Skammens ministerium

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Nyligen skrev jag en krönika om tiggeri (https://detgodasamhallet.com/2015/06/15/min-uppfattning-om-tiggeri/) som väckt en hel ont blod.

Bakgrunden till mitt inlägg är att jag upptäckt en klyfta eller en motsägelse i svenskarnas, även min egen, inställning till tiggarna. Å ena sidan, säger vi oss lite till mans, att vi inte gillar tiggare, å den andra ”har vi svenskar det ju så bra” att det känns skamligt att inte ta hand om dessa stackars fattiga och lidande. (Det är lite samma tankefigur som ligger bakom vår inställning till invandrare, men den frågan lämnar jag just nu därhän.)

Så jag började fundera på den moraliska grundfrågan om våra skyldigheter mot vår nästa, till exempel romerna (se bland annat http://patrikengellau.com/2015/01/08/bor-det-finnas-granser-for-manniskans-godhet/). Jag jämförde Koranens, Jesu och det traditionella svenska samhällets förhållningssätt i frågan etc. Finns det något moraliskt imperativ enligt vilket vi har en skyldighet att helt eller delvis försörja romer och anledning att skämmas om vi inte gör det?

Efter ett tag kom jag fram till den i mångas ögon chockerande slutsatsen att vi svenskar inte behöver skämmas för att vi har det bra eftersom vi förtjänat vårt välstånd. Vi har inte snott våra framgångar från några andra. Vi har åstadkommit dem själva. Det svenska samhället har på det hela taget varit ett gott och ordnat samhälle där alla varit solidariska genom att dra sitt stora eller lilla strå till stacken. Stort eller litet strå spelar ingen roll, bara alla anstränger sig efter förmåga.

Min slutsats var att tiggare har en annan och i detta perspektiv osvensk strategi, nämligen att försöka tillgodogöra sig de strån som andra dragit ihop i stället för att delta i det gemensamma arbetet. Det är, hävdade jag, ingen för helheten bra strategi. Följdriktigt har det svenska samhället av tradition tagit avstånd från tiggeri.

För detta resonemang fick jag mycket och, som jag menar, ogrundat skäll.

Journalisten Niklas Orrenius i Dagens Nyheter (http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-alla-har-vi-vara-kors-att-bara-cragger/) antyder att jag borde skämmas, kanske för att jag ska ha tjänat miljoner, kanske för att jag inte dragit mina strån till stacken, kanske en kombination av dessa två: ”Miljonerna rullar in i Patrik Engellaus nya finanskoncern där corpverksamhet och ir-konsulting bedrivs parallellt med aktiehandeln på Aktietorget”, citerade han en fem år gammal artikel.

Orrenius tänker fel. Han vet inte om miljonerna hamnat i min ficka, men även om de gjort det är han fel ute. För det första skulle jag i så fall ha betalt en rejäl skatt. För det andra måste jag på något sätt ha gjort andra människor glada genom att producera varor eller tjänster för dem som de frivilligt och glatt betalat för att få. Annars hade det inte blivit någon vinst. För det tredje hade jag anställt en massa folk och därigenom berett dem eftersträvansvärda möjligheter att dra sina strån till stacken. Enligt min uppfattning har företagare ännu mindre skäl att skämmas inför romerna än andra. Om några skapar välstånd och utveckling och större stackar med många strån är det företagare.

I stället för att utsätta mig för milt hån borde Orrenius ha hyllat och tackat mig.

Men Orrenius är inte den ende som på sociala medier inte kunnat hålla tillbaka sitt upprörda avståndstagande från mitt resonemang. De ilskna förklarar inte varför de är upprörda, de bara ryker och skummar av vrede.

Jag tror att det ligger till så här. De politiskt korrekta skapar respekt för sin sak genom att ingjuta skam i dem som inte håller med. Den som har en avvikande åsikt intalas att han är en ond människa till skillnad från dessa goda. När hjärntvätten har pågått tillräckligt länge börjar vi vanliga människor tro att vi faktiskt är onda och bör skämmas. Därför törs vi inte öppet protestera mot de korrektas förment goda tankar.

Om det då kommer någon inkorrekt person som jag och påstår att han inte skäms är detta en fullständigt obegripligt fräck, farlig och upprorisk utmaning. Det är därför de korrekta blir alldeles galna av ilska och hamnar i affekt. De blir röda i ansiktet, pekar finger och skriker: ”skäms, skäms!” De vill att jag ska skämmas för att jag inte skäms. Men jag skäms inte i alla fall.

Tråkigt nog är det där med skammen bara en del av frågan. När och om vi svenskar eventuellt lyckas skaka av oss denna onödiga börda uppreser sig ändå svåra moraliska problem om eventuella allmosors storlek. Där kan du med fördel läsa min genomgång enligt länken ovan av Koranens och Jesu budskap. Det här är svåra och allvarliga frågor som inte lämpligen hanteras i upphetsning och medelst fingerutpekanden.

16 reaktioner på ”Skammens ministerium

  1. lensof skriver:

    Ja, alla har vi våra kors att bära. Vi bär dom dock på olika sätt. En del av oss gör det diskret och utan att belasta andra trots att man kanske dignar under en ofattbar tyngd. Andra skriker ut minsta belastning och vill dessutom ha hjälp med den. Viljan att ta ansvar för sitt liv och vad man gör av det är väldigt olika.
    Förmågan att resa sig och gå vidare kan ha med förutsättningar att göra men mer avgörande är oftast faktorer och egenskaper som inte omgivningen kan se. Därför blir det så märkligt när andra ska avgöra vem det är mest synd om och vem som är mest offer. Inte nog med det, en del människor söker dessutom bestämma vad vi andra ska tycka och känna. Ett förmätet sätt till maktutövning tycker åtminstone jag.
    Bra att du lyfter frågan och jag instämmer med vad du skriver.

    Gilla

  2. jonatanlinde skriver:

    Håller med i stort. Sen finns det viss förvirring kring vad PK är. Tycker här att Jerry Seinfield har rätt när han säger att ”they just like to use these words”. För det är mest ord. PK tror att allt gnäll mot PK handlar om rätten till att säga t e x n-boll men faktum är att jag ser det som en icke-fråga och gärna säger chokladboll. PK-människor skapar, främst via universitet, ett eget vokabulär. Tolkningsföreträde är ett exempel på ett sådant ord dvs företräde att toka sin egen upplevelse. Jag har påpekat för PK människorna att islamiseringen är ett problem t ex kvinnor säger att de förtrycks inom bokstavstrogen islam. Då är jag islamofob. Ett ord kan då användas. Ordet tolkningsföreträde betyder tydligen tolkningsföreträde till själva ordet tolkningsföreträde för PK-människor. Därför är PK för mig också en oförmåga att se sitt eget hyckleri. Se, gruppen PK-det finaste vi har på Facebook. Det är bara ord.

    Gilla

  3. Lennart Jonasson skriver:

    Nicklas Orrenius, den svenska kärriärjournalistikens Uria Heep.
    Cyklopernas cyklop, som aldrig drar sig för att sparka nedåt i sin nit att bli bekräftad som den gode av rådande mediaetablissemang.

    Gilla

  4. resolut skriver:

    Patrik skriver att DN-journalisten Niklas Orrenius tänker fel och att han är fel ute. Men Orrenius behandlar även språket fel i DN-artikeln när han skriver att Patrik är som oss när han förmodligen menar att Patrik är som vi är. Med ”oss” synes Orrenius avse sig själv och sin leksakskrokodil som båda verkar vara kvar på dagisnivån, kanske inspirerade av Mona.

    Språket är journalistens främsta verktyg och redan när språkbehandlingen är slafsig kan ofta med rätta slutsatsen dras att detta även gäller innehållet och tankarna bakom (förutsätt att sådana finns) det skrivna.

    Gilla

  5. Ingenjören skriver:

    ”Efter ett tag kom jag fram till den i mångas ögon chockerande slutsatsen att vi svenskar inte behöver skämmas för att vi har det bra eftersom vi förtjänat vårt välstånd. Vi har inte snott våra framgångar från några andra. Vi har åstadkommit dem själva”

    Du tror med andra ord på karma och reinkarnation? Det är det enda sätt jag kan föreställa mig som jag skulle ha ”förtjänat” att födas i Sverige. Vad var det som ledde dig till denna Buddhistiskt inspirerade slutsats Patrik? Själv har jag aldrig sett några bevis för att själavandring skulle förekomma.

    Gilla

    • Lennart Jonasson skriver:

      Ingenjören: Inom Buddhismen finns ingen föreställning om någon själ (Anatma) vilket betyder att summan av ditt karma förs över på en annan existens när ditt liv tagit slut. Denna tankegång kan empiriskt överföras på våra förfäders arv och värv, vilket blev ett lågaggressivt välfärdssamhälle. Traditionens makt och insikt, du vet. Vilken är på väg att brytas, bad karma, med andra konsekvenser, som du också borde veta.

      Gilla

      • Laughlyn skriver:

        Det är inte riktigt så enkelt. Buddhismen avvisar frågan om självets existens eller icke-existens, den bejakar inte självets icke-existens.

        Gilla

  6. Göran Andreasson skriver:

    Rätt tänkt. Vår grundtes är de bibliska orden ”den som inte arbetar skall inte heller äta” ”ät ditt bröd i ditt anletes svett” .
    Samtidigt har vi även haft gästfrihetens lag där besökare fick mat så de slapp hungra. Våra luffare kunde överleva genom denna svenska givmildhet. Dock var denna gåva ofta kopplad till något arbete som luffaren fick hjälpa till med. Och det var aldrig tal om pengar. Utan de fick lite sill och potatis på sin höjd.

    Det svenska välståndet är byggt på hårt arbete och att alla har dragit sitt strå till stacken. Se bara på myrorna eller bina. Du ser inga myror eller bin som sitter och latar sig utan alla är febrilt upptagna med att arbeta för det gemensammas bästa.

    De kontakter vi i Sverige har haft med romer genom århundraden har också byggts på ett utbyte av tjänster. Romer har slipat knivar och gjort olika hantverk som de fått betalt för antingen med mat eller pengar.

    Detta med att sysslolöst endast sitta och tigga och förvänta sig att bli försörjd utan krav på någon helst motprestation är ett nytt påfund som aldrig har funnits tidigare i sverige. Speciellt inte i den stora omfattning som vi ser nu.

    Jag brukar jämföra romerna med de thailändska bärplockarna. De åker hit varje år från en lika fattig hemmiljö om inte ännu fattigare än vad romerna har. De lånar ihop pengar till flygbiljetten och hoppas att deras hårda arbete skall ge dem pengar så de kan både betala tillbaka sitt lån och ge dem pengar att försörja sina familjer. Har någon plockat bär i de svenska skogarna med flugor och mygg och knott en varm sommardag så vet ni vilket hårt arbete det är. Dessa människor är värda all heder och respekt. De vill göra rätt för sig. De arbetar för sitt uppehälle. Det är sådana människor som vi skall uppmuntra att komma hit. De är välkomna hit.

    Människor som hellre väljer att sitta på sin bak i 12 timmar utan att göra någonting och ha mage att kräva att vi skall ge dem pengar gör mig bara förbannad.

    Varför kan dessa människor inte göra som thailändarna? Köra med sina bussar upp till Norrland och plocka bär. Eller svamp.

    Nä de tycker det är enklare att sitta på marken och få pengar utan arbete. De behöver inte heller betala skatt på pengarna vilket thailändare måste göra.

    Alla har vi ett val hur ett samhälle skall fungera. Antingen är alla med och hjälper till för de gemensammas bästa och får då också ta del av godsakerna på det svenska smörgåsbordet i form av skola, vård och omsorg eller också tillåter vi att vi har ett system med fripassagerare som vägrar att hjälpa till, som på ett utstuderat sätt har satt sig i offerrollen och liknande små fågelungar gapar efter att bli matade med pengar och godsaker.
    Vilket system som är hållbart i längden får väl framtiden utvisa.

    Tack för en bra krönika.

    Tack för ordet.

    Gillad av 1 person

  7. B skriver:

    Klokt skrivet.
    Det är som att det i Sverige är fult att anstränga sig och belönas för det. En ganska konstig logik. Är man ansvarstagande och försöker att belasta andra så lite som möjligt ska man nästan ha skäll för det…

    Gilla

  8. Gösta Walin skriver:

    Jag har inhämtat att Olle Häggström, professor i statistik, snudd på dömt ut ”Det goda samhället” som en dårblogg efter att ha läst Patriks synpunkter på tiggeri och mina på klimathotet, . Olle är superaggresiv försvarare av hotet mot klimatet (om man nu kan försvara ett hot). Å andra sidan gillar han Mattias Svenssons synpunkter på tiggeri; intressant eftersom Mattias kommit ut som klimathotare i sin nya bok ”Miljöpolitik för moderater”, en förbluffande konventionell produkt.

    http://haggstrom.blogspot.se/2015/06/tva-texter-om-tiggeri.html?showComment=1434893378522
    https://detgodasamhallet.com/2015/06/05/gastskribent-gosta-wallin-en-valsignelse-for-manskligheten/.
    http://magasinetneo.se/artiklar/nar-tiggarna-kom-till-sverige/

    Gilla

    • ROSENHANE skriver:

      Olle Häggström och ekologie professor Erik Svensson i Lund står i en sluggerklass för sig när det gäller det koleriska vänsterhatet mot allt som är normalt och andas sunda värderingar och sunt förnuft. En skön kontrast till dessa är Sten Levander, professor emeritus i psykiatri vid LU. Sommaren 2003 skedde ett antal vansinnesdåd i Stockholm; bl. a en galning som körde ihjäl folk på Västerlånggatan och en annan som slog ihjäl några med ett järnspett vid en tunnelbanestation i Bromma. Kulmen blev mordet på Anna Lind. Tillfrågad av en tv-reporter om det fanns någon speciell orsak till dessa händelser svarade Sten Levander:
      – Felet var att vi körde ner i vänsterdiket för över trettio år sedan. Nu gäller det att vi fort som fan tar oss upp därifrån!

      Gilla

  9. dolf skriver:

    Upprördheten verkar ha sitt ursprung i förmågan att se saker i ett större perspektiv. Att hjälpa är en naturlig, grundläggande och stark mänsklig impuls. När vi ser någon som far illa eller har det dåligt ställt finns impulsen där att hjälpa. Empatin är en överlevnadsmekanism. Man hjälper sin granne när denne har det besvärligt och blir själv hjälpt när man själv sitter i knipa.
    Ansvaret man har som människa är först och främst att man skall stå för sitt eget uppehälle och försörjning och sköta sina egna affärer, när man har det under kontroll utökar man sitt ansvarsområde, man kanske skaffar sig familj, då ansvarar man även för att försörja sina barn och se till att de var väl, sen utökar man sitt ansvarsområde och agerar i samhället och sen utökar man sitt ansvarsområde och sen utökar man sitt ansvarsområde …
    Hoppar man över steg blir det katastrof. Man kan inte ta ansvar för samhället man bor i samtidigt som man negligerar och misshushållar med sina finanser och egendomar utan att det får långsiktigt negativa verkningar.

    När man tar sig an saker i ett större perspektiv måste ”go by the numbers”. Man kan som enskild person hjälpa grannen om denne svälter, men man kan inte som enskild person hjälpa tusentals som svälter. Om man skall hjälpa i ett större perspektiv, globalt, är inte det empatiska att försöka hjälpa var och varenda enskild individ på samma sätt som grannen, det är en ren och skär omöjlighet. Det sant empatiska är att rikta sina insatser så att de blir så effektiva som möjligt.

    Det är därför helt absurt att anklaga någon för att vara rasist och främlingsfientlig när denne anser att man istället för att ta emot en strid ström flyktingar skall hjälpa flyktingarna på plats därför att det ger ett så mycket större genomslag. Det har förekommit uppgifter om flyktingar på asylboende som kostar 1000–2000 kronor per dygn och person. En summa som i ett flyktingläger på plats skulle räcka till att föda kanske 50 flyktingbarn under samma tid.
    Liknande resonemang gäller förstås tiggeri. Att någon enstaka person skulle tigga är inte ett samhällsproblem eller någon social olägenhet. Vem har för övrigt aldrig tiggt, många av oss (åtminstone vi äldre) har säkert hamnat i en situation någon gång där vi inte haft något annat val än att kanske, efter att ha tappat plånboken, få försöka tigga ihop ett par kronor för att ringa hem på telefonautomaten (på den tiden när sådana fanns). Men när det sitter utifrån kommande människor vid varenda butik i hela landet och tigger som fulltidssysselsättning, då har vi ett problem vi måste ta itu med. Impulsen är kanske att ge en slant till personen som sitter framför oss nästan inom armlängds avstånd, men det är inte en gångbar impuls när vi talar om hela befolkningsgrupper. Man missar då att vi som hjälpare är myror som försöker hjälpa elefanter.

    Upprördheten verkar stamma från att man inte kan ställa om sig från närseende till avståndsseende, och att när man tittar på de stora sammanhangen är tvungen att prioritera. Ett land som har en arbetande befolkning på några miljoner kan inte hjälpa hundratals miljoner flyktingar och fattiga.

    Kan någon tänka sig en brandman som skulle springa in i en brinnande skola där det finns hundratals barn och försöka rädda alla barnen på en och samma gång därför att alla är lika mycket värda? Det vore en sällsynt usel brandman, eller hur? Om han inser att det helt enkelt inte går att rädda alla offrar han förhoppningsvis några kallblodigt för att med effektivt riktade insatser rädda så många som möjligt. Genom att faktiskt välja att offra tio räddar han nittio. Genom att agera som svenska politiker och ”vi skall rädda alla för alla är lika mycket värda” låter han nittio dö medan tio räddas.

    Man kan inte blint titta ut över världen med läsglasögonen.

    Gilla

  10. harkling skriver:

    Under Sveriges långa period av socialdemokratiskt styre, ansågs det fult att blir rik genom egen insats och hårt arbete. Tur att inte alla gick på den myten! Principen ”jag konsumerar – någon annan betalar” är inget hållbart koncept för överlevnad och hur utbredd ”den svenska godheten” än är, så löser den inte tiggarnas problem. I stället blir allmosorna ett sätt att hålla människor kvar i misär och beroende och minskar incitamenten för reformer i hemländerna

    Gilla

  11. Carl Ingemar Dagman skriver:

    [Utdrag ur artikel, hela artikeln finns på länken nedan]

    3. NTs apostoliska, dvs av Kristus givna, lära i teori och praktik är denna:

    3.1 Var och en är skyldig att försörja sig själv – den som inte vill arbeta ska inte äta.

    – Det är hela Skriftens budskap att människan ska arbeta sex dagar av sju.

    3.2 Var och en är skyldig att ta hand om sina egna – den som inte gör det är värre än en otrogen, dvs inte kristen alls.

    a) Detta är ett så självklart bud, enligt Kristi apostlar (och den som hör dem hör Kristus) att det är självklart för alla människor oavsett tro. Det är, om man så vill, en rest av Guds vilja sedan Paradiset före Syndafallet som synden inte utplånat ur naturen, även om onda ideologier som socialism och falsk kristendom dock gör allt för att utplåna det och lyckas ibland.

    b) Det är inte ”samhället” eller överheten eller församlingen som ska ta hand om människor. Det är den egna familjen som har ansvar för sig själva.

    c) Ingen får ligga församlingen till last, den som har familjemedlem som inte kan försörja sig själv har ansvaret för denne och ska inte överlämna den personen åt andra att ta hand om.

    3.3 Den kristne har alltså först ansvar för sig själv, därefter för sin biologiska familj, och för det tredje har han ansvar för sin andliga familj, de kristna, i sin egen församling först, därnäst i andra, och främst då de som lider nöd och förföljelse och isynnerhet de som man har andliga skulder till, genom tidigare erhållen förkunnelse och undervisning.

    8. VILKA TROENDE får då hjälp av den kristna församlingen?

    8.1 Inga män omnämns som församlingen tar ansvar för. Inga sjuka, inga fattiga.

    8.2 Endast kvinnor, och av dem endast änkor, och av änkorna endast de som var för gamla att gifta om sig, och av dessa gamla änkor endast de som ingen familj/släkt hade som kunde försörja dem, och på denna lilla grupp som återstod av änkor som kunde komma ifråga ställdes ytterligare ett krav: de skulle ha levt ett fromt och föredömligt liv. Om man fyllde dessa krav kunde man upptagas som ”församlingsänka” och som motprestation fick man uppgifter att utföra.

    Gilla

  12. NannaS skriver:

    Det handlar mycket om empati och skuld. Det är förstås vackert att hjälpa. Men är det vackert att så utstuderat, som de romska tiggarna, kräva vår empati? Det finns bild- och videobevis på hur romer har gjort ren business av denna empati; samma barn på samma bild hänger runt halsen på flera olika tiggare; eller moderiktigt klädd ung kvinna kliver in i bil och kommer ut iklädd tiggarekläder och med gravt handikapp; sittande tiggare till synes med amputerat ben reser sig och går obehindrat iväg; en krycka läggs på marken intill tiggaren etc. Det hela är väldigt smart. Men att erkänna att romska tiggare är smarta, att de kan en hel del tricks för att få oss att lätta på plånboken är förfärligt i somligas ögon. Det är rätt märkligt, för att vara smart är en styrka, d v s ett erkännande av romerna som jämbördiga med hur vi ser oss själva. Orrenius et al kräver att vi fortsätter att se romer som ynkliga och hjälplösa. Ett imperialistiskt synsätt där svensken (och västvärlden) har tolkningsföreträde.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.