Samvetsfrihet i vården borde vara en självklarhet

Birro, bild 2

Marcus Birro

En gång i tiden slogs vänstern för de utsatta, de marginaliserade, de som tog strid för sitt hjärtas innersta mening. Som jag uppskattade och respekterade den vänstern! Jag var i själva verket en del av den.

Att på allvar våga slåss för det egna samvetets rätt att få existera och finnas till var en självklarhet för dåtidens svenska vänsterrörelse. Men någonting har hänt. Tonen har svängt 180 grader. Den är numera grov och raljerande. Aftonbladet hade i dagarna en rubrik som löd: “Tokhögerns abortkamp är fullfjädrat rättshaveri”.

Hur reser man sig efter en sådan medveten och fruktansvärd käftsmäll? Tokhögern används för att få läsarna att dra på mungiporna. Ingen tar någon ur tokhögern på allvar. Och abortkamp? Vad betyder det?… Ett gäng galningar ur tokhögern (vilka det nu är) som springer runt med plakat med aborterade foster på och skriker sig hesa utanför sjukhusen? Och så detta med rättshaveri? Det är alltså så kallade foliehattar som vill förbjuda kvinnor från att genomgå abort? Idioter givetvis.

Det är ett djupt ohederligt sätt att bedriva kampanjjournalistik. För låt oss se vad det hela egentligen handlar om…

Som ett konkret led för att göra världen till en bättre plats infördes efter andra världskriget, den så kallade samvetsfriheten. Politiker från hela Europa och från olika politiska håll enades om att det egna samvetet, hjärtats röst, borde lyftas och få en ökad betydelse i en framtida, solidarisk värld. Politikerna insåg efter andra världskriget vikten av att låta samvetet ha en egen ventil och att det borde finnas ett sätt för människor att rådfråga sitt hjärta (en muskel som vänstern en gång slog vakt om) i samband med beslut, förordningar, lagar och handlanden. Man ville skapa utrymme för oliktänkande att kunna arbeta inom ett system utan att göra avkall på medmänskliga grundprinciper.

Samvetsfrihet är stadgad i Europakonventionen och Europakonventionen är svensk lag sedan 1995. I det specifika fallet handlar det om en rättegång i Jönköpings tingsrätt. Den har handlat om att barnmorskan Ellinor Grimmark blivit nekad arbete på tre sjukhus och dessutom blivit fråntagen sin studielön eftersom hon åberopat just samvetsfrihet i sitt yrke. Hon vill som barnmorska inte medverka vid aborter. Hon blev barnmorska för att hjälpa barn till den här världen och hennes samvete förbjuder henne att medverka vid aborter.

Det handlar alltså inte om att aborter inte blir genomförda. De blir genomförda. Det finns ingen risk att en kvinna som vill genomföra en abort inte för göra det på grund av att några extremt få barnmorskor vill följa sitt samvete. Låt oss vara väldigt tydliga på den här punkten. Aborträtten är inte hotad i det här landet. Ändå jagas Grimlund och hennes juridiska ombud med sedvanliga oförskämdheter, rena lögner och förtalskampanjer. Det är så förtvivlat smutsigt. Borde inte svensk vänsterrörelse istället rycka ut och med all kraft i världen applådera att det finns människor inuti tungrodda, stelbenta maskinerier som fortfarande har modet, kraften, orken och beslutsamheten att faktiskt följa sin övertygelse, att följa sitt hjärta?

I Italien är det en överväldigande del av barnmorskorna som inte vill medverka till abort men inte heller där är aborträtten av denna anledning hotad. I Sverige är det ytterst få av barnmorskorna som skulle åberopa denna samvetsfrihet men ändå jagas dessa människor av den politiskt korrekta vänstern med en hätskhet och en iver som är både obehaglig och skrämmande.

Är inte vänsterns mål att även dem som på allvar tycker olika och som är beredda att ta strid för sin rätt att tycka olika ska få göra det? Jag trodde “gilla olika” handlade om det. Jag hade tydligen fel. Samvetsfrihet i vården borde redan vara en given självklarhet, också i Sverige.

26 thoughts on “Samvetsfrihet i vården borde vara en självklarhet

  1. Lars Lind skriver:

    Personligen skulle jag inte klara av att medverka till fosterfördrivning. I Sverige finns ju människor som längtar att få adoptera .
    De flesta oönskade graviditeter beror på rent slarv……,.tillfälliga krogragg , man chansar , glömt ta p-piller , kondomer slut , man är lite full och hoppar i säng med en kompis ,osv…
    Alla * som trots allt genomför sin graviditet säger sig vara mycket glada för det när babyn väl är född .(* alla som jag träffat får jag tillägga)

    Gilla

  2. Jan W skriver:

    Det är självklart ett ämne som förtjänar en seriös diskussion. Har inte läst AB men har lätt att föreställa mig att detta inte sker där.

    Utgångspunkt. Abort är tillåtet i Sverige. Landstinget och därmed den nu aktuella kliniken är skyldiga att utföra aborter om kvinnan så önskar och indikationerna är uppfyllda.

    Vidare antar jag att aborter är en icke obetydlig del av verksamheten vid den aktuella kliniken samt (förstås) att kvinnan, låt oss kalla henne EG, i det aktuella fallet sökt ett jobb där medverkan i aborter ingår.

    Beroende på hur stor del av arbetet som antas utgöra medverkan vid aborter har jag förståelse för arbetsgivaren.
    Hen måste i så fall lägga över EGs tilltänkta arbetsuppgifter på hennes kolleger. Gissningsvis inte den populäraste arbetsuppgiften på den aktuella kliniken. Det skulle nog lätt kunna orsaka dålig stämning på arbetsplatsen. Inte minst om GE dessutom, inte helt otroligt, skulle ägna sig åt mission i ämnet.

    Nå, det kanske kan fungera bra en gång. Men vad gör arbetsgivaren när ytterligare en person söker jobb på samma premisser. Nån stans finns en gräns där kliniken får uppenbara svårigheter att utföra de uppgifter den är ålagd. Skall arbetsgivaren ha rätt att säga: OK samvetsnöd måste beaktas och vi kan anställa x personer som vägrar vissa uppgifter men för fler än så kan samvetsnöd inte beaktas.

    Vill också säga att det självklart är en helt annan sak om en arbetsgivare plötsligt avser att ändra innehållet i ett arbete, så att en arbetstagare helt plötsligt och oväntat tvingas att utföra arbete som strider mot dennes samvete.

    Jag har full förståelse för att det finns människor som inte vill medverka i en abort. Fast jag har svårt att se att det borde finnas en rättighet att söka och få ett arbete som man inte vill utföra.

    Vad gäller Europa konventionen så hade det förstås bidragit mer konstruktivt med åtminstone någon konkret hänvisning till hur den är tillämplig i det aktuella fallet.

    Vidare kan man ju fundera. Vi lever nu i ett mångkulturellt samhälle (enligt beslut av riksdagen om jag förstått rätt). Skall då, exempelvis, alla som hävdar att deras religion kräver ett visst handlande ha rätt att i enlighet med detta och den samvetsnöd det skulle innebära att bryta mot dessa föreskrifter ha rätt rätt att kräva att tilltänkta arbetsgivare, och inte bara dessa, anpassar sig därefter.

    Liked by 1 person

  3. MartinBohman skriver:

    En komplex fråga. Å ena sidan kan man ha förståelse för att denna barnmorska inte vill medverka vid aborter, men å andra sidan borde hon väl ha känt till att sådant kunde ingå i en barnmorskas yrkesroll?

    Och visst kan man anpassa arbetsuppgifterna för att passa henne — men vilka konsekvenser kan en sådan attityd få om den tillämpas konsekvent? Exempelvis finns det fall där en muslimsk snabbköpskassörska vägrat befatta sig med varor som är ”haram”, som alkohol och fläskkött. Vilka konsekvenser får det för arbetet? Kunden som kommer med ett paket fläskfärs får beskedet ”Nej du får byta kassa, jag kan inte stämpla in dethär!”

    Så, frågan är inte enkel — men självklart ska man respektera denna barnmorskas åsikt och inte sätta igång mediadrev mot henne.
    Tänk vilket j-la liv det skulle bli på vänstern om en fläskköttvägrande muslimsk kassörska skandaliserades på motsvarande sätt…! Då skulle det genast skrikas om ”islamofobi” osv.

    Gilla

  4. Fredrik S skriver:

    Nej, Marcus i ett sekulärt samhälle bedriver vi offentlig vård utan inblandning av religiösa normer. Någon som inte ställer upp på den vetenskapliga grundsynen och inte kan lämna sina religiösa eller vidskepliga föreställningar hemma utan har behov av att manifestera dem på jobbet har inget i vården att göra.
    Vi kan inte bygga vård på vidskepelse som att gud skickar ner en mänsklig själ i befruktningsögonblicket, eller vid kväkningen, och att ett kluster celler därför är heligt mänskligt liv! Människan är ingen ö och vad kan inte en rutten frukt i fruktskålen ställa till för skada?
    I ett sekulärt samhälle får man tro vad man vill men religionsfrihet innebär också att man bör slippa religionsutövning i det offentliga samhället och i synnerhet i den vård som diskuteras.
    Kan inte tro hålla sig på sin planhalva så kan kunskap/vetenskap hålla sig på sin!
    Hoppas din nästa krönika inte handlar om hur kreationism bör undervisas som en alternativ ‘teori’ till Darwinismen i svenska skolor!

    Gilla

    • Andersson L skriver:

      Du håller ju dig åtminstone till saklig argumentation. Det gör inte Aftonfnasket, som jag kallar nämnda snaskblaska. Jag tycker inte att den här artikeln handlar främst om rätten till samvetsfrihet utan om hur vänstern beter sig numera och jag uppfattar att Birro tycker att det är det som är stora problemet.

      Gilla

    • Per Löthgren skriver:

      Vad menas med den ”vetenskapliga grundsynen”? kan dylika föreställningar över huvud taget helt frigöras från värderingar och ideologier? Euthanasiprojektet i Tyskland under 30-talet eller tvångssteriliseringen i Sverige var också grundad på den s k ”vetenskapliga grundsynen”.
      Sant är att vården idag vilar på evidens och beprövad erfarenhet, men det är en erfarenhet som till vis del är situativ och historiskt bestämd.
      Att påstå att oskyldigt liv är skyddsvärt äger en allmängiltighet som nödvändigtvis inte behöver vara förankrat i en religiös eller ”vidskeplig” föreställning, utan i en människosyn som framhäver människans absoluta, okränkbara värde med rätten till liv (och frihet).
      Dessutom, vad för slags motsägelse skulle råda mellan ”evidens och beprövad erfarenhet” och samvetsfrihet?
      Tack Marcus, det var ett bra inlägg du skrev!

      Per L

      Gilla

  5. Jan W skriver:

    Dessutom. Den inledande krönikan tog endast upp aborter. Det kanske inte är den enda arbetsuppgiften i den diskuterade tjänsten som kan utgöra ett problem.

    För många kristna är preventivmedel otillåtet. Preventivmedelsrådgivning är en arbetsuppgift som mycket ofta ligger på barnmorskor. Skall EG ha rätt att avstå också från sådan, vilket gissningsvis ingår i den sökta tjänsten?

    Eller skall hon ha rätt att bedriva sådan i enlighet med egen övertygelse, även om det skulle gå emot klinikens riktlinjer för sådan rådgivning. Vissa preventivmetoder verkar ju, åtminstone delvis, genom att försvåra implantationen av det befruktade ägget i livmoderslemhinnan. En mekanism som skulle kunna beskrivas som ett avbrytande av ett liv. Vissa jämställer detta med abort.

    Gilla

  6. FM skriver:

    Det intressanta är att samma personer som attackerar Grimmark et Cie, sällan accepterar andra fall av krav från arbetsgivare.
    Vi har idag slöja till polisuniform (ingen mänsklig rättighet att bli polis).Turban på sikhisk busschaufför (gärna sikh men då kanske du ska avstå från att köra buss). Krav från sjuk- och tandsköterskor på att få ha långärmat i arbetet trots risk för infektionsspridning. mm mm
    Men sällan eller aldrig hör man från den s k vänstern något om detta.
    Jag vet inte hur det gick med den Uiguriska kvinnliga läkare som sökte asyl i Sverige bl a eftersom hon MOT SIN RELIGIÖSA ÖVERTYGELSE, av kinesiska myndigheter, tvingats utföra aborter. Vill minnas ett vanligt snyftreportage i SR om detta ihop med vanlig ”antirasistisk kamp”:
    http://sverigemotrasism.se/opinion/flyktingbloggen/2012/02/12/dansk-omansklighet/
    Funderar på var Grimmark ska söka asyl. Kanske Sten deGeer kan hjälpa till……
    Min amatörteologiska reflektion blir då: Starka religioner möter världens mest sekulariserade folk. Vi backar i ”kränkningsskräck” för allehanda fundamentalistiska tolkningar så fort de tillhör religiösa minoriteter i landet. Men då någon tillhörande en kristen rörelse åberopar något som är ganska naturligt i de flesta andra EU-länder slår vi bakut.

    Gilla

    • Maria M skriver:

      Hon kan flytta till Polen eller Irland, där behöver hon inte medverka till aborter.
      Där är aborter totalförbjudna med få undantag. Trots det driver en del frågan vidare, man vill också förbjuda aborter vid våldtäkt, incest och livshotande sjukdom.
      Eller, varför inte ta arbete på barnavårdscentralen? Eller barnsjukhus?
      Hos en barnläkare?
      Måste man arbeta på abortklinik?

      Gilla

    • Jan W skriver:

      Jo, det är lätt att föreställa sig att AB skulle ha tagit en annan ställning om en arbetssökande som tillhört en minoritetsgrupp hade ställt liknande krav.

      Fast denna typ av ärenden blir ju alltid en fråga om en avvägning mellan olika intressen. Jag (!), kan för att anknyta till inlägget ovan, inte se varför man inte skulle kunna köra buss iklädd turban. Exemplet med polisuniform är jag inte bekant med, men så mycket kan väl ändå sägas att en poliskvinnas uniform måste vara så beskaffad att det inte finns minsta tvivel om att hon är just polis.

      Vet att det förekommit diskussioner om dagispersonal (ev under utbildning) som krävt att de i arbetet skall kunna undvika att visa ansiktet för (främmande) män.

      Den som inte accepterar att riskera att möta någon man med naket ansikte måste ju i princip jämt, utom i hemmet, skyla ansiktet. Nåt annat förefaller inte praktiskt möjligt. Män kan ju varken förbjudas att jobba på eller besök en förskola. En sådan förskollärare skulle alltså mer eller mindre ständigt möta barnen maskerad. Det är helt klart orimligt. Frågan är om det ens vore rimligt om det endast handlade om att möta vuxna arbetskamrater.

      Gilla

  7. Göran Fredriksson skriver:

    Med en alltmer heterogen befolkning följer att önskemålen på välfärdstjänster blir alltmer olikartade. Både från dem som tar emot tjänsterna och dem som utför dessa. I just detta fall handlar det om en sjukvårdstjänst, men antalet sådana där önskemålen blir alltmer olikartade kommer att öka inom sjukvården men också inom övriga välfärdstjänster t.ex. äldreomsorg, barntillsyn, försörjningsstöd m.m. Att bara lösa en fråga åt gången, t.ex. den rubricerade, är orationellt.

    Som en följd av detta behöver stat och kommun sänka sina ambitioner och krav på skatter för att olika grupper inom det övriga samhället skall ges möjlighet att bedriva verksamhet som bättre svarar mot önskemålen inom resp. grupp och finansiera dessa genom medlemsavgifter. Det kan handla om att religiösa organisationer tar hand om sina medlemmar och finansierar detta genom sina medlemsavgifter, andra civila organisationer eller renodlade försäkringslösningar. Då bör såväl brukare som anställda ha större möjligheter att få sina önskemål tillgodosedda.

    Det bör även vara bra för t.ex. Svenska Kyrkan m.fl. som då åter kan bli mer relevant för sina medlemmar efter det att staten under 1900-talet har avlövat kyrkan det mesta som dagligen berör dess medlemmar. För dem som använder tjänsterna kan det bli en ny valfrihetsreform.

    Gilla

  8. Maria M skriver:

    Det är inte mänsklig rättighet att arbeta som barnmoska på en abortklinik.
    Samvetsfrihet leder helt fel. Vill man inte utföra aborter kan man ju välja ett annat yrke eller andra arbetsplatser. Hur vore det med att ge efter för Jehovas vittnen som inte accepterar blodtransfusioner att arbeta inom sjukvården, eller andra som vägrar vaccinera andra?
    Eller att en troende muslim som kassörska vägra sälja alkohol eller fläsk till kunderna?
    Om den egna tron förbjuder en att delta i en viss verksamhet, välj ett annat yrke eller ett annat jobb. Allt annat är oacceptabelt.
    Men Birro tycker innerst inne att alla aborter skall förbjudas, som i Polen, där antiabortrörelse hela tiden kämpar för totalförbud, utan undantag, även efter våldtäkter, incest eller om moders liv är i fara.

    Gilla

    • Staffan Wadström skriver:

      Trist att debatten förs på denna nivå. Abort handlar om att medvetet avliva en blivande människa, ett foster som vid sena aborter ofta är vid liv efter aborten. Detta är väl ändå något annat än en kassörska som inte vill sälja fläskkött etc.
      Jag tror de flesta barnmorskor känner stort obehag in för denna uppgift. Och det är väl inte bara kristna som har ett samvete, men denna känsla av rätt eller fel är olika stark hos olika människor. När vi hade allmän värnplikt var det många som vägra bara vapen. De fick då samvetsfrihet och placerades på annan tjänst. I de länder som har samvetsfrihet, t ex Norge, fungerar detta alldeles utmärkt. Inom yrket finns ju många olika typer av arbetsuppgifter så om viljan fannas vore det inget problem. I synnerhet inte i Sverige där den mesta BB-vården är starkt centraliserad med stora enheter.
      I Sverige finns en skriande brist på barnmorskor. Flera lämnar nu yrket och en del flyttar till Norge där man tas emot med öppna armar. Men där går också respekten för den enskilda människan före allehanda poltiska ideologier.

      Gilla

      • Peter skriver:

        Du kan inte jämföra värnplikten med ett yrkesval. Den första var ju just en plikt och inte ett fritt val, vilket det är att välja att studera till barnmorska. Om man nu ska prata om militärer och pacifism så vore det en bättre jämförelse om någon krävde att få vara yrkesmilitär men samtidigt också krävde att tjänsten skulle vara vapenfri. En sådan önskan tror jag de flesta skulle skratta åt. Likaså en person som vill vara brandman men inte vill släcka eld osv.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det är inte en mänsklig rättighet att en grupp andra människor skall sälja en tjänsten att utföra en abort. Bade köpandet och säljandet är i ett fritt samhälle saväl tillatna (”rättighet”) som frivilliga (”rättighet” igen, men i en annan bemärkelse). Man maste inte koka kaffe för att sköta bokföring och man maste inte utföra abort för att bista vid förlossning. Det är tva skilda uppgifter och ingen gudagivet paket.

      Gilla

  9. Hedvig skriver:

    Nej, nej, nej, Marcus Birro! Det här är nog första gången min åsikt går helt på tvärs med din.
    Vi ska göra allt vi kan för att värna vårt sekulärt demokratiska samhälle! Vi ska inte ge vika för några religiösa eller politiska påfund som strider mot de grundvärderingar vårt samhälle är uppbyggt på.

    Betänk att just vår sekulära demokrati ger OPTIMALT utrymme för olika tros- och politiska inriktningar att verka i Sverige.

    Gilla

  10. Rikard skriver:

    Hej.
    Backa bandet och tänk en gång till. Vilka religiösa övertygelser skall beredas undantag från arbetsuppgifter? Hur många medlemmar måste kulten ha? Hur länge skall den ha funnits? Med flera avgränsningsfrågor som direkt påvisar den diskriminerande godtyckligheten i ditt förslag. Egentligen behövs inga hypotetiska exempel men det kan ju vara kul:

    1. A:s religion förbjuder kroppskontakt med otrogna. den förbjuder även att otrogna tar del av de heliga reglerna förrän efter de har konverterat. Därför kräver A enligt samvetsparagrafen att inte behöva befinna sig på arbetsplatsen, eftersom A:s religionsfrihet då kränks.
    2. B:s tro kräver att vissa människor avlivas om de föds med skador på kroppen då detta bevisar föräldrarnas synd. Gäller samvetsfrihet för B?
    3. C:s kult hävdar att skador och sjukdomar är av det gudomliga skickat att pröva tron. Det är därför förbjudet med mediciner, sterila bandage etc.

    Och så vidare i all osmaklig oändlighet. Din tro, och vilka regler ur den du väljer att följa (för ingen troende väljer någonsin att följa regler som ger materiella nackdelar…) är din ensak, och bara din. antingen kan bara en kult existera, och otrogna måste då utrotas, eller så får vidskepelse och tron på spöken och besvärjelser vara en ensak. Vill man följa guden som massakrerar spädbarn för att de tillhör ‘fel’ folk så var så god.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare
    Ps. Det är Abrahams gud som avses fö. Tar du illa upp, fråga dig varför, och skänk en tanke till de egyptiska barnen i GT. Ds

    Gilla

  11. Anders L skriver:

    Samvetsfrihet kommer att införas i Sverige och på det stora hela kommer det vara en mycket positiv utveckling. Det handlar om en successiv förskjutning av etikens grund från det publika till det privata – staten kommer ha allt svårare att hölja en offentlig etik – och på vägen dit kommer mycket i det gamla enhetssamhället, såsom fackförbundens makt, att kraftigt försvagas. Vårdförbundet som gått ut så hårt i denna fråga eftersom de krampaktigt tror att abortmöjlighet kommer inskränkas kommer t.ex. att bli svagare.

    Vi kan bara hoppas att vi på vägen dit slipper höra de dåliga motargumenten, som fördummar debatten. Frågan ställs, ska ett Jehovas Vittne få lov att vägra blodtransfusioner? Svaret på den frågan är naturligtvis ja så länge som patientens hälsa inte hotas. Jobbar ett Jehovas Vittne exempelvis på ett jobb där mycket få blodtransfusioner utförs innebär detta inga problem. Jobbar vederbörande däremot som blodtransfusionist är det inte möjligt. Då får vederbörande vägra, men också acceptera att hen inte får jobbet.

    Men ingår då inte abort i barnmorskans uppgifter? Svaret är ju ja och nej. I vissa tjänster gör det det och i vissa tjänster inte. Fördelas det totala antalet aborter per år i Sverige (ca 40.000), varav de flesta sker hemma, på antalet barnmorskor (ca 8000) så förstår ett barn att massvis med barnmorsketjänster går alldeles utmärkt att inneha utan att aborter utförs. I det läget gillar jag tanken att statliga arbetsgivare som inte tycker om abortmotståndare – och därmed företräder en offentlig etik – tvingas ta hänsyn till deras åsikter.

    Gilla

  12. B skriver:

    Man måste ju kunna välja att arbeta som barnmorska även om man inte vill utföra aborter. Det är inte fråga om vilken arbetsvägran som helst.

    Gilla

  13. Andersson L skriver:

    Som jag ser det så handlar den här artikeln inte mest om rätt till samvetsfrihet utan mer om vad du har för syn på hur vänstern beter sig idag, en syn som jag delar helt och fullt.

    Gilla

  14. Fredrik S skriver:

    Den vänster jag respekterar är den som kämpade för att alla skulle behandlas lika. Ett exempel är Gustav Möller som vann fighten om att barnbidraget skulle vara generellt mot makarna Myrdahl som ansåg att det skulle vara en ‘grupprättighet’. Grupprättigheter och att människor ska behandlas ‘olika och för jämlikheten’ och med olika moraliska måttstockar är en postmodern återvändsgränd som vänster kört in i på senare tid.

    Gilla

  15. Lennart Göranson skriver:

    När man gör något utan ersättning, som en hobby, är det man själv som bestämmer vad man vill göra och vad man inte vill göra. När man gör något som andra betalar för är det beställaren som avgör, det är hans/hennes behov som måste styra. Man kan naturligtvis själv avgöra om man alls vill gå in i ett kontrakt där man ska utföra något mot ersättning. Passar det inte får man avstå. Men om man åtar sig att leverera mot ersättning får man nog finna sig i att det inte är de egna behoven utan beställarens som gäller.

    Det här är principen. Men i praktiken kan jag mycket väl förstå att man i det enskilda fallet kan ha visst utrymme för att jämka så att ingen ska hamna i samvetsnöd i onödan. Lite grann. När det går.

    Gilla

  16. Grad skriver:

    Har inte hunnit läsa igenom alla kommentarer, men ni som slår bakut för att Marcus’ motstånd skulle vara ”religiöst” gör det för enkelt för er. Det går faktiskt utmärkt att ur ett helt sekulärt perspektiv tycka abort vara problematiskt. Alla tycker vi det vara fel att släcka liv, och när ett liv skall anses ha uppstått finns det inget bättre sekulärt än religiöst svar på. Lagstiftningen är en pragmatisk kompromiss mellan att hinna upptäcka sin graviditet och dagens medicinska möjligheter att rädda för tidigt födda.

    Den etiska problematiken kring abort har var människa att taga ställning till — en eventuell religion är blott ett sätt att angripa frågan.

    Gilla

    • Hedvig skriver:

      Självklart innebär frågan om abort ett etiskt dilemma. Det tror jag att få, även sekulära personer, ifrågasätter.
      Därför har vi i Sverige sedan 1985 ett medicinetiskt råd, SMER, bestående av 10 medicinetiska experter och åtta politiker, som utreder svåra medicinska dilemman.

      http://www.smer.se/om-smer/

      Huvudfrågan i det här fallet, handlar om människovärde. När blir ett befruktat ägg en människa med fullt människovärde? SMER har – om jag minns rätt – pragmatiskt stannat vid att vi uppnår fullt människovärde, när vi som människofoster klarar av att överleva utanför moderlivet. En klok och välövervägd medicinetisk bedömning enligt min mening.

      Gilla

      • Anders skriver:

        Människovärde är ett mänskligt påhitt av samma religiösa karaktär – utan utan förankring i verkligheten – som begreppet ‘själ’. Det handlar om önsketänkande och feltänkande.

        Värdefull för vem? För vem har den hänsynslöse psykopaten ett värde? Enligt resonemanget ovan har han fullt människovärde eftersom han klarar att överleva utanför moderslivet. Han tillmäter måhända sitt eget liv värde (till skillnad från en svårt, sjuk och lidande människa).

        Varken ett 92-veckor eller 40-veckor gammalt människoliv överlever länge utan hjälp. Ett 40-veckor gammalt barn har vuxit sig för stor för att stanna kvar i moderslivet. Att anse att denna tidpunkt är mer avgörande än befruktningsögonblicket för livets människovärde/själ, måste vara en smaksak.

        Gilla

      • Staffan Wadström skriver:

        Nu handlade väl debatten om rätten till samvetsfrihet. Att gradera människoovärdet på det sätt som du beskriver låter obehagligt. De som fött egna barn, och följt fostrets utveckling ända fram till förlossningen, delar nog inte den synen att fostret saknar fullt värde. När man klarar att överleva utanför moderlivet, beror förstås mycket på vilka medicinska resurser som finns. Skulle alltså betyda ett stort mått av godtycke att värdera efter ett sådant kriterium. Ska barn som läggs i kuvös alltså sakna fullt människovärde?

        Jag tror faktiskt att en rätt till samvetsfrihet är önskvärd då det innebär dels att man respekterar enskildas etiska eller religiösa övertygelser, dels att man också främjar ett etiskt kritiskt förhållningssätt hos verksamma inom sjukvården.
        Vid en internationell jämförelse ser man att Sverige utmärker sig för sin negativa inställning till att låta vårdpersonal ta hänsyn till sitt samvete i arbetet.
        Frågan vi borde ställa oss är hur vi kan göra vården bättre. Historiskt har vi sett mycket konkreta exempel på hur anställda, av samvetsskäl och i strid med ledningens önskan, påtalat missförhållanden i vården (Lex Sarah, till exempel). Jag tror inte att vi genom att hindra, eller ändå värre, kasta ut, engagerade medarbetare leder till en bättre sjukvård.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s