Gästskribent Christopher Jarnvall: Jag samlar på människors historier

logo­DGSJag tycker om historia. Historien är livets läromästare. Jag har också samlat på människors historier. Människor som någon gång har flytt har berättat dem för mig. Eller så har jag har hört dem berättas för någon annan. En handlar om en polsk-judisk man jag kände en gång i tiden. Han kom utmärglad och utblottad till Sverige efter att ha plågats av nazisterna i Auschwitz. En annan historia handlar om den estnisk-svenska flickan som kom till Sverige 1944 efter flykten från den anstormande Röda Armén. Familjen hade lämnat allt till ryssarnas plundring. Den tredje handlar om den tyska kvinnan som flydde till Sverige från Dresden, sedan hennes hemstad hade jämnats med marken av bomber 1945. De kom till freden i Sverige, utan några ägodelar, de fick bo i baracker och de fick avlagda kläder, som svenska frivilliga hade skänkt.

Häromdagen fick jag ytterligare en historia. En assyrisk kvinna, som kom från Mellanöstern med sin familj för några decennier sedan. De var glada och tacksamma att få komma till Sverige och bli omhändertagna. Eftersom de var kristna, kändes det skönt att ha kommit till ett land där deras religion respekterades. Hon förstår inte vad Sverige håller på med idag, hon var besviken på de svenska politiker som ”säljer ut” vårt land och hon efterlyste mer av ödmjukhet hos dagens flyktingar inför de människor som tar emot dem.

Sedan fick jag ytterligare en historia till min samling. Från radio, där man intervjuade en bosnisk kvinna som berättade om den obehagliga upplevelse hon hade som barn, då hon och hennes familj kom som flyktingar och fick bo i tältläger bestående av militärtält. Hur obehagligt det var att tvingas återuppleva illusionen av det hon hade flytt ifrån. Den vänliga frivilligarbetaren, som också intervjuades, en dam som säkert lagt ned hundratals timmar på arbete med Röda Korset, vädjade försiktigt: Ja, men såg du inte också de röda korsen på tälten och de vänliga kvinnorna som delade ut leksaker till barnen? Nej, det hade inte den bosniska kvinnan något minne av. Visst, det medgav hon, allt var inte pest i tältlägret, men i stort sett handlade det om ett ovärdigt trauma.

Och journalisterna jamsade förstås med för att få en story. Och jag tänkte på den stackars välmenande hjälparbetaren. Hade hon inte kunnat få litet ”cred” för alla obetalda timmar hon lagt ned på att hjälpa denna bosniska familj och säkert många, många andra?! Nej, tydligen inte. Och inte duger tältläger till människor som – så har vi fått det framlagt – ”flyr för sina liv”. Själv har jag i det militära bott i tält sammantaget många månader av mitt liv. Det har varit olidligt med mygg eller 30-40 grader kallt ute. Men det har fungerat bra ändå…

Varför skriver jag om detta egentligen? Jo, för att jag börjar bli arg. Jag börjar tröttna. Lika stor respekt jag har för den judiske mannen som kom med två tomma händer och började arbeta och bygga på sitt nya hemland, eller den assyriska flickan som växte upp och blev svensk – lika låg tolerans har jag för bortskämda migranter som vägrar kliva av bussar vid den tillfälliga förläggningen eller folk som tycker att tältläger är ”ovärdiga” som bostäder. Flyr man för sitt liv, duger det nog.

Sverige är ett land som har byggts upp av människor som bor här och har verkat här i allt från några år till många generationer. Vi har alltid välkomnat duktigt folk som har kommit hit för att skapa sig en bättre tillvaro. Vi är ett välfärdsland tack vare att människor har jobbat och slitit hårt. Sverige är i första hand ett land för dessa människor. Sverige är ingen terapiavdelning för flyktingar från världens alla hörn. Här bor goda, generösa människor, men någonstans tar tålamodet slut.

Vi har blivit världens samvete, ”den humanitära stormakten”, världens tillflyktsort där vi delar ut vårt välstånd till vem som vill ha det. En experimentverkstad för politiker som vill förverkliga sig själva eller säkra en plats i FN, som struntar i de människor som betalar deras löner, jobbar ihop välståndet och ser till att landet fungerar. Jag är glad att vi fick hit kvinnan från det bombade Dresden en gång i tiden och jag är glad att den assyriska flickan någonstans från Mellanöstern kom hit och blev svensk. Men många andra kan jag vara utan.

Christopher Jarnvall är sedan många år verksam som skribent, ger ut böcker och nyhetsbrev samt jobbar med public affairs. Han samlar på människors historier – och hans tålamod håller på att tryta.

22 reaktioner på ”Gästskribent Christopher Jarnvall: Jag samlar på människors historier

  1. Einar skriver:

    Känner mig lite kluven efter att ha läst dagens tre inlägg om migrationen.
    En viss olust infinner sig. Förstår först inte varför. Men kommer efter en stund att tänka på hur media för några årtionden sedan egenmäktigt drev en slags egen flyktingpolitik, vid sidan om den politiskt fastslagna. Och man gjorde det genom att ta upp enskilda fall. Rubrikerna var ibland stora. Och löpsedlarna många. Media ställde höga politiker mot väggen. De emotionella vågorna drevs fram och gick höga. Det ena mer ömmande fallet efter det andra hamnade på löpsedlarna. Ont ställdes mot gott. Svart mot vitt. Och den dramaturgin drevs till sin spets i ett samhällsprogram med rubriken ”Striptease”, hos SVT. Och politikerna fick backa. De klarade inte av att försvara den politik riksdagen fattat beslut om. I en värld där allt var antingen gott eller ont, var det svårt att försvara sig. Journalister såg till att vi fick ett spår för människor in i Sverige vid sidan om den fastlagda politiken. Politikerna klarade inte av trycket. Svaret från politikerna blev att de delegerade ned besluten för enskilda ärende till tjänstemän och jurister. De ville inte få upp känsliga enskilda ärenden på sitt bord. De ville inte bli uthängda i media som onda, känslokalla människor. För de var ju bara vanliga människor med barn och familj, de också, om än makthavare.
    Någonstans här kapitulerad politikerna inför media. Vad vi fick var till stora delar en känslostyrd politik. De goda segrade mot de onda. Och där är vi nu.
    Den totala kapitulationen kan nog sammanfattas med orden ”Öppna era hjärtan”. Vad vi nu ser är delvis en effekt av denna känslostyrda politik. Vi har öppnat våra hjärtan så till den milda grad att vårt eget samhälle självt hotar att gå sönder. Det är nog därför jag känner mig så kluven, efter dagens läsning av Det Goda Samhället. Att man för politiska frågeställningar framåt enbart med hjälp av enskilda individer, som exempel. Det känns inte riktigt intellektuellt hederligt, på något sätt. Hur lätt är det inte då att tappa kontrollen över samhällsutvecklingen? Hur fel kan det inte bli när nästan enbart emotioner får sitta på förarplatsen, utan att något förnuft styr! Vart tog det gamla utrednings-sverige vägen? Där väl genomförda analyser banade väg för en klok politik? Som också försvarades. Det är nog därför jag får så motstridiga känslor, efter dagens läsning av Det Goda Samhället. Inläggen är helt emotionstyrda. Och vi vet vart den vägen kan leda till. Hjärta har vi alla. Men vad vi måste eftersträva är både hjärta och hjärna i förening. Det är just den kombinationen som också gör oss till människor. Min älskade hund styrs helt av emotioner. Vi människor är styrda av emotioner och ett korrigerande förnuft. Låt oss ta vara det, också när frågeställningarna rör migrationspolitiken. Dagens tre inlägg i ”Det Goda Samhälle” har därför lyckats beröra mig, fått mig att tänka efter. Och det tackar jag för. För det är ju det som är meningen.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Du har helt rätt i att man inte kan utforma bra politik med utgångspunkt i anekdoter och enskilda fall, som är desto mindre representativa ju mer uppseendeväckande de är. Men inte ens denna skarpa observation leder helt rätt.

      För närvarande spelar de individuella historierna och bakgrunderna ingen som helst roll och det finns ingen praktisk möjlighet att ändra på denna inriktning på myndighetsutövningen genom lagstiftning. Redan stiftade lagar är ju redan åsidosatta, så vi måste utgå ifrån att nya lagar kommer att gå samma öde till mötes. Den rätta utformingen av lagar och bestämmelser är i dagens läge inte rätt fokus för vårt intresse.

      Asyl. PUT och penningpung tilldelas i praktiken alla som kommer. Inga frågor ställs. Inga utredningar görs. Inga lagar tillämpas. Det är helt och hållet utanför sakfrågan att pladdra om de nya svenskarnas situation innan de anlände till sitt riktiga hemland och bestämmelseort.

      Gränsövergången är punkt noll. Allt som hände innan är utan betydelse. Så fungerar Sveriges flyktingmottagande.

      Gilla

  2. Kim skriver:

    Det senaste budet är att vi ska låna för att finansiera migrationsvågen. Vad gör man sedan, när lånet är spenderat och strömmen av människor fortsätter? Ökar på statsskulden ytterligare? Tältlägren ska vara en tillfällig lösning, enligt Löfvén. Så hur ser den långsiktiga lösningen ut? De som bjöds in till spektaklet ”Sverige tillsammans” 12/10 åkte dit för att få svar på hur problem ska lösas, men försågs med lite gospel istället. Regeringen har ingen plan och inga svar, vansinnet bara fortsätter medan de ansvariga låtsas att de vet vad de gör. Sverige är på väg att bryta ihop och ingen kommer i slutändan att tacka oss för det.

    Liked by 2 people

  3. tomas skriver:

    Det verkar som någon har tagit lagen i egna händer och vill få våra politiker att börja fatta vettiga beslut…
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21613738.ab
    We won’t save refugees by destroying our own country. Actually we can’t do what we like with this country. We inherited it from our parents and grandparents and we have a duty to hand it on to our children and grandchildren, preferably improved and certainly undamaged. It is one of the heaviest responsibilities we will ever have. We cannot just give it away to complete strangers on an impulse because it makes us feel good about ourselves. Peter Hithens i Dailymail 5/9 2015

    Liked by 2 people

  4. Aha skriver:

    Vid närmare eftertanke är det makalöst att etablessimanget utan större protester lyckas bestämma att vi ska bli en humanitär stormakt. Vi lever mitt i det nu och vi börjar besväras av konsekvenserna, men än är vi långt ifrån massrevolt.
    Skeendet har varit möjligt p.g.a att det tredje statsmakten undanhållit men också förskönat konsekvenserna. Tråkigast är dock att folk inte bryr sig att skaffa fakta, att man okritiskt sväljer det som kommer från tredje statsmakten och från politikerna. Många tror t.ex. på Löfven.när han säger att vi behöver invandringen, att den är bra för Sverige. När det sägs borde folk kunna ställa det mot hög invandrararbetslöshet och hög kriminalitet samt mot alla problematiska förorter.
    En liten överdlagsberäkning av 1/2 milj arbetslösa invandrare som kostar 100 000 kr per år att försörja ger en årlig kostnad på 50 miljarder .
    Detta borde få folk att ifrågasätta Löfvens lögner, men så sker inte.

    Svenska folkets politiska medvetenhet är helt enkelt dåligt, närmast uruselt.

    Liked by 2 people

  5. Jonas Bohman skriver:

    Nä, jag har också tröttnat på att gå och slita och betala höga skatter, för att våra politiker skall ge bort allt välstånd till människor som med största sannolikhet aldrig kommer att bidra till det gemensamma. Går i funderingar på att söka mig till annat nordiskt land, och börja skatta där istället, och förhoppningsvis få någon återbäring. Är jag landsförrädare? Hur tänker ni andra läsare/krönikörer?

    Liked by 2 people

    • Anders Lindfors skriver:

      Min son och sambo avser flytta till Norge direkt efter förestående examen då de har mycket gångbara utbildningar. En av döttrarna står i begrepp att ändra tilltalsdopnamnet för att det skall vara mer internationellt gångbart. För eget vidkommande försöker jag göra rationella riskbedömningar rörande dubbelbeskattningsavtal etc. Det är nämligen en hög kostnad associerad med att flytta mitt i livet med tanke på alla skattemedel som pumpats in i det svenska systemet. Under prognosen att dessa medel i alla fall är försnillade blir ju beslutsprocessen lättare. Sjukförsäkringsfrågan vid allvarlig sjukdom är dock ett frågetecken, speciellt visavi anglosaxiska länder. Det utgör en ödets ironi att vi återvände till Sverige efter utlandsboende för att vi ville att barnen skulle bli svenska. Nu finns det ett dock mycket stort egenvärde i att flytta för att undvika att tvingas finansiera landets undergång. De enda som är betjänta av detta är afghanska män vilka INTE kommer att tacka för gjorda uppoffringar. Mina döttrar ligger för övrigt i det åldersspann där vi kommer kunna förvänta oss 2-3 män på varje kvinna samt där en stor del av männen kommer direkt från förmedeltida kulturer med tillhörande kvinnosyn.

      Gilla

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Det är inte landsförräderi när landets ledning är folkfiender i ordets sanna bemärkelse; det är envar svensks hävdvunna rätt att hålla på sitt och inte släppa ifrån sig mer än han finner makten förtjänar.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, lärare

      Gilla

  6. thomas pettersson skriver:

    Re: Jonas Bohman.
    Efter 38 år utomlands i olika europeiska länder funderade vi på var skulle vi (svensk/tysk familj med stor kärlek till Sverige) vilja bo?
    Efter ingående diskussioner insåg vi att det vackra Sverige med den inriktning av skattetryck/ offentligt slöseri med vidhängande oseriösa politiker & självföraktande politik som ses idag inte är vad vi ville ha för den tredje delen av livet.
    Vi valde ett annat land och ser oss inte som landsförrädare på något sätt för att vi inte vill deltaga i ett kollektivt självmord .

    Liked by 1 person

  7. MartinBohman skriver:

    Det jag får ut av berättelserna ovan är att det är acceptabelt att ta emot ett litet antal flyktingar från länder i vår omedelbara närhet — som med kvinnan från det utbombade Dresden 1945.

    Däremot har vi ingen anledning att ta emot miljontals människor från länder långt borta, som dessutom bär med sig en främmande kultur som är oförenlig med våra egna värderingar om demokrati och jämställhet. Dessa människor bör stanna i länder i deras egen omedelbara närhet, där det råder en kultur som liknar deras egen!

    Flera av de mycket rika arabiska oljeländerna i Syriens närhet tar tex, inte emot EN ENDA flykting. Jag ser inte att någon av de talrika agenda-journalisterna på vänsterkanten ondgör sig över detta faktum.

    Sveriges regelverk för att ta emot asylsökande går för övrigt långt utöver vad som skulle krävas enligt FN:s regler. Om Mig-verket strikt tillämpade enbart FN-reglerna skulle ungefär NIO av TIO ansökningar avslås!

    Detta var vad som hände Luciadagen 1989 — det såkallade ”Luciabeslutet”. Då var anstormningen av asylsökande så stor (fast bara en liten bråkdel av vad den är idag) — att regeringen beslutade att enbart ta emot ”FN-flyktingar” och personer med ”särskilt starka skyddsbehov”.

    Ett liknande beslut kunde tas nu, för att stoppa det totalt okontrollerade inflöde av migranter som redan börjar leda till rent kaos. Men regeringen Löfvén uppvisar en fullständig handlingsförlamning.

    Det verkar viktigare för statsministern att hålla sig väl med en liten högröstad minoritet av invandringsfanatiker i MP än att rädda Sverige från kollaps.

    Gilla

  8. Sixten Johansson skriver:

    Till Jonas Bohman (och andra): På den utmärkta bloggen ”En mensans betraktelser” finns serien ”Emigrera?” Den och de många kommentarerna ger mycket att fundera på.

    Själv är jag pensionär, vi bor i Sverige, men är mycket Finlandscentrerade, har mer än en fot på vardera sidan av gränsen. Jag skulle gärna vilja inspirera till ett politiskt räddningsprojekt för Sverige, men är kluven till om det verkligen kan samla en tillräckligt stor aktiv kärna.

    För ett par månader sedan såg vi tydligt att det även i Finland finns en skrämmande utbredd infantilisering av svensk typ och de två stora partierna i vänstern samt facken bedrev en totalt ansvarslös, populistisk politik för att sabotera de tre regeringspartiernas försök att sanera ekonomin och hantera migrationsströmmen. Jag tänker då att med mina svenska erfarenheter skulle jag kanske kunna göra lite mer nytta där än i Sverige.

    Jag misstänker att Norge har liknande problem, men ingenstans är åsiktsklimatet och politiken så inskränkta, verklighetsfrämmande och förljugna som i Sverige.

    Att lämna ett hemland är som att bryta med en livskamrat – man väger, måste förr eller senare välja, vet inte om man gör rätt eller fel. Och ska man välja för barnens skull eller för sin egen?

    Liked by 1 person

  9. Christopher Jarnvall skriver:

    Tack för era synpunkter. Till dig som funderar på att flytta: Det står var och en fritt att göra det – som migrationsvågen vittnar om. Men Sverige behöver bra folk. Själv tänker jag stanna och kämpa för Sverige, för detta är mitt land.

    Liked by 1 person

    • Einar skriver:

      Du skriver; ”Men Sverige behöver bra folk. Själv tänker jag stanna och kämpa för Sverige, för detta är mitt land”.

      Man kan också vända på det hela; De länder man flyr ifrån, och som inte befinner sig i krig, behöver sina unga människor. De behövs för att bygg upp sina egna länders infrastruktur, utbildningsväsen, sjukvård och företag. Elakt kan man säga, att från dessa länder, stjäl Sverige just nu deras humankapital, och därmed deras framtid.
      Vi berövar dem de händer och intellektuella kapital som så väl behöv, för sin återhämtning. Hur solidariskt och klokt är det? Vem sviker vem?

      Gilla

  10. Gösta Johnsson skriver:

    Bra skrivet-och rutet -man behöver tänka efter hur det har varit för en själv och jag har samma erfarenheter från militärlivet när jag gjorde ”lumpen” åren 1959-60.
    Att Sverige har blivit ett så kluvet land får man nog tillskriva den förra regering om och tyvärr fortsätter politiken på samma sätt med nuvarande. Men allt eftersom börjar alltfler medborgare vakna och trycka på för att sätta stopp för det pågående sönderfallet av samhällsstrukturerna..

    Gilla

  11. Bo W skriver:

    Vore det så att asylsökarna verkligen flydde hals över huvud till Sverige undan vinande kulor för att rädda sina liv finner jag det illustrativt, att ”räddade överlevare” mig veterligen aldrig har genomfört någon kollektiv tackmanifestation till det svenska folket. Vore de verkliga flyktingar borde tankar om tacksamhet komma som en självklarhet när de väl har räddat sina liv. Såvida vi talar om civiliserade människor kan jag inte tolka deras gnällande och uteblivna tack som annat än att vi talar om lycksökande migranter.

    Gilla

  12. Fredrik S skriver:

    Det som är lite märkligt är svenskar berömmer sig själva och Sverige för att man tog emot flyktingar efter andra världskriget är att svenskar så gärna ”glömmer” och så sällan vill tala om Sveriges mörka förflutna under just andra världskriget och 30-talet. Sverige var en av Hitlers viktigaste samarbetspartners och den viktigaster råvaruleverantören till den nazityska krigsindustrin som Sverige tjänade enorma pengar på och som gjorde Sverige till ett mycket rikare land. Allt detta medan större delen av Europa förblödde och krigshärjades, något som Sverige bidrog till och blev rikare på. Sverige var krigsprofitör i stor skala och det var man genom att hjälpa Hitler mycket mer än vad som var nödvändigt för att hålla Sverige utanför kriget. På 30-talet var Sverige dessutom ett av de värsta länderna i Europa när det gällde att hindra judiska flyktingar att få en fristad. Det är självklart att Sverige sedan måste ta emot flyktingar från det Europa som hade krigshärjats och där Sverige genom sitt mycket lönsamma samarbete med Hitler indirekt hade bidragit till denna förödelse – och blivit mycket rikare på kuppen ! Det finns ingen anledning för svenskar att berömma sig själva för dessa insatser efter kriget och man kan lite tillspetsat säga att Sverige kunde bygga sin välfärdsstat på andra europeisk länders elände. Det var till stor del på grund av det lönsamma samarbetet med Hitler som Sverige kunde bygga sin välfärdsstat efter kriget och det hade varit direktskamligt om Sverige inte hade tagit emot flyktingar från krigshärjade europeiska länder. Det finns alltså ingen anledning till självberöm för detta och det märks att Sverige inte har gjort upp med sitt förflutna. Ursäkta dessa hårda ord från en invånare i Sverige med utländsk bakgrund, men det måste sägas,

    Gilla

    • Einar skriver:

      Det du nämner om Sverige är också till stora delar giltigt för USA.
      Deras krigsindustri gick på högvarv när kriget var slut. Inga ruiner fanns.
      Allt var intakt. De kunde relativt snabbt rikta in sig på ett konsumtionssamhälles produktion. De fick en flygande start. Inget av detta gällde Europa, Sovjetunionen eller Japan.

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Kommentarerna om svenskarnas agerande under andra världskriget har ingen som helst relevans för dagens invandringsdebatt och ger den heller inget perspektiv.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det är lätt för dig att sitta med facit i hand i förmodad trygghet från världens starkaste krigsmakter och peka finger. Några fakta för du inte fram, och någon relevans för vare sig artikeln som den hänger på eller den debatt i bredare mening artikeln är ett inlägg i har din epistel inte heller. Var vänlig att hålla dig till ämnet!

      Gilla

  13. Ingrid Clenman skriver:

    Med permanent uppehållstillstånd i Kanada får man 100 % fri sjukvård. Inga avgifter alls. Du kan välja dina läkarspecialister själv och gå till samma när helst du behöver. Skatterna är mycket lägre än i Sverige, särskilt om man undviker Quebec, där man också måste kunna tala franska. Trots det kommer det regelbundet hit (till Quebec) svenskar, som jag oftast träffar på grund av mitt yrke. De lyckas alla skaffa sig arbete och de trivs. Vi har inga infantila politiker alls. Men invandringsprocessen är lång, minst ett år. Det ställs många krav på invandrare. Man måste klara sig själv från början.
    För övrigt har Fredrik S. helt rätt.

    Gilla

  14. Christopher Jarnvall skriver:

    Kul att så många hör av sig! Det finns många aspekter på detta ämne, historiska orättvisor, sådant vi och andra borde skämmas för. Så är det med alla länder. Icke desto mindre är Sverige i första hand till för dem som bor här. Om vi mår bra, kan vi också hjälpa andra. Men Sverige är inte i första hand ett mottagarland för flyktingar. Det är vårt hemland och skall framför allt fungera för oss som bor här.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.