Gästkrönikören Ulf Ulfvarson: Vid tvivel det mildare 

Utifrån ett aktuellt fall, där en chef för ett stort företag nyligen blev dömd till böter utomlands, resonerar gästskribenten Ulf Ulfvarson om de generella rättsprinciperna.

En domarregel med ursprung i romersk rätt är att hellre fria än fälla när det råder tvivel om skuld eller uppsåt: In dubio reo, vilket översätts ungefär vid tvivel för den anklagade. Eller mer kärnfullt: In dubio mitius = vid tvivel det mildare. Den motsatta regeln är försiktighetsprincipen, som säger att den som vill vidta en åtgärd som innebär en möjlig risk för allmänheten, måste bevisa att åtgärden är ofarlig. Eller mer kärnfullt: In dubio duriore = vid tvivel det hårdare. Principen är inskriven i Miljöbalken. Hänvisning till principen förekommer även i frågor om ekonomisk redovisning.

Det finns situationer då de båda principerna kommer i konflikt med varandra. Vilken skall då väljas?

Ett exempel från ett aktuellt fall från arbetslivet, men inte unikt annat än i sina detaljer: En chef i ett svenskt allmännyttigt företag blev dömd till böter för stöld i ett främmande lands domstol i samband med en tjänsteresa utomlands.

Såväl mannen själv som företaget där han är anställd är allmänt kända och händelsen väckte stor massmedial uppmärksamhet. Skall mannen avskedas?

Det finns risk för att företaget förlorar goodwill om han får stanna. Företaget är drabbat av fuskande kunder och har därför nolltolerans mot detta. En facklig representant har offentligt krävt mannens avsked med motiveringen att han förbrukat förtroendet och därmed också måste gå miste om kontraktsenligt avgångsvederlag. Dessa omständigheter talar för att tillämpa försiktighetsprincipen, ”vid tvivel det hårdare”, det betyder avsked.

I svensk lag krävs uppsåt för att någon skall dömas för en handling. Lagen om anställningsskydd (LAS) kan ge ledning för företagets bedömning. Enligt LAS är stöld vanligtvis grund för uppsägning. Undantag är om det rör sig om en bagatellartad förseelse eller om den bedöms ursäktlig. Det är ganska ovanligt att avsked pga. stöld håller om det kommer till Arbetsdomstolen. De senaste tio åren har domstolen haft tre fall till behandling och i alla fallen dömt till den anställdes fördel med hänvisning till bristande bevisning eller obefintligt uppsåt eller att det påstådda brottet varit bagatellartat.

Då det gäller personer i ledande ställning gäller inte LAS. Mannen har lång, synnerligen meriterande tjänst bakom sig. Det är uteslutet att han har ekonomiska motiv för handlingen. Han har hög lön och gott ställt. Själv menar han att det inträffade berodde på slarv och skedde utan uppsåt. Omständigheterna vid stölden stöder denna version: Det skede i en butik på en flygplats under brådska. Han betalade för en vara, men glömde betala för den stulna.

Den facklige representanten kan mycket väl ha flera motiv för sitt snabbt uttalade krav på avsked utan avgångsvederlag. Chefer får ofta klä skott för impopulära beslut.

Två principer krockar med varandra, dels den mildare principen när det gäller tvivel om en människas skuld eller uppsåt, dels den hårdare principen när det gäller tvivel om olika konsekvenser för företaget i stort, exempelvis förlust av anseende.

Om chefen förlorar sin anställning i det svenska, mycket kända företaget, påverkar det hans namn och rykte för lång tid framöver, kanske resten av hans liv. Det har mycket större betydelse i allmänna opinionen än böter, utdömda i ett avlägset land med för oss obekanta lagar och praxis.

Om företaget låter honom behålla anställningen med hänsyn till tvivlet om hans uppsåt när det gäller stölden, finns risk för en tids negativ, men snabbt övergående publicitet. Alltså vid tvivel det mildare.

Ulf Ulfvarson är professor em. i arbetsvetenskap vid KTH