Gästskribent Ronie Berggren: Israel är en del av väst

Häromdagen framkom att den judiske artisten Matisyahu portas från den spanska reggae-festivalen Rototom Sunsplash efter att ha vägrat skriva på ett erkännande av en palestinsk stat, ett krav den anti-israeliska BDS-rörelsen lyckats få in på festivalen. Detta är bara ett av flera exempel på hur en antisionistisk rörelse försöker isolera Israel från övriga västvärlden. BDS står för ”boycott”, ”divestment” och ”sanctions”.

Den europeiska civilisationen är byggd dels på arvet efter antiken, Grekland och Rom, och dels på den judisk-kristna traditionen. Det judiska ursprunget förenar alla kristna samfund. När Öst- och Västrom splittrades och när protestanter senare tog skilsmässa från den katolska västkyrkan, så fanns det judiska arvet kvar som den gemensamma grund som hindrade ett splittrat Europa från att helt slitas sönder.

Det är förstås ingen överdrift att hävda att både judar och kristna, under Europas historia, många gånger betonat skillnader snarare än likheter.

Men i vår tid, när såväl kristna som judar har fått en viss distans både till historien och till teologiska meningsskiljaktigheter, borde dock denna röda judiska tråd som gått genom hela Europas historia inte vara speciellt svår för någondera sida att se. Judarnas historia är Europas historia – och Europas historia har de senaste tvåtusen åren också varit judarnas historia.

Grekland och Rom, judendom och kristendom och den politiska liberalismens demokratiidéer har resulterat i en västerländsk civilisation som gjort världen bättre: västerländska idéer har skapat en stabil global världsordning och lyft en världsbefolkning ur historiens permanenta fattigdomstillstånd. Västvärldens tro på det individuella människovärdet har fått vida spridning. I Asien var under historien ett mänskligt liv föga mer värt än ett riskorn på fältet; i Afrika, i den muslimska världen och på många andra ställen på jorden existerade människor för att tjäna totalitära härskare och dessas idéer.

Kristendomen förde in tanken på ett grundläggande individuellt människovärde på ett globalt plan, något som sedan utvecklades också till konkreta politiska individuella rättigheter – bäst formulerade av Thomas Jefferson i den amerikanska självständighetsdeklarationen. Väst har ofta misslyckats med att leva upp till dessa ideal – men de har likväl alltid funnits där. Slaveri har existerat inom alla civilisationer, men bara i väst började denna institution kritiseras, för att sedan överges, tack vare vår tro på alla människors individuella värde.

Det är dessa ideal som skiljer västvärlden från andra civilisationer i historien och som utgör västvärldens stora bidrag till mänskligheten.

Mot denna västerländska ordning har många fiender rest sig. Under 1900-talet var nazism och kommunism den politiskt liberala världsordningens främsta utmanare. I det tjugoförsta århundradet kommer hotet från militant islam, en ideologi där människor delas in i troende och icke-troende och där människovärdet i grunden bara ges till de första.

Terrorattacken mot USA 2001 fick västvärlden att ta hotet från militant islam på allvar. Och mellan 2001 och 2011 ledde USA också ett aktivt globalt krig mot islamistisk terrorism, där man utifrån president George W. Bushs beskrivning, attackerade terroristerna där de levde och planerade, så att man skulle slippa konfrontera dem på sin egen hemmaplan.

Det kriget har USA nu – på grund av ett naivt transatlantiskt vänsterakademiskt tryck – trappat ner, och i det maktvakuum som uppstått både gror och konsolideras globala jihadiströrelser vars vision är ett anti-västligt islamiskt kalifat – ett styre i direkt motsats till västvärldens ideal.

Fronten i den västerländska kraftmätningen med militant islam ligger idag inte längre i Afghanistan eller Irak – utan i Israel.

Israel är en upplyst, liberal demokrati, mitt i ett i övrigt totalitärt Mellanöstern där de islamistiska rörelserna inte hymlar med att de vill tillintetgöra den judiska staten. Och till skillnad från Europa och USA som idag stoppar huvudet i sanden och tycker att kampen mot militant islam är alldeles för besvärlig, en kamp man trodde tog slut för hundra år sedan och inte räknade med att behöva utkämpa under det tjugoförsta århundradet, så har Israel aldrig haft något val. För dem har denna kamp nämligen dagligen handlat om deras egen existens.

Det har vi i Europa inte alltid trott på – trots de fyra stora krig som startats för att förinta nationen. Men idag, när de otaliga jihadiströrelserna expanderar, och visar sina globala ambitioner, i kombination med vår egen europeiska och amerikanska reträtt – står Israel kvar på frontlinjen.

Det är därför hög tid för oss att inse två saker: att Europas historia verkligen också varit judarnas historia. Och att Israels öde i vår tid också är vårt eget öde. I kraftmätningen med militant islam är Israel idag västvärldens yttersta utpost.

Ronie Berggren, USA-expert från Örnsköldsvik, leder bloggen och podcasten Amerikanska Nyhetsanalyser (usapol.blogspot.com). Han vill se starkare band mellan Europa och USA och en enad västvärld, mer inspirerad av amerikansk och brittisk politisk tradition, som kan stå upp för västerländska, demokratiska värden i en tid då totalitarismen gör framryckningar.

18 thoughts on “Gästskribent Ronie Berggren: Israel är en del av väst

  1. Anders skriver:

    Instämmer. Men tyvärr har ju många av de judiska organisationerna i Europa tillhört de ivrigaste förespråkarna för massinvandring och mångkultur, samtidigt som man, helt självklart, stått bakom Israel som en judisk stat. Tanken har nog varit att i ett multietiskt och multikulturellt Europa skulle assimileringstrycket minska och att det skulle bli lättare för judarna att bevara sin särart. Kalkylen har som bekant slagit fel, och nu står man ganska ensamma, utan några pålitliga bundsförvanter. Och med det allt starkare muslimska inflytandet i Europa, just som följd av massinvandringen, kommer Israel att bli alltmer politiskt isolerat.

    Gilla

    • Ingrid Clenman skriver:

      Anders, vilka judiska organisationer i Europa avser du in din kommentar? Massinvandring till vilket land är det frågan om då? Varför skulle massinvandring till t ex Sverige eller Frankrike gagna judar i dessa länder? Jag tror inte att judarna i Malmö, för att ta ett litet exempel, är positiva till massinvandringen i Sverige. Därför undrar jag vilka organisationer du menar.

      Gilla

    • Ingrid Clenman skriver:

      Anders, jag läste artikeln på länken du gav mig och vad jag såg inget om invandring, däremot om tolerans och antirasism. På tal om immigranter nämndes att integration är något av det viktigaste, och att immigranterna måste lära sig landets språk och respektera dess seder. Världlandet måste acceptera att det finns ett flertal kulturer i landet. Efter vad jag förstår handlar artikeln om tolerans inte immigration.

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Ingrid, det som Anders skrev (21 aug 19:20) verkar stämma, hur förvånande det än är. Ingen har lyckats förstå varför t ex Wolodarski med DN och Bonniermedia i allmänhet år efter år har förstorat upp hotet mot judarna från den obetydliga svenska nazismen och helt negligerat och mörkat det växande och ytterst farliga hotet från fundamentalistisk islam. Hur vackra ord man än använder är det ju verkligheten som gäller. Massor av intressant material om det här och mycket annat finns på Jan Millds blogg, janmilld.wordpress.com – man behöver inte alls dela hans egna bedömningar, för han ger föredömligt långa citat och bra källhänvisningar.

        Gilla

      • Observator skriver:

        Ingrid Clenman – detta fann jag på länken:

        Asked about the integration of Muslims and Arabs into European countries, Kwasniewski told the press, “Integration will be one of our most important focuses. But both sides must participate in this process. The host country must learn to embrace multiculturalism. But the immigrants must realize that they must learn the language of the host country and respect its customs.”

        Kwasniewski – tidigare polsk president och reformerad (?) kommunist – innehade delad ordförandeplats på det öppningsmöte som European Council on Tolerance and Reconciliation (ECTR) hade den 6 november 2008.

        Om Kwasniewskis förutsägelse “Integration will be one of our most important focuses” skall ha någon mening I en europeisk kontext, så måste den väl förutsätta en immigration, som är så stor att integration kommer att vara en stor europeisk angelägenhet. Vilket jag inte kan erinra mig att t. ex. flyktingarna från Ungernrevolten blev.

        Och varför säger Kwasniewski att vi måste lära oss att omfamna multikulturalism. Inte ens Tjeckien och Slovakien (som jag föreställer mig är lika olika som Sverige och Norge) kunde ju hålla samman i en statsbildning. Det finns väl idag inte rätt många konflikthärdar i världen, som inte är drivna eller har en stark komponent av inomstatliga etniska konflikter.

        Gilla

    • Lizette skriver:

      Israel som judisk stat innebär inte att icke-judar inte kan leva där, det finns araber, druser m.fl som har precis samma rättigheter och skyldigheter som den judiska befolkningen.

      Gilla

  2. Mirek Goldberg skriver:

    Ronnii Bergggren hänger inte med. Festivalarrangören har fått kalla fötter ändrat sig och beslutat att återigen bjuda in rapparen att uppträda. Frågan är om Matisyahu längre har lust att vara med. Beslutet är taget den 19 Augusti.

    UPDATE: The Rototom Sunsplash reggae festival has reversed its decision to cancel Matisyahu’s performance. It also apologized to the artist and issued a statement condemning discrimination and anti-Semitism.

    honestreporting.com/bds-may-regret-getting-matisyahu-banned-from-festival/?fb_comment_id=1020770987957055_1021131151254372&comment_id=1021131151254372#f261485ea4

    Gilla

  3. Ingrid Clenman skriver:

    Tack till Sixten och Observator, jag ska läsa och fundera lite mer. Jag tror att judar i Europa är väldigt rädda för att kritisera muslimer, hur mycket jihadister de än kan vara. De befinner sig i en mycket sårbar situation där de riskera att mördas av muslimer vad de än gör. Jag vet att situationen för judarna i Europa är prekär och på intet sätt liknar deras situation i Nordamerika. Kanada har den sista tiden haft en stor invandring av särskilt franska judar, speciellt i Quebec där jag bor. Det är bara en av de vågor av judiska flyktingar från Europa och Nordafrika som bosatt sig i landet. Kanada är ett multikulturellt land och det är alltid lättare att vara jude i ett sådant land än i ett som inte är det. Det är inte fråga om att ”bevara särarten” utan att kunna leva fritt som jude och utan att bli förföljda av icke-judar.

    Gilla

    • Observator skriver:

      Tack själv Ingrid Cleman. Bra att du tar dig en funderare. Jag funderar på hur det kan komma sig att vi förstår samma text på så totalt olika sätt. Du såg inget om invandring och jag såg stor invandring som en förutsättning för hela resonemanget i texten. Vem av oss är blind?

      Gilla

      • Ingrid Clenman skriver:

        Observator. Ordet ”invandring” förekommer inte i artikeln. Det talas om integration av invandrare. Integration är nödvändig för att undvika problem av den typ vi redan ser i liten skala i Sverige med no-go zoner och lokalt religiöst förtryck av kvinnor. Att därifrån dra slutsatsen att judar förespråkar massinvandring, tycker jag är märkligt. Jag begriper inte vad detta har med judar att göra. Det är bara en artikel under nyheter på en judisk webbplats, där det talas om en ny NGO, ECTR, som inte är någon judisk organisation. Vilka medlemmar den har står att läsa i artikeln. Om någon av medlemmarna är jude betyder det inte att organisationen är judisk. Om man tänker på det sättet skulle världen bli helt upp- och nervänd.

        Gilla

  4. Observator skriver:

    #Sixten Johansson 22 augusti, 2015 kl. 08:20

    Kan inte låta bli att återge detta färska exempel på Sverige-bashing i Dagens Nyheter:

    ”– Jag har själv sett hur illa Sverige fungerar när det gäller människor som kommer utifrån. Vi bor i ett land som på många sätt är fantastiskt, men inte alls så öppet som man gärna vill tro, säger Sarah McPhee.

    – Många utlandsfödda med hög utbildning får aldrig någon riktig chans att hitta kvalificerade jobb, vilket också minskar möjligheterna för deras barn. Språkkraven är ett hinder, samtidigt som det är helt förlegat att kräva validering av utländska examina på det sätt man nu gör. Bland svenskar finns också många negativa attityder som behöver förändras.”

    Den som uttalar sig är styrelseordförande i Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Hon tycker att det samhälle vi svenskar skapat skall förändras, så att det bättre passar de som inte gitter lära sig vårt språk. Och gör vi svenskar inte det, så är det inte nog med att vi inte ger ”nyanlända” någon riktig chans – vi straffar även deras barn.

    Om man är regelbunden läsare av Dagens Nyheter är det nog lätt att få uppfattningen att svenskarna är ett ont folk.

    Artikeln (http://www.dn.se/ekonomi/hogutbildade-utlandsfodda-far-ingen-riktig-chans-1/) är skriven av Johan Schück.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Ja, särskilt med tanke på DN:s stolta traditioner, ägarbakgrund och redaktionella sammansättning är det obegripligt att DN så ihärdigt har ägnat sig åt uppenbart skev både Sverigefientlig och Israelfientlig journalistik (Anita Goldman undantagen).

      Själv är jag finskugrisk till mer än hälften och jag vet ju att den förmenta toleransen mot invandrare var förljugen redan på 80-talet. Den förljugenheten har förbytts i realism bland vanligt folk, men blivit abnorm just hos de priviligierade tyckarna. Snart kräver de att varje ”EU-migrant”, ”flyktingbarn” och ännu inte inkvoterad berikare ska ha en personlig curlingvågbrytare med sig på varje skola och arbetsplats för att kunna berätta hur mycket hänsyn som måste tas och hur många attityder bland svenskarna som måste förändras.

      Livet är faktiskt inte ett duntäcke! Vad i herrans namn ska den vänta sig som flyttar till ett annat land? Alla dessa prinsessor som kräver sju madrasser och ändå får blåmärken av ärtan underst. All kunskap om andra språk och kulturer är guld värd för individen och samhället, men svenska språket och vår nationella sammanhållning är våra skadade, men dyrbara skatter, som vi alla kloka måste reparera och polera.

      Gilla

  5. Observator skriver:

    #Ingrid Clenman 22 augusti, 2015 06:38

    Det är helt riktigt att ordet ”invandring” inte förekommer i artikeln. Det är därför jag skriver att Kwasniewskis förutsägelse om integrationens betydelse förutsätter en stor immigration. Utan stor immigration bör väl inte integration bli en stor fråga. Resten av din replik till mig var nog avsedd för någon annan. Men rent allmänt kan man väl säga, att när det gäller att försöka finna ut varför någon uttalar sig på ett visst sätt, så kan ett strövtåg på nätet ge de mest oväntade inblickar om sammanhang man inte anade. Speciellt nu när man kan få översättningar från språk man inte behärskar. Det svenska resultatet av översättningen blir visserligen ibland ganska kaotiskt, men är ändå förvånansvärt ofta informativt om vilka diskussioner som pågår och vilka påståenden som görs. Detta gör att man sedan mer målinriktat kan söka information ur källor, vars tillförlitlighet man känner och vars språk man förstår.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s