Att ta tjuren vid hornen

8-26-13_11971

Patrik Engellau

En sjuksköterska vid namn Mikael skrev två engagerade kommentarer till mina krönikor.

Jag bortser från en del i mina ögon tossiga uppfattningar – som att västvärldens framgångar skulle bero på vad vi utsatt andra folk för, exempelvis genom kolonialism – och koncentrerar mig på hans för oss alla besvärande huvudbudskap som är frågan hur vi i Sverige ska förhålla oss till andra människors lidanden, det må vara människor som ”ligger på en brits, inkontinenta för resten av livet, oförmögna att yttra ett ord, personer med både impressiv och expressiv afasi, människor som aldrig mer kan gå till ett jobb”, det må vara ”Mellanösterns alla flyktingar som hellre lever ett extremt hårt liv som papperslösa eller statslösa”. Han kunde också ha nämnt de romska tiggarna, vars situation och livsstil förfärar de flesta svenskar.

Den besvärliga fråga, som jag återkommande ställt på denna sida, är hur man som relativt välmående svensk ska förhålla sig till detta. För mer än en månad sedan skrev jag exempelvis ett hittills obesvarat öppet brev till Svenska kyrkan med begäran om andlig vägledning (https://detgodasamhallet.com/2015/05/17/oppet-brev-fran-en-medlem-i-svenska-kyrkan-med-begaran-om-att-kyrkan-matte-ge-andlig-vagledning/).

Min erfarenhet är att ingen vill ta den här tjuren vid hornen. I stället för att på ett seriöst sätt diskutera detta uppenbara etiska dilemma ägnar vi oss åt försök till skambelägganden (så som Mikael försöker skambelägga mig för att jag inte tycker världens lidande människor ska ha fri dragningsrätt på den svenska statskassan) respektive undanflykter (”när tiggarna skiter i barnens sandlådor har det gått för långt”).

Grundfrågan är vilket ansvar var och en av oss har för vår nästa. Det är en alldeles för betydelsefull fråga för att sopas under mattan, vilket vi hela tiden gör. Jag har funderat lite på det där och kommit fram till att det inte finns något enkelt svar (om nu någon hade trott det), se till exempel http://patrikengellau.com/2015/01/08/bor-det-finnas-granser-for-manniskans-godhet/.

Jag har preliminärt och tills någon presterar ett bättre svar kommit fram till att det finns tre hållbara attityder.

Den första är Jesu uppfattning om att man ska älska sin nästa som sig själv och göra allt – allt! – för nästan. Om man så bara har en krona kvar ska den offras om nästan är hungrig. Jesus menade faktiskt det, jag vet vad jag talar om, för jag har läst boken. Tänk på historien om änkans skärv.

Jesu budskap är naturligtvis extremt och ingenting som kyrkan brytt sig om under årtusendena. (Om detta varit kyrkans förkunnelse hade den snart förlorat sina medlemmar.)

Det andra hållbara synsättet är Koranens. En av islams fem pelare är zakat, allmosan, som årligen ska uppgå till någon persons förmögenhet. Den som väl erlagt sin zakat har gjort allt som kan begäras och behöver inte besvära sig om det så ligger en lidande framför hans ytterdörr.

Det intressanta är att Sverige av tradition tillämpat en variant av zakat-metoden. Svenska staten sätter av en procent av bruttonationalprodukten till att avhjälpa lidanden utanför Sveriges gränser. Vi har länge varit väldigt stolta över det, för inget annat land har gjort motsvarande uppoffring. Vad som nu inträffat är att enprocentsgränsen helt övergetts eftersom de lidande kommer hit och klappar på porten medan Sverige står handfallet och inte vet hur det ska förhålla sig (vilket är just skälet till att vi behöver den etiska diskussion som jag efterlyser).

Det tredje synsättet är det protestantiska eller kanske snarare kalvinistiska, som tidigare gällde i Sverige, nämligen att det inte är den välbeställde som har ansvaret för den fattige, utan den fattige själv (kanske enligt principen ”Den som inte vill arbeta ska heller inte äta”, 2 Thessalonikerbrevet 3:10).

Själv känner jag sympati för det tredje förhållningssättet i kombination med det andra eftersom det ju, som Mikael påpekar, faktiskt inträffar att folk inte kan arbeta och lösa sina problem på egen hand.

Men frågan är ändå långt ifrån uttömd. Har svenska staten samma skyldigheter mot alla världens folk som den har mot svenskar? Om ej, hur ska en avvägning ske? Och är det moraliska ansvaret egentligen statens, är det inte egentligen varje individs privata?

Jag är rätt sur för att Svenska kyrkan, som väl ska vara expert på den här sortens etiska diskussioner, inte ger någon som helst intellektuell ledning utan bara levererar moralkakor. Om detta skett i Jesu anda hade man kanske kunnat acceptera attityden, men kyrkan själv, med åtskilliga miljarder i skog och värdepapper, lever inte själv enligt den principen.

15 reaktioner på ”Att ta tjuren vid hornen

  1. Johan Andersson skriver:

    Jag tror nog dessvärre inte att man ska förvänta sig någon respons från Svenska kyrkan. Som ju torde vara allom bekant så behöver inte ens prästerna där ha någon gudstro längre.

    Försök istället att skriva ett öppet brev till någon frikyrka och jag är övertygad om att du får en intellektuell vägledning i hur man, som kristen, bäst förhåller sig till saken.

    Gillad av 1 person

  2. Ulla Lloyd skriver:

    Hej Patrik. Det du skriver är väldigt intressant att läsa och leder till många fler frågor. En av frågorna du tar upp, om svenska staten har samma skyldigheter mot alla världens folk som den har mot svenskar, har jag funderat mycket på. I invandringsdebatterna hänvisas ibland till Genèvekonventionerna och att Sverige är skyldigt att ta emot alla asylsökande som kommer hit. Är en stats skyldigheter enligt konventionerna överordnat den statens skyldigheter mot den egna befolkningen? Är en asylsökandes rättigheter att bli omhändertagen av en stat överordnat rättigheterna som den statens folks kan tänkas ha?

    Gilla

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Den dynamiska utvecklingen och globaliseringen under de senaste decennierna och möjligheterna till global kommunikation mellan i princip alla individer har skapat en ny situation som vi alla försöker orientera oss i. Det finns inga rimliga möjligheter att inkludera alla i något slag av moralisk och religiös gemenskap då detta skulle ställa orimliga krav som endast ett fåtal individer skulle klara av. Kristenheten vet inte hur den skall ställa sig och är inte till mycken hjälp som vi inte minst ser i den svenska kyrkans valhänthet. Islam med sina mer oflexibla värderingar har lyckats bättre men är inget alternativ i sin nuvarande form utan måste sekulariseras. Alternativet är att dagens västerländska värderingar måste offras. Det är därför viktigt att de moraliska frågor som den nya globaliseringen inlett analyseras och diskuteras utan att stängas in i en trång åsiktskorridor. Inget vet hur framtiden här kommer att gestalta sig inte heller vilka lösningar som är de bästa.

    Gilla

  4. Mats Jonsson skriver:

    Att det inte kommer något svar från Svenska kyrkan beror på att Svenska kyrkan inte har någon sådan centralistisk organisation. Det finns ingen Troskongregation eller liknande centralt organ som har till uppgift att leverera svar. Detta är i enlighet med reformatoriska principer. Enligt Luther förvaltas läran av församlingen. Den som vill ställa frågor och få svar förutsätts ta kontakt med sin lokala församling och föra samtalet där. Detta kan man läsa mer om i Martin Luthers Kyrkopostilla, andra predikan på Juldagen, det finstilta stycket på slutet med rubriken ”Den andliga betydelsen”.

    Gilla

  5. Lennart Jonasson skriver:

    Det ironiska, lustiga eller tragiska (valfritt efter eget behag) med svenska kyrkan är att de i betydande mått siktat mot att bli som de fariséer och sadducéer Jesus om och om igen förbannar och varnar för. Dessa grupper var etablissemang och normbärare bland den judiska befolkningen, Sin tids pk-ister, helt enkelt.
    När Jesus varnar för fariséernas och sadducéernas surdeg så är det för deras hyckleri, att de huvudsakligen är ute efter eget beröm men struntar i de svåra och viktiga frågorna. Ytetik vs djupetik om man så vill.

    I Lukas som Markusevangeliet kan vi läsa:
    ”De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar, men själva vill de inte röra ett finger för att lätta på dem.”

    ”Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora.De älskar att få hedersplatserna vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, och de vill gärna bli hälsade på torgen

    ”De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom.”

    Den som vågar ta tag i svåra frågor som invandring och tiggeri i Sverige får genast vårt lands fariséer mot sig som då som nu förföljer och ”korsfäster” de som hotar deras makt och status.

    Den svenska (folk)kyrkan synes enbart sukta efter att bli godhetsstämplad av etablissemanget. Våra egna fariséer och sadducéer. Tragiskt, allt för tragiskt.

    Gilla

  6. Lisa skriver:

    Jag tror att det är missförstått Jesus budskap.
    Jag tror inte att han menade att vi ska göra osmarta val som får ett land att gå under, inte heller att vi ska hålla kvar människor i ett destruktivt levnadssätt, heller inte vara naiva och kasta resurser på några på bekostnad av andra i t ex flyktinläger.
    Jesus predikade sanning.
    Sanningen är oerhört viktig.
    Genom att se de faktiska omständigheterna och göra kloka val kan man både hjälpa de mest drabbade i vår värld och samtidigt behålla stt goda samhälle och på så sätt även kunna fortsätta ställa upp för de som har det allra sämst.
    Det finns olika sätt att göra det på.

    Gilla

  7. Apg17 skriver:

    Jag trodde Engellau insett att SvK leds av kyrkostyrelsen där SAP sitter på makt och härlighet. Inte Jesus. Till andlig vägledning hänvisas du således till Socialdemokraternas partiprogram. Knappast tilltalande för en en arkitekt av nuvarande borglighets dito.

    Tragiskt när gråhåriga män med ett 30- tal böcker i bibliografin samt en karriär inom samhällets elit inte kan göra ett tydligt moraliskt ställningstagande. Du borde kunna besvara dina egna frågor. Vi läsare är smartare än att låta oss duperas av listigt ställda öppna frågor.

    Gilla

  8. Fredrik Östman skriver:

    Den humanistiska inställningen, som ligger bakom bl.a. den protestantiska läran, är att man inte skall tvinga på andra sina metafysiska uppfattningar, sin egen uppfattning av vad som är gott och ont, eftersom de som människor är kapabla att göra detta själva. Det betyder att staten inte skall användas som instrument för att döva vissa människors, kanske en majoritets, kanske en massiv majoritets, samveten. Var och en måste själv få tillfälle att visa sin egen godhet och ta hand om sitt eget samvete. Därför är det inte statens uppgift att dela ut u-hjälp eller andra allmosor som är av slaget samvetslugnande insatser, vilket ju u-hjälpen traditionellt varit — den har inte verkligen hjälpt, utan mest kostat pengar. Mea culpa och pisk och tagelskjorta. När det gäller att hålla medborgare under armarna kan rent praktiska skäl anföras, vilket gör att t.ex. socialbidrag kan motiveras så länge det inte görs transcendent och så länge de effektivt uppnår de uppsatta målen, t.ex. socialt lugn och avsaknad av öppen och skrikande misär. Utrikespolitik kan bedrivas på motsvarande sätt för att rent praktiskt åstadkomma fördelar för medborgarna och staten. Konservatismen har svaren du söker.

    Gilla

  9. Fredrik Skeppstedt skriver:

    Filosofin brukar kategorisera moralen i Sinnelagsetik (Vad vill du vara för människa?), Pliktetik (T.ex. Tio guds bud) och konsekvensetik (T.ex. Utilitarism).
    Det är mitt intryck att i filosofins elfenbenstorn, som ibland kan påverka verkligheten, utspelar det sig en kamp mellan den sistnämnda och en utmanaren ”rättighetsetiken” som måste kategoriseras som en ”pliktetik”. Rättighetsetiken består i alla fina intentioner våra politiker har när de skriver på över olika typer av ”mänskliga rättigheter” utan att tänka på dem som ska uppfylla motsvarande skyldigheter. För varje rättighet har någon en skyldighet att upprätthålla den. Det leder till orimligheten och blir ingen moral att hålla fast i och det är kanske därför J Bentham kallade rättigheter för ”Nonsens på styltor!”. (Jmf problemet positiv/negativ frihet)
    En Utilitarism/konsekvensetik kan vara Altruistisk och då hamnar vi i ungefär i bibelns version ovan.
    Jag brukar säga att mina barn botade mig från Altruistiska idéer. De fick mig att erkänna att ”avstånd” gör skillnad, biologiskt, socialt, geografiskt, kulturellt etc..
    Möjligen kan man då bygga en nyttomoral på att det är mer ”praktiskt” att vi i först tar hand tar hand om våra egna barn än andras, det känns naturligare att hjälpa grannen med att måla om huset än en främling, att den välfärd som produceras i första hand tillkommer de i det land som producerat den etc.
    Vårt moraliska ansvar ökar/minskar med avståndet.
    Min slutsats blir att man får inte göra våld på det som man har nära för att gynna det som är längre bort. Har man möjlighet bör man givetvis sträcka sig så långt man kan för att hjälpa men inte genom att trampa på sin omgivning.

    Gilla

  10. Hanna skriver:

    Intressant fråga!

    För att öht vilja hjälpa andra underlättar det om vi upplever empati inför de hjälpbehövande. Människan kommer alltid känna starkast för sin egen ”grupp”, de man identifierar sig med. När vi identifierar oss med andra suddas gränserna mellan jag och du ut och man ser sig som en enhetlighet. Din smärta blir min smärta osv.

    Man känner starkast identifikation och därmed oxå empati inför familj och nära vänner. Utifrån ett större perspektiv identifierar man sig som svensk med andra svenskar. Därför många tycker att vi i första hand bör gynna de svenska stackars pensionärerna snarare än krisdrabbade tex.

    Det är alltså ”naturligt” att människor inte bryr sig så mkt om lidandet ute i världen utan främst lever i sin egna lilla bubbla. Men man kan samtidigt inte riktigt säga att detta rättfärdigar att man inte ”gör något ” när man faktiskt känner till problemen. Vet inte riktigt vilken moralisk hållpunkt jag tar i detta.. Men man kan ju iaf Konstatera att ignorence is a bliss…

    Gilla

  11. superhints skriver:

    Artikeln blundar for att Sverige inte ar ensamt i Europa med dessa fragor och fragestallningarna kan heller inte synliggoras utan jamforelse med andra EU-landers handlag – enligt det svenska passet ar Sverige i forsta hand europeiskt. Det ar skev storsvenskhet att isolera Sverige fran dess faktiska sammanhang.

    Gilla

  12. Tomas Malmlöf skriver:

    Berättelsen om änkans skärv handlar nog mer om att Jesus undervisar lärjungarna i procenträkning än om att man ska ge det sista som man har.

    Tycker själv att liknelsen om den barmhärtige samariten är mer relevant. Den hjälpande samariern tog av sina egna medel för att hjälpa den olycksdrabbade mannen. Han krävde heller aldrig av världshusvärden att denne skulle stå för resten av vårdkostnaderna då han drog vidare, utan lovade att han skulle kompensera värdshusvärden för detta då han kom tillbaka. För det andra, samarierns hjälp inskränkte sig till de oförutsedda merkostnader som den drabbade mannen råkat ut för då han blev brutalt nedslagen och rånad. Bibeltexten nämner ingenting om att samariern skulle ha kompenserat den olycksdrabbade med motsvarande värdet på det som stulits från honom, än mindre några garantier för livstids försörjning utan någon motprestation. Det vill säga nödhjälp och medmänsklighet för att klara det akuta läget, därefter eget ansvar för sin livssituation. Samariern bidrog med det han kunde, krävde aldrig att andra också skulle bidra och han såg till att han själv inte blev ruinerad på kuppen.

    Gilla

  13. Sixten Johansson skriver:

    Tolkningar av de fragment och det lapptäcke av tankar som tillskrivs Jesus kan fungera för pastor Jansson i hans ämbetsutövning, men inte för den som skärskådar verkligheten och söker en moralisk kompass i en allt vidare och allt mer komplicerad omvärld.

    Själv har jag vid många moraliska / etiska dilemman känt mig hjälpt av att först försöka tänka mig in i hur dilemmat skulle te sig för oss om vi levde på en öde ö i en liten stam, lite som i nutidens Robinsonserier eller kaosscenarier, men utan kameror och mikrofoner. Vad händer vid kontakter och konflikter med andra stammar? Snart nog inser man att vi inte har förändrats så mycket på 10 000 eller 100 000 år. Och omvänt kan vi genom att noga studera mekanismerna i en vanlig svensk förskolegrupp förstå mycket av maktspelet t ex i Ukraina eller i våra egna organisationer.

    Vi kan tänka oss vår mentala civilisationsprocess som byggen av allt högre valvbågar ovanför oss, så att varje valv omsluter en allt större region, till sist hela världen. Den utopistiska globalisten tror att valvbågarna håller oavsett hur många människor och länder de omsluter, men helt vardaglig verklighetskontakt säger ju att tron på en sådan stabilitet är farlig. De yttre valven spricker också om de innersta inte längre motsvarar människans mest grundläggande biologiska, psykologiska och sociala behov.

    Gilla

  14. Rutger skriver:

    PE skriver om allmosan Zakat så här ”Det andra hållbara synsättet är Koranens. En av islams fem pelare är zakat, allmosan, som årligen ska uppgå till någon persons förmögenhet. Den som väl erlagt sin zakat har gjort allt som kan begäras och behöver inte besvära sig om det så ligger en lidande framför hans ytterdörr.” Det bör tilläggas att enligt sharialagen är det totalt förbjudet att ge en zakat till en fattig jude eller kristen. Zakat får endast ges till fattiga muslimer. Nu är det inte föbjudet för en muslim att ge en gåva till en ickemuslim men detta räknas inte som Zakat.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.