Patrik Engellau

Jag har fått en del kommentarer kring min krönika om att några ledande moderater vill förbjuda dem som ordnar tiggarresor från Rumänien till Sverige, men inte själva tiggeriet (https://detgodasamhallet.com/2015/04/30/arets-mest-forvirrade-politiska-forslag/#more-670). Jag tyckte det var en mycket dum idé, för med förslagsställarnas konstruktion skulle förslaget sannolikt leda till att fler romer kände sig uppmuntrade att komma hit och tigga. De menar nämligen att visserligen ska tiggericharterbolagen förbjudas, men när tiggarna kommer hit i alla fall ska kommunen ordna boende, helpension och ”dagverksamhet”, vilket verkar vara någon sorts terapicentrum för fritiden.

Läsare har bekymrat frågat mig vad jag själv skulle göra om jag bestämde. Jag har svarat att jag skulle förbjuda tiggeriet, för det är tiggarna som besvärar oss, inte mellanhänderna, vare sig dessa tjänar storkovan eller bara lite fickpengar.

En god vän sa att hon kanske kände likadant, men att hon hade svårt att få ihop ett förbud med sin liberala ideologi. Det här är en klok god vän. Hennes magkänsla tål att ta på allvar.

Det har jag gjort, faktiskt redan tidigare, för jag har själv känt samma dubier och osäkerhet. Jag har studerat och läst och kommit fram till att de politiska inriktningar vi normalt räknar med – konservatism, liberalism, socialism, fascism, kommunism etc – inte handlar om denna dimension hos de politiska besluten. Man kan vara konservativ eller kommunist och ha vilken uppfattning som helst om tiggare och tiggeri utan att det kränker idéläran. Man får ingen vägledning av sin politiska ideologi. Det är som om man sökt upplysning i en kartbok.

För att närma oss denna fråga, som egentligen handlar om hur vi ska förhålla oss till vår broder och vår syster, kort sagt människans skyldigheter gentemot sin nästa, och få någon sorts handledning, måste vi vända oss till en annan sorts tänkare, till en diskurs som är praktiskt taget obefintlig i vår tids politiska diskussioner, i varje fall i de där jag hamnar. (Och tänk på att det inte bara handlar om våra skyldigheter mot romerna, utan även om deras mot oss.)

Jesus har intressanta synpunkter, Mohammed tillika. Också Gamla Testamentet har ett distinkt synsätt och även Bhagavad-Gita. En massa andra filosofer och tänkare har också dragit sitt strå till stacken genom tiderna. Jag säger inte att man genom att sätta sig in i sådana texter får något klart och entydigt svar, men man får åtminstone en intellektuell verktygslåda att jobba med. Man slipper känna sig obildat hjälplös och förvirrad när man tvingas förhålla sig viktiga frågor som presenterar sig, till exempel just tiggarpolitiken.

Nu låter jag förstås oändligt dryg och skrytsam. I verkligheten är det inte så märkvärdigt. Det kan till nöds räcka med det lilla man lärde sig om dessa vishetslärare och grubblare i gymnasiet (i alla fall förr i tiden). Jesus är en sorts moralens kommunist. Han tycker man skulle ge allt man har. Om han hade fått bestämma skulle du inte bara försörja romerna, utan dessutom ta hand om deras tvätt och snoriga ungar. Mohammed har en nyktrare syn. Om du bara betalar den lagstadgade allmosan – zakat; ofta angiven som 2,5 procent av din förmögenhet – så har du gjort allt som kan begäras även om folk dör av svält utanför din dörr.

Det finns även andra teorier. Kolla på http://patrikengellau.com/2015/01/08/bor-det-finnas-granser-for-manniskans-godhet/ om du vill veta hur jag kommit fram till att tiggeriet bör förbjudas. Jag är mer lutheran.