När svenska medier skriver om marginalisering och utanförskap, talar andra länders medier om ansvar, visar Johanna Andersson och tror att vi kan ha ett och annat att lära.

Frankfurter Allgemeine Zeitung kommenterar det planerade terrordådet i Oberursel, som polisen lyckades avstyra i dagarna. Oberursel beskrivs som en välmående förort där en företrädelsevis mycket välmående medelklass lever och arbetspendlar in till Frankfurt. Men uppenbarligen finns där en och annan islamistisk terrorist också, konstaterar FAZ. De som gripits för terrorplanerna är ett gift par i 30-årsåldern. Tidningen beskriver att det gripna parets två små barn skrek hjärtskärande när deras mor fördes bort av polisen. Hon bjöd så mycket motstånd att polisen hade svårt att få in henne i bilen.

Så långt kunde reportaget vara hämtat ur en svensk dagstidning. Men sedan skriver FAZ på ett sätt som knappast vore tänkbart hos oss. De ställer frågan hur de gripna föräldrarna kunde göra så här mot sina barn; hur kan någon utsätta sina barn för detta? I frågan ingick förutom dramatiken vid gripandet också att föräldrarna förvarade en bomb, vapen och farliga kemikalier i bostaden samt att de hade kontakter med personer som krigat/krigar för IS i Syrien.

En svensk tidning hade med få undantag istället för att framhålla parets terrorplaner istället snart börjat skriva om utanförskap, marginalisering, strukturell rasism och bostadssegregering som anledningar till det som hänt. Möjligen hade några rader handlat om polisens ovilja att utreda rasistiska hatbrott och iver att gripa oskyldigt terrormisstänkta personer. Vid ett gripande med barn inblandade hade inte föräldrarna klandrats. Polisens ansvar för gripandet, polisens och samhällets ovilja att se ett barnperspektiv hade stått i centrum. Naturligtvis vill ingen ytterligare traumatisera småbarn, som redan levt sina korta liv under extrema och farliga förhållanden. Men det är ett föräldraansvar att inte genom sitt agerande vid exempelvis ett polisingripande bete sig på ett sätt som ytterligare försvårar för barnen. Men föräldraansvaret för barnens välbefinnande brukar inte framhållas utan underordnas det tänjbara ordet ”utanförskap” i Sverige.

FAZ drar slutsatsen att det är viktigt att polisen har resurser att avslöja den här typen av terrorhot. Tidningen skriver också att Europa kommer tvingas se mer islamistiska terrorhot i framtiden. Inte heller det är en slutsats man kunde vänta i Sverige. Istället skulle det troligen komma mer skriverier om utanförskap, marginalisering och misstänkliggöranden av polisens motiv och motivation. Att sedan de terrorgripna ibland lever i välmående medelklassförorter brukar inte spela så stor roll. Minns hur den misslyckade självmordsbombaren i Stockholm, Taimour Abdulwahab, hade en universitetsexamen och bodde i radhus med fru och två små barn.