Liberal identitetspolitik?

Johanna 3

Johanna Andersson

Det hör inte till de vardagliga erfarenheterna för mig att jag upplever viss åsiktsgemenskap med Aftonbladets Åsa Linderborg.
Jag minns ännu med häpnad hennes sommarprogram för några år sedan, när hon först med kraft nedgjorde sin barndoms obligatoriska simskola för att sedan med samma kraft kritisera att den obligatoriska simskolan för barn inte längre finns kvar. Jag har fortfarande inte förstått hur det resonemanget gick ihop.

Nu skriver Linderborg en text i Aftonbladet med rubriken: ”Det ska f-n vara politiskt korrekt” med underrubriken ”Åsiktspoliserna förgiftar debatten om ras och kön”. Och jag inser med viss oro att jag delar stora delar av hennes analys, men inte hennes slutsatser. Inledningsvis karaktäriserar hon sig själv som politiskt korrekt, och definierar denna hållning på ett sätt som innebär att de flesta av oss nog skulle göra det samma:

”Jag betecknar mig själv som politiskt korrekt. Det vill säga, jag strävar efter att verka för alla människors lika värde och möjligheter oavsett kön, etnicitet, ras (om vi nu ska använda det ordet), sexuell läggning, funktionsnedsättning etc.”

Till ovanstående diskrimineringsgrunder lägger Linderborg också klass. Sedan följer en något märklig passage:

”Ofta stökar yttrandefriheten till det, det är ju lättare att vara PK om man tycker att fördomsfulla uttalanden ska förbjudas, men ibland tvingas man gå de ideologiskt delikata brottningsmatcherna.”

Här skiljer sig våra uppfattningar, eftersom jag menar att fördomsfulla uttalanden ska bemötas sakligt och med argument. Som huvudregel. Men Linderborg konstaterar sedan vad som håller på att hända inom den rörelse som menar sig vara PK och värna humanistiska och demokratiska ideal:

”Klimatet börjar likna det som fanns inom vissa vänsterkretsar på 70-talet; en dogmatism som resulterade i utrensningar. Det politiskt korrekta börjar slå över i ett slags polisiärt medvetande.”

Linderborg exemplifierar med en rad exempel, exempelvis hur ett felvalt pronomen, en misshaglig åsikt eller att någon råkar skriva om förlossningsvård för kvinnor (och därvid exkludera de män som fött barn) kan leda till bojkottkrav och stormar i sociala medier. Misstänksamhetens diskurs råder.

Själv minns jag en situation som uppstod när jag deltog i ett seminarium om mångfald i samhället för några år sedan. En talare använde ett begrepp för en person född utanför Sverige på ett sätt som störde några av de närvarande deltagarna. Han tillrättavisades först kraftigt. Sedan sa han, märkbart nervös, samma ord igen och det buades. Nästa gång hann han hejda sig, och välja ett annat uttryck. Det buades ändå. Det ska i sammanhanget framhållas att det för mig framstod som neutrala uttryck och att talaren i fråga inte hade svenska som modersmål och därför var bunden vid sitt manus. (Han rörde ihop begreppen asylsökande och flykting, som jag minns det.) Stämningen var så hätsk att nästa talare, en kvinna från domstolsverket, på förhand bad om ursäkt för att hon kanske skulle komma att använda något felaktigt uttryck. ”- Men jag är inte van att tala i sådana här sammanhang”, som hon förklarade sig. Det kändes lite besvärande att vi som bevistade ett seminarium för mångfald och tolerans framstod som så dogmatiska och aggressiva att inbjudna talare bad om ursäkt innan de ens talat.

Nåväl, Linderborg gör en bra genomgång av utmaningar inom PK-rörelsen. Men till sist landar vi i helt olika slutsatser, inte oväntat. Hon skriver:

”För mig som socialist är alla människors lika värde och möjligheter en självklarhet, det är själva frigörelseprojektet. Men identitetspolitiken såsom den ser ut nu börjar få en kraftig liberal slagsida.”

Och Linderborg förtydligar varför hon ser detta som bekymmersamt:

”Representationsfrågan är viktig, men den är begränsande på ett i grunden liberalt manér. För den enskilda individen kan den vara framkomlig och som symbol är den viktig, men den kan aldrig lyfta ett helt kollektiv.”

Synen på individen respektive kollektivet, och vem som kan representera vilket kollektiv, är en komplex fråga. Men att också det omvända, individens ansvar för kollektivet, kan vara väl så bekymmersamt står också klart. Måste exempelvis alla som bloggar på en stor blogg stå bakom allt som medbloggarna och gästbloggarna skriver? Hur ordnar man i så fall detta rent praktiskt? Ska man på sovjetiskt manér fastslå bloggens uppfattning i enskilda frågor och kräva att bloggarna följer denna uppfattning? Eller ska varje inlägg först sändas till samtliga med- och gästbloggare för godkännande innan det publiceras? Varför i så fall göra sig omaket att hysa många olika bloggare och uppfattningar?

Till sist Linderborg igen. Hennes ansats är viktig, likaså hennes tro på att diskussionen kan föra framåt. Skuldbeläggandet och önskan att misstänkliggöra och begränsa gör det inte.

http://story.aftonbladet.se/politisktkorrekt

2 reaktioner på ”Liberal identitetspolitik?

  1. Lennart Jonasson skriver:

    Ja jo. Åsa kan skriva, det skall medges. Frågan är vem hennes text egentligen vänder sig till?
    När det gäller grav och grov sekterism så är det ju särdeles lätt att finna sådan bland Aftonbladets medarbetare…

    Tidigare så hävdade Åsa att ”vi skulle våga vägra debatten”. Typisk sekteristisk härskarteknik.

    Många frågetecken som hoppar sig, särskilt med tanke på att Åsas blaska enligt rykten är på väg att säljas?

    Gilla

  2. johnnytycker skriver:

    Håller helt med dig Johanna. Delade i stort Åsa Linderborgs analys av hur identitetspolitik leder fel och att man måste diskutera i sak och inte genom invektiv. Jag måste erkänna attt jag blev förvånad över att Åsa kunde skriva denna artikel då hon själv är snabb att etikettera personer dogmatiskt och inte diskutera i sak. Sent ska syndaren vakna. Själv landar jag i samma åsikt som du och håller inte med Linderborg

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.