Mohamed Omar

Wahhabismen eftersträvar den totala konformismen. En konsekvens av denna strävan är att gravar – kulturminnen – förstörs av dessa renhetsivrare.

På Twitter kallar jag mig ”Gravdyrkare”. Det händer att jag får frågan varför. Någon har tyckt att det låter hårdrocksaktigt och undrat om jag är hårdrockare. Nej, anledningen till att jag kallar mig så är för att visa solidaritet med offren för de fundamentalistiska renhetsivrarnas kulturförstörelse i islamvärlden.

Den 11 maj i år deltog jag i ett event med Universitetshistoriska sällskapet i Uppsala. Vi tog en promenad på kyrkogården och fick lära oss mer om dem som vilar där. Varje gravsten har så mycket att berätta om vår stads, och vårt lands, historia. Högst upp på Norrlands nationsgravs sten hittar vi namnet Johan Bredman (1770-1859). Han var astronom, men det är inte hans vetenskapliga gärning som gjort att han hans namn lever vidare. Nej, det är för att han är nämnd i Gunnar Wennerbergs gluntsång ”Uppsala är bäst”. Där påstås att skulle det finnas en plats som är bättre än Uppsala så är det på en annan planet ”vars namn ej självaste Bredman vet.”

Muslimer i världen berövas sina berättelser när gravar förstörs av dessa renhetsivrare. Det sker hela tiden. Vi såg hur de medeltida helgongravarna i Timbuktu jämnades med marken. FN-organet UNESCO förtvivlade och protesterade till ingen nytta. Varför detta kulturmord? Därför att enligt den wahhabitiska rörelsen inom sunniislam är det förbjudet att bygga gravmonument. Sådana monument menar man tar bort uppmärksamheten från den ende guden. Man menar att Han kräver att all uppmärksamhet ständigt riktas mot Honom.

Föreställ er katastrofen om vi Uppsalabor skulle vakna en morgon och finna att hela vår kyrkogård var borta! Johan Bredmans sten, och Pontus Wikners, och Gustaf Frödings, och Geijers och Atterboms. Det är vad som har hänt i Timbuktu och i Tunisien och i Libyen och Egypten och Pakistan och flera andra muslimska länder. Folkens minne utplånas. Det är denna minneslöshet wahhabismen eftersträvar. De vill ersätta alla lokala minnen, traditioner och berättelser med en enda berättelse: deras egen.

Muslimer i hela världen ska göras om till en enda helhet utan lokala avvikelser. Wahhabismen eftersträvar den totala konformismen och alla kulturers död. När wahhabisterna tog över islams heliga städer Mecka och Medina i Arabien på 1920-talet var bland det första gjorde att förstöra alla gravar. Ett tusen tre hundra års historia bara försvann. Det var åtskilliga fina kupoler och torn resta över viktiga personer i islams historia. En tragedi som få talar om eller ens känner till.

Varför heter de wahhabiter? Rörelsen är uppkallad efter dess grundare Muhammed ibn Abd al-Wahhab som levde i Arabien på 1700-talet. Wahhabisterna själva vill inte heta så. De menar att deras rörelse bara är en restaurering av den tidigaste formen av islam, Muhammeds islam. Ibn Abd al-Wahhab, menar de, kom inte med något nytt. Därför vill de kalla sig salafiter av arabiskans ”salaf”, föregångarna. De gör bara som föregångarna.

Wahhabismen har aldrig varit så stark som idag. Med hjälp av Saudiarabiens oljepengar har dess åsikter om gravdyrkan blivit mainstream inom sunniislam och utgör ett reellt hot mot världens kulturarv. Den växer även i Sverige bland annat genom att unga muslimer från härifrån får stipendium för att resa till Saudiarabien och studera. Du hittar dessa åsikter på svenska, islamiska hemsidor.

Muslimer som inte håller med wahhabiterna kallas ”gravdyrkare” och slaktas skoningslöst. Det har skett flera gånger att wahhabitiska självmordsbombare har gått in i gravmoskéer fullpackade med människor och utlöst sina laddningar. Blodbad på muslimer i Guds hus. Men det är inget brott utan en gudi behaglig gärning då de mördade anses ha begått den värsta av synder: dyrkat gravar.

Den gamla kyrkogården i Uppsala är ännu inte hotad. Men muslimernas gravplats i Berthåga en bit utanför staden har faktiskt vandaliserats. Jag har själv deltagit i begravningsböner i Uppsalamoskén där wahhabitiska predikanter varnat för att tända ljus vid gravarna, lägga ner blommar eller dekorera dem på något annat sätt. Detta skulle vara att ”dyrka” dem. Kvinnor har dessutom blivit tillsagda att de inte får vara med vid sina egna barns begravningar. Deras närvaro kan leda till ”frestelse”.

Ett resultat av wahhabismens destruktiva inflytande är att man i Berthåga kan se hur nallar och andra gosedjur sparkats bort från barngravar, fotografier av de döda förstörts och ljus trampats på. Det är alltså därför jag kallar mig ”Gravdyrkare”. Inte för att jag faktiskt dyrkar gravar utan som ett tecken på solidaritet med de muslimer som får sin kultur, sina minnen och sina monument förstörda av dessa samvetslösa barbarer. Lägg tillbaka den bortsparkade nallen!