En stor latte och tio rullar taggtråd, tack

helena

Helena Edlund

När en afghan ska bygga ett hus, så skaffar han först ett stycke mark att bygga huset på. Sedan bygger han en gigantisk mur runt hela tomten. När muren är klar, kröns den med en ansenlig mängd taggtråd. Som en törnekrona. En massiv port av järn monteras för att säkerställa att ingen tar sig in olovandes. Först därefter byggs själva huset – om det finns några pengar kvar att bygga för.

Lägg därtill att det ses som en självklarhet att varje afghansk man äger vapen, och det är lätt hänt för en besökare att associera ett afghanskt hem med en försvarsanläggning. Om man frågar afghanska kvinnorättsorganisationer så tjänar murarna, taggtråden och de massiva portarna dubbla syften. Hemmet är både fort och fängelse. Det håller objudna gäster ute och familjens kvinnor inne.

När jag var i Afghanistan tänkte jag en hel del på hur det måste påverka människor att växa upp och leva i ett samhälle där våldet är så självklart närvarande. Den trygghet de flesta av oss tar för given, var svår att finna.

Våldet var normaliserat. Oron var normaliserad.

Det talas mycket om just normalisering i Sverige idag, och visst pågår det en normalisering. Bland annat av våldet. När jag åkte genom de afghanska byarna hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att vi, inte ens fem år senare, skulle ha nått en punkt där jag vant mig vid att i princip dagligen mötas av rapporter om ännu ett sprängdåd, ännu en skottlossning eller ännu ett mord – i Sverige. En kort genomgång av dagens nyhetsflöde visar att ett dubbelmord inte toppar längre än något dygn. Sedan kommer nya skjutningar. Nya mord. Nya attentat.

Keep calm and carry on.

För den som drabbas av våldet är det en katastrof. En människa förlorar sitt liv, eller får sitt liv förstört. Närhelst våldet drabbar, bildas dessutom ringar på vattnet. Ringar av sorg, fruktan och oro som drabbar så många fler. Kanske kan man påstå att den ökade otrygghet som våldet för med sig är ett nästan lika stort problem som själva våldet? Även om vi inte går omkring med en ständig fruktan för att bli mördade eller våldtagna, så blir vi medvetna om våldets närvaro, och det har förändrat våra liv. Vi anpassar oss till det.

När jag bodde i Malmö kunde jag ibland vakna när sprängladdningarna detonerade i centrum, bara för att vända mig om och konstatera att det inte drabbade mig. Ännu. Vänner till mig som bodde i andra delar av staden, hade för länge sedan förbjudit sina barn att leka på gården eller gå ensamma till bussen. Någon lämnade aldrig hemmet utan en burk insmugglad pepparsprej i fickan, en annan gick aldrig ut kvällstid utan en gigantisk ficklampa av lättmetall i ryggsäcken. ”Den räknas inte som vapen, men…”

Hur har det kunnat bli så här?

År 1993 publicerades boken Det sovande folket, skriven av dåvarande ordförande för Moderata Ungdomsförbundet Fredrik Reinfeldt (boken går att ladda ner gratis som pdf här). I sin bok kallade Reinfeldt bland annat svenskarna för ”mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd”. Boken var ett brandtal för införandet av den så kallade nattväktarstaten, det vill säga att statens uppgifter bör vara begränsade till det minimum som krävs för att upprätthålla lag och ordning i samhället.

Det tycks som om vår före detta statsminister lyckades över förväntan. Mindre än ett år efter det att Fredrik Reinfeldt lämnat posten som statsminister kan staten inte ens uppfylla nattväktarstatens blygsamma krav.

Idag går det knappast att dra någon annan slutsats än denna: Staten klarar inte längre av att upprätthålla lag och ordning i samhället. Olika regeringar har under decennier decimerat Sveriges försvarsmakt till en nivå där den inte längre kan skydda landets befolkning från yttre hot i form av militära angrep. Nu börjar det gå upp för svenskarna att staten inte heller kan skydda dem från inre hot.

Så börjar vi fundera. Om staten inte längre kan skydda mig och min familj, så måste jag ju göra det själv? När människor väl har dragit den slutsatsen, händer det saker.

Kanske avstår vi från att jogga ensamma i elljusspåret eller sova med öppet fönster. Men beredskapen tar sig även andra uttryck. Skytteklubbar har redan rapporterat om ett ökat intresse för verksamheten. Allt fler tar jägarexamen. Medborgargarden patrullerar redan landsbygden i avsaknad av polisiär närvaro. Det är kö till självförsvarskurser för tjejer och det skulle inte förvåna mig om kennlar som föder upp exempelvis schäfer, rottweiler eller dobermann redan har märkt av ett ökat intresse för sina valpar.

Samhället förändras. I grunden. Och vi med det.

I mina mörkaste stunder funderar jag på hur lång tid det tar innan vi gömmer våra röda stugor bakom murar krönta av taggtråd. Som törnekronor. Idag ter det sig måhända som en dystopi, men om tio år? Om fem år?

När kommer det betraktas som fullständigt normalt att be om en stor latte och tio rullar taggtråd?

26 reaktioner på ”En stor latte och tio rullar taggtråd, tack

  1. Lisa skriver:

    Tyvärr är det ju så väldigt sant det du beskriver Helena. 😦
    Jag kan säga att efter att jag första gångerna fick höra spydiga kommentarer av sjalklädda kvinnor när de såg mitt kors och nu efter slakten på IKEA av två helt vanliga svenssons och mordförsöket på en svensk militär, så har mitt förtroende för rättsstaten sjunkit som en sten och jag har dagligen en oro för barnen.
    Det känns laddat att gå igenom centrum på vissa ställen pga att jag är synligt kristen, blickarna bränner och ofta hör jag mummel om allah när jag går förbi.
    Det är så tydligt att en del inte gillar oss kristna, ändå har jag inte gjort dem någonting.

    Varför har det blitt såhär?

    Gilla

    • lensof skriver:

      Jag har reagerat tvärtom
      Har inhandlat ett lite större och mer glänsande kors att ha om halsen. Detta bär jag med en stolt hållning och viker inte med blicken när någons ögon fastnar där. En markering men också en symbolhandling efter vad som skedde på asylförläggningen i Högsby och vad som sker med de kristna i mellanöstern.
      Min vilja att öppet ta ställning har ökat men mitt vapen är fortfarande fredligt.

      Gillad av 1 person

  2. BjörnS skriver:

    Träffande beskrivning. Lägg sedan till skolans sjunkande resultat, sjukvård som går på knäna osv. Staten har börjat riva samhällskontraktet och många av dess ledande företrädare tycks inte ens förstå detta. Eller, ännu värre, vill inte förstå…

    Gilla

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Tankeväckande. Det som dock är besynnerligt med Sverige är att man medvetet önskar skapa eller redan har skapat ett sådant otryggt och osäkert samhälle. I de flesta länder skulle man i stället bevara det positiva samhälle som man har. Den fråga som man ställer sig varför har det blivit så? Är det en pervers önskan att få det sämre som om detta skulle vara moraliskt bättre? Vad är det som driver den radikala ungdomen inte minst unga kvinnor med sina flammande blickar och upprörda röster?. Men om det tillåtes fortsätta så är vi kanske inte på väg mot ett afghanskt samhälle utan kanske mot ett amerikanskt där var och en förser sig med sina egna vapen till försvar mot inkräktare. Men till skillnad mot det amerikanska klarar inte Sverige heller förväntade yttre fiender då det svenska försvaret de facto också har upphört att fungera till annat än namnet.

    Gilla

  4. pappasvenpappasven skriver:

    Människor är väldigt anpassningsbara.
    Denna förmåga/egenskap osv borde kunna leda till kloka och bra ”saker”.
    Och har vi samma information och kunskap så drar vi, eller borde dra, samma slutsatser a.k.a. agerande.
    Det som faktiskt hänt under de senaste decennierna är att
    dels
    har aktörer med ”vinning”/”vinstintresse” pratat/agerat med kluven tunga
    dels
    har de som har som uppgift att ”gräva fram” och förmedla en sann bild av verkligheten inte gjort jobbet.
    Politiker, MSM, utbildningssystemet etc. har jobbat efter en ”hidden agenda” som den tysta majoriteten inte upptäckt förrän vi läser i facit!!!!
    Till servitrisen:”Fröken visst beställde jag isvatten MEN…… men detta är ju löjligt” fler och fler drabbas/berikas/inser verkligheten . .
    Tyvärr skulle även samhället styras med Plan-check-act-do och inte med ”What´s in it for me” kvartalsvis……

    Gilla

  5. J Persson skriver:

    Ett kravlöst samhälle blir ett helvete, vi är på god väg däråt.
    Det är krav och funktion i samhällssystemen som är adelsstämpeln på ett funktionellt samhälle.
    Det börjar med dig!

    Gilla

  6. Oscar Hjertqvist skriver:

    Sverige har numera blivit inte en nattväktarstat, där staten enbart sköter polis, försvar och rättsväsende, utan en nattvandrarstat. Staten ägnar sig åt allt UTOM polis, försvar och rättsväsende – det får vi (högbeskattade) i allt större utsträckning sköta själva genom nattvandrare, privata väktare, larmanläggningar och så vidare.

    Det här kommer att gå åt helvete!

    Gilla

  7. Kristian Grönqvist skriver:

    Det är bara att konstatera. Världen förändras och vi med den. Det svenska grundmurade trygga samhällle blickarammandet med konstapel Björk finns inte längre. Tll sorg för många. Utom de unga kvinnorna med flammande blickar och högljudd argumentation. Ofta MP.eller V. Vad det är, som föranlett denna metamorfos, trotsar min empiri och mitt förnuft. Men jag är gammal och förlegad och mina värderingar stenålders..

    Gilla

  8. Nils Nilsson skriver:

    Har bara mitt sommarhus kvar i Sverige, men är alltid tungt beväpnad när jag vistas där med fru och barnbarn. Jag kan inte acceptera att mina närmaste skall bli slaktade försvarslösa.

    Gilla

  9. PM Larsson skriver:

    Om staten inte fullgör sina skyldigheter gentemot oss medborgare så upphör våra skyldigheter gentemot staten. Så vi kan börja med skatterna! Finns ingen anledning att underhålla tjänstemanna adeln och politikerfrälset!

    Gilla

  10. Maria skriver:

    Ganska lustigt att svenska politiker hela tider läxar upp sina kolleger i andra länder för att ”ta ansvar”. Ta ansvar för vad? De tar ansvar för sina egna medborgare och behöver knappast svenska pekpinnar.
    Den moraliskt överlägsna humanitära supemakten missbukar hela tiden ”alla människors lika värdighet” frasen och delar ut helt absurda förmåner till hela världen…

    Gilla

  11. B skriver:

    Jag förstår verkligen att folk tar jägarexamen för att få ha vapen hemma. Vad gör man när det finns risk för att ens närmaste blir slaktade?
    Förfärligt också detta att kristna hotas. Jag känner ibland oro för att jag har låtit döpa mina barn, tänker att det kanske finns risk för att de någon gång i framtiden finns med i något register över människor som ska utrotas. Så tänkte jag inte för några år sedan, men så tänker jag nu. Sverige har verkligen förändrats och inte till det bättre. Blir glad över kommentatorn ovan som stolt bär sitt kristna kors. Än värre är det antagligen för judar, som ju flyr Sverige. Fasansfullt är vad det är.

    Gilla

  12. Rikard skriver:

    Hej.
    Det enda i din text jag vill opponera mig mot, är påståendet att staten inte kan. Formuleringen borde i mitt tycke vara ‘inte vill’. Resurser av allehanda slag finns att ta i bruk.

    Den som är dogmatiskt fixerad vid sin ståndpunkt (oavsett politisk eller religiös, skillnaden är en illusion) kan inte ändra sig efter fakta. Inte heller kan den söka fakta, endast bekräftelse. I den positionen befinner sig vår media-politiska härskarklass. Därmed är de låsta.

    Vad kan vi göra, inte bara för familj och fränder, utan även för folk och fosterland?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard. lärare

    Gilla

    • Jens Nobel skriver:

      Rikard. I svenskere kan gøre hvad vi danskere ikke vil indse. Stem alle de gamle siddende politikere ud af tinget og få nye ind. Gør de nye politikere ikke det I har stemt dem ind for, så stemdem ud igen ved næste valg.
      Husk dette alle svenskere. I er ved at miste jeres fædreland til dogmer som vores danske. Begå ikke vores fejl. Rejs jer og kæmp for hvad der er svensk. Og sk.. på dem der vil kritisere jer for det. Sverige er jeres land. Ikke frankrigs eller Tysklands eller Italiens eller noget andet land. Jeres. Lykke til.

      Gilla

  13. Hornavan-2015 skriver:

    Enligt BRÅ så mördas inte fler människor nu än tidigare, snarare tvärtom. Mindre än hundra människor per år, är hundra för mycket. Men våldet i samhället har inte ökat, enligt tillgänglig statistik.

    Gilla

  14. lilabarjeplog skriver:

    Enligt BRÅ mördas inte fler människor nu än tidigare. Ca 100 människor mördas varje år i Sverige, de flesta i hemmet av någon de känner. Det är naturligtvis 100 för många, men morden i Sverige ökar inte, snarare tvärt om, enligt tillgänglig statistik.

    Gilla

  15. Fritte skriver:

    Jag tror du missuppfattat ”nattväktarstat”. Det är inte en svag stat, utan en stat som satsar allt på inre och yttre försvar. I en nattväktarstat hade vi inte haft dessa problem.

    Gilla

  16. Per-Inge skriver:

    Välskrivet och mycket tänkvärt. Det är dags för oss etniska svenskar att stoppa den utvecklingen. Jag har läst att Afghanistan på sextiotalet var ett fredligt, relativt modernt, fast inte demokratiskt muslimskt land utan problem med talibaner och annan religiös extremism. Fastän landet består av olika minoriteter gick det på den tiden att leva där. Sovjetunionens invasion och tioåriga ockupationskrig gjorde definitivt slut på det.

    Gilla

  17. Ingegerd Folin skriver:

    Våra politiker tar inget ansvar, för de har inte fattat vad som händer i landet eller så blundar de för verkligheten.
    Jag tänker också på den organiserade brottsligheten. Tänk om det är så att flera höga tjänstemän eller politiker är hotade, mutade att inte agera. Vad vet jag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.