Jag – en rumpnisse

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Sedan jag började skriva dagliga krönikor har jag skärpt blicken för att upptäcka ämnen att skriva om. Min metod är rumpnissarnas. Jag betraktar människorna och frågar mig ”Voffo gör di på dette viset?”

När man väl lärt sig att ställa denna fråga upptäcker man att samhället inte förser en med några bra svar och att man måste utveckla egna rumpnissehypoteser om man ska komma framåt i sin förståelse.

Låt mig ge två exempel ur samma källa, nämligen nationaldagens Lördagsintervju i P1, där journalisten Monica Saarinen frågar ut statsminister Stefan Löfven.

Vid ett tillfälle nämner Saarinen att det finns förslag från olika allianspartier om att invandrare inte omedelbart ska få permanenta uppehållstillstånd utan i stället tillfälliga och vad tycker statsministern om det?

Löfven anlägger ett lätt avfärdande tonfall eftersom det här ju inte är hans bord (vilket du borde ha fattat, Saarinen): ”Ja, Migrationsverket har ju bestämt att invandrare ska ha permanenta uppehållstillstånd”. Sedan lägger han till någonting om att processen härigenom blir ”smidig”.

Här vaknar rumpnissen i mig. Vafalls? Migrationsverket har bestämt? I Rumpnistrien är det politikerna som bestämmer, inte myndigheterna. För statsministern verkar den svenska ordningen självklar. Redaktör Saarinen tycks inte reagera heller. Kanske är det bara rumpnissar som tycker det är underligt.

Min rumpnissehjärna har som bekant kommit fram till förklaringen att det är det miljonhövdade organisationssystem bestående av de samlade välfärdsmyndigheterna, till exempel just Migrationsverket, som styr Sverige och nationens tänkande. Enligt detta tänkande är det helt i sin ordning att Migrationsverket snarare än riksdagen fattar sådana beslut. Därför höjer varken Löfven eller Saarinen på ögonbrynen.

Det fanns ytterligare en episod i programmet som fick rumpnissen i mig att markera red alert. Saken gällde föräldrapenningen där regeringen nu anser att staten ska bestämma lite mer och föräldrarna lite mindre. Redaktör Saarinen tycktes inte vara helt till freds med den föreslagna reformen. Hon pekade på att det finns starka krafter som tycker att föräldrarna bör få bestämma ännu mindre. Löfven hummade något om att han kanske också tyckte det, men att han måste ta hänsyn till att det finns en riksdag. Då säger Saarinen: ”Ska inte politiken ligga lite före?” Av statsministerns tonfall förstår man att just detta närmast är en självklarhet, som han ser det.

Vid det laget har min inre rumpnisse fått ett anfall och blivit alldeles röd i ansiktet. Vadå staten ligga före? Pågår det en lång marsch med staten i täten som handlar om att föräldrar, familjer och det övriga civila samhället ska få mindre och mindre att bestämma om?

I Rumpnistrien hade ett meningsutbyte som detta varit otänkbart. Rumpnissar är nämligen rätt petiga med sin frihet och självbestämmanderätt. Deras motsvarighet till Saarinen hade aldrig kommit på tanken att begagna uttrycket ”ligga före” i detta sammanhang. Snarare hade hon använt begrepp som ”bakåtsträvare” eller kanske till och med ”folkföraktare”.

Voffo gör di på dette viset? Vem har intresse av att alltmer detaljerat administrera i vilka former folk ska hantera omsorgen om sina barn? För en rumpnisse kan det inte vara någon annan än administratörerna själva, som vill ha mer att säga till om.

5 reaktioner på ”Jag – en rumpnisse

  1. Maria skriver:

    Politikerna är till för att ge inriktning till myndigheterna. Myndigheterna ska inte styra sig själva, då ser de till sina egna intressen: Mer resurser, mer personal, fler uppgifter. Det är precis vad som hänt med Migrationsverket, de får alla resurser de ber om. Ingen sätter stopp.

    Gilla

  2. rickarddahlin skriver:

    Konformiteten i svensk politik i dag är nästan skrämmande.

    Politiker ska fixa jobb, jämna ut ”klassklyftorna”, de ska bestämma vilken skola vi ska gå på, de ska bestämma hur familjen bäst fördelar sina pengar, de vet bättre än oss hur vi ska transportera oss, vi ska minnsann betala fullt pris för hushållsnära tjänster (detta kommer leda till ökat svartarbete), de vet bäst vad lärare och skolan behöver då lärarna inte själva gör det.

    Listan kan göras oroväckande lång över saker som politiken borde släppa sin hand ifrån och helt sonika låta vara samt lämna över med varm hand åt dem som kan och vet. Därmed inte sagt att myndigheter själva bestämmer vilken budget som ska gälla – det är politikens roll; av fördela resurser. Denna kärnverksamhet kommer mer och mer i skymundan och vi ska alla i sann kollektiv anda detaljstyras.

    ”Hur mycket värdegrundsarbete tål Sverige?”

    Gilla

  3. Maja skriver:

    Följande inlägg hittade jag på Flashback (och kopierade för jag tyckte det var huvudet på spiken), troligen i en debatt om invandring, men grundproblemet är allmängiltigt, ursäkta att stycket är långt:

    Systemet är skräddarsytt för ansvarsfrihet. Vi är ett av ytterst få länder i världen som har en lag mot ministerstyre. Ministrar får inte uttrycka åsikter om enskilda fall eller annat som kan påverka myndigheten. Med detta på plats kan man successivt flytta makten till myndigheten och därmed minimera regeringens exponeringsyta för kritik och ansvarsutkrävande. Så har man gjort med invandringen, som Migrationsverket i princip har full kontroll över nu.

    Därefter tillsätter man en generaldirektör med politisk agenda i linje med det man egentligen vill göra men inte vill säga. Denne ser i sin tur till att besluten fattas av någon okänd ställföreträdande chef som man kan skylla på sedan, fast då har denne redan omplacerats, slutat eller återgått till tidigare uppgift. I riksdagen beslutar man om direktiv till myndigheterna, men innan dess verkar ingenting kunna uträttas förrän man har tillsatt en utredning som helst ska pågå i flera år. Varje person med ansvar är självfallet skyddad av pressekreterare som är specialister på att ge icke-svar och kollra bort frågvisa så att det inte går att få något vettigt ur någon eller hitta någon ansvarig.

    Man vill även hemskt gärna skriva in olika internationella konventioner och avtal i lagen. Flyktingkonventionen finns där redan men regeringen vill även göra barnkonventionen till svensk lag. Mycket praktiskt då man i all framtid sedan kan hänvisa till en konvention som är gammal och skriven av någon utifrån, därför har ingen nu levande svensk ansvar för den, vi kan bara lyda blint.
    Därför älskar de FN och EU, det går att peka på dem om nästan allting nu. Är det inte en FN-konvention så är det ett direktiv från EU-kommissionen eller något ratificerat avtal. Alla förändringar blir ”juridiskt komplicerade” alternativt omöjliga.

    Lägg därtill att riksdagsledamöter nästan aldrig röstar efter eget huvud, de är knapptryckarkompanier som följer ”partilinjen” vilket är en eufemism för att de lyder partiledningen. Inte partiledaren, partiledningen – det är viktigt att ansvaret är utspritt på flera personer på ett hemligt sätt. Och nu har vi dessutom decemberöverenskommelsen som gör att oppositionen har ingått ett avtal om att inte ens rösta efter partilinjen i budgetomröstningar, utan bara lägga sig platt.

    En nästan perfekt apparat av diffuserande ansvarsspridning, käppar i hjulen,

    Gillad av 1 person

  4. Kjell Wiklund skriver:

    Ingen dum strategi..för visst tycker man att frågor ibland hopar sig ang människors göranden och låtanden nuförtiden, kanske i synnerhet. Tack för analys och tankar. Mycket högt läsvärde och ytterst intressant stoff rent allmänt..

    Gilla

  5. Hans skriver:

    Ja, det är så här vi har det idag med exakt den problematik, som du uttrycker så väl, Patrik!
    Vänta bara tills de verkliga robotarna gör entre om ett antal år, de går överhuvud taget inte att diskutera med.
    Definitioner är viktiga: Är Jämlikhet enligt svensk modell att alla ska vara Jämt Lika?
    Vad är i så fall vitsen med det?
    Är det inte mer berikande att ha en mångfald av åsikter och variationer?
    Svaret är Nej, och åter Nej! Vi klarar inte det. I så fall blir det orättvist!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.