Poeterna är tråkiga

mohamed omar

Mohamed Omar

Det debatteras om varför så få är intresserade av svensk poesi. Det går tydligen bättre för de danska poeterna. Jag vet varför: svensk poesi är tråkig. Jag är poet, men undviker att gå och lyssna på andras uppläsningar. Jag blir nästan alltid besviken och ibland är det rent pinsamt. Någon står och mumlar med näsan i en bok. Inga leenden, ingen publikkontakt, inget engagemang.

Efter mina egna diktuppläsningar är en vanlig kommentar jag brukar få: ”Det här var bättre än jag förväntat mig”. Det är inte svårt att vara intressant när alla andra är så ointressanta. Men tyvärr får jag lida av poesins dåliga rykte. Jag har svårt att dra folk eftersom man tror att man ska bli tvungen att genomlida den där monotona, knappt hörbara rösten som mässar obegripligheter.

De tråkiga poeterna har förstört för hela skrået. Jag måste alltid förklara för människor att ”Jo, jag skriver poesi, men inte sån där skräp- och bluffpoesi som du förknippar med konstformen. Mina dikter är annorlunda. Du kommer att förstå dem. Du kommer att ha roligt.”

Tröskeln är hög.Bilden av poesin som tråkig och meningslös är vida spridd. Det drabbar oss som försöker skriva ordentligt och på riktigt. Ingen bluff. Men som sagt, jag klandrar inte dem som nobbar poesiuppläsningar. Jag tycker inte heller om dem. Med ytterst få undantag.

Redaktören för tidskriften Populär poesi skrev ett inlägg i den här debatten i Expressen. Han förklarar svenskens ointresse för poesi med att poeterna inte är intresserade av att få läsare. Jag är benägen att hålla med. Om man står med näsan i en bok och mumlar då skiter man i publiken.

Jag förstår inte varför man skriver om man inte vill ha läsare. Gör något annat! Jag som vill ha läsare, som skriver för att jag hoppas roa och beröra, blir lidande när skråets rykte förstörs. Lars Mikael Raattamaa, en av våra främsta inom gruppen obegripliga och tråkiga poeter, blev nyligen intervjuad i webbtidningen Kultwatch. Han sa att en av de ”konservativa författare” han läser med ”stor behållning” är Mohamed Omar. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om honom.

Med ”konservativ författare” menar han förmodligen någon som skriver på begriplig svenska. Jag kan acceptera att poesi är svårbegriplig om det finns något att begripa för den som orkar försöka.I många fall gör de inte det. Poeterna själva begriper inte.

17 reaktioner på ”Poeterna är tråkiga

  1. Lennart Bengtsson skriver:

    Tyvärr slutade jag läsa poesi för flera år sedan. Inte heller har jag mycket till övers för dagens svenska ”romaner” vilka mestadels består av bloddrypande kriminalhistorier. Men kanske detta beror på den dramatiska verkligheten som dikten har svårt att överträffa. Dessa berättelser vill vi dock helst läsa, inte minst de som blivit underkända av dagens censurapparat.

    Gilla

  2. resolut skriver:

    Likheten mellan poeter och politiker är påtaglig. Politikernas ointresse för vad väljarna tycker (dock inte av deras röster) beror på att politikerna själva har beslutat att de skall försörjas av skattebetalarna, oavsett vad politikerna presterar. Detta är lättbegripligt.

    Poeternas ointresse för om de har några läsare är däremot svårare att begripa. Kanske försörjs många poeter också av bidrag från skattebetalarna. De som gör det kommer nog fortfarande att mumla och vara ointresserade av att ha läsare utanför finkultureliten. Det är ju den som får politikerna att ösa skattebetalarnas pengar över de kulturyttringar som få vill betala frivilligt för.

    Gilla

  3. Bo Andersson skriver:

    Det skrivna ordet som form står idag tillbaka för berättandet med bilder. Det finns just ”roligare” sätt att ta in information genom än läsa text på vit sida. Oredigerad verklighet finns att tillgå hur enkelt som helst. Varför då läsa mångbottnad dikt?

    Gilla

    • Hans O skriver:

      Bra fråga, svaret kan vara Fantasi. Det krävs mer av träning och inlevelse i skriven text än i bild som serverar upplevelsen färdigtuggad och klar.

      Gilla

    • RV skriver:

      Ju fler bottnar ju bättre. Om de handlar om en bra bild :^) och om de handlar om en bra (dvs riktigt) poet. Minns en utländsk avancerad sak, vagt tyvärr. Grundformen bygger på ett repetitivt narrativ om ljuset och mörkret gestaltat med hjälp av Jesus och djävulen. Efter ett tag så gott som omärkligt nånstans i mitten börjar det svänga, de blir tvetydigt.. förvirrande. Tankarna börjar fara runt. Vem är ”jaget”? Vems är rösten egentligen?

      Gilla

  4. Ingrid Clenman skriver:

    Det låter sorgligt, mumlande tråkmånsar, usch. Jag googlade modern svensk poesi, hittade en webbplats ”Svenskadikter.com”, sökte moderna författare. Inte särskilt moderna för jag kände igen de flesta namnen från min skoltid och den är minsann inte modern längre. Ingen Mohamed Omar, bara en Omar Khayyam. Tiden har stannat upp på den webbplatsen. Bonniers ska visst ge ut en stor samling 2016 ”Svensk poesi”. Jag hittade ingen länk av intresse. Jag la till ditt namn och då kom det äntligen något modernt från 2000-talet. Av kommentarerna att döma är du ”det bästa som hänt svensk poesi på länge”. Så står det i nästan varje länk på första sidan. Under första halvan av 1900-talet fanns det fantastiska svenska poeter. Många dikter som vi läste i skolan kan jag fortfarande delvis utantill, omöjliga att glömma. ”Lyft dig på blodiga vingar, gamle rättfärdige gud, du som världar betvingar, du alla världars gud. Lyft dig ur blodiga redet …” oförglömlig.

    Gilla

  5. Kelmer skriver:

    Om den poesi du skriver har samma bett som det här inlägget finns det all anledning att söka fram och ta del av din produktion.

    Gilla

  6. JB skriver:

    Vad överhuvud taget är en poet
    Kan vara få som egentligen vet
    Något tråkigt, något mördande torrt och trist
    Ja, så kan det nog vara, visst
    Mässande djup ur blicklösa nunor
    Utan en endaste rad med fröjd
    Men poetissa kan ändå trots det för vissa
    Vara någon de inte vill missa

    (På skoj, bara på skoj,,,)

    Gilla

    • JB skriver:

      Usch, Mitt hastigt nedskrivna rimtrams, förvandlade poeter till – ting – (Någo-t tråkig-t!), när det var själva poeterna, och även deras alster i och för sig, som Muhamed Omar talade om. (Det märkliga är att jag på slutet i min tramsvers förvandlade poetissan till – någo-n, (alltså till person), vilket kan ses som märkligt och inkonsekvent, (ja, nästan obehagligt och mycket ovänligt…)..

      Här är en något förbättrad, och lite gladare och vänligare version, av rimmeriet..

      Vilka är överhuvud taget poeter
      Kan vara få som egentligen vet
      Några tråkiga, några mördande torra, trista
      Ja, så kan det nog vara, helt visst
      Mässande djup ur blicklösa nunor
      Utan en endaste rad att fröjda
      Men poetissor kan ändå trots det för en del
      Vara några som gör dem nöjda

      (Fortfarande endast på skoj, bara skoj…)

      … ….

      Gilla

  7. Markus Eriksson skriver:

    Jag har inte läst poesi sedan jag slutade skolan för 40 år sedan. Jag har dock hört några några poesiuppläsningar av sk. framstående poeter på senare år, men de har i mitt tycke bara varit rappakalja och inte givit något bestående intryck.

    Gilla

  8. Hanna skriver:

    Är inte alls insatt i svensk poesi. Möjligtvis av den anledningen du beskriver. Tycker ditt inlägg var underhållande. Cynsikt/svart humoristiskt på nåt vis. Vore kul om man fick ta del av din poesi.

    Gilla

  9. Bianca skriver:

    Jag älskar poesi; den har hjälpt mig genom många svårigheter! Skulle du kunna ge mig ett exempel på vem som passerar ditt nålsöga bland svenska poeter? Har gillar Kristina Lugn från första stund (trots hennes monotona uppläsningar), likaså allas vår Tomas Tranströmer. De är kanske inte så bra exempel eftersom de ju är populära numera! Raattamaa gallrade jag ut från bibl (hade aldrig lånats ut, sparade ett tunt ex bara för att…) Din poesi har jag heller inte läst! Har missat många nya de sista åren, tyvärr! Ge mig ett tips på din egen poesi (där du tycker att du verkligen lyckats!!)

    Gilla

  10. Lisbeth skriver:

    Vad är egentligen bra poesi? I min värld talar texten till mig. Direkt. Det ska inte behövas uppläsningar av författaren. Uppläsningar kan bli traumatiska både för författaren och lyssnarna. Det finns också möjligheten att någon annan person än författaren läser upp. Röst och vana krävs. Det finns fantastiska verk som tagit skada av just uppläsning. Att poesin har få läsare beror på att den litterära marknaden svämmar över av allt annat än poesi. Marknadsföring på nya vägar skulle behövas.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.