Patrik Engellau

När Finansinspektionen lägger sig i och ska hjälpa oss stackars sparare är risken att det bara blir förvirrat eftersom man inte vet med vems mun banken talar. 

Jag blev kallad till en bank där jag har en pension för att diskutera pensionen. Den består av två delar: en del som banken, av oförsiktighet skulle det framgå, hade garanterat och en annan del som utgjordes av ”villkorlig återbäring” (troligtvis beroende på att pensionskapitalet stigit i värde för att börsen gått upp genom åren eller något annat sådant).

Banktjänstemannen förklarade att pensionen var i farozonen på grund av dagens ränteläge. Banken skulle bli tvungen att skära ned den villkorliga återbäringen, som jag blivit lovad, för att klara sin garantibetalning.

”Jaha”, sa jag som alltid är misstänksam, särskilt mot banker, ”det är alltså jag som med mina pengar ska stå för garantin, inte banken”.

”Jag vet inte om man kan se det på det sättet”, sa banktjänstemannen.

I vilket fall som helst fick han mig att förstå att ungefär en fjärdedel av den här pensionen skulle ryka.

”Men om du vill kan du ta ut pensionskapitalet, stänga pensionen och köpa en ny av oss”, sa han förhoppningsfullt.

”Så att banken kommer ifrån garantiåtagandet”, sa jag eftersom jag är en cyniker som alltid tror det sämsta om banker.

”Jag vet inte om man kan se det på det sättet”, sa han.

Sedan fick jag visa körkortet för att bevisa att jag var jag.

”Först talar ni om att ni ska sno mina pengar, sedan betvivlar ni min identitet, vad är meningen?” frågade jag upprört.

Han började fylla i en tjock blankett. Han sa att det var för att Finansinspektionen krävde det. Banken hade förhandlat med Finansinspektionen om hur det trista nedskärningsbudskapet skulle framföras till kunderna. Finansinspektionen hade föreskrivit vad som skulle sägas. Och nu skulle blankett ifyllas för den händelse Finansinspektionen gjorde kontroll.

Den informationen var ett streck i räkningen för mig. Nu visste jag inte hur jag skulle ställa mig.

Om Finansinspektionen inte varit inblandad hade mitt beslut varit lätt. En bank som försöker övertala mig att gå ur ett löfte som banken garanterat, en sådan bank är omedelbart misstänkt. Blotta faktum att banken vill något räcker nästan alltid för att jag ska vilja motsatsen. Om banken tillåts säga vad den vill kan jag fatta mina beslut i säker vetskap om att den egentligen bara tänker på sig själv, i allmänhet till min nackdel.

Men med Finansinspektionens inblandning hamnar jag i osäkerhet. Enligt regelverk och allmänna föreställningar ska myndigheten stå på min, alltså kundens, sida mot banken. Tänk om Finansinspektionen faktiskt hade tvingat banken att föreslå något som är bra för mig, inte för banken! Den tanken går att tänka, men jag vet ju inte. Det kan också vara så att myndigheten inte ansett sig böra ge några särskilda direktiv av den innebörden till banken. Plötsligt famlar jag i mörker.

Finansinspektionens berövar mig den enda säkerhet jag har, nämligen en tumregel som säger mig att alltid misstro banker. Finansinspektionens beskäftiga inblandning gör mig hjälplös.

Tänk om det funnits en Krokodilinspektion som gav utmärkelsen Trygg Krokodil till alla krokodiler som genomgått en Trygghetskurs och klarat examen. Skulle du låta dina barn klappa en Trygg Krokodil?

Om jag varit generaldirektör för Finansinspektionen skulle jag lägga hela årsanslaget på regelbundna helsidesannonser och tevereklamsnuttar med budskapet ”Akta dig för banker och alla andra finansiella institutioner till vilka du lämnar dina pengar”.

PS

Två dagar efter min visit får jag en rapport från banken om mötet. Det är säkert något Finansinspektionen tvingat fram. ”Kunden har inte erfarenhet och/eller kunskap om handel med finansiella instrument genom yrke eller utbildning”, skriver banktjänstemannen om mig. ”Det finns ingen tidigare erfarenhet av värdepapper och låg kunskap om olika sparprodukter.” Det är helt påhittat och gripet ur luften. Jag har ändå startat och under femton år drivit en aktiebörs under Finansinspektionens tillsyn och med all den kompetens som myndigheten kräver. Vad hjälper det med myndighetskontroll när det ändå inte blir en siffra rätt?