet i parlamentet. Troligtvis av rädsla för att tappa sina välavlönade ”förtroendeuppdralg”.

    Gillad av 4 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Ja, Gösta, du har helt rätt, men berätta då vad som är det bästa alternativet! Du formulerar berättigad kritik och berättigade önskedrömmar. Nästan alla som skriver här håller med dig. Men hur ska den kritiken förändra verkligheten och hur ska önskedrömmarna realiseras? Varken regimkritikernas eller etablissemangets ord och känslor förändrar verkligheten. Om vi efterlyser hjärna och ryggrad hos politikerna måste vi kritiker och drömmare också ta dem i bruk själva.

      Gilla

      • Hedvig skriver:

        Tusentals migranter kommer varje dag till Sverige och ingen avmattning är i sikte. Tiden är knapp – och det tar mycket lång tid och stora resurser att bygga upp ett nytt parti.

        Allt fler ledarskribenter och andra opinionsbildare har under senaste tiden bytt åsikt och går nu i huvudsak SD:s väg i migrationspolitiken.

        Det kanske kan vara en klok strategi, att kritiker av den förda migrationspolitiken sväljer stoltheten och motviljan mot populistpartiet SD och i stället satsar på, att göra SD till ett i verklig mening framgångsrikt och rumsrent parti i mittfåran.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Hedvig, ett parti av det slag som jag tänker fortsätta att skissera tar inte lång tid och kräver inte stora resurser att bygga upp. Det är bara den första partikärnan och den inledande uppbyggnaden som kräver aktivt arbetande, engagerade personer. Redan den processen kommer att sätta press på de etablerade partierna. SD kan inte själva tvätta sitt rykte, trots att partiet har gjort stora ansträngningar och gått en lång väg från höger mot mittfåran. Svenska Mentorpartiet skulle möta SD i den konkreta politiken och bidra till att SD:s otaliga anhängare skulle få den upprättelse och ursäkt de faktiskt förtjänar. Dessutom skulle SMP introducera ett helt nytt politiskt tänkande och nya dialogstrukturer som är anpassade för vår tid och kan väcka intresse även utanför Sveriges gränser.

        Gilla

  10. Martin skriver:

    Låt oss se vad som händer på SD landsdagar. Om partiledningen ej blir avsatt lär partiets högerflygel bilda ett nytt parti som till skillnad från SD inte är socialistiskt och som till skillnad från SD tolererar nationalism i sina led.
    Dessutom, det är inte värt att offra någonting för att undvika ”systemkollaps”. Det här systemet är ondskefullt. Det är bara bra om det kollapsar.

    Gilla

  11. Rikard skriver:

    Hej.

    Förslag: tillsättningar av de högsta chefstjänsterna inom all offentlig förvaltning skall ske via val i relevant valkrets. Så även överåklagare, domare och liknande. Samtliga ämbets- och tjänstemän skall ha laga ansvar, både för att kunna ställas till svars för oegentligheter och för att kunna stå fria från politiska direktiv vilket inte godkänts av lagstiftaren.

    Vidare: avskaffa hela bidragskomplexet kring föreningsbidrag, kulturstöd och liknande. Låt folks egen vilja välja vad som konsumeras. Endast de större institutionerna som är av nationellt kulturellt intresse bör erhålla offentlig finansiering, och då i första hand i kulturhistoriskt perspektiv för att hålla landets historia i levande minne.

    Ställ upp som mål att landet skall kunna slå tillbaka angrepp, både ensamt och i allians med våra grannländer. Arbeta för en nordisk/Skandinavisk union utanför EU [Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Skottland, Polen, Estland, Lettland, Litauen]. Parlamentet för denna kan läggas på Åland, så slipper vi prestigetramset á la EU.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gillad av 3 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Intressanta och bra förslag, Rikard. Jag instämmer nog i det mesta. Mängder av bra förslag likt de här kan man hela tiden läsa på nätet, men ett nytänkande parti bör hjälpa till att bygga upp instanser som sammanställer dem och för dem vidare. Det fina gamla svenska utredningsväsendet är ju nästan nedlagt och de förslag som förs vidare till riksdagen har i regel lobbyorganisationer eller särintressen bakom sig. Därtill är de konventionella, tänkandet löper i gamla invanda banor. Jag tror att direktdemokrati skulle vara alltför tungrott och kostsamt, men man skulle kunna bygga upp en effektiv indirekt demokrati, där mentorerna är personvalda och har ett personligt ansvar. Dessutom skulle det finnas sovrande och sammanställande oberoende instanser som hjälpte till att fånga upp folkviljan och idéerna, förde dem vidare och sedan utvärderade de politiska åtgärderna.

      Gilla

  12. Susann Andersson skriver:

    På längre sikt är det ett bra förslag att börja om från början med kloka, kunniga mentorer. Däremot är det ju som också sagts en lång process innan man kan nå några framgångar med ett nytt parti. Vill man ändå satsa på det så är det nog en fördel ifall man kan samsas under ett paraply. Kan man inte utveckla dina idéer inom det nya partiet Borgerlig Framtid? Har läst deras partiprogram och tycker det mesta verkar vettigt. Sedan är det så nytt så att det borde finnas utrymme för kloka mentorer att ytterligare finslipa det. Dessutom skulle det nog behövas kloka, karismatiska frontfigurer också.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Susann, jag tycker också att Borgerlig Framtid har ett bra partiprogram. Om Svenska Mentorpartiet skulle komma in i riksdagen kunde det samarbeta med BF och SD om detaljfrågorna, likaså med eventuella utbrytare, dra nytta av deras erfarenhet. Problemet med BF är att det är för blekt och lanserar sig som ”blågrönt”, är uppbyggt som ett traditionellt parti och ett sådant växer alldeles för långsamt. Kloka, karismatiska frontfigurer är den största bristvaran för alla partier. Den ideologi som Svenska Mentorpartiet skulle vila på avviker helt från den traditionella vänster – högerskalan och skulle vara ett svar just på det som präglar vår folkvandringstid, de nya motsättningar vi ser och hela det förändringstryck som dagens politiska partier inte klarar att bemästra.

      Gilla

      • Kim skriver:

        Instämmer i att det är nödvändigt att komma bort från den traditionella höger-vänsterskalan. Många av de värderingar som utgör kärnan i det svenska samhällsbygget delas av individer över hela det politiska fältet och kan därför inte betecknas som varken röda eller blå. Även jag anser att Borgerlig Framtid har många starka sidor, men jag betraktar inte mig själv som varken blå eller borgerlig. Jag skulle välkomna ett parti som betonar sunt förnuft, kunskap och lyhördhet gentemot folkviljan snarare än ideologisk färg.

        Gilla

  13. Palo skriver:

    Jag skulle önska ett förnuftigt parti (vars hela politik baseras på etablerad vetenskap) med principiellt fasta ledare som står stadigt när principlös media osakligt angriper. Som Jimmie Åkesson.

    Som tar ställning för sverige som nation. Och där medborgarnas bästa alltid är prio ett. Där lagbrytare straffas, där rättssystemet effektiviseras så brottslingar döms och straffas fort. Idag skrattar lagbrytare om man säger att man ska ringa polisen. De vet.

    Samt förstås en krympande välfärdsmaskin så folk lär sig ta hand om sig själva igen. Schweiz har nog mycket att lära sverige.

    Gilla

  14. hagbergoskar skriver:

    I Danmark som är lite före oss har det poppat upp både Liberal alliance och Alternativet. Jag tror en sådan utveckling är fullt möjlig här också. De behövde dock starthjälp från etablerade politiker: Naser Khader resp. Uffe Elbæk, båda tidigare Radikale Venstre. Med den förtroendekris svenska partier nu genomgår är det en naturlig utveckling även här. Något som på samma sätt skulle kunna bli något här är Borgerlig framtid med ex-centerpartisten Ilan Sadé, men han är ändå lite för okänd för att det ska vara klockrent.
    Jag tror det behövs ett parti bredvid SD som står för en konsekvent nykter migrationspolitik. Att SD satt den här frågan på kartan ska de hedras för, men välfärdsnationalism är ändå inte vad alla som är kritiska mot migrationspolitiken vill ha. Personligen håller jag i mycket med SD i migrationsfrågan men kan se att om partiet finge makt så skulle jag vara emot i väldigt många andra frågor, abortfrågan t.ex. SDs opposition mot genus och identitetspolitik är frisk, nödvändig och bra, men jag anar att jag skulle komma till andra slutsatser vad gäller vad som skulle komma istället.
    Så jag hejar på det här initiativet.

    Gilla

  15. Apg17 skriver:

    Om vi studerar framgångsrika politiska uppstickare i närtid finner vi några gemensamma nämnare.

    1. Störst fokus på en specifik fråga. Exempel: Piratpartiet, Junilistan, MP, SD.
    2. Frågan har varit tidstypisk. Exempel: FRA-lagen, EU-skepticism, Säldöden, Migrationspolitiken.
    3. Det har varit gräsrotsrörelser.

    Om dessa tre punkter föreligger finns det goda möjligheter att på relativt kort tid nå över 4%. Att göra politiker- och etablissemangsförakt till kärnfrågan tror jag inte kommer vara en framgångsrik strategi. SMP måste fyllas med konkreta politiska förslag och inte endast vara ett slags teknokratiskt missnöjesparti.

    Gilla

  16. Aha skriver:

    Detta forum, Det goda samhället, skulle kunna användas för att i lugn och ro bygga upp ett Internetparti.
    Patrick Engellau med redaktion kanske har vänligheten att skapa en flik för partiet som kan heta just Det Goda Samhällspartiet, förkortat till Samhällspartiet.

    Patrick Engellau kan sedan med sin eminenta förmåga att finna infallsvinklar driva på arbetet att skapa ett nytt parti, genom att i sina krönikor ta upp ämnen som sedan kan tjäna som underlag för partiprogrammet.
    Målet bör vara att bygga upp en stor bas av följare/gillare så att Samhällspartiet blir en aktör som uppmärksammas när det gäller vardagspolitiken.

    Nu till den kanske mest kittlande delen;
    Vi försöker skapa ett internationellt Internetbaserat parti för varje land. Det kanske blir det första globala partiet.

    Några spridda tankar kring partiinnehåll;
    1. De strukturer som gäller för dagens partier bör kunna förädlas.
    2. Programmet/principerna sammanfattas på en A4 vilket blir den vardagliga ledstjärnan.
    3. Uppbyggnad av en faktadatabas för ekonomi och migration och annat, att använda som argumentunderlag i den politiska debatten
    4. Uppbyggnad av en databas för att hålla reda på vad som sägs och skrivs i den politiska debatten. Ett sådant uttalande som rikspolischefen Eliassons kräkuttalande om Åkesson bör lätt kunna hittas. (Vanlig googling kommer att ge mycket).

    Gillad av 2 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Mycket bra, Aha! Men om vi vill påverka utvecklingen nu kan vi inte fortsätta att analysera, känna, drömma, klaga eller bygga upp ett internetparti i lugn och ro. Det har inte tillräcklig effekt tillräckligt snabbt. På något vis måste vi ta oss in i det system med vilket samhället styrs. Vi måste även skaffa andra mediaplattformar än internet. Om vi kan bilda något konkret som får tillräcklig auktoritet och renommé kan det tänkas att någon utbrytare i riksdagen kunde ansluta sig och det skulle ge en flygande start. I riksdagen finns väl ett halvt dussin tänkbara från olika partier.
      Med ett helt nytt tänkande går det att skapa ett europeiskt eller globalt politiskt nätverk som skulle efterfrågas, eftersom samma grundläggande krissituation och famlande syns överallt. Massor av bra analyser har gjorts, men handlingsalternativen är få, eftersom det i hög grad handlar om etiska och moraliska dilemman och kulturkonflikter som inte kan hanteras särskilt bra på traditionellt politiskt vis.

      Gilla

    • Kim skriver:

      Jag gillar dina tankar, Aha. Det Goda Samhället är redan på god väg att utveckla en bärande röst. De senaste månaderna har ett stort antal samhällsproblem diskuterats här och många gånger har det funnits kreativa och realistiska lösningsförslag. Det skulle gå att formulera ett tämligen gediget partiprogram utifrån diskussionsinnehållet på denna blogg. Det enda som behövs är, precis som du skriver, konkreta förutsättningar för ett strukturerat arbetssätt.

      Gilla

  17. Peter Wagemann skriver:

    Att försöka konkurrera med befintliga partier idag skulle troligen få en liknande effekt som SD har. De som skulle rösta på ett ”icke-rasistiskt” parti skulle förmodligen till stor del komma från SD sympatisörer vilket skulle ge partiet en stämpel som rasistiskt. Om vi sen tänker oss att situationen blir så som för övriga mindre partier, kan man bjuda in SD till att bli del i en regering? Idén är dock god.

    Gilla

  18. elfyma+ skriver:

    Att starta ett nytt politiskt parti är relativt lätt.
    Men att bygga upp en uthållig kompetent organisation med lokal förankring är svårare.

    För KD tog det mer än 20 år att etablera sig och klara spärren.
    Ny Demokrati kom in snabbare, kanske för snabbt, för de hade inte hunnit bygga upp en lokal förankring och gräsrotsorganisation.
    Allt hängde på Ian och Bert, som sedan inte kunde dra åt samma håll.
    Partiet föll sedan ihop som ett korthus av inbördes strider.
    Jimmie Åkesson har f ö haft Ian Wachtmeister som mentor för att undvika NyD:s öde.

    Under valrörelsen 2010 och 2014 poppade det upp mängder med mer eller mindre kufiska partier. Nästan alla, utom fanatiska Fi med politikerveteranen Gudrun Schyman i spetsen, har försvunnit, eller lever en sektliknade tillvaro i utmarkerna.

    Hur många minns idag Frihetspartiet som startades 2010 av Hells Angels ?
    De omnämns inte ens på Wikipedia längre.
    Wikipedia:
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_politiska_partier_i_Sverige

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Elfyma+, det här partiet skulle inte ha någon lokal organisation till att börja med, alltså ingen gräsrotsorganisation – åtminstone inte de första åren. Så vitt jag vet behöver ett riksdagsparti inte ha något sådant och det skulle eliminera många av de problem som t ex SD har och det tunga arbete som Borgerlig Framtid har haft och fortfarande har framför sig. Berätta gärna för mig varför det inte skulle kunna fungera, ni som vet mer! Personligen tycker jag det vore helt rättvist att sparka ut de sju riksdagspartierna och lämna kvar deras kommunala representanter att möta folkets vrede och tvingas städa upp röran som deras moderpartier skapat.

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Daft, Patrik strök lite i min text, där jag skrev att jag själv är för gammal och sliten (och bor alltför perifert) för att själv kunna jobba aktivt med det här. Jag har tankar nog för att fylla en hel bok och kan berätta mer på Det Goda Samhället, men det praktiska jobbet måste alltså skötas av yngre, ideella krafter. Vilka som helst får nappa på det här och om ingen kan presentera något bättre handlingsalternativ blir väl det här ett test på hela dissidentrörelsens vilja och förmåga att åstadkomma mer än bara ord. Kanske också ett test på om optimismen kan vinna över pessimismen.

      Gilla

      • Kim skriver:

        Med all respekt, Sixten Johansson, du är en av Det Goda Samhällets flitigaste kommentatorer, så på vilket sätt skulle ålder och eventuell slitenhet utgöra ett hinder för att jobba aktivt? Perifert boende har ingen större betydelse när kontakter till större del sköts över nätet. Jag misstänker att Patrik Engellau hade en baktanke när han redigerade bort delar av din text.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Kim, jag ställer gärna upp med själva ideologibygget och med dialog, inspiration och utbildning. Både nu och senare. Men jag kan inte alls engagera mig i det nödvändiga praktiska arbetet med att bilda partiet, samla in medel, bygga upp nätverken för information och för nominering och granskning av kandidater. Det arbetet inklusive personrekryteringen är den enda höga tröskeln för partiet, men om vi inte tillsammans kommer över den, så stannar hela projektet på idéplanet.

        Gilla

  19. Lennart Jonasson skriver:

    Några förslag: Skrota partistödet, presstödet, halvera kulturstödet, avskaffa SKL och ett antal myndigheter vars enda uppgift är att skambelägga svensken. Likvidera SVT som bolag och skapa ett nytt, vilande på konsekvensneutral grund. Förstatliga skolan, ändra lagstiftningen så att hemvärnet just kan värna hemmen. Sammalunda med försvaret.

    Flertalet läsare av denna blogg inser att ovanstående förslag är ett hårt slag i veka livet på det korporativistiska Sverige där starka särintressen (som för all del ofta tycker olika) tillsammans upprätthåller ett etablissemang som driver oss alla mot någon form av stup.

    Att bygga upp ett parti på traditionellt sätt ter sig ogörligt och onödigt i dessa internettider. Lär av Beppe Grillo i Italien vars parti blev störst i det senaste parlamentsvalet där röster värvades genom nätet (genom dialog, kunskap, trovärdighet, etc) samtidigt som partiet konsekvent ställde sig utanför italiensk gammelmedia.

    Gillad av 1 person

  20. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Helt korrekt tänkt Sixten.
    En god ide – motståndet mot omsorgsinvandringen – på den politiska marknaden, måste omfattas av flera politiska partier för att kunna bli lagstiftning och praktik.
    Du tänker rätt och försöker på ett konstruktivt sätt undvika borgarkrig och/ eller misär.
    Sverige har på ett radikalt sätt feminiserats så djupgående att kursomläggningen kommer att bli turbulent men dess nödvändighet ökar exponentiellt nu.
    Man kan luta sig tillbaka och se nationen går ner sig i en gigantisk oikofobisk vortex eller bjuda motstånd, knacka på styrhyttens dörr och begära inträde.
    MVH
    LEE

    Gilla

  21. Lennart Bengtsson skriver:

    Problemet med de svenska politiska partierna är att de är alldeles för lika. Dessutom är de mer eller mindre socialt radikala där staten reducerat medborgarnas roll till ett minimum. Det finns t ex idag inte längre ett parti med konservativa värderingar av ett slag som finns i andra europeiska länder.
    Flera av mina schweiziska kollegor klagar ibland på alla folkomröstningar med de vill inte vara utan dessa då de ger medborgarna ett inflytande som inte finns i Sverige där beslut tas över medborgarnas eller bättre undersåtarnas huvuden. I dessa händelserika dagar får man ibland intrycket att politiker med medias hjälp helst vill byta ut sina medborgare till något ännu fogligare.

    Vad Sverige behöver istället för ett nytt parti är en ny författning där man kan återställa de misstag som gjordes under Palme-regimen vilket minskade medborgarnas inflytande och skapade en politikerklass med alldeles för stort inflytande. Den gav också grunden till en radikal politik med risk för allvarliga misstag vilket vi ser otaliga exempel på idag inte minst inom skola och försvar. Det är inte sällan en stor fördel med en politik där ändringar sker långsamt och där makten är fördelad på ett sätt som är fallet i USA och Tyskland och till dels i Storbritannien och där radikala experiment inte kan drivas igenom över huvudet på medborgarna.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Lennart, jag håller med dig. Men när du skriver att vi inte behöver något nytt parti, utan en ny författning, förblir det ju ett rent önsketänkande. Vilka av dagens partier skulle ta initiativ till en ny författning? Dessutom skulle det ta mycket lång tid och ha ringa effekt. Våra grundlagar är redan nu urvattnade, negligerade, missbrukade.
      Visst behöver den ideologiska konservatismen lyftas fram i svensk samhällsdebatt, men på det praktiska planet – i verkligheten! – kan sannolikt inga större förändringar göras förrän efter en systemkollaps, vilket innebär otäcka scenarier.

      Gilla

      • Bo Hansson skriver:

        Sixten, det är riktigt att på kort sikt går det inte att göra särskilt mycket. Men på längre sikt så går det. Vad som går att göra på längre sikt beror på vilka beslut vi tar idag. Visst finns risken att en systemkollaps kan hinna inträffa innan ett nytt, liberalkonservativt har hunnit etablera sig som en maktfaktor. Det tar tid att bygga upp ett nytt parti – med ideologisk inriktning, partiprogram, kansli, organisation, medlemshantering, verksamhetsplan, finansiering, mediastrategi, m.m. Och det måste få ta tid för att bli hållbart – för att undvika den snabbt-upp-och-ner utveckling som NyD fick erfara.
        Borgerlig Framtid siktar på att komma in i riksdagen vid det allmänna valet 2018. Eventuella extraval innan dess kommer vi enbart se som uppvärmning.
        Således, även om systemet hinner kollapsa på vägen till 2018, kommer även en tid efter systemkollapsen. Då ska det nya partiet vara förberett att kunna ge de svar som allmänheten efterlyser och kunna träda in som en pålitlig maktfaktor i svensk politik.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Bo Hansson, jag önskar verkligen Borgerlig Framtid lycka till med uppbyggnaden. I det partiprojekt som jag har skisserat skulle vi noga studera BF:s erfarenheter och partiprogram och utan prestige ta till oss allt som kan fungera för landets bästa. Det viktigaste skulle vara att försöka rensa riksdagsbordet från allt som står i vägen för en vettig politik. De naturliga samtals- och samarbetspartnerna skulle alltså i första hand vara SD, BF, eventuella andra nya partier och eventuella utbrytare ur de sju tidigare styrande partierna.

        Gilla

  22. Göran Fredriksson skriver:

    ”Vad Sverige behöver istället för ett nytt parti är en ny författning där man kan återställa de misstag som gjordes under Palme-regimen vilket minskade medborgarnas inflytande och skapade en politikerklass med alldeles för stort inflytande.”

    För att maximera möjligheten att i tid åstadkomma en ökad väljarmakt och minska politikerklassens makt behövs en samverkan av väljare över blockgränsen. En förutsättning är att programmet enbart innehåller just den frågan och kanske också frågan om en ökad väljarmakt över politikernas förmåner och skattestödet till partierna. När målet är nått bör de valda avgå och partiet avvecklas eller ombildas. Mål kan vara att väljarna skall kunna överpröva beslut i riksdag, regering och centrala myndigheter genom beslutande folkomröstningar.

    Kloka människor med olika preferenser i andra frågor kan då samverka. De flesta bör vara sådana som har en egen karriär att falla tillbaka på eller ha karriären bakom sig för att inte misstänkas för att klamra sig fast vid uppdragen när resultat har uppnåtts.

    Politikerklassen kommer aldrig själv ta initiativ till att öka väljarnas makt. Väljarna ser längre än politikerklassen gör. Väljarna tänker på hur det skall bli i Sverige för deras efterkommande.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      På det politiska planet finns en mängd stora problem som inte går att avhjälpa på några få år: handlingskraftigt ledarskap, urvalet av politiker, väljarmakt, samhällskontraktets villkor och statens roll, välfärdskomplexets storlek, konflikterna till följd av mångkulturen, försvaret – polisen – rättsväsendet, förhållandet till EU, ekonomin, arbetsmarknaden, bostadsbyggandet. Även om det parlamentariska systemet behöver förändras förblir det en fråga bland många. Politiker och andra aktörer måste tvingas att ta itu med både de akuta och de långsiktiga problemen.

      Sedan finns ett antal ”mjuka” samhällsviktiga frågor och innehåll som också måste bearbetas, inte genom påtvingad värdegrundsfraseologi och politiskt färgad propaganda, utan genom fortlöpande dialog: familj, fostran, feminisering, frågor kring identitet och lojalitet, kulturkonflikter, nationalism, etnicitet, islam kontra kristendom eller ett sekulärt samhälle, skolutbildningens former och innehåll o s v. För detta skulle vi behöva t ex flera stora dialogstrukturer av typ flashback och på olika sätt bör politikerna också engageras i kommunikationen, men inte kunna styra den.

      Gilla

  23. Lennart Göranson skriver:

    Vilken politik skulle detta nya parti föra? Sixten Johansson skriver: ”Är det då vänster- eller högerideologi som gäller? Ingetdera! De mer än hundra kandidater som så småningom vaskas fram ska väljas in i riksdagen genom personval och det är just deras personliga kompetens, egenskaper och väljarkontakt som är partiets viktigaste resurs.” Det låter inte alls bra.

    Demokrati, som jag uppfattar begreppet, handlar om att väljarna ska ha inflytande över VAD staten ska göra, inte VEM som ska få statens makt in blanco. Förslaget känns som att köpa grisen i säcken.

    Bortsett från det håller jag helt med om att professionaliseringen av politikeryrket tillsammans med minskat medlemsinflytande i partierna är ett stort problem. Kanske KD-medlemmarnas revolt mot DÖ markerar en vändpunkt?

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Tyvärr upplever nog en klar majoritet av väljarna nu att de dels köper grisen i säcken vad gäller politiken, dels inte kan känna förtroende för de politiker som väljs. Speciellt gäller det ju alla riksdagsledamöter utanför partiledningarna och regeringen, alltså klart mer än 300 personer av de 349 som väljs, dvs hela knapptryckarkompaniet.

      Det är klart att Svenska Mentorpartiet också inför ett val skulle utmejsla en tydlig politisk viljeinriktning och åtgärdsförslag, som i den här krissituationen med nödvändighet skulle innebära smärtsamma nedskärningar. Vi skulle definitivt inte stryka väljarna medhårs eller försöka muta speciella grupper. Personvalet, det personliga förtroendet och dialogen med väljarna utgör grunden och förutsättningen för att detta skulle kunna lyckas.

      Gilla

  24. villvara_anonym skriver:

    ”Svenska Mentorpartiet” (smp) låter som en bra idé som Sixten föreslår. Men (som jag nämnde i en tidigare kommentar), hur kan detta politiska parti ha en chans när stämningen i Sverige är att kritiska synpunkter på invandringens (ekonomiska, sociala) effekter riskerar att betraktas som rasism eller kopplingar till rasism (asyl- och integrationspolitik är ju de viktigaste frågorna just nu)? Kommer någon att våga ställa upp som politiker i det nya partiet? Riskerar inte dessa personer social (offentlig, privat) uteslutning, att inte bli tagna på allvar?

    Till exempel, är det ett tecken på att kritik förtrycks, utesluts, när det bara är en(?) nationalekonom (Tino Sanandaji) som vågar kritisera de faktauppgifter om invandringen som förekommer i media? Min gissning är att han vågar eftersom han är invandrarsvensk, vilket skulle ge honom ett slags moraliskt alibi (hur kan en invandrarsvensk vara rasist?). Trots det har han ansetts ”fiska i grumligt vatten” (tror jag att jag har läst i media).

    Och, hur ska man förhålla sig till Luciaöverenskommelsen 1989 (som nyligen nämnts i debatten om flyktingarna från östra Afrika och Mellanöstern) där riksdagen begränsade (eller, stoppade, tror jag) flyktingströmmen från Östeuropa? Betraktas detta beslut, 25 år senare, som (kopplingar till) rasism? Har vår medmänsklighet mognat sedan dess? Vad anser Ingvar Carlsson själv i dag?

    Eller, kan Dick Erixon anses vara rasist när han nyligen skrev att ”[flykting]migrant” inte ska ha förtur i bostadskön? Jag undrar hur stämningen kommer att bli bland grannar. T.ex., kommer invandrarsvenskar (som kanske har varit i samma situation) att känna solidaritet eller inte?

    Om vi inte har en gemensam definition av rasism, hur ska då kritik kunna ges om invandringens effekter (ekonomiska, sociala) utan att kritiken uppfattas som rasism? Är jag den ende som har kommit fram till att detta är helt avgörande för debatten? Eftersom, det vid en viss definition kan vara rätt och riktigt att utesluta och fördöma åsikter och personer (exempelvis Dick Erixon ovan, eller t.o.m. Ingvar Carlsson?) — vid en annan definition är detta fördömande att betraktas som åsiktsförtryck och brist på verklighetsförankring.

    (Jag undrar vad framtida historiker kommer att skriva om denna tid? ”Till slut lyckades vi slå ned rasismen.” Eller, ”Åsiktsförtrycket hade sällan verklighetsförankring”.)

    Om man tycker att ens meningsmotståndare har en vedervärdig människosyn (rasistisk) kan man inte respektera denne, vilket omöjliggör samtal och debatt. Är det ett bra sätt att kämpa mot rasism? Eller är det uteslutning och åsiktsförtryck? Som någon uttryckte det: ”Ska politisk debatt i ett demokratiskt samhälle fungera måste man vara ömsesidigt övertygad om att motparten också strävar efter sanning”. Vems sanning, hur bedömer man den?

    Eftersom asyl- och integrationspolitik är de viktigaste frågorna just nu, undrar jag om det verkligen är rimligt att tro att detta nya parti kommer att betraktas utan misstankar om rasism? Kan det tänkas att det är invandrarsvenskarna som kommer att avgöra det genom att stödja partiet (hur kan en invandrarsvensk ha rasistiska åsikter, lösningar)? Om invandrarsvenskar själva får konkurrens av nya invandrare på bostads- och arbetsmarknaden, hur kommer de då att förhålla sig till detta? Att visa solidaritet och medmänsklighet? Eller, prioritera sig själva och familjen (det gör väl alla folk i alla länder)? Kommer de då att betraktas som osolidariska och brist på medmänsklighet (eftersom de inte kan vara rasister)? Det kan ju faktiskt bli så, otroligt nog, att invandrarsvenskar börjar (delvis) hålla med Sverigedemokraterna eller t.o.m. rösta på dem.

    Jag hoppas att Sixtens partiförslag blir verklighet.

    P.S.
    Jag ber om överseende med mitt uttryckssätt, formuleringar. Tack.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Ja, jag tror att krisinsikten just i dagarna har blivit så stark att en obesmittad, intressant aktör kan vända opinionen. Johan Hakelius beskriver fenomenet mycket träffande: ”När det som är suspekt plötsligt blir sunt förnuft”. (JH skriver tyvärr i det suspekta Aftonbladet, vars sunda förnuft vanligen är starkt retarderat om det alls utvecklas).

      Huvudproblemen är nog i stället dels rekryteringen av aktiva, som tvingas jobba ideellt, dels mångas bedömning att det redan kan vara för sent att vända utvecklingen, att det är lika bra att låta systemet krascha, att det är ett alltför otacksamt eller t o m omöjligt jobb att städa upp spillrorna och bygga ett fungerande samhälle igen.

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Tack, Affe, både för de vänliga och för de varnande orden – och framför allt för din egen outtröttliga insats!
        Du som på allvar överväger att sätta dig upp mot dem som behärskar media och har makten och resurserna ska inte räkna med att dagens motståndare fajtas hederligt som på gamla dar. Jobba anonymt i det längsta och minimera riskerna. Du kan bidra på många sätt. Lägg blåögdheten och barnatron i en vacker förvaringsbox och öva dig i att tänka i termer av djungel och överlevnad både för familjens del och för landets del.
        Men fast du mentalt måste göra dig tålig och träna dig i att kunna slå hårt när det behövs måste du behålla din mänsklighet och hålla ditt hjärta levande och varmt. Du får inte avhumanisera någon motståndare eller några som du ogillar, fast du kanske själv utmålas som ond undermänniska. Du har människans naturgivna rätt och skyldighet att försvara dig och de dina. Det finns många sätt att arbeta och många vägar som leder mot samma mål.

        Gilla

  25. Affe skriver:

    Kul att Sixten Johansson börjar skriva inlägg. Hans kloka kommentarer har varit en stor anledning för mig att titta in här.

    Tyvärr tror jag att många som skriver på denna sida har missat en viktig sak. De verkar fortfarande tro på att genom att hålla sig på ”den rätta sidan” så kommer det gå att påverka. De har gått på myten om att motståndet mot SD handlar om SD:s historia.

    Saken är den att många redan har försökt att gå den vägen. De blir, om de börjar anses vara ett hot, lika demoniserade och skandaliserade som SD, trots att de inte har några lik i garderoben.

    Detta har pågått länge. 1996 såg det ut så här i Expressen:

    Förmodligen finns redan mappen ”detgodasamhället” hos EXPO och liknande organisationer, där det samlas ”hat-material”. Det är så de jobbar. De ligger lågt under mycket lång tid, och väntar tills de har samlat ihop tillräckligt med material i form av lösryckta citat, för att sedan kunna avrätta vederbörande i en uthängning.

    ex.
    I inlägget ”Två asymmetriska verkligheter” skriver Patrik Engellau:

    ”Jag vet att Avpixlat är en rasist- och hatsajt…”.

    Efter kritik skriver Engellau i en kommentar:

    ”Flera har tagit mig i örat för det där. Det var ironiskt menat, vilket tydligen inte gick fram. Beklagar.”

    Detta kan mycket väl nu vara material i mappen hos EXPO. I en framtida eventuell uthängning av Patrik Engellau kommer ”Engellaus bekännelse att Avpixlat inte är en rasist- och hatsajt” att ställas vid sidan av andra lösryckta citat som är ”på gränsen”.

    Och i en framtida nystartad blogg av kloka personer, som tror på förnuftet och det goda samtalet, kommer de att noga akta sig för att associeras med Engellau. Han har ju visat sig vara på fel sida.

    Och så fortsätter det…

    Gillad av 1 person

  26. Pia Ribbhammar skriver:

    Spännande läsning Sixten. Med många bra kommentarer och idéer. Precis det du skissar på förverkligade jag tillsammans med två kloka och erfarna 55-plussare under senvåren. Vi kände stor uppgivenhet över DÖ, vanstyret och makthavarnas inkompetens och knåpade ihop ett partiprogram. Gå gärna in på vår hemsida Mittenpartiet.nu.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Tack, Pia! Nu har jag tittat lite på er hemsida och jag är mycket imponerad och glad! Det bästa jag hittills har sett! Så långt jag har hunnit skumläsa stämmer även den rent politiska inriktningen ganska väl överens med mina egna tankar och förmodligen med det mesta som har uttryckts av skribenterna och kommentatorerna här på Det Goda Samhället.
      Jag kommer att fortsätta att beskriva den centrala ideologin och strategierna bakom Svenska Mentorpartiet, därför att det här mentor- och dialogprojektet är mer anpassat till vår egen tid och kan ha mycket snabbare tillväxttakt än traditionellt partibyggande och partitänkande. Eftersom läget nu är akut skulle vi behöva börja påverka media och det politiska systemet snabbt. De närmaste månaderna får utvisa om projektet kan komma över tröskeln och få tillräcklig rörelseenergi. Sedan ser jag även andra sätt att arbeta och samordna alla kloka strävanden. Jag rekommenderar alla att gå in på hemsidan Mittenpartiet.nu!

      Gilla

    • kim skriver:

      Jag har nu läst Mittenpartiets partiprogram och delar Sixtens entusiasm. Det är definitivt en bra grund att stå på och jag tror att en stor del av svenska folket skulle känna sig hemma i de politiska målsättningarna. Bra jobbat, Pia Ribbhammar! Återkom gärna med fortlöpande information om hur arbetet med partiets uppbyggnad fortskrider.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.