Gärna neutrala bönerum – men inte på bekostnad av sjukhuskyrkan

BitteA

Bitte Assarmo

Nyligen läste jag om en kvinna som ville be för sin sjuke morfar i sjukhuskyrkan på Ryhovs sjukhus i Jönköping, men som enbart hade ett neutralt bönerum att tillgå. Hon tycker inte att det är fel att det finns neutrala bönerum, men att ett bönerum som drivs av Svenska kyrkan plötsligt är religionsneutralt tedde sig en smula märkligt för henne.

Den här kvinnan gav sig dock inte så lätt. Hon ville falla på knä inför korset, eftersom den kristna tron är hennes, så hon tecknade helt sonika ett kors på ett papper och satte upp på väggen. Men korset fick inte sitta kvar länge. Sjukhuskyrkans ansvariga var ytterst noga med att plocka ner det varje eftermiddag eftersom den forna sjukhuskyrkan numera ska vara strikt neutral och inte stöta sig med någon.

Enligt de präster och pastorer som arbetar på Sjukhuskyrkan på Nyhov är det landstingen som numera sätter direktiven och de direktiven är solklara: bönerum ska vara konfessionslösa. Prästernas enda uppgift i den forna sjukhuskyrkan är idag att ansvara för ljus och ljusbärare.

Det må så vara att landstingen vill att landets sjukhuskyrkor ska omvandlas till kala bönerum. Men det är fullt möjligt för Svenska kyrkans representanter att säga nej. Att vägra ansvara för ett bönerum utan kristna inslag och lämna den forna sjukhuskyrkan helt i landstingets vård. Men det tycks som om även många kristna strävar efter att den kristna tron ska tonas ner för att ingen ska bli stött eller kränkt.

Annat är det med islam. Det är en religion som uppmanas att ta plats. Intressant nog är det främst islamister som tillåts representera landets många muslimer. När liberala muslimer tar ton drabbas de ofta av direkta förföljelser.

För några år sedan promotade Socialdemokraterna Omar Mustafa, en person som rört sig i islamistiska kretsar och bjudit in extremister att hålla föreläsningar och seminarier. När hans åsikter avslöjades i pressen tvingades de att låta honom gå, men under protest; många hävdade att Omar Mustafa utsatts för smutskastning och islamofobi.

Lagom till midsommar passade Vänsterpartiet, som annars har en erkänt negativ syn på allt vad religion heter, på att önska alla muslimer en trevlig ramadan. Inget fel i sig – men när önskade de landets kristna en välsignad fastetid senast?

Skevheten när det gäller det sekulära samhällets förhållningssätt till religion blir alltmer påtaglig. Att kritisera kristendomen anses radikalt – att kritisera islam betecknas som islamofobi. En konstnär som doppar krucifix i urin är utmanande medan en konstnär som avbildar den muslimske profeten Muhammed som rondellhund är antimuslimsk.

Samtidigt förföljs kristna för sin tro världen över, inte minst i Syrien och Irak – och inte sällan av svenska unga män och kvinnor som vänt ryggen åt religionsfrihet och demokrati och strävar efter ett världsomspännande islamiskt kalifat.

I sådana tider bör Svenska kyrkan stå upp för den kristna tron. Gärna neutrala bönerum på våra sjukhus – men inte istället för sjukhuskyrkan utan som ett komplement till den.