Det svenska åbäkandet

Annika Borg

Annika Borg

Valet i Danmark innebär ett maktskifte. Statsminister Helle Thorning-Schmidt stupade på mållinjen och lämnar nu även posten som partiledare för Socialdemokraterne. Valets vinnare är Dansk Folkeparti, som ökade med 8,8 procentenheter och nu är Danmarks andra största parti. Större än Venstre, det parti i högerblocket som förmodligen kommer att besätta statsministerposten.

I Sverige har litaniorna om Danmark följt det vanliga mönstret, och få kommentarer har kunnat hålla isär Sverige och Danmark eller vänta tre meningar med att börja tala om Sverigedemokraterna. I torsdagskvällens Aktuelltsändning ledde ankaret Nike Nylander något som väl skulle vara en diskussion om det som faktiskt var för handen, det danska valet, men som blev en tjafsig debatt av samma modell som vi har hört så många gånger förut.

Antingen kan inte inbjudna Mona Sahlin, moderaternas kommunikationschef Per Nilsson och SD:s Julia Kronlid något om Danmark – och inte Nylander som skulle leda det hela heller för den delen – eller också går det inte i svensk diskussion att ta sig ur chocken och vakuumet sedan SD kom in i riksdagen. Varje politisk sakdiskussion blir moralisk indignation och pajkastning. Det är från såväl medier som politiker nonchalant mot lyssnare, tittare, läsare och väljare.

Nu kan man ha en rad moraliska synpunkter på såväl SD som Dansk Folkeparti, men vinkeln vad gäller dansk politik och valanalys kan inte enbart handla om denna indignation, utan måste självfallet åtminstone tangera sakfrågorna. Och de är många.

En av dem är att Storbritannien och Cameron i Danmark nu kan få en bundsförvant i sin EU-kritik. Det kommer i så fall få stor betydelse för unionens utveckling. Hur kommer det att bli? En annan är att inget land politiskt kommer ifrån just migrationsfrågorna. Och hur dessa ska adresseras och lösas tycker människor olika om, så är det och så kommer det att vara.

Danska tidningar noterar att det är just invandringsfrågan som totalt dominerat nordiska medier. Vad säger det på en metanivå, att vi aldrig får nog av den? Över 20 procent av den danska befolkningen är alltså onda, och enligt en ny undersökning ungefär lika många i Sverige. Så kan det givetvis vara. Men ett är i alla fall glasklart: det offentliga rummet är ockuperat av att tala om just detta istället för att lyfta fler sakfrågor. För det finns ju faktiskt fler. Många. I Danmark. Och i Sverige.

3 reaktioner på ”Det svenska åbäkandet

  1. Lennart Jonasson skriver:

    Gör som jag, se dansk public service på datorn. Dr.dk eller läs danska nätaviser som Politiken, Jyllandsposten eller Berlinske
    .
    Den danska valvakan speglade en helt annan mentalitet än vad våra cykloper står för.
    Det var valresultaten som analyserades, inget billigt moraliserande över sakers tillstånd

    På de förlorande partiernas valvakor var det inget hojtande om ”inga rasister på våra gator” eller andra sura miner och anklagelser hos de partier som förlorade stort.
    Folkets utslag respekterades, helt enkelt.

    Den danska parlamentarismen är i övrigt förebildlig. Partier som Dansk folkeparti, Liberal alliance och Enhetslistan har annonserat att de mycket väl kan samarbeta i folketinget för att genomföra folkomröstningar.
    DF påminner om svenska Sd. LA är det nyliberalaste av de danska partierna och Enhetslistan är mer vänster än svenska V.

    I Danmark kompromissas det kors och tvärs i parlamentet, givetvis, eftersom det krävs för att få majoritet. Befolkningen ses som medborgare inte undersåtar som skall uppfostras.

    I Sverige har vi DÖ….

    Gillad av 3 personer

  2. Tritonen skriver:

    Sverige intar gärna en självklar besserwisserattityd gentemot de mindre nordiska länderna, för att inte säga resten av världen. ”In Sweden we have a system”.

    Gillad av 3 personer

  3. Hans O skriver:

    Hur skulle det vara att i diskussionen helt lämna SD därhän – de gör ju inget annat än tiger och samlar stöd från dem som tycker att de etablerade partierna skjuter bredvid målet – för att istället diskutera och fokusera på sakfrågan?

    Sakfrågan är nämligen den att vi på sikt och med nuvarande hantering INTE klarar att hantera migrationen och integrationen. Det hjälper alltså inte att åbäka sig och klaga, prata, diskutera, tycka och anse. Gemensamma krafttag måste tas.

    Sakfrågan är även det faktum att vi nu vågar se siffror på kostnaden, de siffror som SD tidigare efterlyste men aldrig fick svar på därför att frågan ansågs vara rasistisk.

    ”Kejsarens nya kläder” är en saga av H C Andersen.
    Två riksdagsmän hade integritet nog att våga rösta för sunt förnuft.

    Hur många %-enheter i ökat stöd ska SD få innan fjällen faller från våra ögon?
    Läget i Norge och Danmark talar sitt tydliga språk.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.