Gästskribent: Kliv ur skamgarderoben angående psykisk ohälsa!

Gästskribenten Josefin Branzell Hertz skriver, apropå att Det Goda Samhället uppmärksammat inflationen i diagnoser, att stigmatisering och självstigmatisering i samband med psykisk ohälsa är ett stort problem. Det är dags att vi kliver ur skamgarderoben, menar hon.

Jag känner en person som ibland lider av ångest. Han frågar sig ofta vilken nivå av ångest som är rimlig i en viss situation och hur mycket han ska belasta sina anhöriga innan han söker hjälp. Han känner ensamhet och skam.

“Till det mänskliga livet hör att sova dåligt ibland, ha ångest, tycka att allt är grått, förlora meningen, känna oro, vara frustrerad, förtvivlad och från tid till annan må dåligt, till och med riktigt dåligt.” skriver teologen och debattören Annika Borg i ett debattinlägg på Det goda Samhället. Hon menar att dessa tillstånd har “…börjat ses som avvikande och även som något att sjukförklara. Allt det mänskliga har vi flyttat över till vårdens och proffsens domäner.”

Hon har en viktig poäng. Vi har en föreställning om livet, som inte alltid lever upp till våra förväntningar. Vi måste låta oss själva och andra må dåligt. Frågan är hur dåligt? Det hör ju också till “det mänskliga livet” att ha allergier av olika slag, järnbrist, eksem, kasst immunförsvar, ja faktiskt en rad olika “skevheter” vi inte kan rå för och som trasslar till det för oss i olika sammanhang. Så vilka åkommor ska det vara okej att vända sig till professionen med och vilka inte? Är det viktigare att “härda ut” när det gäller psykisk ohälsa, än fysisk? Det är möjligt att “allt det mänskliga” flyttar över till proffsens domäner, som Annika Borg skriver, men i takt med att vår förståelse för och kunskap kring det mänskliga psyket växer ser jag det som en naturlig utveckling att professionen blir allt mer central.

Ett större problem är att så många väljer att inte vända sig till professionen. Endast hälften av dem som lider av depression söker professionell hjälp, enligt en svensk studie. I Läkartidningen (2014-08-29) skriver docenten Rigmor Stain och professorn Danuta Wasserman om forskning som visar att allmänhetens fördomar bidrar till att psykiskt sjuka undviker behandling eller dröjer med att söka vård. En stigmatisering i samhället bidrar alltså till självstigmatisering hos de sjuka. Varför ser det ut så? Kanske för att psykisk sjukdom ständigt relativiseras och mystifieras, då symptombilden ofta är komplex och har flera bakomliggande orsaker. Kanske för att psykisk sjukdom oftare än fysisk sjukdom förklaras av en samling symptom, vilket gör det mer diffust och inte ger det samma sjukdomsstatus.

Vi har en romantiserad bild av den psykiskt stukade människan som vägrar äta medicin, som kämpar emot, eftersom medicinen gör henne avtrubbad, ja rentav omänsklig. Bilden har vi matats med. Lika stoisk tycker vi inte att den människa är som vägrar äta medicin mot, säg, epilepsi. Det vore ju bara korkat. Sällan får vi höra att antidepressiva och antipsykotiska läkemedel faktiskt inte är beroendeframkallande. Sällan får vi höra om alla de människor som kan leva ett gott liv, just på grund av denna stigmatiserade medicin.

Det finns flera intresseorganisationer och nätverk, som ungdomsföreningen Tilia och organisastionsnätverket NSPH, som kämpar för sprida kunskap om psykisk ohälsa och göra det mer #psynligt. Nationella kampanjer som Hjärnkoll gör skillnad. Men vi har långt kvar att gå. Det är fortfarande mer tabu att sjukskriva sig från jobbet ett par dagar på grund av ångest än på grund av migrän eller förkylning. Det är fortfarande mer tabu att tala öppet på fikarasten om sin djupa depression, än om lunginflammation. Och du skäms garanterat mer över att hämta ut dina SSRI-preparat på apoteket än att hämta ut en antibiotikakur.

Det talas om att psykisk ohälsa ökar bland de unga. Skeptikerna hävdar att det beror på inflation i diagnoser, ökat behov av bekräftelse eller en cynisk läkemedelsindustri. Må så vara. Men jag tänker också på orsaker som ett samhälle i snabb förändring, otrygg arbetsmarknad, brist på sammanhang och kollektiv trygghet samt den gnagande känslan av att behöva vara sin egen lyckas smed. De senaste årens kampanjer har sannolikt dessutom förbättrat attityderna kring psykisk ohälsa, vilket gör att fler nu vågar “komma ut ur garderoben” än tidigare, men relativiserandet och den onödiga skepsis som fortfarande finns mot vård, medicin och diagnoser riskerar att hämma den positiva utvecklingen.

Jag kände en person som fick en psykos och tog sitt liv. Jag tänker ofta på hur hans liv hade kunna räddats. Om han hade pratat om det.

Josefin Branzell Hertz är journalist och författare och utkom förra året med romanen Eftervärkar (Fri Tanke Förlag), som handlar om en kvinna som drabbas av en förlossningsdepression.

4 reaktioner på ”Gästskribent: Kliv ur skamgarderoben angående psykisk ohälsa!

  1. Rolf Lampa skriver:

    Citerar:

    …psykisk ohälsa ökar bland de unga. Skeptikerna hävdar att det beror på inflation i diagnoser, ökat behov av bekräftelse eller en cynisk läkemedelsindustri. Må så vara. Men jag tänker också på orsaker som ett samhälle i snabb förändring, otrygg arbetsmarknad, brist på sammanhang och kollektiv trygghet samt den gnagande känslan av att behöva vara sin egen lyckas smed.

    Psykisk ohälsa framställs här, med rätta, som ett symptom. Ofta med sociala orsaker. Men på vilket sätt är det då en ”positiv utveckling” att inte åtgärda dessa orsaker och istället uppmuntra besök hos ”professionen” (istället för de närmaste medmänniskorna, som dessutom finns tillgängliga utanför kontorstid) eller droger för att dämpa den plågsamt uppleva psykosociala verkligheten?

    Kanske inte alla som anser det felaktigt och meningslöst att angripa symptom istället för orsaker framhåller vad som bör göras istället (dvs åtgärda orsakerna) men det betyder inte att man skall stämpla åsikter om det meningslösa i att bara syssla med symptom.

    // Rolf Lampa

    Gilla

  2. Thomas Arnell skriver:

    Skulle kunna skriva spaltmeter om ett liv i gråzonen under 25 som psykiskt sjuk men ingen vill ju veta och ingen vill ta reda på orsakerna utan allt sopas under mattan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.